Syftet med undersökningen är att granska och jämföra retoriken hos Socialdemokraterna och Moderaterna i de avslutande anförandena i de sista valduellerna mellan partierna vid tre tillfällen: 1991, 1998 och 2014. Utifrån metoder för retorikanalys undersöks partiledarnas användning av stilfigurer och hur de varierar talhandlingar samt deras användning av de tre argumentationsmedlen ethos, pathos och logos. Resultaten visar att stilfigurer förekommer i samtliga tal. De vanligaste är anafor, klimax och metafor. Gällande talhandlingar varieras påståenden främst med uppmaningar, förhoppningar, varningar och framför allt förslag. Argumentationsmedlen ethos, pathos och logos kombineras i samtliga tal men till olika grad. Vilket som står i fokus varierar mellan talen, något som kan bero på yttre omständigheter. Utifrån just den här undersökningen kan det konstateras att Socialdemokraterna främst använder ethos och pathos, medan Moderaterna snarare fokuserar på logos. Det finns likheter både inom och mellan partierna. Likheterna gäller främst form och faktumet att stilfigurer används, men detaljerna skiljer sig givetvis åt. Dessa likheter kan bero på att det inte ges mycket rum för variation i just den undersökta talsituationen. Båda partierna använder också identifikationstekniker för att vinna förtroende hos publiken. Gällande Socialdemokraternas retorik antyder resultaten att den kännetecknas av många stilfigurer samt ethos- och pathosappell, något som kan leva kvar sedan slutet av 1800-talet och dåtidens agitatorer som förknippas med Socialdemokraterna.  Skillnader som upptäcktes mellan partierna var bland annat att Moderaterna i större utsträckning än Socialdemokraterna använder metaforer i positiv mening, och att Socialdemokraterna är mer benägna att måla upp hotbilder. Retoriken påverkas också av om partiet är i opposition eller i regering.

Syftet med denna undersökning är att analysera och jämföra tre tal av Göran Persson som statsminister som hållits vid olika tillfällen och som har olika kontext och retoriska situationer. Med hjälp av en retorisk analys undersöks genre, ethos, logos och pathos samt stilfigurerna anafor, hopning och antites för att se hur dessa retoriska medel samverkar i de olika talen, samt för att se om detta skiljer sig mellan talen, och i detta fall hur. Resultatet visar att de retoriska medlen till största del förekommer i alla tal, men att det finns skillnader i hur de samverkar och påverkar varandra i de olika talen. Slutsatsen som dras är att Persson använder samma retoriska medel under de olika talen, men att den retoriska genren som talen tillhör, samt det retoriska problemet talaren möter under talet, påverkar hur dessa medel samverkar och påverkar varandra.

Denna undersökning har som syfte att analysera och jämföra Boris Johnsons och Stefan Löfvens tal till respektive nation gällande COVID-19 pandemin 2020. Med grund i en retorisk analys utmärks argumentationsmedlen ethos, pathos och logos samt stilfigurerna anafor, metafor och metonymi för att se vilka av dessa retoriska medel som dominerar i talarnas krisretorik. Resultatet visar att argumentationsmedlen ethos, pathos och logos används i båda talen men i olika omfattningar. Pathos dominerar i Löfvens tal medan alla tre argumentationsmedel samspelar till samma grad i Johnsons tal. Resultatet visar även att alla tre stilfigurer används men att anaforen är mest framträdande i båda talen och förekommer betydligt oftare än metaforer och metonymier. Slutsatsen som dras är att ingen av dem använder sig av stilfigurer i någon högre grad vilket kan bero på att ett land i kris kräver seriös kommunikation utan utmålade ord och ledare som behöver vara tydliga och vara säkra på att alla som lyssnar förstår. Undersökningen visar att Löfven använder sig mest av pathos medan Johnson balanserar alla argumentationsmedel i samma utsträckning.

Syftet med undersökningen är att analysera och jämföra Carl XVI Gustafs och Stefan Löfvens tal till nationen angående covid-19 pandemin. De retoriska dragen jag har valt att grunda min undersökning på är ethos, pathos och logos, dispositio samt topikerna kausalitet och definition. De retoriska medlen används för att visa hur de används i en retorisk krissituation och vilka likheter eller skillnader det finns mellan talarna.            Resultatet visar att både Löfven och Carl Gustaf samspelar med ethos, pathos och logos. Skillnaden på dispositionen mellan talarna är att Löfven avviker från Renbergs standardposition medan Carl Gustaf följer den. Definitions- och kausalitetstopiker används av båda talare för att framställa logos och pathos och beskriva orsak och konsekvenser samt definiera vad de egentligen pratar om.            Slutsatsen utifrån resultatet visar att Löfven använder sig mest av pathos och logos medan Carl Gustaf fokuserar mest på ethos och pathos. Undersökningen visar att båda talare använder topiker men att defintionstopiker förekommer oftare än kausalitetstopiker i talen. I dispositionen använder både Löfven och Carl Gustaf två argument tillsammans med ett motargument.