Kvinnor som mördare är underrepresenterade i Sverige, vilket gör att medias intresse blir stort när det faktiskt händer. Christine Schürrer, även kallad Arbogamörderskan, dödade två barn och försökte även mörda deras mamma. Detta är ett fall som fick extremt mycket publicitet i media. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur Christine Schürrer framställs i fyra svenska dagstidningar: Upsala Nya Tidning, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen. Totalt valdes 47 artiklar ut från dessa dagstidningar. För att göra en analys av dessa 47 olika tidningsartiklar används en kritisk diskursanalys, vilket innebär att det som studeras i artiklarna i första hand var vad de innehöll, samt genusteori och media, som syftar till att förklara eller jämföra hur kvinnor och män framställs i media. Resultatet av denna analys är att Christine Schürrer framställs av dessa fyra dagstidningar som en iskall, nonchalant och oberörd människa utifrån de handlingar hon sitter åtalad för. Slutsatsen som kan dras från analysen är att Christine Schürrer framställs av svenska dagstidningar som en brottsling och inte ett offer. Beskrivningarna av henne i dagstidningarna är starkt negativt laddade, vilket stämmer överens med genusteorier angående hur kvinnliga gärningsmän till allvarliga brott ofta beskrivs i massmedierna.

BACKGROUNDThe new footbridge is located a short walk from the medieval city center in Arboga. The idea of a pedestrian overcrossing was a result of a group project during the fall semester; a solution that reactualizes the creek Arbogaån which lost its role as a vital social function for the industries when the canal was built in the 17th century. The footbridge was also developed in consideration of the issue of flooding, a problem that will increase in the area because of the climate changes according to the Swedish Civil Contingencies Agency.  Our aim was to intertwine the creek with the canal, in order to create a joint and cohesive walking trail. We wanted to develop the right pre-conditions for hiking locals, as well as create opportunities for a new sustainable and nature-based tourism.  THE PROJECT House of the Footbridge – Arboga Citizens’ House affiliates with the new overcrossing, becoming its beginning or end depending on your route. Here, the straightforward character of the footbridge is fragmented and made into pieces. Instead of leading towards extensive croplands it welcomes its visitors with the embracing rooms of architecture; a place where building and footbridge coalesce and make place for elements that frame the existing plot. The house turns toward Arbogaån, toward the industrial area and the big silo on the other side of the water. It continues the ongoing dialogue between Arboga city center and the creek as part of their memorable and ever-changing relationship.  House of the Footbridge is complete with spaces for club activities, culture, and meeting rooms. A restaurant with a terrace and a summer café in the courtyard is added, along with a place for swimming in the creek, saunas, and changing rooms. There is also a hostel and conference opportunities in the building. / BAKGRUNDNågra promenadminuter öster om den medeltida stadskärnan i Arboga tar den nya naturspången vid. Idén om en upplyft promenadväg i trä utvecklade vi under höstterminen; ett stadsplaneringsmässigt grepp för att reaktualisera Arbogaån som sedan bygget av Hjälmare kanal kommit att förlora sin samhällsviktiga roll (då i form av transportväg för industrierna). Den nya naturspången tog även hänsyn till att Arbogaån - till skillnad från Hjälmare kanals kontrollerade vattennivåer - riskerar att översvämmas vid kraftig nederbörd (ett problem som med klimatförändringarna förväntas förvärras enligt MSBs beräkningar).  Med naturspången ville vi knyta samman ån med kanalen och på så sätt skapa en gemensam och sammanhållen vandringsled. Vi ville skapa förutsättningar för vandringsglada lokalinvånare men även främja möjligheter till en ökad hållbar naturturism vilken tar hänsyn till ekologi och miljö.  PROJEKTETSpångens hus - Arboga medborgarhus ansluter sig till naturspången och utgör dess början eller dess slut beroende på vilket håll man kommer ifrån. Här har spångens böljande men tydliga väg fragmenterats och brutits upp. Istället för att leda ut mot vidsträckta åkerlandskap, leder den in mot arkitekturens omslutande rum där byggnad och spång smälter samman och ramar in den befintliga tomten. Byggnaden vänder sig mot vattnet, mot industriområdet och den stora silon på andra sidan. Framför allt fortsätter den det pågående samtalet mellan Arboga tätort och Arbogaån som del av en minnesvärd och föränderlig relation.  Medborgarhuset huserar allaktivitet med rum för föreningsliv, kulturverksamhet och möteslokaler för allmänheten. Även restaurang och café med tillhörande terrass läggs till. Verksamheten utökas med en badplats, bastu och omklädningsrum. För tillfälliga gäster finns enklare övernattningsmöjligheter i form av vandrarhem, med tillhörande kök och dusch. Verksamheten infattar även konferensmöjligheter.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om och förståelsen för hur olika tidningar väljer att framställa samma händelse i text och bild. Vi har gjort en empirisk undersökning av nyhetstexter publicerade om Arbogamorden som skedde 2008. De tidningar vi valt att studera är Bärgslagsbladet/Arboga Tidning och Vestmanlands Läns Tidning på grund av sin geografiska närhet till händelsen samt Dagens Nyheter och Aftonbladet på grund av sin rikstäckning. Vi har med hjälp av en massmedieretorisk analysmodell gjort en kvalitativ innehålls analys som har legat till grund för vårt resultat. Det vi under arbetets gång har kommit fram till är att skillnaderna är stora och många. Aftonbladet har stått för en mer sensationsinriktad journalistik och har, har enligt vår bedömning av det undersökta materialet, ofta befunnit sig i gränslandet för hur denna typ av arbete bör utföras för att inte bryta mot befintliga pressetiska regler. Dagens Nyheter har tagit sig an händelsen på ett helt annat sätt, de har en mer saklig kriminaljournalistik och har vad vi kunnat observera i det undersökta materialet följt de pressetiska reglerna väl. Mitt emellan dessa två motpoler finner vi Bärgslagsbladet/Arboga Tidning och Vestmanlands Läns Tidning som båda två har använt sig av en tveksam medieetik och stundvis tänjt på spelreglerna.

