I Kiruna kommun mellan Abisko - Björkliden, på berget Nuoljas ostliga sluttning går det ett flertal laviner varje säsong. Sedan 2013 har Trafikverket installerat ett lavinbekämpningssystem bestående av Gazex kanoner som med en stor smäll startar kontrollerade laviner. Genom regelbunden sprängning motverkar man att större snömassor byggs upp och därmed tar man bort risken för stora laviner att gå. Stora laviner riskerar att nå fram till väg- och järnvägen och kan medföra längre stopp för malmtrafiken. Före varje sprängning vill man vara säker på att varken människor eller djur befinner sig i terrängen, idag gör man en visuell bedömning innan man inleder en sprängning. Genom ny teknik kan man säkerhetsställa att ingen befinner sig i riskzonen vilket gör att sprängningen kan ske med större säkerhet. Rapporten har belyst olika tekniker som radar, drönare och infraröda rörelsedetektorer och hur dessa kan implementeras på Nuolja. Drönare används mer och mer runt om i världen tack vare deras mångsidiga användningsområden. Att använda en drönare för att skanna lavinterräng är tideffektivt men inte optimalt i alla väderförhållanden. IR-rörelsedetektorer är ett annat alternativ som med stor precision känner av den minsta rörelsen från djur eller människor. Till följd av undersökningen av industrier och skidanläggningar runt om i världen (bland annat alperna och Nordamerika) kan man dra slutsatsen, att radar är det som används för att hitta människor och djur i lavinterräng. Rapporten behandlar även ett analysverktyg som efterfrågades av Trafikverket avseende hur man kan studera och analysera laviner som har gått. Med LiDAR-Laser kan man få fram samma underlag och information som lavintekniker får genom fältundersökningar. Med LiDAR får man aktuell information från ett säkert avstånd vilket minskar exponeringen av personal i riskzonen. Man kan även använda LiDAR för att studera snötäcket i förebyggande arbete mot laviner.

I Kiruna kommun mellan Abisko - Björkliden, på berget Nuoljas ostliga sluttning går det ett flertal laviner varje säsong. Sedan 2013 har Trafikverket installerat ett lavinbekämpningssystem bestående av Gazex kanoner som med en stor smäll startar kontrollerade laviner. Genom regelbunden sprängning motverkar man att större snömassor byggs upp och därmed tar man bort risken för stora laviner att gå. Stora laviner riskerar att nå fram till väg- och järnvägen och kan medföra längre stopp för malmtrafiken. Före varje sprängning vill man vara säker på att varken människor eller djur befinner sig i terrängen, idag gör man en visuell bedömning innan man inleder en sprängning. Genom ny teknik kan man säkerhetsställa att ingen befinner sig i riskzonen vilket gör att sprängningen kan ske med större säkerhet. Rapporten har belyst olika tekniker som radar, drönare och infraröda rörelsedetektorer och hur dessa kan implementeras på Nuolja. Drönare används mer och mer runt om i världen tack vare deras mångsidiga användningsområden. Att använda en drönare för att skanna lavinterräng är tideffektivt men inte optimalt i alla väderförhållanden. IR-rörelsedetektorer är ett annat alternativ som med stor precision känner av den minsta rörelsen från djur eller människor. Till följd av undersökningen av industrier och skidanläggningar runt om i världen (bland annat alperna och Nordamerika) kan man dra slutsatsen, att radar är det som används för att hitta människor och djur i lavinterräng. Rapporten behandlar även ett analysverktyg som efterfrågades av Trafikverket avseende hur man kan studera och analysera laviner som har gått. Med LiDAR-Laser kan man få fram samma underlag och information som lavintekniker får genom fältundersökningar. Med LiDAR får man aktuell information från ett säkert avstånd vilket minskar exponeringen av personal i riskzonen. Man kan även använda LiDAR för att studera snötäcket i förebyggande arbete mot laviner.

