Sjukvården i Sverige är hårt belastad och det finns en utbredd brist på kompetent personal såsom specialistsjuksköterskor. Den svenska regeringen beställde därför en utredning, gällande en översyn av utbildningssystemet. Utredningen, SOU 2018:77, presenterades hösten 2018. Ett av förslagen till förändringar var att Sverige ska införa en ny kompetensnivå för sjuksköterskor; Avancerad klinisk specialistsjuksköterska (AKS). Denna kompetensnivå existerar redan internationellt och kallas då nurse practitioner/advanced nurse practitioner. Syfte: Att beskriva perspektiv på utvecklingen av AKS hos specialistsjuksköterskor verksamma inom Barn- och ungdomspsykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer med sju  pecialistsjuksköterskor. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna var positiva till utvecklingen och välkomnade möjligheter att utvecklas i sin yrkesroll. De såg också att patienterna skulle kunna påverkas positivt av att vårdas av sjuksköterskor med hög kompetens. Det fanns dock farhågor kring hur införande av AKS skulle kunna påverka befintliga hierarkier och kring att AKS skulle kunna utnyttjas för att ersätta läkare. Det framkom också att deras egen yrkesroll som specialistsjuksköterskor behöver förtydligas och att deras kompetens kunde utnyttjas mer än vad som görs idag.Konklusion: Mer forskning behövs framgent kring yrkesrollen AKS och vad implementeringen kan innebära för svensk sjukvård och redan befintliga yrkeskategorier.

Studien syftade till att undersöka vad klinisk personal inom en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning upplever ligger till grund för de behandlingsbeslut de fattar samt deras attityder till och erfarenheter av riktlinjer. Behandlingsbeslut inom barn- och ungdomspsykiatrin är en komplex process som kan leda till att patienter erbjuds omotiverat varierande vård. För att minska den risken har evidensbaserade riktlinjer skapats. Dock finns en klyfta mellan det som vetenskapligt visat sig vara effektiva behandlingsmetoder och det som används i den kliniska praktiken. Ett sätt att förstå och potentiellt minska klyftan är att undersöka attityder och förhållningssätt till evidensbaserade riktlinjer hos klinisk personal i vården. I denna studie analyserades sex semistrukturerade intervjuer med tematisk analys utifrån induktiv ansats. Respondentgruppen bestod av två psykologer, två läkare samt två kuratorer. Resultatet visade att respondenterna litade på sin kliniska erfarenhet i stor utsträckning och att användandet av konkreta kunskapskällor, så som riktlinjer varierade. Positiva attityder uttrycktes gentemot riktlinjernas syfte, medan begränsningar framkom gällande tillämpningen av riktlinjer. Det uttrycktes även att implementeringen av riktlinjer i organisationen hade brister. Resultatet går i linje med tidigare studier som visat att implementering och tillämpning av riktlinjer möter hinder.

<p>Den här undersökningen är en beskrivning av hur erfarna psykologer på mottagningar inom den öppna barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm använder den statistikblankett som ska fyllas i för varje ny patient. För att undersöka hur behandlarna uppfattar statistikblanketten genomfördes semistrukturerade intervjuer med sju psykologer. Som analysmetod användes en induktiv tematisk analys. Resultatet visar att behandlarna upplever att det är svårt att utifrån statistikblanketten ge en rättvis bild av patienterna och av det arbete som bedrivs. Behandlarna anser att dokumentation är viktigt men deras tyngsta kritik mot statistikblanketten är att den brister i validitet och reliabilitet. De saknar tydlig information om vad olika kategorier står för på statistikblanketten, och hur de ska kryssa när kategorier har flera alternativ. Behandlarna tror heller inte att det finns någon samstämmighet om hur man fyller i blanketten. För att undanröja bristen på tydlighet och istället få en tilltro till dokumentationen av patient och behandling, krävs en genomgripande förändring av den nuvarande statistikblanketten.</p>