No description available.

No description available.

This project focuses on making a “Folkets hus”, a form of community centre available for its surrounding inhabitants to express their identities and experience different cultures, these buildings usually contain libraries, theatre, restaurants, art centre, educational spaces, a child section and more. The city chosen for this project was Arboga, a small old industrial town from the 13th century a few miles west about Eskilstuna. Approximately 14,100 inhabitants, of which 11,400 live in the city. Arboga has identified that the after school-centre and culture school needs to be expanded and renovated, due to a higher demand. There is also a demand for more houses and living space adapted for the elderly. I picked an old abandoned silo industry building next to a very old beautiful park to work on. The building has not been standing for more than 50 years and is already abandoned. I saw an opportunity to urbanise the building and give locals the chance to use its height to see their city from above. My project called  “SILO” is a six floor community centre and a ten floor high apartment building. The community centre contains: restaurants, library, dance rooms, theatre room, music and radio room, art room, after school-centre, art gallery, lecture room, rooftop with a garden, an office floor and lots of spaces focusing on creative activities for all ages. The apartment building to the east contains eighteen 1 room apartments and eighteen 3 room apartments. / Projekt fokuserar på ”Folkets hus”, en plats för invånare för att uttrycka sin identitet och uppleva olika kulturer, dessa byggnader innehåller vanligtvis bibliotek, teater, restauranger, konsthall, utbildningslokaler, en barnavdelning och mer. Staden som valdes för detta projekt var Arboga, en liten gammal industristad från 1200-talet några mil väster om Eskilstuna. Cirka 14 100 invånare därav 11 400 bor I staden. Arboga har identifierat att fritidshemmet och kulturskolan behöver byggas ut och renoveras, på grund av en högre efterfrågan. Det efterfrågas också fler hus och bostadsrätt anpassade för äldre. Jag valde en gammal övergiven silo industribyggnad som låg bredvid en fin gammal park. Byggnaden har inte stått på mer än 50 år och är redan övergiven. Jag såg en möjlighet att urbanisera byggnaden och ge Arbogaborna chansen att använda dess höjd för att se sin stad från ett nytt perspektiv. Mitt projekt som heter "SILO", ett sexvåning högt kulturhus och ett tio våningar högt lägenhet hus. Folkhuset innehåller: restauranger, bibliotek, dansrum, teaterrum, musik- och radiorum, konstrum, fritidshem, konsthall, föreläsningssal, takterrass med örtagård, kontorsvåning och massor av utrymmen som fokus på kreativa aktiviteter för alla åldrar. Hyreshuset i öster innehåller arton anpassade 1:or och arton loft 3:or.