Ett behov av att förbättra och utveckla dagens kvalitetzon för cylinderhuvud har framkommit för att kunna hänga med i det ökande kravet på kvalitetsutveckling. Dagens zon är både fysiskt krävande för operatörerna samt att den saknar rätt förutsättningar för ett effektivt arbete. Följderna blir utslitna arbetare samt onödigt höga avsyningsmissar som i slutändan skapar kostnader för Scania. Huvudmålet för arbetet har därför varit att lämna ett lösningsförslag på en optimerad layout samt vad för utrustning denna zon ska innehålla. För att skapa en grundförståelse över problemet utfördes en nulägesanalys och stationen observerades för att se hur personalen arbetade. Intervjuer med operatörer hölls då projektprojektgruppen vill höra deras tankar om vad de ansåg om problemet och vad de hade för behov. En benchmarking samt litteraturstudie utfördes vilket gav en bild av hur projektprojektgruppen skulle gå tillväga samt vilka metoder projektgruppen skulle använda sig av. Med hjälp av diverse kvalitetsverktyg kunde olika brister, behov och rotorsaker lokaliseras. En fokusgrupp samordnades mellan relevanta parter för att kunna få feedback på de layout-förslag som presenterades och på så sätt iterera fram den optimala lösningen. Samtidigt pågick ett konstant sökande efter leverantörer som kunde uppfylla det krav som ställdes på den nya utrustningen som behövdes införskaffas. Ett slutgiltigt lösningsförslag med tillhörande implementeringsplan kunde till sist presenteras där bansystemet hade omarbetats samt att hela avsyningen nu skulle ske i en process istället för två med hjälp av de nya rolloverna. Två stationer skulle arbeta rygg mot rygg avgränsade av bullerdämpande väger med utökade belysning och tillhörande endoskop för samtliga stationer. / A need to improve and develop today's cylinder head quality zone has been identified in order to be able to keep up with the ever-increasing demands for quality. Today's zone is both physically demanding for the operators and that it lacks the right conditions for efficient work. The consequences are worn out workers and unnecessarily high utilities who ultimately create costs for Scania. The main objective of the work has therefore been to provide a solution on an optimized layout and what this zone should contain. To provide a basic understanding of the problem, a zero-state analysis was performed and the station was observed to see how the staff worked. Interviews with operators were held when the project team wanted to hear their thoughts about what they considered the problem to be and what they needed. A benchmarking and literature study were also conducted, which gave a better picture of how the project group would go along and what methods would be used. Different deficiencies, needs and rotors could be found using various quality tools. A focus group was coordinated between relevant parties in order to get feedback on the layout proposals presented and thus iterate the optimal solution. At the same time there was a constant search for suppliers who could meet the demands placed on the new equipment that was required to be acquired. Finally, a final solution with its associated implementation plan proposal was presented where the conveyor system had been reworked and that the entire inspection would now take place in one process instead of two thanks to using the new rollover. Two stations would work back to back bounded by noise-damping walls with extended lighting and associated endoscopes for all stations

Dagligen bedömer människan sin omgivning utifrån sina fem sinnen. Då ett intryck ges från omgivningen sker en process, signaler skickas till hjärnan via nerver ifrån det sinne som stimulerats. På grund av den olika uppsättningen nervceller upplevs samma intryck skilt bland människor. I textilproduktion används visuell bedömning genom hela produktionsprocessen, från garn till färdig vara där tyget slutligen kontrolleras i sin helhet vid avsyningen. Avsyningsprocessen sker vid ett avsyningsbord där en operatör matar fram tyg på bordet. Frammatningen stoppas då fel upptäcks och de märks ut med hjälp av felkoder. Att avsyna och bedöma fel kan vara mycket svårt då uppfattningen om hur något ser ut är individuellt och således tolkas det som granskas olika. AB Ludvig Svensson har utformat uppdraget som går ut på att studera företagets bedömningsgrunder för tyg och utveckla dem för att kunna hantera svårbedömda fel. Företaget sorterar in svårbedömda fel i något de kallar en gråzon. Gråzon är oftast en benämning för ett svårdefinierat område.För att få en förståelse för var och hur fel uppstår i produktionen har observationer gjorts på företaget där hela textilprocessen studerats. Genom samtal med berörd personal och analyser av felvaror har bedömningsunderlag utvecklats. Bedömningsunderlaget går ut på att ge avsyningspersonalen så mycket information och kunskap som möjligt för en enklare bedömning. Studien har visat att gråzonen kan delas in i två delar, gråzon 1 och gråzon 2. Gråzon 1 behandlar tydliga fel där felkällan är okänd och gråzon 2 behandlar otydliga fel där den eventuella felkällan är känd. För att eliminera gråzon 1 ligger fokus på att ge avsyningspersonalen så mycket information om varan och dess processer som möjligt. Gråzon 2 kan minskas med hjälp av designbeskrivning om hur varan ska upplevas vid avsyningen. Beskrivningen placeras på ett textilt referensprov som avsynaren alltid använder vid syning av en vara.Daily man's surroundings are evaluated based on their five senses. When an impression is given from the surroundings a process starts, signals are sent to the brain via nerves from the stimulated sense. Due to the different set of neurons the same impression is experienced differently among people. In textile production visual evaluation is used throughout the entire production process, from yarn to finished product, in which the fabric finally is checked in its whole at the inspection. The inspection process occurs at an inspection table where an operator feeds the fabric on to the table. The feeding is stopped when defects are discovered which are marked by defect codes. To inspect and evaluate defects can be very difficult when the perception of how something looks is individual and therefore what is examined is interpreted differently.AB Ludvig Svensson has designed the mission that is to study the company's evaluation criteria’s for fabric and develop them to be able to deal with imponderable defects. The company sorts imponderable defects