Although mental disorders are common among children all over the world, information on the extent and types of child psychiatric disorders in Ethiopia is extremely limited. A study was conducted in an urban setting of Ethiopia to look at the prevalence of child psychiatric disorders and their correlates. A two-phase survey was performed. In the first phase, parents of 5000 children in Addis Ababa, the capital city of Ethiopia, were interviewed using the Reporting Questionnaire for Children (RQC). In the second phase, parents of all screen-positive children (n=864) and parents of 1537 screen-negative children were interviewed using the revised parent version of the Diagnostic Interview for Children and Adolescents (DICA-R), a semi-structured diagnostic instrument that is based on the third revised edition of the Diagnostic and Statistical Manual of the American Psychiatric Association (DSM-III-R). This thesis discusses the results of that study in comparison with other child mental health studies in Ethiopia and elsewhere. At the recommended cut-off score of 1, the sensitivity, specificity, predictive values and likelihood ratios of the RQC to DICA-R diagnoses were acceptable. The RQC had high accuracy with a misclassification rate of 17%. The weighted prevalence for any DSM-III-R diagnosis was 17%. The most prevalent condition was enuresis (12.1%) followed by simple phobia (5.5%). The prevalence rates of all other identified conditions were below 1%. Children's age, severe economic problems, and single parenthood were found to be risk factors for any DSM-III-R diagnosis in children. Male sex, younger age, and lower achieved educational grade of the child were all independently associated with childhood enuresis. The odds of having enuresis were significantly higher for children in families with extreme poverty and in children from single-parent homes. The risk of having enuresis was significantly higher in children who had anxiety disorders (AD) and disruptive behaviour disorders (DBD). Sex was significantly associated with disruptive behaviour disorders while grade level, age, family size, ethnicity, poverty, and single parenthood were not. Anxiety disorders were significantly associated with sex, ethnicity, and extreme poverty but not with the other socio-demographic variables. The absence of mood disorders and somatoform disorders, of which symptoms are often encountered in both children and adults at clinical settings and the low prevalence rates of most identified conditions, were probably related to the lack of awareness or alternative explanations at the community level regarding the understanding of behaviour changes. Campaigns of public mental health education with the aim of providing scientific information to society are highly recommended. While Ethiopia works towards mainstreaming mental health into its health care system, training health care workers in applying simple screening tools like the RQC is recommended.

No description available.

Den här undersökningen är en beskrivning av hur erfarna psykologer på mottagningar inom den öppna barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm använder den statistikblankett som ska fyllas i för varje ny patient. För att undersöka hur behandlarna uppfattar statistikblanketten genomfördes semistrukturerade intervjuer med sju psykologer. Som analysmetod användes en induktiv tematisk analys. Resultatet visar att behandlarna upplever att det är svårt att utifrån statistikblanketten ge en rättvis bild av patienterna och av det arbete som bedrivs. Behandlarna anser att dokumentation är viktigt men deras tyngsta kritik mot statistikblanketten är att den brister i validitet och reliabilitet. De saknar tydlig information om vad olika kategorier står för på statistikblanketten, och hur de ska kryssa när kategorier har flera alternativ. Behandlarna tror heller inte att det finns någon samstämmighet om hur man fyller i blanketten. För att undanröja bristen på tydlighet och istället få en tilltro till dokumentationen av patient och behandling, krävs en genomgripande förändring av den nuvarande statistikblanketten.

Inledning: Inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Stockholms län finns fyra Mellanvårdsmottagningar. Dessa är en förstärkning till Öppenvården och kan arbeta intensivt med familjer i deras hem eller närmiljö. Frågeställningar: Syftet med denna studie är att få ökad förståelse och kunskap om hur familjer, som haft kontakt med BUP Mellanvård, upplever hembesök som arbetsmetod samt hur de upplevt den behandlingsinsats som de fått. Studiens frågeställningar är: Hur upplever familjer hembesök som arbetsmetod? Vilken betydelse har platsen för kontakten? Hur blev relationen mellan behandlare och familj? Hur blev utfallet av behandlingsinsatsen? Metod: Sex familjer deltog i studien som genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Svaren presenteras i komprimerad och sammanfattad form under respektive område; hemmet, behandlingen och relationerna. Resultat: Resultatet visar att föräldrarna såg främst praktiska fördelar med hembesök, de upplevde det heller inte besvärande att ta emot behandlare i det egna hemmet. Föräldrarna hade överlag mer positiva upplevelser kring hembesöket än vad barnen upplevde, men de tyckte inte att platsen i sig i särskilt stor grad påverkade varken relationerna eller behandlingsinsatsen. De negativa svaren och reflektionerna som kom fram vid intervjuerna rörde främst utfallet av behandlingsinsatsen som helhet. Diskussion: De familjer som vid intervjutillfället fortfarande befann sig i en svår situation ansåg inte att insatsen från BUP Mellanvård varit till hjälp för dem. De uttryckte under intervjun brister som de upplevt i behandlingen och i kontakten med behandlarna, åsikter som de inte hade fört fram under pågående kontakt. Ett utvecklingsarbete inom BUP Mellanvård vore av stor betydelse för att på ett bättre sätt, under pågående behandlingskontakt, kunna fånga familjernas reflektioner och upplevelser. / Introduction: Within child and adolescent psychiatry (BUP) in Stockholm County Council there are four ”Between care” clinics, strengthening the Outpatient services and they work intensively with families in their homes and/or immediate environment.  Questions: The purpose of this study is to increase understanding and knowledge about how families who had contact with BUP ”Between care” experienced home visits and the overall treatment provision they received. The research questions are: How do families experience home visit as a method of providing treatment? How important is location for treatment? How did the relationship between the therapist and the family develop? What was the outcome of the treatment intervention?  Method: Six families participated in the study which carried out using semi-structured interviews. The answers are presented in a condensed and summarized format for the following areas: home, treatment and relationships.  Results: The results showed that parents saw mainly practical advantages of home visits, and did not feel uncomfortable receiving the therapist in their own home. Parents, by and large, had more positive perceptions of the home visits than those experienced by the children, but did not perceive the location to influence either the relationships nor the treatment to a great extent. The negative responses and reflections that emerged during the interviews focused mainly on the outcome of the entire intervention.  Discussion: The families who at the time of the interview were still in a difficult situation did not consider the intervention of BUP ”Between care” helpful to them. During the interview they mentioned shortcomings they experienced in treatment and in their contact with therapists, views that they had not previously expressed during the on-going contact. A development of BUP ”Between care” would be of great importance to better capture families reflections and experiences while undergoing treatment.

