Zugl.: Heidelberg, Univ., Diss., 2007

Zugl.: Berlin, Freie Univ., Diplomarbeit, 2006 u.d.T.: Akyel, Dominic: Erklärungsansätze zur Dynamik gewaltsamer Eskalation im Kontext neuer religiöser Bewegungen

Zugl.: Göttingen, Univ., Diss. / Text teilw. dt., teilw. pers. und dt.

Få böcker har haft en sådan djupgående påverkan på tex. böcker, filmer, musik och konst som Uppenbarelseboken. Dess rika illustartioner av monster och odjur, av gott och ont, av vitt och svart lockar till många olika frågeställningar. I denna uppsats behandlas Uppenbarelsebokens beskrivning av en ny himmel och en ny jord, som den beskrivs i Upp 21:1.Texten behandlas utifrån ett historisk textorienterad tolkning och det teoretisak antagandet är att Uppenbarelseboken är en apokalyptisk text. De frågeställningar som besvaras är om Johannes beskrivning av en ny himmel och en ny jord är en ny förväntad kosmisk förändring eller om det enbart är en metaforisk förändring. Den andra frågeställningan handlar om Johannes kommentar i vers 1c, om havet som inte längre existerar.

The purpose of this essay has been to examine the literary unit of Luke 10:17–24 in its literary context, and to learn what Luke might have intended to mediate about Satan’s, Jesus’ and the seventy(-two)’s power in relation to the kingdom of God. This has been done through a literary and redaction critical analysis. Special attention has been paid to Luke’s ordering of his material, his understanding of Satan in comparison with other jewish apocalyptic writings and his view on discipleship. This essay argues that Luke has constructed his literary unit from both own material and material found in “Q” to create a juxtaposition between Jesus and Satan, and to communicate that the fall of Satan and the arrival of the kingdom of God are two coincident events. Furthermore, this essay claims that there are intrinsic connections between the mission of the seventy(-two) and the mission of Jesus in Luke’s narrative.

Zugl. leicht überarb. Fassung von: Frankfurt (Main), Univ., Diss., 2009

This thesis aims to explore the basis for an enlarged understanding of ζωή αἰώνιος; eternal life, in contemporary reception of the Gospel of John. Eternal life is often seen as a promise for life after physical death, but the theologians in focus, Paolo Ricca, Marianne Meye Thompson, John Sanford and Benjamin E. Reynolds, understand eternal life in John as a partially realized eschatology. The method is a comparative reception-historical analysis of these four scholars’ interpretations, including evaluation of their exegetic claims. The theologians’ arguments are mainly based on key passages such as John 5:24 and John 17:3, which points towards a presentic understanding of eternal life. The way the Gospel of John contrasts ψυχή, in John used for physical/earthly life, and ζωή, life in fullness, is another argument by Ricca and Thompson. Eternal life is based on an intimate relationship with God through Christ, and the acceptance of dependence on God. The fact that John often put εἰς; in to, before ζωή αἰώνιος, is another indication that eternal life is something dynamic and process-oriented, as pointed out by Ricca. Reynolds compares John with Jewish apocalyptic literature from the second temple period and discloses many similarities between John and apocalyptic Jewish literature in the understanding of a parallel reality, hidden but revealed. Sanford makes a synthesis of John and Jungian terminology and points out distance from the ego and leaning towards the drawing center (God) as the path to eternal life. Thompson includes the Holy Spirit in enabling eternal life. Ricca places eternal life in relation to salvation history, and presents an understanding of time where the future comes towards us. Love is the most prominent insignia of eternal life, and forms the basis for an ethics which can also imply transformation of society. In that way the soteriology of John can also be seen as something collective, even if the individual’s encounter with God and Christ is in focus.

