No description available.

No description available.

No description available.

<p>Det föreligger oundvikligen spänningar mellan intresset av att skydda miljön och intresset av varors fria rörlighet på den inre marknaden. Då harmoniserande gemenskapslagstiftning saknas bedöms vanligen frågan huruvida nationella miljöskyddsåtgärder skall tillåtas eller ej efter de restriktioner sådana åtgärder eventuellt kan medföra för den fria varurörligheten. Nationella handelshindrande miljöskyddsåtgärder kan under vissa förutsättningar medges undantag enligt artikel 30 EG- fördraget och/eller Cassis-doktrinen. Då harmoniserande gemenskapsbestämmelser saknas är nationella miljöskyddsåtgärder förenliga med Cassis-doktrinen förutsatt att åtgärderna är tillämpiga utan åtskillnad, proportionella, vilket innebär att det inte får finnas någonalternativ åtgärd genom vilken man på ett lika effektivt sätt kan uppnå samma miljömål, men som inte begränsar den fria varurörligheten i samma utsträckning, och nödvändiga. Miljöåtgärder som inte tillämpas utan åtskillnad kan endast berättigas av intresset av att skydda människors och djurs hälsa och liv samt bevarandet av växtarter, enligt artikel 30 EG-fördraget.</p>

Det föreligger oundvikligen spänningar mellan intresset av att skydda miljön och intresset av varors fria rörlighet på den inre marknaden. Då harmoniserande gemenskapslagstiftning saknas bedöms vanligen frågan huruvida nationella miljöskyddsåtgärder skall tillåtas eller ej efter de restriktioner sådana åtgärder eventuellt kan medföra för den fria varurörligheten. Nationella handelshindrande miljöskyddsåtgärder kan under vissa förutsättningar medges undantag enligt artikel 30 EG- fördraget och/eller Cassis-doktrinen. Då harmoniserande gemenskapsbestämmelser saknas är nationella miljöskyddsåtgärder förenliga med Cassis-doktrinen förutsatt att åtgärderna är tillämpiga utan åtskillnad, proportionella, vilket innebär att det inte får finnas någonalternativ åtgärd genom vilken man på ett lika effektivt sätt kan uppnå samma miljömål, men som inte begränsar den fria varurörligheten i samma utsträckning, och nödvändiga. Miljöåtgärder som inte tillämpas utan åtskillnad kan endast berättigas av intresset av att skydda människors och djurs hälsa och liv samt bevarandet av växtarter, enligt artikel 30 EG-fördraget.

In Sweden, camera surveillance in places where the public own access is regulated by a permit. This entails a lack of permit requirement for camera surveillance in places where the public does not own access. Such places can consist of a privacy-sensitive character. Surveillance constitutes processing of personal data whereupon the General Data Protection Regulation (GDPR) must be complied with.  Article 6 of the GDPR stipulates various legal bases that must be met in the processing of personal data. The ones who conduct surveillance in places where the public does not own access often fails to make correct legal assessments of Article 6(1)(e) and 6(1)(f) of the GDPR, as displayed by various supervisory decisions issued by the Swedish Authority for Privacy Protection. In this light, the purpose of the thesis is to examine and analyze how the ones who conduct surveillance and the Swedish Authority for Privacy Protection consider the personal integrity of the camera monitored individual in the assessments of Article 6(1)(e) and 6(1)(f) of the GDPR during camera surveillance without permit requirement in places where the public does not own access. Because of the differences between the legal assessments made by the ones who conduct camera surveillance and the Swedish Authority for Privacy Protection, the thesis also intends to shed light on the consequences that arise for the camera monitored individual by the fact that their personal integrity is assessed in different ways. The thesis also aims to evaluate the Swedish Authority for Privacy Protections’ supervisory work in relation to both personal integrity and the compliance with Article 6(1)(e) and 6(1)(f) of the GDPR during camera surveillance without permit requirement in places where the public does not own access. The Swedish Authority for Privacy Protections’ supervisory work is important as most of the camera surveillance takes place without a permit requirement and the fact that there is a lack of knowledge prevailing to the number of cameras in use. It is important that the Swedish Authority for Privacy Protections’ supervisory work is well-functioning since the ones who conduct surveillance carry out the legal assessments incorrectly. The risk with insufficient supervisory work is that personal integrity is violated and that the GDPR is ineffectual in the long run. In general, it can be said that the legal assessments of Article 6(1)(e) and 6(1)(f) of the GDPR are poorly carried out by both the ones who conduct surveillance and the Swedish Authority for Privacy Protection. This primarily affects the camera monitored individuals’ personal integrity. Because of the indications of shortcomings in the supervisory work, there are several improvement measures that can be taken to maintain personal integrity and ensure that the Swedish Authority for Privacy Protection continue to constitute an important function.

