In tune with the cross-border trade the infringement of intellectual property rights has become a growing problem in Europe and the rest of the world. In June 2008 negotiations about a new international agreement was initiated between Europe, its member states and ten other countries, which will restrict infringements of intellectual property rights. The agreement is called ACTA, which stands for Anti-Counterfeiting Trade Agreement. On January 26, 2012 the European Union (EU) and twenty-two of its twenty-seven member states signed a letter of intent to the agreement and the EU’s internal processes of the agreement began. Large protests against the agreement initiated around Europe in connection to this. The public campaigned for that the ACTA-agreement conditions regarding Internet restrict citizens’ freedoms and rights in the EU such as freedom of expression, freedom of information, privacy and data protection. After several protests and 2, 4 million signatures sent to the European Parliament, an uncertainty to the agreement arose among the EU institutions and national authorities. This caused that the European Commission sent the agreement to the European Court of Justice for a judgement. The question is whether or not the ACTA-agreement conditions, that will ensure the protection of intellectual property rights on Internet, are compatible with the EU’s fundamental freedoms and rights. In the following thesis the ACTA-agreement will be analysed to see if the agreement will restrict European citizen’s fundamental freedoms and rights regarding Internet, or if it is compatible with EUs legislation. The conclusion presented in this thesis is that the ACTA-agreement conditions on Internet are not compatible with EU’s fundamental freedoms and rights. / I takt med den gränsöverskridande handeln har intrång i immateriella rättigheter blivit ett växande problem i Europa och resten av världen. I juni år 2008 inleddes förhandlingar om ett nytt internationellt handelsavtal mellan Europa, dess medlemsländer och tio andra länder som ska hindra intrång i immateriella rättigheter. Avtalet heter ACTA, vilket står för Anti-Counterfeiting Trade Agreement. Den 26 januari 2012 skrev EU och tjugotvå av dess tjugosju medlemsstater under en avsiktsförklaring till avtalet och EU:s interna processer om avtalet inleddes. I samband med detta påbörjades stora protester mot avtalet runt om i Europa. Allmänheten propagerade att ACTA-avtalets regler avseende internet inskränker medborgares fri- och rättigheter i EU såsom rätten till yttrandefrihet, informationsfrihet, integritetsskydd och dataskydd. Efter flertalet protester och 2,4 miljoner underskrifter till Europaparlamentet orsakades en osäkerhet till avtalet bland EU:s institutioner och medlemsländernas myndigheter. Detta ledde till att Europakommissionen skickade avtalet till Europadomstolen för prövning. Frågan är huruvida ACTA-avtalets regler, som ska säkerställa skyddet av immateriella rättigheter på internet, är förenliga med EU:s grundläggande fri- och rättigheter. I följande uppsats kommer utredas och besvaras om avtalet kommer inskränka EU: medborgares grundläggande fri- och rättigheter avseende internet eller om det är förenligt. Slutsatsen som presenteras i uppsatsen är att ACTA-avtalets regler avseende internet inte är förenliga med EU:s grundläggande fri- och rättigheter.

No description available.

No description available.

No description available.

Uppsatsen handlar om att granska vilka regler och vad som gäller angående tvångslicens av läkemedel. Detta är ett väldigt aktuellt ämne med tanke på den diskussionen som pågår rörande förslaget om att slopa patenträtten för att bekämpa covid-19 eftersom tvångslicens inte anses vara tillräckligt som åtgärd. Den reglering som finns om tvångslicens hittas i en internationell överenskommelse som kallas för TRIPS-avtalet och som ska fungera som en internationell standard för hur länder ska utforma de regler som finns på det immaterialrättsliga området. I TRIPS-avtalet regleras vissa undantag till den ensamrätten som patent innebär. I artikel 31 regleras just tvångslicenser. För att kunna erhålla en tvångslicens ställs ett antal krav. Till exempel måste det ansökande landet på ett rimligt sätt ha försökt träffa avtal om licens, men inte nått framgång inom en skälig tid. Det finns undantag för när detta inte är nödvändigt, till exempel vid en nationell krissituation. Tvångslicenser får enbart användas för det syftet och den tidsperiod som det har beviljats för. Patenthavaren ska även erhålla en skälig ersättning för licensen. Ursprungligen var tvångslicens endast tillåtet för användning inom landet, men inte för export. Detta har dock ändrats genom Doha-deklarationen och gav möjligheten genom dess implementeringsbeslut till att exportera läkemedel som framställts från tvångslicens. I samband med ändringen förtydligades också att TRIPS-avtalet ska tolkas så att det inte står i vägen för ländernas förmåga att skydda dess invånare och deras hälsa. Avtalet ska även tolkas för att främja tillgången på läkemedel för allmänheten.  TRIPS-avtalet och dess bestämmelse om tvångslicens i artikel 31 är ju en internationell överenskommelse och fungerar därför som en slags minimistandard för medlemsländerna. För att bestämmelsen ska gälla måste den införas i medlemsländernas lagstiftning. I uppsatsen tas det upp hur olika länder har inkorporerat bestämmelsen om tvångslicens. Eftersom TRIPS-avtalet är en internationell standard ser ländernas lagstiftning något olika ut. I uppsatsen tas även tidigare fall på området upp. Det som tas upp är några av de ungefär 20 fall där tvångslicens faktiskt tidigare har använts. I de flesta fallen handlar det om medicin för HIV/AIDS. De länder som har använt sig av förfarandet är bland annat Thailand, Malaysia och Indien. Brasilien har också använt sig av förfarandet som ett medel i förhandlingar med läkemedelsföretag, men inte fullfört processen eftersom parterna kunde nå en lösning ändå. Rwanda och Kanada har också använt tvångslicens för att exportera läkemedel enligt implementeringsbeslutet.  Det finns ett antal fall då tvångslicens har använts, men det har inte använts i så stor utsträckning och inte i en sådan situation som covid-19. Vissa parter menar därmed att tvångslicens inte kan och inte är anpassat för att användas i den situationen som vi befinner oss i nu. De anser därmed att den enda lösningen för att producera tillräckligt med vaccin mot covid-19 är att tillfälligt slopa patenträtten. Med anledning av den diskussionen som pågår kommer uppsatsen att mynna ut i en analys där följande frågor besvaras. Vad krävs egentligen för att tvångslicensiering ska kunna användas? Kan det tillämpas för covid-vaccin? Kan tvångslicens användas vid pandemier eller är den enda lösningen vid sådana situationer att slopa patenträtten helt? Är systemet för tvångslicensiering tillräckligt bra och effektivt för att användas?

