<p>Studiens syfte var att beskriva hur barnets bästa kan konstrueras i förhållande till lämpligt föräldraskap vid medgivandeutredningar för internationell adoption. Som metod användes kvalitativa forskningsintervjuer. Sju utredare från sex olika stadsdelar i Stockholm stad intervjuades. Materialet analyserades utifrån ett rättsociologiskt perspektiv och socialkonstruktivistisk teori.</p><p>Resultatet visade att lämpligt föräldraskap är en förutsättning för barnets bästa. Lämpligt föräldraskap preciseras som förälderns egenskaper och möjligheter att ta hand om ett adoptivbarn. Det är inte beroende av materiella förutsättningar, utan det handlar huvudsakligen om det personliga, vilket kan definieras som att vara trygg i sig själv, ha reflektions- och inlevelseförmåga och kunna hantera kriser. En bra adoptivförälder ska även ha insikt i vad en adoption kan innebära. Lämpliga adoptivföräldrar har en stabil och varaktig relation till varandra och de omges av ett stabilt nätverk.</p><p>Barnets bästa ska till stor del uppfyllas av föräldrarnas egenskaper, det vill säga det lämpliga föräldraskapet. Själva adoptionen måste vara till barnets bästa och därigenom uppfylla barnets behov. I en familj har barn behov av att få utvecklas i sin egen takt och få stöd om det behövs. I själva utredningen kan barnets bästa uppfyllas genom att utredaren har goda kunskaper om barn, utreder på ett grundligt sätt och känner ansvar för barnet.</p>

<p>Syftet har varit att undersöka hur ”barnets bästa” och ”samarbetssvårigheter mellan föräldrar” ska inverka vid beslut om gemensam eller ensam vårdnad. Underliggande syfte var att genom två rättsfall visa hur domstolarna tar hänsyn till ”barnets bästa” och ”samarbetssvårigheter mellan föräldrarna” vid vårdnadstvister. Metoden i uppsatsen är traditionell juridisk metod, vilket innebär att lag, förarbeten, rättsfall, praxis och doktrin som är relevant för området har behandlats. Peczeniks sju intellektuella operationer har använts vid rättsfallsanalyserna. Uppsatsen har avgränsats till de paragrafer som rör rättsfallen, dvs. 6 kap. 2 a och 5 § § FB. Det är även de paragrafer som nämnts när ändringarna av FB gås igenom. Resultaten pekade på att det kanske är på väg att bli lättare att döma till ensam vårdnad. Domstolarna kommer att ta större hänsyn till de konflikter som finns mellan föräldrar angående frågor som rör barnen. Barnets bästa anses inte vara gemensam vårdnad när konflikterna är stora, utan det är då bättre med ensam vårdnad.</p>

<p>Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att barn och unga får möjligheten att växa upp under trygga och för deras utveckling goda förhållanden. Denna uppsats har som syfte att undersöka socialsekreterares uppfattning om hur det är att arbeta under en socialnämnd samt att se hur nämndens arbete fungerar enligt de lagar som berör barnets bästa. Inom detta område har forskning varit begränsat. Den existerande forskningen visar att socialsekreterare ofta lämnar sina jobb när de inte trivs inom organisationen och att man inom organisationen inte tar hänsyn till deras mående och arbetsbelastning. Forskare tog även upp att arbetet mer och mer ägnas till att fylla byråkratiska uppgifter och regler, än klientens behov.</p><p>Syftet med det här arbetet är även att få reda på hur socialsekreterare tänker kring det faktum att de arbetar under en granskande och beslutande nämnd samt hur de uppfattar att nämnden anammar, förstår och beslutar enligt barnperspektivet. Som metod användes kvalitativa halvstrukturerade djupintervjuer vilka först skickades ut via e-post till fyra socialsekreterare inom en kommun. Den enhet som har hand om barn- och familjeärenden valdes ut och intervjufrågorna via e-post följdes sedan upp med telefonintervjuer. Resultatet visade sig stödja tidigare forskning i området. Socialsekreterarna berättade att mycket av deras arbete gick till att skriva utredningarna som nämnden ville ha dem. Nämnden ansågs lägga sig i deras arbete, överskriva befogenheter och ge onödig kritik på utredning. Föreslagna insatser kunde även avslås på grund av att de ansågs vara för dyra. Det som var överraskande var hur mycket nämnden i denna kommun lade sig i socialsekreterarnas arbete, socialsekreterarna upplevde sig inte betrodda. Eftersom bara en kommun valdes ut så kan inte denna uppsats slutsatser generaliseras. Studien är värd att följas upp med ytterligare undersökningar med större underlag.</p>

