This thesis analyses how societal adaptation processes in public and private sectors at the regional to local level in Sweden are enacted. The thesis pays particular attention to critical factors that constrain or enable adaptation by focussing on: who are the stakeholders, how do different stakeholders perceive their capacity to adapt, and the role of stakeholder interaction in facilitating adaptation processes A combination of two analytical perspectives is used where one is based on key concepts within adaptation literature, and the other draws on boundary crossing and transdisciplinary knowledge production (stakeholders, adaptive capacity, and science-based stakeholder dialogues). The study is conducted within the scope of two overall case studies of local adaptation processes within an urban region, and a land-use based sector, the private forestry sector. The cases are setting the scene for the collection of empirical material which is achieved through qualitative methods, primarily focus groups discussions with local and regional, public and private stakeholders with an interest in, and responsibility for adaptation. The focus groups meetings are organized as a series of meetings to which different participatory techniques are applied. The study also builds on a comprehensive stakeholder mapping. First, the results suggest a systematic method for identifying stakeholders in adaptation research, policy, and planning applicable in both sectors and regions that combines top-down knowledge with experience and knowledge based on bottom-up processes. Second, the analysis of perceived adaptive capacities reveal several facilitating and constraining factors that relates both to the characteristics of climate risks, experience of climate variability and extreme weather events, and responsibility- and decision-making structures. Third, the analysis of the interaction between local experts and scientists show that there is potential for the boundary spanning function of science-based stakeholder dialogues in facilitating adaptation through stimulating questions and sharing different knowledge bases and experiences among the participants. However further attention needs to be taken to the institutional environment and the role of so called anchoring devices that help local experts to contextualise, discus and thus anchor scientific knowledge in their own decision-making context. In conclusion, there are both commonalities between adaptation processes in the two case studies and some marked differences, e.g., regarding the concept of adaptation, what type of adaptation actions that are identified, the perceived opportunities for adaptation and degree of complexity. / Denna avhandling analyserar hur klimatanpassningsprocesser inom privata och offentliga sektorer på regional till lokal nivå i Sverige initieras, utvecklas och genomförs. Avhandlingen ägnar särskild uppmärksamhet åt identifiering av vilka intressenter (”stakeholders”) som är involverade i att underlätta och genomföra anpassning, uppfattningar om anpassningsförmåga samt vilken roll interaktion mellan olika intressenter kan ha för att underlätta anpassning. En kombination av två analytiska perspektiv används som bygger på tidigare forskning om klimatanpassningsprocesser samt transdisciplinär kunskapsproduktion. Studien genomförs inom ramen för två övergripande fallstudier av anpassningsprocesser i en urban region samt den privata skogssektorn. Fallstudierna utgör grunden för insamlingen av det empiriska materialet som bygger på kvalitativa metoder. Den främsta metoden är fokusgruppsdiskussioner med lokala och regionala, privata och offentliga aktörer med intresse av, eller ansvar för klimatanpassning. Fokusgrupperna organiseras som en serie möten där olika deltagandetekniker tillämpas. Studien bygger också på en omfattande intressentkartläggning. I avhandlingen utvecklas och ges förslag på en stegvis metod för att identifiera intressenter för anpassningsprocesser som kan användas inom forskning och praktik. Studien analyserar också hur olika intressentgrupper upplever förmågan att hantera klimatförändringar. Ett antal möjliggörande och begränsande faktorer identifieras så som karaktären på de upplevda klimatriskerna, erfarenhet av klimatvariationer och extrema väderhändelser, samt ansvar- och beslutsstrukturer. Slutligen, analyseras om och i så fall hur interaktionen mellan lokala experter och forskare som deltar i intressantdialoger (”science-based stakeholder dialogues”) kan underlätta anpassning. Resultaten visar att det finns potential genom att deltagarna ges möjlighet att ställa frågor tillvarandra och dela med sig av sina olika kunskapsbaser och erfarenheter, samt utforska olika anpassningsalternativ. Däremot behövs vidare studier för att undersöka betydelsen av det institutionella sammanhanget samt hur olika verktyg (”anchoring devices”) kan bidra när det gäller att förankra och omsätta kunskap om klimatförändringar i olika beslutskontexter. Avslutningsvis visar denna studie på att det finns både likheter och skillnader i hur anpassningsprocesser kommer till uttryck bland de olika aktörsgrupperna inom fallstudierna, t.ex. när det gäller hur begreppet anpassning används, vilken typ av anpassning som identifieras, upplevda möjligheter för anpassning samt graden av komplexitet.

