Antibiotika är en viktig komponent inom modern medicin, och har utvecklats sedan 1940-talet. Sedan cirka 30 år tillbaka har inga nya antibiotika kommit ut på marknaden, samtidigt som antibiotikaresistensen fortsätter att öka i samhället och har snabbt blivit ett stort hot mot människors hälsa. Sjuksköterskan är en viktig del i arbetet med att minska spridningen och utvecklingen av resistensproblematiken. Denna studie syftar till att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om antibiotikabehandling och antibiotikaresistens. Studien är en litteraturöversikt med innehållsanalys, där sex vetenskapliga artiklar har utgjort underlag till denna rapport, databasen Cinahl användes för att välja artiklarna till studien. Studien visar på ett antal upplevda problemområden inom antibiotikabehandlingar och antibiotikaresistens. Tre kategorier och åtta subkategorier identifierades. De tre kategorierna är följande: kunskap och utbildning, kommunikation och trygghet i arbetet. Metoden diskuteras utifrån vilka artiklar som använts, hur de tagits fram och hur författarna kom fram till det valda syftet. Resultatet av litteraturöversikten diskuteras utifrån bakgrunden och annan forskning. Fynden från resultatet som diskuteras här är kunskapens betydelse, samverkans betydelse och antibiotikaresistens som växande problem.

Introduktion: Vårdrelaterade infektioner och antibiotikaresistens är ett folkhälsoproblem. Kvarliggande urinvägskateter är en riskfaktor för att drabbas av vårdrelaterad urinvägsinfektion. Det finns en tydlig koppling mellan vårdrelaterad infektion, antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens. På sjukhusronden har sjuksköterskan en nyckelroll i att förebygga vårdrelaterade infektioner. Syfte: Undersöka om införandet av ett rondkort har någon effekt på sjuksköterskornas upplevelse av sin delaktighet i patientens antibiotika- och urinvägskateterbehandling. Metod: En interventionsstudie utfördes på två vårdavdelningar på Norrlands universitetssjukhus, Umeå, Västerbotten. Interventionen bestod av en checklista, RondkortVLL, som utvecklades för sjuksköterskor att använda vid ronden. Interventionen pågick under fyra veckor. För att mäta deras upplevelse av delaktighet i patienternas antibiotika- och KAD-behandling fick de svara på en enkät före och efter interventionen. Svaren före och efter interventionen jämfördes med Mann Whitney-U test. Resultat: En signifikant förbättring på 1) dagligt ställningstagande till KAD-behandling och 2) sjuksköterskorna upplevde det naturligt att föra en dialog med läkaren om alternativ till urinvägskateter med mindre infektionsrisk. En ökad upplevelse av delaktighet angående patienternas antibiotikabehandling kunde ses på svaren efter interventionen men denna ökning var inte signifikant. Slutsats: Eftersom urvalet var litet och endast två avdelningar undersöktes är det svårt att dra några generella slutsatser. Resultatet tyder på att RondkortVLL har ökat sjuksköterskornas upplevelse av delaktighet i patienternas KAD-behandling och kan ha ökat sjuksköterskornas upplevelse av delaktighet i patienternas antibiotikabehandling. På grund av resultaten och betydelsen av att förebygga vårdrelaterade infektioner förordar vi en ökad klinisk användning av RondkortVLL. Vi hävdar att RondkortVLL kan vara effektivt som en daglig påminnelse, stärka sjuksköterskorna och medvetandegöra dem om deras betydelse i alla aspekter i patientens vård. / Introduction: Healthcare-associated infections and antibiotic resistance are public health problems. Indwelling catheters increase risk for urinary tract infections. There are connections among healthcare-associated infections, antibiotic use and antibiotic resistance. Nurses play a key role in infection control during hospital ward rounds. Aim: To investigate if a ward round checklist affects nursesʼ experiences of participation in patients’ antibiotica and indwelling catheter treatments. Method: An intervention study was conducted in two wards at Norrland University Hospital. The intervention was use of a checklist, RondkortVLL, that we developed for use by nurses at the ward round. The duration of the intervention was 1 month. The nurses answered a questionnaire about the use of antibiotica- and indwelling catheter before and after the intervention. Pre- and post-intervention responses were compared using the Mann Whitney-U test. Results: Significant improvements were found in 1) daily consideration of indwelling catheters and 2) the nurses feeling it was natural to conduct a dialogue with the physician about lower infection risk alternatives to indwelling catheters. While nurses tended to more often report the experience of participation in antibiotic treatment considerations post-intervention, this was not significant. Conclusion: Due to a small sample size and only two wards investigated it is difficult to generalize our results. However, our data indicate that RondkortVLL improved the nurses' experience of participation in patients' indwelling catheter treatments and may improve nursesʼ experiences of participation in a patient’s antibiotic treatment. Given these findings and the importance of infection prevention and control, we are pursuing greater clinical utilization of the RondkortVLL. We assert that RondkortVLL can be useful as a daily reminder, empower the nursesʼand raise awareness of their importance in all aspects of patient care.

