Examensarbetet behandlar autism och vad pedagoger har för erfarenheter av att arbeta med detta i förskolans verksamhet. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i utvalda förskolor arbetar med diagnosen autism och hur det fungerar i förskolan. Samt hur olika begrepp så som en skola för alla, inkludering/exkludering, inskolning och utvecklingssamtal kommer till uttryck i barngruppen samt i övergången till skolan.  Studien utgår ifrån följande frågeställningar: Hur arbetar pedagogerna i förskolans verksamhet med barn som har autism? Hur stimuleras ett barn med autism på förskolan, genom inkludering eller exkludering? Hur fungerar samarbetet kring övergången mellan förskola och skola med barn som har autism?   Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod och den bygger på intervjuer med tre pedagoger där alla har utbildning som förskollärare. Genom metoden har vi fått en djupare förståelse av våra frågeställningar och det uttrycks i arbetet.   Resultatet visar att autism är en diagnos som informanterna inte har arbetat mycket med. För barn med autism är det viktigt med struktur samt att de ska inkluderas i hela barngruppen. Även övergången mellan förskola och skola är en viktig del som ska få ta tid för att skapa en trygghet hos barnen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger kan bemöta blyga barn i förskolan, och få kunskap om hur vi kan arbeta med det i framtiden för att ge blyga barn det stöd de behöver. I första delen av denna studie har vi med forskning från relevant litteratur, som stödjer oss i vårt arbete. Vi har valt att använda oss av halvstrukturerade intervjuer som innebär att intervjufrågorna är bestämda, men vi har också en del av det kvalitativa då vi ställer följdfrågor för att få bättre förståelse av det förskollärarna berättar. Våra intervjuer har analyserats, sorteras och kategoriseras utifrån syfte och frågeställningar, och därigenom växte strukturen för arbetet fram. I diskussionen argumenterar vi och drar slutsatser med stöd av intervjumaterialet, litteraturen och våra egna åsikter.

Studiens syfte är att ge en inblick i vilka erfarenheter och upplevelser personalen på två förskolor i södra Sverige har av arbetet med gråzonsbarn samt hur de anpassar verksamheterna till dessa barn. Frågeställningarna som besvaras i studien är: Vilka erfarenheter av problem och möjligheter ger personalen uttryck för kring arbetet med gråzonsbarn? Vilka erfarenheter av specialpedagogiskt stöd kring arbetet med gråzonsbarn ger personalen uttryck för? Genom en kvalitativ studie blev samtliga frågor besvarade. Insamlingen av data genomfördes med semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksam personal inom förskolans verksamhet.   I resultatet framgick det att samtliga respondenter upplever flera olika problem i arbetet med gråzonsbarnen, i flera fall uttrycktes samma sorts problematik. De problem som det främst talades om var: bristen på tid och personal, svårigheterna med att se ”de tysta barnen”, problematiken med att få föräldrarna till att medverka i att samarbeta med specialpedagog och brist på kunskap kring de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna. Flera av respondenterna uttryckte även svårigheterna med att avgöra när ett barn är i behov av särskilt stöd, som i vissa fall kan innebära särskilda insatser, och när det kan röra sig om en mognadsfråga. Specialpedagogens roll i arbetet med gråzonsbarnen och vilka erfarenheter respondenterna har av specialpedagogiskt stöd framgår även i studiens resultatavsnitt.

Denna studie syftar till att undersöka hur barnets nätverk kan se ut utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell samt skapa kunskap om hur samverkan mellan förskollärare och föräldrar kan fungera för barn i behov av särskilt stöd. För att få svar på detta använder vi oss av intervju som metod där vi intervjuar både förskollärare och föräldrar som har erfarenhet inom ämnet. De förskollärare som deltar i studien är kontakter från våra tidigare verksamhetsförlagda utbildningar. De föräldrar som deltar i studien tog vi kontakt med via en bekant från en särskola. Studien visar att kontaktnätverket för barn i behov av särskilt stöd är väldigt omfattande. Det är särskilt utmärkande i studien att barn i behov av särskilt stöd har fler kontakter i sitt mikro-, meso- och exosystem än andra barn. Det framkommer även i studien att arbetet med samverkan kan bli problematiskt om inte alla parter tar sitt ansvar och samverkar med varandra för barnets bästa.

Denna studie har som syfte att undersöka inkludering/exkludering av barn i vardagliga aktiviteter på förskolan. Vår forskningsfråga är ˮHur inkluderas/exkluderas barn i den fria leken med andra barn på förskolan?ˮ. Utgångspunkten är det sociokulturella perspektivet, samt används inkluderingsdiskursen och avvikelsediskursen som teori i diskussionen. En kvalitativ undersökning har genomförts, och observationer har används som verktyg. I resultatet framgår det att barn inkluderas i den fria leken med andra barn genom att bildkarta, lekredskap och tecken som stöd används. Samt att barn exkluderas i den fria leken med andra barn genom avledande handlingar. Slutsatsen är att inkludering av barn i den fria leken med andra barn sker genom användning av konkreta redskap och tecken som stöd, samt att exkludering förekommer i den fria leken genom avledande handlingar.