<p>European cities of today are under the challenge to find ways to stay competitive and flourish in a rapidly changing world, where the old patterns of centrality and periphery not necessarily holds true. New and improved communication networks, a changed political geography in Europe, and the globalisation of not only the financial and industrial markets but also to a certain extent the globalisation of people, have all led to great challenges for cities and regions.</p><p>In a changed spatial reality the classic monocentric models are challenged by newer models of urbanisation. The polycentric urban region is one such model which has been used to describe urban regions like the Randstad in the Netherlands and the Rhein-Ruhr region in Germany. Regions which lack the single dominant central city of the monocentric models of old, and instead shows a high degree of more equal-sized and sometimes more specialised cities in regional cooperation. The polycentric urban region is in that aspect a possible model for how other urbanised regions in Europe may act to be able to position themselves as attractive urban regions and regional hubs in the European urban network.</p><p>Polycentric urban regions are not a universal solution, though. For such regions to work there are a number of prerequisites to be filled, something that makes it a possible future for regions like Haute-Normandie in France, where the two cities of Le Havre and Rouen have the possibility to form one urban region and already show signs of heading in that direction, while a region like Dolnośląskie in Poland – where the city of Wrocław is the dominant city in what makes for a more classic monocentric region – has much less opportunity to use a polycentric strategy on the regional level to become competitive. On the other hand such a city and region can instead benefit from the fact that Poland is to a high degree a polycentric nation, and as one of the larger cities in such an environment, Wrocław has the opportunity to position itself as a hub in the European urban network in a way that Le Havre and Rouen cannot, due to their physical location close to the giant European urban region of Paris.</p> / <p>Dagens europeiska städer står inför en utmaning att finna sätt att förbli konkurrenskraftiga och framgångsrika i en snabbt föränderlig värld, där de gamla mönstren vad gäller centralitet och periferi inte längre nödvändigtvis gäller. Nya och förbättrade kommunikationsnätverk, en förändrad politisk geografi i Europa, globaliseringen av inte bara de finansiella och industriella systemen, utan även till viss del en globalisering av människorna, har alla lett till stora utmaningar för städer och regioner.</p><p>I en förändrad rumsgeografisk verklighet utmanas de klassiska monocentriska modellerna av nyare urbaniseringsmodeller. Den polycentriska urbana regionen är en sådan modell som har använts för att beskriva urbana regioner som Randstad i Nederländerna och Rhein-Ruhrregionen i Tyskland. Regioner som saknar den ensamt dominierande centrala staden från de klassiska monocentriska modellerna, och istället uppvisar en hög grad av mer jämnstora och ibland mer specialiserade städer i regionalt samarbete. Den polycentriska urbana regionen är mot den bakgrunden en möjlig modell för hur andra urbaniserade regioner i Europa kan agera för att positionera sig själva som attraktiva urbana regioner och regionala nav i det Europeiska urbana nätverket.</p><p>Polycentriska urbana regioner är däremot inte någon universallösning. För att sådana regioner ska fungera krävs att ett antal punkter är uppfyllda, något som gör det till en möjlig framtid för regioner som exempelvis Haute-Normandie i Frankrike, där de två städerna Le Havre och Rouen tillsammans kan bilda en urban region och redan visar tecken på att gå i den riktningen, medan en region som Dolnośląskie i Polen – där staden Wrocław är den dominerande staden i vad som utgör en mer traditionell monocentrisk region – har betydligt mindre möjlighet att använda sig av en polycentrisk strategi på det regionala planet för att bli konkurrenskraftig. Å andra sidan kan en sådan stad och region istället utnyttja det faktum att Polen är en ovanligt polycentrisk stat, och som en av de större städerna i en sådan miljö har Wrocław möjligheten att positionera sig själv som ett nav i det europeiska urbana nätverket på ett sätt som Le Havre och Rouen inte kan, till följd av deras fysiska lokalisering nära den gigantiska europeiska urbaniserade regionen Paris.</p>