Tidigare studier visar att tvångsåtgärder inom barn- och ungdomspsykiatrisk (BUP) slutenvård väcker känslor hos samtliga involverade. Dock finns knapphändigt med forskning inom området. Denna studie syftar till att med utgångspunkt i Krav-resursmodellen undersöka hur vårdpersonal inom BUP slutenvård upplever utförandet av tvångsåtgärder, med fokus på hur krav och resurser kan bidra till att försvåra eller underlätta situationen. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta deltagare från sex olika regioner, både sjuksköterskor och skötare, och materialet analyserats tematiskt. Resultaten visar att de krav som försvårar är emotionell påfrestning, andra patienters oro och behov, kollegor som agerar oaksamt, vårdnadshavare på plats och etiska dilemman. Resurser som kan underlätta är rutinerade kollegor, utbildning på arbetsplatsen, tillräcklig bemanning, fysisk arbetsmiljö, samarbete, gemensam reflektion och stöd samt kommunikation med patienten. Studiens resultat belyser tidigare knapphändigt uppmärksammade insikter, som hur oaksamt handhavande av personal kan komma att försvåra, och hur en ständig kommunikation med patienten kan underlätta i situationen.

<p>Adolescence means an increased risk for eating disorders (ED) and the female gender is the most important risk factor. Empirical studies of the perceptions of gender ideals—as potential mediating factors between the socio-cultural context and ED—were this thesis’ primary goals. Further aims implied evaluating the psychometric properties of the Eating Disorders Inventory for Children (EDI-C) and providing normative data for boys and girls concerning self-assessed ED symptoms and related psychological traits.</p><p>The EDI-C has satisfying psychometric properties, and normative data are now provided. The vast majority of preadolescent and adolescent boys and girls (n=4725) are not preoccupied with weight concerns, but 1–3% of the boys and 9–20% of the girls here indicate feelings of anxiety and problematic attitudes. An increase of self-reported ED symptoms occurs during female preadolescence and early adolescence. </p><p>Responses to three open-ended questions—addressing perceived and personal gender ideals of adolescent boys (n=347) and girls with (n=204) and without (n=417) an ED—indicate that girls are, compared to boys, more involved in images of ideals. The perceived ideal man and ideal woman differ in body size and strength. This corresponds with different health risk behaviours reported in boys (body building) and girls (dieting). Awareness of media ideals and an ability to discriminate them from individual values was common in the normal groups and in girls who had recovered from an ED. A poor outcome was associated with thinness stated as ideals of the media, without mentioning good looks. Factors that could predict outcome at the 3-year follow-up of an ED in adolescent girls were: good looks (media ideal), maturity fears, profession (individual ideal), sexual debut, and vomiting.</p><p>The addition of a gender perspective would add a dimension to programmes aiming at preventing and treating ED in adolescence.</p>

Adolescence means an increased risk for eating disorders (ED) and the female gender is the most important risk factor. Empirical studies of the perceptions of gender ideals—as potential mediating factors between the socio-cultural context and ED—were this thesis’ primary goals. Further aims implied evaluating the psychometric properties of the Eating Disorders Inventory for Children (EDI-C) and providing normative data for boys and girls concerning self-assessed ED symptoms and related psychological traits. The EDI-C has satisfying psychometric properties, and normative data are now provided. The vast majority of preadolescent and adolescent boys and girls (n=4725) are not preoccupied with weight concerns, but 1–3% of the boys and 9–20% of the girls here indicate feelings of anxiety and problematic attitudes. An increase of self-reported ED symptoms occurs during female preadolescence and early adolescence. Responses to three open-ended questions—addressing perceived and personal gender ideals of adolescent boys (n=347) and girls with (n=204) and without (n=417) an ED—indicate that girls are, compared to boys, more involved in images of ideals. The perceived ideal man and ideal woman differ in body size and strength. This corresponds with different health risk behaviours reported in boys (body building) and girls (dieting). Awareness of media ideals and an ability to discriminate them from individual values was common in the normal groups and in girls who had recovered from an ED. A poor outcome was associated with thinness stated as ideals of the media, without mentioning good looks. Factors that could predict outcome at the 3-year follow-up of an ED in adolescent girls were: good looks (media ideal), maturity fears, profession (individual ideal), sexual debut, and vomiting. The addition of a gender perspective would add a dimension to programmes aiming at preventing and treating ED in adolescence.