I vårt examensarbete har vi fördjupat oss i hur några lärare och förskollärare uppfattar vilka barn är i behov av särskilt stöd samt hur de arbetar praktiskt i den dagliga verksamheten med barn i behov av särskilt stöd. En kvalitativ undersökningsmetod användes i examensarbetet med semistrukturerade intervjufrågor. Undersökningen visade oss att benämningen av vilka barn som är i behov av särskilt stöd varierar och är beroende av den aktuella rollen som lärare och förskollärare.  Genom vår undersökning kunde vi se följande uppdelning av begreppet: barn i socioemotionella svårigheter och barn i kunskapsrelaterade svårigheter. I resultatet togs även upp inkluderings begrepp och det framkom att samtliga respondenter har en positiv inställning till inkludering av barn i behov av särskilt stöd i den dagliga verksamheten. Men att trots den viljan till total inkludering som finns är det fortfarande vanligt med särskiljande undervisning i skolans värld.

Undersökningen jämför en teoretisk bas, baserad på Kerstin Bladinis ”Handledning som verktyg och rum för reflektion”, med hur pedagoger i en mellansvensk förskola tänker om specialpedagogens uppdrag och handledningssamtalets funktion.Resultatet visar att även om pedagogerna på ett intellektuellt plan är väl insatta i dessa områden, och känner till specialpedagogens uppdrag såväl som hur handledningssamtalet fungerar och vad det syftar till, så uppstår det ibland i praktiken en form av missförstånd mellan dem och specialpedagogen, där man istället efterfrågar helt andra kvaliteter än de specialpedagogen kan erbjuda. Av intervjuresultaten framträder en bild av att den avgörande faktorn för detta är stress. Pedagogerna beskriver situationer där specialpedagogens kompetens efterfrågas som en sista utväg, då man försökt allt annat och läget är akut. Men befinner sig i ett läge där man kräver snabba, konkreta besked och inte är mottaglig för det processinriktade arbetssätt som kännetecknar såväl specialpedagogens uppdrag som handledningssamtalets funktion.Uppfattningen om stress som en avgörande faktor för kvaliteten på kommunikationen mellan pedagog och specialpedagog styrks av de positiva erfarenheter som uttrycks då specialpedagogen i ett tidigt skede varit delaktig i utvecklingsarbetet kring ett eller flera barn – och då stressmomentet kunnat elimineras.

<p>Vi har valt att skriva om specialpedagogik i förskolan och syftet med studien är att utifrån rektorers, specialpedagogers, förskolepersonals och föräldrars perspektiv se om barn, som anses vara i behov av särskilt stöd, får den specialpedagogiska hjälp de behöver. För att få svar på detta har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod som handlar om att förstå andras tolkningar och att kunna inta andras perspektiv. Genom enkäter och intervjuer har vi fått ta del av två förskoleavdelningars arbete samt fått ta del av ovan nämnda parters tankar och åsikter.</p><p>Resultatet av vår studie visar att de flesta av informanterna upplevde att barn i behov av särskilt stöd fick den hjälp de behövde, men samtidigt uttryckte vissa att det alltid kunde göras mera. Under arbetets gång kom vi även fram till att det var många olika faktorer som påverkade specialpedagogiska insatser, exempelvis handledning och de ekonomiska ramar som satts.</p>

No description available.

I detta examensarbete presenterar jag min studie om inkludering av barn i behov av särskilt stöd som inte får det stöd de behöver för att klara av sin pedagogiska och sociala situation i skolan. Fokus i studien är hur förskollärare arbetar kring inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Metoden jag har använt mig av är en observation och intervjuer på två förskollärare. Resultatet visar att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett begrepp som är tolkningsbar utifrån vem det är som tolkar det. Resultatet visar även att en omedveten exkludering av barn i behov av särskilt stöd sker från förskollärarnas sida

No description available.

