Utifrån sju gymnasiekillars egna berättelser avser den här studien att belysa gymnasiekillars inställning till skolnärvaro, utbildning och framtid i relation till kapital, habitus och hegemonisk maskulinitet. Detta utifrån syftet att bidra med en pusselbit till förståelsen kring problematisk skolfrånvaro. Studien är kvalitativt utformad och utgår från den hermeneutiska forskningstraditionen. Resultatet analyseras utifrån Bourdieus klassteori samt Connells kritiska maskulinitetsteori. Vår empiri visar att anti-pluggkultur inte är relaterbart för studiens intervjupersoner. Det framkommer att killarna har ett stark framtidsfokus som bidrar till att de ser värdet med en gymnasieutbildning samt att de inte ser det som negativt att vara intresserad av skola eller att studera. Vidare visar studien skillnader mellan olika gymnasieprogram och killars framtidsambitioner och inställning till betyg. Killar som går ett högskoleförberedande program tenderar att ha framtidsambitioner som kräver höga betyg så som universitetsstudier medan killar som går ett yrkesförberedande program ser de betyg som möjliggör deras olika framtidsmål som tillräckligt. Studiens slutsats visar tendenser av att anti-pluggkultur har blivit utbytt av en pro-pluggkultur, vilket till stor del går att koppla med att gymnasiekillar är måna om sin framtid. Genom att närvara i skolan i syfte att få godkända betyg ökar chansen att killar i gymnasieåldern tillgodogör sig en utbildning, vilket bidrar till att de kan uppnå sina framtidsmål. Om killar i gymnasieåldern vill närvara i skolan kan det i sig innebära ökad delaktighet, gemenskap och meningsfullhet, vilket i sin tur kan verka bidragande till att förebygga skolfrånvaro.