<p>MITTUNIVERSITETET</p><p>Institutionen för Socialt arbete</p><p>ÄMNE: Socialt arbete, C-kurs</p><p>HANDLEDARE: Masoud Kamali</p><p>SAMMANFATTNING:</p><p>Enligt Barnkonventionen skall barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, enligt artikel 3. Den svenska barnlagstiftningen skall följa de krav och den praxis som barnkonventionen satt upp. Enligt Föräldrabalkens portalparagraf kap 6 § 2 a skall barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Syftet med denna studie var att genom rättsfall visa hur barnets bästa beaktas i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge i domstol, enligt Föräldrabalken, och hur detta förhåller sig till Barnkonventionens krav på barnets bästa. Uppsatsen har för avsikt att visa vilket utrymme barnet får i vårdnads -, boende och umgängesfrågor samt hur barnperspektivet beaktas i rättsfall utifrån Föräldrabalken och Barnkonventionen. Vidare har utforskats om det finns skillnader och likheter i barnperspektivet mellan Barnkonventionen och Föräldrabalken. Denna uppsats har en rättsdogmatisk ansats och är kvalitativ i sin karaktär. Den utgår ifrån gällande rätt, vilket i detta fall är Föräldrabalken och Barnkonventionen. I arbetet har främst traditionella rättskällor använts, som bland annat består av författningstexter, förarbeten, doktriner o.s.v. Uppsatsens resultat visade att det är av oerhörd vikt att barnets bästa tillgodoses samt att barnets vilja synliggörs vid frågor som rör dem. Utifrån de rättsfall som använts i denna studie framkommer att kap 6 § 2 a FB följer Barnkonventionens krav. Rättstillämpningen sammanfaller med den praxis som finns uppsatt utifrån principen om barnets bästa. Domstolen har vid rättstillämpningen diskuterat samt argumenterat kring vad som är barnets bästa i det enskilda fallet.</p><p>NYCKELORD: Barnets bästa, Barnkonventionen, Föräldrabalken, vårdnad -, boende- och umgänge</p><p>TITEL: Principen om barnets bästa enligt Barnkonventionen och Föräldrabalken</p><p>FÖRFATTARE: Maria Staffas</p><p>DATUM: Juni 2008</p>

<p>Avsikten med denna studie är att undersöka meningen bakom ”barnets bästa” i adoptionsärenden under perioden 1925–1934 i Östersunds stad. Detta görs genom en arkivstudie av barnavårdsmannaakter och domslut kring adoptionsärendena. Adoptanterna framställs genomgående positivt och representerar den ”goda familjen”. I beskrivningen av de biologiska föräldrarna betonas däremot bristande förmåga och resurser. Det är tydligt att barnen i materialet inte fått någon egen röst eller något eget utrymme; det är andra som definierar vad som är det bästa för barnet. Barnen tycks inte ses som egna individer utan framställs endast i relation till den biologiska modern eller vårdnadshavaren. Studien illustrerar hur uppfattningen om ”barnets bästa” varierat genom historien och hur den varit knuten till successivt förändrade familjenormer.</p>

<p>Childhood as a social category is under strucural redefinition. In this thesis the child and childhood are understood as socially constructed phenomenons. Focus is laid upon the construction of the concept “in the best interest of the child” wich in The UN Convention on the Rights of the Child is defined as beeing the foremost important view to take into account when decisions wich affect children are made. As the thesis shows, a concrete and universall view of the best interest of the child is lacking in practice and would in many cases be unfortunate. Hence, the definitions of the term are interpreted as contingent and as negotiated through language (referred to as discourse). The analysis deconstructs utterances in a television based discussion into analytically defined levels of discourse and social practices wich results in a idea of how the child and childhood are defined through discourse. It is revealed that the positions of children and teenagers are mainly set by adult agents and that they sometimes differ from teenagers view of themselves. One of the results of the thesis is criticism against opressing views of the child and destructive definitions of its best interest.</p>