BakgrundBarn i behov av särskilt stöd utgör en stor kategori av barn som går i förskolan. Det krävs därför mycket kunskap av förskollärarna för att kunna bemöta och arbeta för att stärka och utveckla varje barns olika behov i verksamheterna. Specialpedagogik och förhållningsättet inom förskolans verksamhet har utvecklats från ett individperspektiv till att ha fokus inriktad på omgivningens påverkan på barnens svårigheter och behov.SyfteSyftet med studien är att undersöka ett antal förskollärares kunskaper och behov i arbetet med barn i behov av särskilt stöd i sina verksamheter. Vidare undersöks vilka specialpedagogiska förhållningsätt förskollärarna arbetar utifrån i verksamheterna.MetodUndersökningen har gjorts genom en kvalitativ metod med intervju som redskap. I studien har ett målinriktat urval utförts, där fem förskollärare på tre förskolor som arbetar med barn i behov av särskilt stöd har intervjuats.ResultatUndersökningen visar att förskollärarna som intervjuades anser att de får kunskap för att kunna arbeta med barn i behov av särskilt stöd genom erfarenhet och även genom samarbete bland kollegor. Studien visar även att de behoven som finns i verksamheterna till att kunna arbeta med barnen är mer utbildningen och även mindre barngrupper för att kunna få mer tid till varje barns behov. Förskollärarna beskriver att de får stöd genom arbetslaget, specialpedagog och arbetsledningen men att de största hindret i arbetet är tidsbristen och för få resurser. Tre förskollärare arbetar med inkluderande förhållningsätt och utifrån ett relationellt perspektiv medan två förskollärare arbetar utifrån ett kategoriskt perspektiv med insatser kopplat till det individuella barnets svårigheter.

Syftet med uppsatsen var att utforska och få ökad förståelse för hur lärare som grupphandleds av en specialpedagog upplever handledning. Vi ämnade även utforska hur lärare upplevde grupphandledningens effekter i deras yrkesutövning.  Datainsamlingsmetoden som användesför studien var semistrukturerade intervjuer med tio utbildade grundskollärare. Analys av insamlade data genomfördes med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Analysen genomfördes i två steg, där vi var för sig analyserade vårt material, för att sedan analysera och sammanställa alla data gemensamt. Studiens resultat visar att handledarens roll är avgörande för hur lärare upplever handledningen. Lärare upplever både för- och nackdelar med att handledas av en intern respektive en extern handledare. Handledarens kompetens påverkar både upplevelsen av handledningssituationen och handledningens effekter. Resultaten visar att lärare upplever tid och kontinuitet som viktiga aspekter. Att prioritera handledning upplevs viktigt, men om handledningen inte känns effektiv och givande, upplever lärare frustration över förlorad tid. Handledning upplevs av lärare vara viktig för den professionella utvecklingen. De områden som behandlas i handledningssituationen är främst personlig och kollegial utveckling. Lärare strävar efter en gemensam plattform och samsyn inom kollegiet, detta menar de ökar känslan av mod och styrka i personalgruppen. Resultaten visar att handledningens effekter inte alltid är de samma som lärare förväntar sig. De förväntar sig exempelvis större effekter gällande det gemensamma språket och en gemensam struktur. Handledning sätts ofta in för sent, lärare önskar att handledningen skulle vara med förebyggande än åtgärdande.

<p>Validerat; 20140116 (global_studentproject_submitter)</p>

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan bemöter barn som är i behov av särskilt stöd, hur de arbetar med specialpedagogik och vilka möjligheter och förutsättningar som finns för att skapa en inkluderande verksamhet. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv. Där handlar det om att barnets lärande och utveckling inte bara beror på den mentala och biologiska utrustningen, men beror även på den sociokulturella miljön och vilka tillgångar och resurser som barnet har. Forskningsmetoden som använts är en kvalitativ undersökning med genomförda intervjuer och observationer av pedagoger i förskolor med olika utbildningar och arbetslivserfarenheter. Resultatet visar att arbetet med specialpedagogik är komplext och kan uppfattas olika. Resultatet tydliggör även hur organisation, specialpedagogisk kompetens och föräldrasamverkan lägger grunden för goda förutsättningar för pedagogers bemötande av barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med studien var att belysa och problematisera hur förskollärare beskriver att samverkan kommer till uttryck inom arbetslag med högre personaltäthet, för att alla barn ska ges möjlighet till utveckling och lärande. Ur ett sociokulturellt perspektiv beskrivs det teoretiska ramverk som har utgjort grunden för studien. Studien genomfördes på två olika förskolor där datainsamlingen skedde genom intervjuer med förskollärare, för att deras uppfattningar skulle kunna synliggöras. Datamaterialet transkriberades och analyserades utifrån processen med att sortera, reducera och argumentera tillsammans med utvalda centrala begrepp från det sociokulturella perspektivet. I studiens resultat framkom kommunikation, samsyn och kompetens som framträdande faktorer för en fungerande samverkan i arbetslag. Beroende på hur samverkan i arbetslagen fungerar kan det påverka varje barns utveckling och lärande. Respondenterna konstaterar att det finns både möjligheter och svårigheter med att jobba i ett arbetslag med högre personaltäthet där bland annat kommunikationen problematiseras. Det synliggjordes även att det alltid är barnen och barngruppens behov som ska vara i fokus för hur arbetslaget ska arbeta.