In the year of 2016 the EU introduced an extraordinary agreement with Turkey. The aim was to jointly manage the increasing migration flows that arose during the migration crisis between 2015-2016. This by introducing new security measures aimed at making it difficult for migrants to cross the sea route via Turkey into the EU. Both with the mission to protect the EU:s external borders but also to decrease the rising death rates among migrants that had been trying to cross the sea route. The agreement with Turkey is still active to this day and poses as the main framework to handle migration in the eastern mediterranean. With rising concerns and critique from human rights groups, that the agreement is causing extensive human suffering it becomes an interesting topic to study. Therefore this thesis aims to explore how EU-politicians from the start have managed to justify the implementation of the EU-Turkey deal and restrictive measures taken against migrants. Which in the thesis has been explored by examining how EU-politicians strategically have used two types of security discourse: the humanitarian and the pure security discourse. Within their political statements regarding the EU-Turkey agreement between the year 2015-2016. The political statements have been analyzed through Norman Fairclough's critical discourse analysis. And together with the theoretical framework of the securitization theory the thesis has concluded that the two security discourses are strategically used to create representations of migrants and the EU that favors the EU-Turkey agreement. In addition the thesis emphasizes how the security discourses within the political statements have securitized the migration issue, which according to the securitization theory makes it easier to justify the implementation of extraordinary measures.

International conventions signifies international trade, which in itself would be ineffective if there were no dispute settlement mechanisms. This essay intends to examine how dispute settlement mechanisms between states have developed over the years and a large emphasis is placed on the World Trade Organizations (WTO) Dispute Settlement Body since it’s had great significance for the efficiency of international law. In order to show the need for dispute settlement mechanisms, a background to the conventions that have called for the development of the DSB is in order. This essay focuses on Intellectual Property Rights (IPR), and the agreement that currently regulate intellectual property rights, Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS), but also its connection to the DSB. The current negotiations between the EU and the USA for a free trade agreement, Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) is also mentioned since it intends to serve as a global model once settled. The purpose of this paper is to investigate and analyze the emergence of the TRIPS agreement, and its relation to the dispute settlement mechanism of the WTO.

No description available.

Främmande arter förflyttar sig mellan staters territorium eftersom de inte känner några statsgränser. Det finns dock arter som avsiktligt flyttas över statsgränser av olika skäl, t.ex. för att främja jakt. De arter som avsiktligt introducerats kan bli klassade som invasiva främmande arter om de medför stora negativa konsekvenser på exempelvis den biologiska mångfalden. Detta har resulterat i försök att kontrollera införsel och spridning av sådana arter, exempelvis genom konventionen om biologisk mångfald. Konventionens regler innebär att stater ska kontrollera, utrota och förhindra införandet av invasiva främmande arter. Regler för kontroll av invasiva främmande arter finns även inom EU-rätten Bland annat för att uppfylla konventionen har EU antagit en förordning om främmande arter. Förordningen syftar till att förebygga, tidigt upptäcka och förvalta redan etablerade invasiva främmande arter. Inom ramen för förordningen har även en förteckning av invasiva främmande arter av unionsintresse antagits. En särskild problematik för området är den internationella handeln och frihandelssystemen. En ökad global handel har lett till en ökad spridning av invasiva främmande arter. En enkel lösning hade varit att begränsa den globala handeln, men detta skulle innebära en konflikt med andra målsättningar och åtaganden. Såväl frihandel som kontroll av invasiva främmande arter är prioriterade målsättningar och problemet måste därför hanteras med försiktighet. Frihandelssystemen, både inom EU och globalt (världshandelsorganisationen), tillåter införandet av handelshinder om det är nödvändigt för att begränsa påverkan av invasiva främmande arter. Kraven är dock relativt högt ställda: det krävs vetenskapliga bevis för artens negativa påverkan. Försiktighetsprincipen har betydelse inom samtliga regleringar. Det är dock svårt att säga om världshandelsorganisationens SPS-avtal verkligen har kapacitet att skydda miljön och människors hälsa från invasiva främmande arter. Resultatet av undersökningen indikerar att handeln åtnjuter ett större skydd än miljön när det gäller kontrollen av invasiva främmande arter. En sätt att uppnå bättre balans i detta avseende skulle kunna vara en harmonierad försiktighetsprincip på området, dvs. att försiktighetsprincipen fick samma långgående skydd inom frihandelssystemen som inom ramen för exempelvis den svenska miljöbalken.

No description available.