into what they call a gray zone. Gray zone is usually a term used to describe an elusive area.To gain an understanding of where and how defects occurs in the production observations have been made at the company where the whole textile process has been studied. Through conversations with concerned staff and analysis of products with defects, evaluation material has been developed. The evaluation material is meant to give the inspection staff as much information and knowledge as possible for an easier evaluation. The study has shown that the gray zone can be divided into two parts, gray zone 1 and gray zone 2. Gray zone 1 process clear defects where the defect source is unknown and gray zone 2 process unclear defects where the possible defect source is known. To eliminate gray zone 1, focus lays on providing the inspection staff with as much information about the product and its processes as possible. Gray zone 2 can be reduced with the help of a description from the designer of how the product should be experienced at the inspection. The description is placed on a fabric reference sample that the inspector always uses during the inspection process. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Examensarbetet syftar till att hitta samband mellan ytliga sprickor hos virke, i form av dimensioner och karaktärer, som dagens maskinella avsyningssystem inte klarar av. Tyngdpunkten i projektet har legat på att identifiera eventuella samband mellan verkligt djup hos sprickor och de ytliga sprickmått som kan uppmätas med automatisk avsyning av WoodEye. I huvudsak har projektets praktiska undersökningar gått ut på att bestämma sprickors ytliga dimensioner, djup, typ och position med hjälp av automatisk avsyningsutrustning (WoodEye) samt genom manuell uppmätning i ett antal itusågade sprickzoner. Det provmaterial som använts i utförda försök och som legat till grund för efterföljande sprickanalyser har varit av sådan karaktär att det kunnat jämställas med konstruktionsvirke som normalt sett hållfasthetssorteras enligt europasstandard SS-EN 14081-1. I projektet har 568 sprickor, fördelade över 8 olika spricktyper, analyserats. Av erhållna resultat har det konstaterats att störst respektive minst medelbredd uppvisades hos kådlåpor respektive kantsprickor, störst respektive minst medellängd uppvisades hos splintsidesprickor respektive kådlåpor, samt att störst medeldjup uppvisades hos fäll-, kap- och stormsprickor. Vid analys av sprickors bredd och längd i relation till dess djup har inga entydiga samband kunnat påvisas. / This degree project aims to examine any connections between superficial cracks in timber, in terms of dimensions and characteristics, a matter insufficiently addressed by today's visual grading systems. The projects emphasis lies within the practical studies of cracks, characteristics and dimensions, within the acquired samples. In essence, the survey set out to determine superficial dimensions, depth, type and position of cracks by using a visual grading system (WoodEye), and by comparing the results by manually measuring a number of crosscutted cracks. The material used in the experiments and which formed the basis for subsequent analysis has been of such a nature that it could be equated with structural timber normally defined under the European Standard EN 14081-1. The project has encompassed the analysis of 568 examples of cracks consisting of 8 various types of cracks. By obtained results it has established that the greatest and smallest width is shown in resin pockets, respective side cracks, the greatest and least average height shown in sapwood cracks, respective resin pockets, and that the greatest average depth shown in cracks occurred from felling or hurricanes. From analysis of the cracks breadth and height in relation to depth no clear connection can be established.

<p>Examensarbetet syftar till att hitta samband mellan ytliga sprickor hos virke, i form av dimensioner och karaktärer, som dagens maskinella avsyningssystem inte klarar av. Tyngdpunkten i projektet har legat på att identifiera eventuella samband mellan verkligt djup hos sprickor och de ytliga sprickmått som kan uppmätas med automatisk avsyning av WoodEye. I huvudsak har projektets praktiska undersökningar gått ut på att bestämma sprickors ytliga dimensioner, djup, typ och position med hjälp av automatisk avsyningsutrustning (WoodEye) samt genom manuell uppmätning i ett antal itusågade sprickzoner. Det provmaterial som använts i utförda försök och som legat till grund för efterföljande sprickanalyser har varit av sådan karaktär att det kunnat jämställas med konstruktionsvirke som normalt sett hållfasthetssorteras enligt europasstandard SS-EN 14081-1.</p><p>I projektet har 568 sprickor, fördelade över 8 olika spricktyper, analyserats. Av erhållna resultat har det konstaterats att störst respektive minst medelbredd uppvisades hos kådlåpor respektive kantsprickor, störst respektive minst medellängd uppvisades hos splintsidesprickor respektive kådlåpor, samt att störst medeldjup uppvisades hos fäll-, kap- och stormsprickor. Vid analys av sprickors bredd och längd i relation till dess djup har inga entydiga samband kunnat påvisas.</p> / <p>This degree project aims to examine any connections between superficial cracks in timber, in terms of dimensions and characteristics, a matter insufficiently addressed by today's visual grading systems. The projects emphasis lies within the practical studies of cracks, characteristics and dimensions, within the acquired samples. In essence, the survey set out to determine superficial dimensions, depth, type and position of cracks by using a visual grading system (WoodEye), and by comparing the results by manually measuring a number of crosscutted cracks. The material used in the experiments and which formed the basis for subsequent analysis has been of such a nature that it could be equated with structural timber normally defined under the European Standard EN 14081-1.</p><p>The project has encompassed the analysis of 568 examples of cracks consisting of 8 various types of cracks. By obtained results it has established that the greatest and smallest width is shown in resin pockets, respective side cracks, the greatest and least average height shown in sapwood cracks, respective resin pockets, and that the greatest average depth shown in cracks occurred from felling or hurricanes. From analysis of the cracks breadth and height in relation to depth no clear connection can be established.</p>