<p>Problemformulering: Kan underåriga ingå rättsligt bindande kreditavtal?</p><p>Syfte: Med denna uppsats avser jag att undersöka och diskutera huruvida underåriga kan ingå rättsligt bindande kreditavtal, i synnerhet när det handlar om kreditavtal avseende mobiltelefoniabonnemang. Uppsatsen syftar också till att undersöka huruvida Kronofogdemyndigheten respektive inkassobolag kan företa indrivningsåtgärder mot en underårig gäldenär.</p><p>Avgränsning: I denna uppsats kommer jag endast att undersöka avtal som den underårige ingår som konsument och som inte rör fast egendom. Undersökningen omfattar endast situationer där den underårige själv tar initiativet till att ingå ett avtal i sitt eget namn. Jag kommer alltså inte att ta hänsyn till situationer där förmyndaren ingår avtal i barnets namn utan att barnet är delaktigt i eller medvetet om rättshandlingen. Inte heller kommer jag att ta hänsyn till situationer där den underårige ingår avtal för förmyndarens räkning, utan dennes kännedom.</p><p>Metod: För att kunna undersöka huruvida underåriga kan ingå rättsligt bindande kreditavtal, har jag använt mig av sedvanlig rättsdogmatisk metod, vilket innebär att jag utifrån gällande lagstiftning, förarbeten, rättspraxis, offentliga utredningar och doktrin beskriver gällande rätt. Uppsatsen utgår från ett barnperspektiv, det vill säga betraktar barn och ungdomar som aktörer och tar hänsyn till deras särskilda behov av skydd. Därför kommer uppsatsen också att ge en översikt över principen om barnets bästa samt ta hänsyn till denna när frågeställningen besvaras.</p><p>Eftersom det finns för lite material och rättspraxis avseende underåriga och kreditavtal, kommer uppsatsen också att behandla andra konsumentavtal, såsom kontantköp, köp på avbetalning samt avtal om hyra av lösa saker. För att kunna beskriva rättsläget för underårigas rättshandlingsförmåga i allmänhet, kommer jag också att undersöka och diskutera huruvida underåriga kan ingå rättsligt bindande konsumentavtal som inte är kreditavtal.</p><p>Resultat: Jag har kommit fram till att avgörande för frågan om ett kreditavtals giltighet som en underårig har ingått, sammanhänger med om rättshandlingen är sedvanlig. En sedvanlig rättshandling kan definieras som en rättshandling som kan företas av en underårig med hänsyn till dennes ålder, varans karaktär och pris, sett i ljuset av hur konsumtionskulturen i samhället ser ut, vid den tidpunkt när rättshandlingen företas. Ett kreditavtal kan anses vara sedvanligt om det inte innebär alltför stora ekonomiska risker (i dagsläget omkring 3000 kronor) och om avtalet rör någonting som innebär nytta för underåriga i allmänhet. För att ett kreditavtal som den underårige har ingått skall bli giltigt, krävs att den underårige är 16 år och har egen arbetsinkomst, eftersom det skulle strida mot god kreditgivningssed att tillåta att den som inte har arbetsinkomst ingår ett kreditavtal. För avtalets giltighet krävs också att förmyndaren har gett den underåriges medkontrahent befogad anledning att anta att ett samtycke förelåg vid avtalets ingående. Näringsidkarens goda tro har ansetts vara skyddsvärd i fråga om kontantavtal, även i fall där det faktiskt inte förelåg något samtycke. Det är således möjligt att näringsidkarens goda tro hade ansetts vara skyddsvärd även i fråga om kreditavtal. Det torde dock strida mot principen om barnets bästa att låta barn på egen hand ingå rättsligt bindande kreditavtal. Lagstiftning som rör barn skall betraktas ur ett barnperspektiv, vilket innebär att vid tillämpning av sådan lagstiftning skall hänsyn tas till att underåriga är svaga konsumenter på marknaden. Det innebär att Kronofogdemyndigheten och inkassobolag inte kan företa indrivningsåtgärder mot underåriga gäldenärer. För inkassobolag stadgas uttryckligen i inkassolagen att det strider mot god inkassosed att företa inkassoåtgärder mot underåriga. För Kronofogdemyndigheten torde gälla att en ansökan om betalningsföreläggande mot en underårig inte kan verkställas, utan måste överlämnas till domstol. Det är sedan upp till den underåriges borgenär att fastställa kravet i en domstolsprocess.</p>

