Bostadspolitiken har förändrats historiskt, ifrån att ha varit ett välfärdsprogram med statliga subventioner och förmånliga lån till en allt större tilltro på att marknadens mekanismer ska lösa bostadsbehoven för alla samhällsgrupper. Bostadsbristen för framförallt inkomstsvaga grupper så som nyanlända, unga och studenter är idag ett faktum och den sittande regeringen har därför börjat ifrågasätta marknadens förmåga att tillgodose bostadsbehoven för grupperna. I Sverige har kommunerna planmonopol och därmed den beslutande makten i frågor gällande sin bostadsförsörjning. För att försvara allmänintresset om billiga bostäder försöker staten påverka kommunernas bostadsförsörjning genom lagstiftning. Utifrån problematiken avser studiens att undersöka hur svenska kommuner hanterar situationen. Studiens problemformulering lyder: Hur styr kommunal planering för att tillgodose kraven på bostadsförsörjningen för inkomstsvaga grupper och varför väljs dessa lösningar? Studiens forskningsdesign utgörs av en fallstudie där två fall undersöks, Perstorps kommun och Göteborgs stad. Studiens metoder utgörs av semi-strukturerade intervjuer med kommunala tjänstemän samt dokumentstudier av kommunernas bostadsförsörjningsprogram. Studien avgränsas till att studera problematiken utifrån ett styrnings- och maktperspektiv och därför tillämpas de två teoretiska perspektiven governancemodeller och makt som uteslutning och makt som handlingsförmåga. Studiens slutsatser visar att det främst är kommunerna som styr och driver frågan om att tillskapa billiga bostäder och att statens krav via bostadsförsörjningslagen inte verkar ha någon påverkan på hur kommunerna styr. Perstorps kommuns styrsätt är en hybrid mellan Jon Pierres governancemodeller välfärdsgovernance, expertgovernance och pro-tillväxt governance. I Göteborgs stad påminner styrningen främst om governancemodellen expertgovernance. Studiens slutsatser visar även att kommunernas handlingsutrymme att tillskapa billiga bostäder beror av hur väl kommunen ligger i linje med den bostadspolitiska idémässiga förutsättningen som bygger på att marknaden och dess prismekanismer lämpligast organiserar bostadsmarknaden. Göteborg som har en stark marknad med många aktörer som vill konkurrera har därmed utvecklat handlingsutrymme att tillskapa billiga bostäder eftersom de kan utnyttja konkurrensen och ställa krav om ett billigt bostadsbyggande. Perstorps kommun som har en svag marknad med få aktörer som konkurrerar har ett begränsat handlingsutrymme att verka för allmänintresset om att bygga billiga bostäder.

Balansen mellan utbud och efterfrågan av bostäder har inverkan på olika gruppers möjligheter till att etablera sig på bostadsmarknaden. Trots att det byggs mer än på länge i Stockholmsregionen så tyder ändå mycket på att det blivit svårare för resurssvaga grupper att hitta bostäder. I studien framgår att nyproduktionen av bostäder inte svarar mot de bostadsbehov som finns och att arbetet med bostäder för resurssvaga grupper inte tycks stå särskilt högt upp på agendan. Frågan har uppmärksammats av flera aktörer och anses vara en av de största utmaningarna på bostadsmarknaden.  Den här studien strävar efter att undersöka vilka möjligheter som finns för kommunerna att skapa förutsättningar för en jämlik bostadsmarknad i Stockholms län genom att lyfta det regionala perspektivet inom samhällsplanering och på så sätt skapa förutsättningar för en hållbar region. Mer specifikt så avser studien att främja nybyggnation av billiga bostäder, främst i form av subventioner genom kommunal markpolitik, i syfte att underlätta möjligheterna för resurssvaga hushåll till att etablera sig på bostadsmarknaden. Tre kommuner i länet har undersökts i denna kvalitativa studie. Empirin bygger på semistrukturerade intervjuer med tjänstepersoner från dessa kommuner samt en dokumentstudie av kommunala policydokument. Slutsatsen är att det finns en diskrepans mellan utbudet och efterfrågan på bostadsmarknaden, när det kommer till bostäder för resurssvaga grupper. Hur kommunerna arbetar med att komma tillrätta med detta varierar, dels i form av generella insatser vilka strävar efter ett högt kvantitativt byggande, eller särskilda insatser som strävar efter att pressa produktions- och boendekostnader. Att generella insatser användes mer frekvent bland de kommuner som undersöktes i denna studie, i kombination med att boendekostnader problematiseras i mycket liten omfattning, ger intrycket av att nybyggnation inte är ett realistiskt alternativ för resurssvaga grupper och att tilltron till flyttkedjor således är mycket hög. Även om det framkom kritik mot de särskilda insatserna som sker i kommunerna, vilket grundar sig i att enkla boendelösningar med låga byggkostnader inte nödvändigtvis behöver leda till lägre boendekostnader, så kan ändå ett kontinuerligt tillskott av sådana bostadslösningar bidra till att priser och hyror på bostadsmarknaden hålls nere på längre sikt. Både det teoretiska och empiriska materialet visar på ett samband mellan produktionskostnader av bostäder och boendekostnader men om byggande av bostäder ska subventioneras är det viktigt att säkerställa att detta sker till rätt hushåll. Därför finns det skäl till att kombinera subventioner med olika former av klausuler som försäkrar kommunen mot att systemet utnyttjas. Detta ökar förmedlingsfrågornas betydelse. / The balance between supply and demand of housing has an impact on the ability of different groups to establish themselves in the housing market. Even though housing construction has the highest levels in many years, there are clear indications that it has become more difficult for low-income households to find housing. This study shows that new housing construction does not correspond to the current housing needs and that housing for low-income households does not appear to be on the planning agenda. The issue has been highlighted by several stakeholders in the housing market and housing for low-income households is considered to be one of the biggest contemporary challenges of the housing market. This study aims to investigate the possibilities for the municipality to create conditions for an equal housing market in the Region of Stockholm, by raising the regional perspective in planning and create conditions for a sustainable region. More specifically, the study aims to facilitate the construction of cheap housing, primarily in the form of subsidies through municipal land policy, in order to promote housing for low-income households in the housing market. Three municipalities in the region have been investigated in this qualitative study. The empirical material is based on semi-structured interviews with municipal officials from these municipalities, backed up by a document study of municipal policy documents. The conclusion is that there is a discrepancy between supply and demand in the housing market, when it comes to housing for low-income households. How the municipalities work to address this varies and can be divided into general efforts, that aim for high-quantitative construction or special efforts aimed at reducing production- and housing costs. The fact that general efforts were used more frequently among the municipalities surveyed in this study, coupled with the fact that housing costs are problematised to such a small extent, gives the impression that new construction is not a realistic alternative for low-income households, and thus that the reliance on chains of residential mobility are very high. Although there is a criticism of the special efforts that take place in the municipalities, which is on the fact that simple standard housing solutions with low construction costs do not necessarily have to lead to lower prices/rents, yet a continuous addition of such housing solutions can keep prices and rents in the housing market down in the longer term. Both the theoretical- and empirical material shows a correlation between production costs and housing prices, however if housing is to be subsidised it is important to ensure that it is directed to the intended households. Therefore, there is a reason to combine subsidies with different forms of clauses that assure the municipality against misuse of the system. This increases the importance of the distribution of housing.