<p>Det har alltid funnits olika tolkningar och syn på olika bibliska texter. En av dessa texter som har varit grund till många olika teorier är Daniels bok. Diskussionerna kring denna bok har i huvudsak handlat om när och av vem boken är skriven och med det huruvida den är en profetisk eller en apokalyptisk text.</p><p>Syftet med arbetet är att undersöka hur en text tagen ur bibeln kan komma att tolkas på så olika sätt av olika religiösa samfund. Studien behandlar Daniels bok och huruvida denna text från gamla testamentet är en profetisk eller en apokalyptisk text. Arbetet behandlar också hur texten tolkas ur ett religionsvetenskapligt perspektiv. De samfund som studerats i arbetet är Jehovas vittnen och Sjundedagsadventisterna. Jehovas vittnen representerar ett samfund med stark tro till att Daniel själv skrev boken under sin livstid och att boken är en profetisk text. Sjundedagsadventisterna representerar i sin tur ett samfund där de ser på Daniels bok som en apokalyptisk text som berättar om den sista tiden. De är i huvudsak intresserad av det textstycke där Jesus återkomst avslöjas.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att det ur ett religionsvetenskapligt perspektiv ter sig klart att Daniels bok inte skrevs av honom själv utan av flera olika författare. Detta skulle betyda att boken är en apokalyptisk text. Jehovas vittnen har många egna teorier där de anser sig bevisa motsatsen men av de teorier som redovisas i studien finns ingen som håller när de skärskådas mot bibeln.</p> / Uppsatsförfattaren har tidigare burit efternamnet "Nilsson".

Det har alltid funnits olika tolkningar och syn på olika bibliska texter. En av dessa texter som har varit grund till många olika teorier är Daniels bok. Diskussionerna kring denna bok har i huvudsak handlat om när och av vem boken är skriven och med det huruvida den är en profetisk eller en apokalyptisk text. Syftet med arbetet är att undersöka hur en text tagen ur bibeln kan komma att tolkas på så olika sätt av olika religiösa samfund. Studien behandlar Daniels bok och huruvida denna text från gamla testamentet är en profetisk eller en apokalyptisk text. Arbetet behandlar också hur texten tolkas ur ett religionsvetenskapligt perspektiv. De samfund som studerats i arbetet är Jehovas vittnen och Sjundedagsadventisterna. Jehovas vittnen representerar ett samfund med stark tro till att Daniel själv skrev boken under sin livstid och att boken är en profetisk text. Sjundedagsadventisterna representerar i sin tur ett samfund där de ser på Daniels bok som en apokalyptisk text som berättar om den sista tiden. De är i huvudsak intresserad av det textstycke där Jesus återkomst avslöjas. Resultatet av undersökningen visar att det ur ett religionsvetenskapligt perspektiv ter sig klart att Daniels bok inte skrevs av honom själv utan av flera olika författare. Detta skulle betyda att boken är en apokalyptisk text. Jehovas vittnen har många egna teorier där de anser sig bevisa motsatsen men av de teorier som redovisas i studien finns ingen som håller när de skärskådas mot bibeln. / Uppsatsförfattaren har tidigare burit efternamnet "Nilsson".

Die vorliegende Arbeit widmet sich der Analyse der Danielrezeption im Markusevangelium. Dabei werden die Text-Text-Bezüge nicht nur punktuell, sondern konzeptionell untersucht und ein Gesamtüberblick über ihre Bedeutung für das gesamte Markusevangelium gegeben. Als methodischer Ansatz kommen dabei die Erkenntnisse aus der Intertextualitätsforschung, besonders des textorientierten Modells, zum Tragen. Die Untersuchung zeigt, dass der Autor des Markusevangeliums die Rezipienten seines Werkes überdeutlich und sehr bewusst auf das Danielbuch verweist. Dies wird besonders an der Endzeitrede in Mk 13 sichtbar. Weil zudem über das gesamte Evangelium hinweg immer wieder mit unterschiedlicher Deutlichkeit auf das Danielbuch angespielt wird, legt sich der Schluss nahe, dass der Autor des Markusevangeliums das Danielbuch prinzipiell als Subtext seinen Hörern bzw. Lesern präsentiert. Die intertextuellen Bezüge zwischen dem Markusevangelium und dem Danielbuch erweisen sich damit als eine wesentliche Perspektive für ein angemessenes Verständnis des Markusevangeliums. Dabei wird das Danielbuch vom Markus aber nicht nur aufgenommen, vielmehr findet eine kritische und korrigierende Auseinandersetzung mit wesentlichen Inhalten statt: Dies betrifft vor allem die im Danielbuch vorhergesagten Zeiten und Zeichen, den endzeitlichen Krieg und die Rolle des Tempels. Das herausgearbeitete Profil, welches in Bezug auf die Danielrezeption als ambivalent beschrieben werden muss, lässt sich dabei am besten in die Zeit nach der Tempelzerstörung durch die Römer im Jahr 70 n.Chr. einordnen. Die vorliegende Arbeit liefert damit nicht nur Erkenntnisse in Bezug auf die inhaltliche Ausrichtung des Markusevangeliums, sondern auch wichtige Impulse für die Frage nach der historischen Einordnung des Markusevangeliums.