By order of King Gustav II Adolf, a canal was started in 1629 between Hjälmaren and Mälaren to facilitate the transport of goods from the West Coast to Bergslagen and Stockholm and thus also avoid the detour through the strait between Denmark and Skåne. More than 500 men were employed for the canal construction and it took them 10 years to connect a waterway between the two large lakes.Due to rock blasting in the immediate area, traffic jams often occurred as the canal needed to be repaired frequently as a result of blasting. At the suggestion of the creator of the Göta Canal, Balzar von Platen, a new stretch of just over 5 kilometers was built between 1819 and 1829, which resulted in a traffic route with significantly greater capacity.The canal was of great importance for trade with the capital. In addition to iron, grain and timber were also transported to Stockholm. In return, the boats transported goods from the capital to merchants in Örebro and the mills in Bergslagen. It was most active during the beginning of the 20th century when, during a sailing season of 209 days in 1951, voyages were made through the canal with steamships, sailing ships and tugs.Freight traffic ceased in 1970 and the canal has since been used only by leisure boats and passenger ships.Hjälmare canal is today Sweden's oldest artificial waterway that can still be traveled on the waterway that stretches between Hjälmaren and Mälaren measures 13 kilometers, between which 9 locks are passed, and has a drop of just over 22 meters (same height as Arkitektskolan). Since the re-routing in 1829, the canal has been left untouched (maintenance only) and the same hand-drawn lock doors and mechanics are still used today.The canal is owned by Svea skog and the operation is managed by Jan Eriksson, better known as "Sluss-Janne". Sluss-Janne was born, raised and lives right next to the heart of the canal, Hjälmare doll, which is located a mile southeast of Arboga. Here there is a campsite, café and a dry-laying dock. It is around this place that visitors usually gather and there are annual events around the drying dock which is very popular. In an interview with Sluss-Janne, he explains that with the canal's long history, it is today perceived as a 13 kilometer long interactive and open museum. During the summer, people in leisure boats and motorhomes come here to experience locks, boating, beautiful nature, swimming and hiking trails, as well as take part in the canal's rich history and interesting cultural environments.Next to the Dry Laying Dock and the canal café are the Hällby locks, which are locks number 6, 7 and 8 in the order from the helmet and have a drop of just over 8 meters. On its eastern side, I have chosen to place a visitor center. The center gathers the history of the canal into one and the same place in the form of an exhibition hall that tells about the time the canal was built, how it was built and the history of the place from then until today. In addition to the permanent exhibition, there is a restaurant, café, lecture hall and a space for temporary exhibitions and various activities.The center gives the place an extra appeal. It will generate more tourism as the existing target group is given a longer experience of the canal while attracting people who have not yet found it.There are also premises for the “lock men” who work on the canal as well as offices and staff rooms for those who work at the center and for employees at Sveaskog and Arboga municipality. Close to the east side of the locks is a brick bed that follows the design of the locks. From the brick grow two load-bearing arched brick walls that measure a thickness of 800 mm. These in turn carry up curved glulam beams with a span of 24 meters. The beams rotate around an axis in an organic shape that results in the roof meeting the ground towards the lock at the beginning and end of the building. This design was governed by two reasons. Partly, in order not to be perceived as too massive and make too great a claim on the site and in addition to let the canal be in focus and partly to allow visitors to move around the building and experience locks from a top perspective.The surface layer of the roof consists of a biotope roof (grass and plants from the local flora). A blanket that further tones down the building and allows it to blend into its surroundings.from the long sides of the roof, wooden pillars fall at a dense pace and meet the ground to create climate protection. Between the pillars, windows are placed that allow you to get close to the outer surroundings, the locks on the east side of the building and the varying deciduous forest on the west side. The movement through the building is like the roof, organically visible. The two entrances are located at the top of each end of the western façade and you always follow the design of the locks when you move through the building.The whole spirit of the project is to let the locks and the canal be in focus. The building functions as an addition and should give the visitor an enhanced experience of staying on site.