Bakgrund: Behandlingen av bakteriella infektioner med antibiotika har lett till ett ökat problem av antibiotikaresistens. Antibiotikaresistensens konsekvenser har resulterat i problem för både individer och sjukvård världen över. Både etiska aspekter och sjuksköterskans roll inom omvårdnaden behöver ses över för att finna lösningar till detta globala hot.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskans förebyggande roll vid antibiotikaresistens.  Metod: En litteraturöversikt   Resultat: Sjuksköterskans roll i förebyggandet av antibiotikaresistens ansågs var otydliga. Sjuksköterskor belyste att utbildningen innehöll moment om förebyggande åtgärder för antibiotika resistens lika så i praktiken. Däremot upplevde sjuksköterskor i arbetslivet att de var exkluderade.   Sammanfattning: Författarna fann att det fanns en tydlig koppling mellan betydelsen av sjuksköterskans arbetsroll och det förebyggande arbetet kring antibiotikaresistens. Det fanns även en kunskapsbrist hos sjuksköterskorna kring antibiotikaresistensen och de förebyggande rutinerna samt att vikten av en fungerande kommunikation mellan vårdprofessionerna spelade stor roll. / Background: The treatment of bacterial infections with antibiotics has led to an increased problem with antibiotic resistance. The antibiotic resistance has had consequences that resulted in problems for both individuals as well as health care worldwide. Both ethical aspects and the nurse’s role within nursing needs to be reviewed to find solutions to this global threat.   Aim: To describe the nurse’s preventive roll in antibiotic resistance.  Method: Literature review  Results: The nurse’s role in the prevention of antibiotic resistance was seen as vague. Nurses illustrated that education contained elements on the prevention of antibiotic resistance as well as in practice. On the other hand, in the work life, nurses rather felt that they were excluded.   Summary: The authors found that there was a clear connection between the importance of the nurse’s work role and the preventative work regarding antibiotic resistance. There was a knowledge gap between the nurses when it came to antibiotic resistance and the preventative routines as well as bearing that a functioning communication between the nursing professions was of big importance.

Background: Pericoronitis is an oral condition characterized by inflammation caused by infection in the gingiva surrounding a partially erupted tooth. Terracortril® with Polymyxin B is an ointment with hydrocortisone, oxytetracycline and Polymyxin B that has been observed to occur in treatment of pericoronitis in general dental care, despite recommendations against local antibiotic treatment in dental care. Aim: The aim was to explore to what extent Terracortril® with Polymyxin B is used in the treatment of pericoronitis in general dental care, and to ascertain if the general dentist’s professional experience and degree of difficulty of the pericoronitis affects the choice of treatment. Methods: A survey was sent to general dentists in the Region Västerbotten, consisting of three patient cases with different severity of pericoronitis asking for acute stage treatment. Background questions about Terracortril® with Polymyxin B were included and working years were inquired for.   Results: 81.4% used Terracortril® with Polymyxin B. Usage was associated with professional experience, where dentists with 0-1 and ≥16 working years used Terracortril® with Polymyxin B more frequently than dentists with 2-5 and 6-15 working years.  The severity of symptoms of pericoronitis was decisive for if the dentist used Terracortril® with Polymyxin B, where usage increased with the severity of pericoronitis. Conclusion: Terracortril® with Polymyxin B is frequently used in treatment of pericoronitis. Both the professional experience and the degree of difficulty of the pericoronitis affect the usage. Terracortril® with Polymyxin B should presumably not be used in the treatment of pericoronitis until supporting evidence is available.