Det huvudsakliga syftet med den här studien har varit att med hjälp av en kvalitativ ansats belysa samverkans betydelse för barn i behov av särskilt stöd, på föräldrakooperativ.  Jag har undersökt hur samverkan ser ut på de olika kooperativen, vilken betydelse samverkan har för alla barn, generellt och vilken betydelse samverkan har för barn i behov av särskilt stöd. Föräldrar med barn på föräldrakooperativ har fått svara på ett antal frågor med hög grad av struktur, i en brevintervju.  Studien visar att samverkan på föräldrakooperativen följer ett mönster som består av olika möten, en rad praktiska sysslor i barngruppen samt att man ökar vuxentätheten på förskolan, antingen genom att gå in som vikarie för sjuk personal eller som extra resurs då personalen har planeringsmöten. Respondenterna upplever både positiva och negativa konsekvenser av samverkan på föräldrakooperativ. De positiva konsekvenserna kan sammanfattas med delaktighet och gemenskap. Respondenterna beskriver en stark vi-känsla och de har goda möjligheter att skapa en samsyn som leder till bra kontextuella lösningar, både för hela gruppen och för enskilda barn. När det kommer till samverkan runt barn i behov av särskilt stöd är det lite mer komplicerat. Respondenterna är positiva till samverkan även när det gäller de här barnen och svarar att de försöker skapa lösningar dels för hela gruppen dels för den enskilde individen och även här drar man nytta av att man känner varandra väl. Någon menar att det är bra för deras barn att se att det finns olika slags människor med olika behov. De utnyttjar tillfällen till att prata etik och värdegrund med barnen. Det som är svårt är att man kan känna en rädsla för att bli utpekad som en dålig förälder om man till exempel har ett barn med ett utagerande och aggressivt beteende. Respondenterna vittnar även om att det kan vara svårt att få gehör i styrelsen för sitt eget barns särskilda behov. Specialanpassningar för ett enskilt barn kan dessutom bli kostsamma för föreningen, menar respondenterna.

Syftet med studien var att undersöka vilka uppfattningar som några förskollärare har kring professionalism i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Studien är kvalitativ och intervjuer genomfördes i fokusgrupper samt individuellt. Resultatet visade att uppfattningar kring professionalism i arbete med barn i behov av särskilt stöd var att förskollärarens professionella roll uppfattades utifrån flera kategorier. Dessa kategorier var kunskap, reflektion, barnsyn, inkludering och förhållningssätt. Förskollärarnas uppfattningar om stödet de fick från andra professionella i arbete med barn i behov av särskilt stöd uttrycktes som positivt och väsentligt för att kunna genomföra ett arbete med professionalism. Slutsatser var att förskollärarna uttalade sig medvetna om sin professionella roll i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Studien visade dock att arbetet med barn i behov av särskilt stöd är mångfacetterad och kräver samverkan mellan de olika professionella som arbetar med dessa barn. Förskollärarna arbetade aktivt för att inga barn skulle exkluderas och för att främja utvecklig och lärande i förskolan.

Tidig identifiering av barn i behov av särskilt stöd kan leda till rättvisare resursfördelning ochbättre skolresultat. Samtidigt visar forskning på att tilldelning av resurser baseras på diagnoservilket blir problematiskt för de barn utan diagnos som också är i behov av särskilt stöd. Dethar även visat sig att alla barn som är i behov av särskilt stöd, med och utan diagnos, är ibehov av samma typ av stöd och resurser. Många barn är någon gång under skoltiden i behovav någon typ av särskilt stöd, under längre eller kortare perioder och det kan börja redan underförskoletiden. Därmed är det angeläget att undersöka hur det i själva verket förhåller sig iförskolors verksamhet. Det övergripande syftet med föreliggande studie är att bidra till förståelsen av hur pedagogerupplever att de stöds i sitt arbete med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Empirinsom ligger till grund för studien har samlats in genom inspelade och transkriberade intervjuermed specialpedagog och förskollärare som analyserats genom en implementeringsteori. Resultatet visar på goda förutsättningar för personal inom förskolors verksamhet i denundersökta kommunen i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Då studien är för liten föratt kunna generaliseras i större drag hade det varit intressant att se samma typ av studie fast istörre omfattning då det hade gett en mer generaliserbar bild av utformandet av särskilt stöd iförskolans verksamhet.

Detta är en studie som tagit sin utgångspunkt i begreppet ”barn i behov av särskilt stöd” med fokus på barn och elever med ADHD/DAMP utifrån ett medicinskt kontra pedagogiskt/psykosocialt perspektiv. Inom dessa perspektiv har det varit många kritiska röster och skilda åsikter för vilka insatser som är bäst för barnen. Fokus har även riktats mot huruvida diagnosen kan hjälpa barn eller inte. Konstitueringen av barn i behov av särskilt stöd har förändrats. Därför har även en jämförelse av läroplanerna (Lgr69, Lgr80, Lgr11 samt Läroplan för grundsärskolan 2011) utförts och därmed kunnat ge en historisk överblick av utvecklingen som skett inom skolväsendet. I arbetet används ofta ordet barn, men detta innefattar självklart även elever. Med textanalys som metod har materialet bearbetats och analyserats kritiskt. Det material som legat till grund för studien har varit styrdokument, vetenskapliga artiklar, pedagogisk litteratur samt medicinska publikationer. Resultatens bakgrund har uppkommit och varit styrda utifrån ett antal syftesfrågeställningar. Dessa grundar sig i specialpedagogikens framväxt i samhället och diskussionen kring det stöd som ges till barn i förskola och skola. Slutsatser av det analyserade materialet har därmed belysts från olika synvinklar och aktörer som spelat stor roll i debatten om barn i behov av särskilt stöd.