<p>Council Regulation 1/2003 regulates the application of the competition rules set out in Articles 81 and 82 of the EC-treaty and establishes a reform of the European Competition Law. The purpose of this paper is to illustrate the complex of problems that the regulation leads to concerning the legal certainty for companies within the European Community.</p>

Council Regulation 1/2003 regulates the application of the competition rules set out in Articles 81 and 82 of the EC-treaty and establishes a reform of the European Competition Law. The purpose of this paper is to illustrate the complex of problems that the regulation leads to concerning the legal certainty for companies within the European Community.

Denna studie avser att besvara var mervärdesbeskattning sker, ur ett EG-rättsligt perspektiv, vid tjänstehandel till en beskattningsbar person med flera fasta etableringsställen i olika medlemsstater. Tjänsterna förvärvas vid den plats där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet men tillhandahålls den beskattningsbara personens olika fasta etableringsställen. Studien företas med anledning av rådets direktiv (2008/8/EG) av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 20.2.2008 s. 11-22). Utgångspunkten för att besvara studiens syfte är huvudregeln i artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse som träder i kraft den 1 januari 2010. Artikeln stadgar att platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person ska vara den plats där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om tjänsterna tillhandahålls den beskattningsbara personens fasta etableringsställe, som är beläget på en annan plats än där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, ska mervärdesbeskattning ske där. Artikeln ger upphov till tolkningsproblem och behörighetskonflikter mellan konkurrerande stater, varför en enhetlig tolkning av begreppet fast etableringsställe erfordras. Tolkningsproblemen avser definitionen av ett fast etableringsställe och frågan när en tjänst kan hänföras till ett fast etableringsställe. En utredning av EG-domstolens praxis visar att ett fast etableringsställe måste uppvisa en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att självständigt kunna tillhandahålla bestämda tjänster. Platsen där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet är den primära anknytningspunkten. Hänsyn till en annan plats, till eller från vilket tjänsterna tillhandahålls, kommer endast i fråga om den primära anknytningen inte leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt eller då en konflikt med en annan medlemsstat uppstår. Slutsatsen är att mervärdesbeskattning vid tillhandahållande av tjänster till fasta etableringsställen i olika medlemsstater bör ske vid den plats där de fasta etableringarna är belägna. En sådan slutsats leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt vilket medför att tjänsterna kan hänföras till de fasta etableringarna. Vid ett sådant fastställande tillgodoses den allmänna principen om att beskattning bör ske i konsumtionslandet. Slutligen tillgodoses det grundläggande syftet med artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse vilket är att förhindra behörighetskonflikter och snedvridning av konkurrensen.

<p>Denna studie avser att besvara var mervärdesbeskattning sker, ur ett EG-rättsligt perspektiv, vid tjänstehandel till en beskattningsbar person med flera fasta etableringsställen i olika medlemsstater. Tjänsterna förvärvas vid den plats där den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet men tillhandahålls den beskattningsbara personens olika fasta etableringsställen. Studien företas med anledning av <em>rådets direktiv (2008/8/EG) av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster (EUT L 44, 20.2.2008 s. 11-22)</em>.</p><p>Utgångspunkten för att besvara studiens syfte är huvudregeln i artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse som träder i kraft den 1 januari 2010. Artikeln stadgar att platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person ska vara den plats där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om tjänsterna tillhandahålls den beskattningsbara personens fasta etableringsställe, som är beläget på en annan plats än där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, ska mervärdesbeskattning ske där. Artikeln ger upphov till tolkningsproblem och behörighetskonflikter mellan konkurrerande stater, varför en enhetlig tolkning av begreppet <em>fast etableringsställe</em> erfordras. Tolkningsproblemen avser definitionen av ett fast etableringsställe och frågan när en tjänst kan hänföras till ett fast etableringsställe.</p><p>En utredning av EG-domstolens praxis visar att ett fast etableringsställe måste uppvisa en tillräcklig grad av varaktighet och en lämplig struktur avseende personella och tekniska resurser för att självständigt kunna tillhandahålla bestämda tjänster. Platsen där en beskattningsbar person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet är den primära anknytningspunkten. Hänsyn till en annan plats, till eller från vilket tjänsterna tillhandahålls, kommer endast i fråga om den primära anknytningen inte leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt eller då en konflikt med en annan medlemsstat uppstår.</p><p>Slutsatsen är att mervärdesbeskattning vid tillhandahållande av tjänster till fasta etableringsställen i olika medlemsstater bör ske vid den plats där de fasta etableringarna är belägna. En sådan slutsats leder till en rationell lösning ur beskattningssynpunkt vilket medför att tjänsterna kan hänföras till de fasta etableringarna. Vid ett sådant fastställande tillgodoses den allmänna principen om att beskattning bör ske i konsumtionslandet. Slutligen tillgodoses det grundläggande syftet med artikel 44 mervärdesskattedirektivets ändrade lydelse vilket är att förhindra behörighetskonflikter och snedvridning av konkurrensen.</p>