Syftet med studien var att via ett utvecklingsarbete fördjupa kunskaper gällande dans som ett av 100-språk i en utvald Reggio Emilia-inspirerad förskola. Frågeställningarna fokuserade på dans som språk och uttrycksform i relation till barngruppens pågående projektarbete bland morötter, kottar, larver och fjärilar. Vidare studerades hur dans tillsammans med andra estetiska uttrycksformer kan användas i projektarbetet för att skapa möjligheter för barns berättande, utforskande och kommunikation. Studien genomfördes med kvalitativ metod och med inspiration från Postkvalitativ metodologi och Estetik-baserad forskning (sk. “Art basedresearch”) med utgångspunkt i ett holistiskt synsätt på världen där de estetiska, sinnliga och konstnärliga dimensionerna framhålls. Posthumanistiska teorier utmanar och möjliggör att se lärande och kunskap på ett nytt sätt, där kropp, omgivning, material och natur blir aktiva deltagare när kunskap skapas och produceras. Resultatet visar på hur barns egna ord, erfarenheter och intressen kan utgöra en grund för att skapa dans i relation till det pågående projektarbetet samt betydelsen av dans som ett av 100-språk tillsammans med andra estetiska uttrycksformer i förskolan. Hur kan händerna dansa som kottar och hur känns det i kroppen att poppa som ett popcorn eller flyga som en fjäril?