European cities of today are under the challenge to find ways to stay competitive and flourish in a rapidly changing world, where the old patterns of centrality and periphery not necessarily holds true. New and improved communication networks, a changed political geography in Europe, and the globalisation of not only the financial and industrial markets but also to a certain extent the globalisation of people, have all led to great challenges for cities and regions. In a changed spatial reality the classic monocentric models are challenged by newer models of urbanisation. The polycentric urban region is one such model which has been used to describe urban regions like the Randstad in the Netherlands and the Rhein-Ruhr region in Germany. Regions which lack the single dominant central city of the monocentric models of old, and instead shows a high degree of more equal-sized and sometimes more specialised cities in regional cooperation. The polycentric urban region is in that aspect a possible model for how other urbanised regions in Europe may act to be able to position themselves as attractive urban regions and regional hubs in the European urban network. Polycentric urban regions are not a universal solution, though. For such regions to work there are a number of prerequisites to be filled, something that makes it a possible future for regions like Haute-Normandie in France, where the two cities of Le Havre and Rouen have the possibility to form one urban region and already show signs of heading in that direction, while a region like Dolnośląskie in Poland – where the city of Wrocław is the dominant city in what makes for a more classic monocentric region – has much less opportunity to use a polycentric strategy on the regional level to become competitive. On the other hand such a city and region can instead benefit from the fact that Poland is to a high degree a polycentric nation, and as one of the larger cities in such an environment, Wrocław has the opportunity to position itself as a hub in the European urban network in a way that Le Havre and Rouen cannot, due to their physical location close to the giant European urban region of Paris. / Dagens europeiska städer står inför en utmaning att finna sätt att förbli konkurrenskraftiga och framgångsrika i en snabbt föränderlig värld, där de gamla mönstren vad gäller centralitet och periferi inte längre nödvändigtvis gäller. Nya och förbättrade kommunikationsnätverk, en förändrad politisk geografi i Europa, globaliseringen av inte bara de finansiella och industriella systemen, utan även till viss del en globalisering av människorna, har alla lett till stora utmaningar för städer och regioner. I en förändrad rumsgeografisk verklighet utmanas de klassiska monocentriska modellerna av nyare urbaniseringsmodeller. Den polycentriska urbana regionen är en sådan modell som har använts för att beskriva urbana regioner som Randstad i Nederländerna och Rhein-Ruhrregionen i Tyskland. Regioner som saknar den ensamt dominierande centrala staden från de klassiska monocentriska modellerna, och istället uppvisar en hög grad av mer jämnstora och ibland mer specialiserade städer i regionalt samarbete. Den polycentriska urbana regionen är mot den bakgrunden en möjlig modell för hur andra urbaniserade regioner i Europa kan agera för att positionera sig själva som attraktiva urbana regioner och regionala nav i det Europeiska urbana nätverket. Polycentriska urbana regioner är däremot inte någon universallösning. För att sådana regioner ska fungera krävs att ett antal punkter är uppfyllda, något som gör det till en möjlig framtid för regioner som exempelvis Haute-Normandie i Frankrike, där de två städerna Le Havre och Rouen tillsammans kan bilda en urban region och redan visar tecken på att gå i den riktningen, medan en region som Dolnośląskie i Polen – där staden Wrocław är den dominerande staden i vad som utgör en mer traditionell monocentrisk region – har betydligt mindre möjlighet att använda sig av en polycentrisk strategi på det regionala planet för att bli konkurrenskraftig. Å andra sidan kan en sådan stad och region istället utnyttja det faktum att Polen är en ovanligt polycentrisk stat, och som en av de större städerna i en sådan miljö har Wrocław möjligheten att positionera sig själv som ett nav i det europeiska urbana nätverket på ett sätt som Le Havre och Rouen inte kan, till följd av deras fysiska lokalisering nära den gigantiska europeiska urbaniserade regionen Paris.