Problemformulering: Kan underåriga ingå rättsligt bindande kreditavtal? Syfte: Med denna uppsats avser jag att undersöka och diskutera huruvida underåriga kan ingå rättsligt bindande kreditavtal, i synnerhet när det handlar om kreditavtal avseende mobiltelefoniabonnemang. Uppsatsen syftar också till att undersöka huruvida Kronofogdemyndigheten respektive inkassobolag kan företa indrivningsåtgärder mot en underårig gäldenär. Avgränsning: I denna uppsats kommer jag endast att undersöka avtal som den underårige ingår som konsument och som inte rör fast egendom. Undersökningen omfattar endast situationer där den underårige själv tar initiativet till att ingå ett avtal i sitt eget namn. Jag kommer alltså inte att ta hänsyn till situationer där förmyndaren ingår avtal i barnets namn utan att barnet är delaktigt i eller medvetet om rättshandlingen. Inte heller kommer jag att ta hänsyn till situationer där den underårige ingår avtal för förmyndarens räkning, utan dennes kännedom. Metod: För att kunna undersöka huruvida underåriga kan ingå rättsligt bindande kreditavtal, har jag använt mig av sedvanlig rättsdogmatisk metod, vilket innebär att jag utifrån gällande lagstiftning, förarbeten, rättspraxis, offentliga utredningar och doktrin beskriver gällande rätt. Uppsatsen utgår från ett barnperspektiv, det vill säga betraktar barn och ungdomar som aktörer och tar hänsyn till deras särskilda behov av skydd. Därför kommer uppsatsen också att ge en översikt över principen om barnets bästa samt ta hänsyn till denna när frågeställningen besvaras. Eftersom det finns för lite material och rättspraxis avseende underåriga och kreditavtal, kommer uppsatsen också att behandla andra konsumentavtal, såsom kontantköp, köp på avbetalning samt avtal om hyra av lösa saker. För att kunna beskriva rättsläget för underårigas rättshandlingsförmåga i allmänhet, kommer jag också att undersöka och diskutera huruvida underåriga kan ingå rättsligt bindande konsumentavtal som inte är kreditavtal. Resultat: Jag har kommit fram till att avgörande för frågan om ett kreditavtals giltighet som en underårig har ingått, sammanhänger med om rättshandlingen är sedvanlig. En sedvanlig rättshandling kan definieras som en rättshandling som kan företas av en underårig med hänsyn till dennes ålder, varans karaktär och pris, sett i ljuset av hur konsumtionskulturen i samhället ser ut, vid den tidpunkt när rättshandlingen företas. Ett kreditavtal kan anses vara sedvanligt om det inte innebär alltför stora ekonomiska risker (i dagsläget omkring 3000 kronor) och om avtalet rör någonting som innebär nytta för underåriga i allmänhet. För att ett kreditavtal som den underårige har ingått skall bli giltigt, krävs att den underårige är 16 år och har egen arbetsinkomst, eftersom det skulle strida mot god kreditgivningssed att tillåta att den som inte har arbetsinkomst ingår ett kreditavtal. För avtalets giltighet krävs också att förmyndaren har gett den underåriges medkontrahent befogad anledning att anta att ett samtycke förelåg vid avtalets ingående. Näringsidkarens goda tro har ansetts vara skyddsvärd i fråga om kontantavtal, även i fall där det faktiskt inte förelåg något samtycke. Det är således möjligt att näringsidkarens goda tro hade ansetts vara skyddsvärd även i fråga om kreditavtal. Det torde dock strida mot principen om barnets bästa att låta barn på egen hand ingå rättsligt bindande kreditavtal. Lagstiftning som rör barn skall betraktas ur ett barnperspektiv, vilket innebär att vid tillämpning av sådan lagstiftning skall hänsyn tas till att underåriga är svaga konsumenter på marknaden. Det innebär att Kronofogdemyndigheten och inkassobolag inte kan företa indrivningsåtgärder mot underåriga gäldenärer. För inkassobolag stadgas uttryckligen i inkassolagen att det strider mot god inkassosed att företa inkassoåtgärder mot underåriga. För Kronofogdemyndigheten torde gälla att en ansökan om betalningsföreläggande mot en underårig inte kan verkställas, utan måste överlämnas till domstol. Det är sedan upp till den underåriges borgenär att fastställa kravet i en domstolsprocess.