The house above the dock is located by Hjälmare Docka in Arboga municipality and right next to Hjälmare canal. The assignment was to design a community hall and add an additional program based on location and analysis. The beautiful surroundings around the canal and the many well-preserved historical elements made me add a hotel and museum as I wanted more people to discover the place and its history. I chose to place the building above a dock where boats are stored during winter to be able to include the boats as part of the museum's exhibition but also so hotel guests can park their boat under the building and get directly to the hotel. Due to the location, the lower construction of the house is dimensioned to be able to accommodate all types of boats that can pass through the canal. The arch construction is made of steel and inspired by traditional tram halls while the upper house is made entirely of locally produced wood. / Huset på dockan ligger vid Hjälmare Docka i Arboga kommun och precis intill Hjälmare kanal. Uppgiften gick ut på att rita ett "folkets hus" och addera ett ytterligare program efter plats och analys. Det vackra omgivningarna kring kanalen och de många välbevarade historiska inslagen fick mig att lägga till ett hotell och museum då jag ville få fler att upptäcka platsen och dess historia. Jag valde att placera byggnaden ovanför en docka där man torrlägger båtar för att kunna inkludera båtarna som en del av museets utställning men också för att hotellgäster ska kunna anlägga med båt och ta sig direkt till hotellet. På grund av placeringen så är husets undre konstruktion dimensionerad efter att kunna rymma alla typer av båtar som kan passera i kanalen. Valvkonstruktionen är i stål och inspirerad av traditionella spårvagnshallar medans huset är byggt helt i lokalproducerat trä.

Språkliga uttryck för personreferens kan realiseras på många olika sätt, och hur dessa uttryck struktureras är beroende av ett flertal faktorer, såväl språkinterna som språkexterna. I regel utgörs de referentiella uttrycken av nominalfraser i form av egennamn, personliga pronomen eller substantiv, samtliga med eller utan attributiva bestämningar. Men hur har personreferens uttryckts genom svenskans historia? Och vilka faktorer har egentligen haft en inverkan på valet av refererande uttryck? Föreliggande uppsats syftar till att kartlägga bruket av personreferens i fornsvenska och äldre nysvenska i handskriften Arboga stads tänkebok åren 1452–1552, samt att ur ett informationsstrukturteoretiskt perspektiv diskutera vilka inom- och utomspråkliga meka-nismer och kommunikativa kontexter som har påverkat skrivarens val av uttryck. Vidare syftar undersökningen till att blottlägga eventuella diakrona, synkrona och geografiska skillnader i realiseringen av de referentiella uttrycken. En aktuell avhandling om Stockholms stads tänkeböcker har därför fått ligga till grund för en jämförelse mellan de två städernas tänkeböcker. Slutligen är en av målsättningarna med uppsatsen också att bidra till diskussionen kring framväxten av en eventuell, ny kanslispråklig skriftbrukstradition. Utfallet av undersökningen visar att språkliga uttryck för personreferens realiseras olika beroende på textens kommunikativa funktion. Realiseringsmönstret ser olika ut i tänke-böckernas olika ärendekategorier – ärenden av mer narrativ karaktär tenderar att innehålla en högre grad av pronominalisering, medan de rent administrativa ärendenas funktion ofta fordrar en tydligare bestämning av referenten genom framför allt egennamn och attribut som patronymikon eller yrkesbeteckningar. Resultatet visar också på en tydlig diakron förändring, och på en skillnad mellan Arbogas respektive Stockholms stads tänkeböcker som möjligen är geografiskt betingad. Den stora förändringen över tid sker mellan undersökningens två sista nedslag, 1527 och 1550–1552; en tydlig nedgång syns hos egennamnen medan pronomen-bruket ökar markant, vilket tyder på att en förändring har skett i kansliverksamhetens skriftliga produktion.

To preserve the older building stock in Sweden in a sustainable manner, investigations of the construction and condition of these buildings are required. The investigations are needed to make correct decisions on maintenance of buildings and to evaluate energy-efficient measures for different types of buildings. In this work, the building stock in the city of Arboga, built before 1945 is investigated. Data about the building stock have been compiled using information from the building register of The National Heritage Board and the national database of energy certificates. Properties such as usage of the building, construction year, number of floors, area, volume and placement have been investigated and documented in an inventory list. The objective of the present study is to implement a method where the building stock can be divided into more manageable categories. The categorization is done by grouping the inventory in three steps: number of floors, location relative to other building and volume ratio. Based on the building categories, an archetype building is created for each category. With the help of these typical buildings, careful studies on energy-efficient measures can be performed. The results can then be extrapolated on the entire building stock. Delimitations have been made during the inventory. Outliers i.e buildings where the volume deviates much from the average in each category have been excluded. Finally, the method applied on 149 buildings resulted in four categories and four type buildings which represents the building stock of Arboga, built before 1945.