Studiens syfte var att beskriva hur barnets bästa kan konstrueras i förhållande till lämpligt föräldraskap vid medgivandeutredningar för internationell adoption. Som metod användes kvalitativa forskningsintervjuer. Sju utredare från sex olika stadsdelar i Stockholm stad intervjuades. Materialet analyserades utifrån ett rättsociologiskt perspektiv och socialkonstruktivistisk teori. Resultatet visade att lämpligt föräldraskap är en förutsättning för barnets bästa. Lämpligt föräldraskap preciseras som förälderns egenskaper och möjligheter att ta hand om ett adoptivbarn. Det är inte beroende av materiella förutsättningar, utan det handlar huvudsakligen om det personliga, vilket kan definieras som att vara trygg i sig själv, ha reflektions- och inlevelseförmåga och kunna hantera kriser. En bra adoptivförälder ska även ha insikt i vad en adoption kan innebära. Lämpliga adoptivföräldrar har en stabil och varaktig relation till varandra och de omges av ett stabilt nätverk. Barnets bästa ska till stor del uppfyllas av föräldrarnas egenskaper, det vill säga det lämpliga föräldraskapet. Själva adoptionen måste vara till barnets bästa och därigenom uppfylla barnets behov. I en familj har barn behov av att få utvecklas i sin egen takt och få stöd om det behövs. I själva utredningen kan barnets bästa uppfyllas genom att utredaren har goda kunskaper om barn, utreder på ett grundligt sätt och känner ansvar för barnet.

MITTUNIVERSITETET Institutionen för Socialt arbete ÄMNE: Socialt arbete, C-kurs HANDLEDARE: Masoud Kamali SAMMANFATTNING: Enligt Barnkonventionen skall barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, enligt artikel 3. Den svenska barnlagstiftningen skall följa de krav och den praxis som barnkonventionen satt upp. Enligt Föräldrabalkens portalparagraf kap 6 § 2 a skall barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Syftet med denna studie var att genom rättsfall visa hur barnets bästa beaktas i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge i domstol, enligt Föräldrabalken, och hur detta förhåller sig till Barnkonventionens krav på barnets bästa. Uppsatsen har för avsikt att visa vilket utrymme barnet får i vårdnads -, boende och umgängesfrågor samt hur barnperspektivet beaktas i rättsfall utifrån Föräldrabalken och Barnkonventionen. Vidare har utforskats om det finns skillnader och likheter i barnperspektivet mellan Barnkonventionen och Föräldrabalken. Denna uppsats har en rättsdogmatisk ansats och är kvalitativ i sin karaktär. Den utgår ifrån gällande rätt, vilket i detta fall är Föräldrabalken och Barnkonventionen. I arbetet har främst traditionella rättskällor använts, som bland annat består av författningstexter, förarbeten, doktriner o.s.v. Uppsatsens resultat visade att det är av oerhörd vikt att barnets bästa tillgodoses samt att barnets vilja synliggörs vid frågor som rör dem. Utifrån de rättsfall som använts i denna studie framkommer att kap 6 § 2 a FB följer Barnkonventionens krav. Rättstillämpningen sammanfaller med den praxis som finns uppsatt utifrån principen om barnets bästa. Domstolen har vid rättstillämpningen diskuterat samt argumenterat kring vad som är barnets bästa i det enskilda fallet. NYCKELORD: Barnets bästa, Barnkonventionen, Föräldrabalken, vårdnad -, boende- och umgänge TITEL: Principen om barnets bästa enligt Barnkonventionen och Föräldrabalken FÖRFATTARE: Maria Staffas DATUM: Juni 2008