Ett av riksdagens miljömål är att minska övergödande faktorer. En källa till övergödning är kväveutsläpp från avloppsreningsverk. Arvidstorps avloppsreningsverk i Trollhättan väntar en ökad inkommande belastning på grund av befolkningsökning i området samt skarpare krav på utgående halt utsläppt kväve. Detta innebär att planer på att bygga en ny anläggning har satts i verket för att kunna hantera den ökande belastningen. Eventuellt kommer den nya anläggningen inte bli klar innan de nya kraven kommer. Detta gör att reningsverket utreder andra alternativ för att reducera kväve ur avloppsvattnet som kan tas i drift innan den nya anläggningen är klar. Ett alternativ till kväverening är att använda rejektvattenrening eftersom denna avloppsström innehåller höga koncentrationer kväve. Ett annat problem som reningsverket står inför är att kostnaderna för att hantera det avvattnade slammet förväntas öka. Reningsverket utreder därför alternativ för att minska slamvolymen. En biokolsanläggning där biokol tillverkas av det avvattnade slammet skulle kunna vara ett alternativ. Fördelen är att slamvolymen minskar samt att biokol kan användas som vattenrening då det har förmågan att adsorbera ämnen. I detta arbete har två olika tekniker för att rena kväve ur rejektströmmen på Arvidstorps reningsverk studerats. Dessa är dels en beprövad teknik som kallas deammonifikation där kväve renas med bakterier, och dels biokolsadsorption som kvävereningsmetod vilket inte är en lika etablerad reningsteknik på kommunala reningsverk. Deammonifikationsprocessen finns som flera olika tekniker där den som valts för detta arbete är ANITA Mox. ANITA Mox finns som två tillämpningar där den ena är MBBR (Moving Bed Biofilm Reactor) och den andra är IFAS (Integrated Fixed Film Activate Sludge). Målet med detta arbete var att göra en investeingskalkylering för att bedöma hur ekonomiskt försvarbart det är att installera ANITA Mox MBBR eller ANITA Mox IFAS samt uppskatta kvävereningskapaciteten för alternativet med biokolsadsorption. Inga ekonomiska aspekter togs hänsyn till för det senare alternativet.  För beräkningarna byggdes modeller i Excel och två olika experiment utfördes. Pyrolysering av rötrest till biokol och adsorption, samt ett luftningsförsök för att bestämma faktorer som krävs vid beräkning av luftbehov för deammonifikationsprocessen. ANITA Mox MBBR ha de lägsta årskostnaderna, trots att IFAS kan reducera mer kväve och därmed har lägre driftkostnader. IFAS kräver dessutom en mindre volym total sett med reaktor och sedimenteringsbassäng inräknat, men anledningen till den högre kostnaden är de extra instrument och komponenter som krävs till sedimenteringsbassängen med slamretur och den kortare livslängden på dessa komponenter som ger den högre årskostnaden. Biokol som reningsmetod är inte en lämplig metod då det krävs 66 gånger mer rötrest för att producera den mängd biokol som krävs för att rena rejektvattnet. Den rötrest som kommer produceras i en framtida anläggning kan endast reducera 1,5 % av kvävemängden. / One of the environmental goals for the Swedish parliament is to reduce eutrophic factors. A source of eutrophication is nitrogen emissions from waste water treatment plants. Arvidstorp's waste water treatment plant in Trollhättan expects a population increase and sharper requirements for outgoing nitrogen emissions. This means that plans to build a new plant have been put into operation in order to handle the increasing load. The new facility may not be ready before the new requirements come. The waste water treatment plant is therefore investigating other options for reducing nitrogen from the wastewater. An alternative to nitrogen removal is to use reject water purification since this sewage stream contains high concentrations of nitrogen. Another problem facing the waste water treatment plant is that the costs of handling the dewatered sludge is expected to increase. The treatment plant is therefore looking for alternatives to reduce the sludge volume. A biomass pyrolysis plant where biochar is produced by the dewatered sludge could be an alternative since the advantage is that the sludge volume is reduced and that biochar can be used as water purification as it has the ability to adsorb substances. In this work, two different techniques to remove nitrogen from the reject stream at Arvidstorp's treatment plant has been studied. One is a proven technique called deammonification where nitrogen is purified with bacteria, the other one is biochar adsorption as a nitrogen removal process, however not an equally established purification technique on municipal waste water treatment plants. Several different techniques exists as deammonification processes. The one chosen for this work is ANITA Mox. ANITA Mox is available as two implementations where one is MBBR and the other is IFAS. The goals of this work was to make an investment calculation to assess how economically justifiable it is to install either ANITA Mox MBBR or ANITA Mox IFAS and to estimate the nitrogen removal capacity of the alternative with biochar adsorption. No economic aspects were taken into account for the latter option. For the calculations, models were built in Excel and two different experiments were performed. Pyrolysis of digestion residue for biochar production and adsorption, as well as an aeration test to determine the factors required when calculating the air demand for the deammonification process. ANITA Mox MBBR has the lowest annual costs, even though IFAS can reduce more nitrogen and thus have a greater impact on operating costs. IFAS also requires a smaller reactor volume. The reasons for the higher cost are the extra instruments required for the sedimentation basin and the shorter life span of these components which gives the higher annual cost. Biochar as a purification method is not a suitable method as it requires 66 times more sludge to produce the amount of biochar required to purify the reject water. The sludge that will be produced in a future plant can only reduce 1.5% of the nitrogen load.

En fortsatt ökning av koldioxidutsläppen leder ekosystemen på jorden mot snabba, farliga och irreversibla klimatförändringar. Den svenska skogsindustrin är en viktig aktör för att tillfredsställa framtidens efterfrågan på förnyelsebara bioprodukter. Produktionsökningen innebär ökad påtryckning på de svenska skogsmarkerna. Samhället, regeringen, företag och individer har ett ansvar att avverkningen av skog förblir hållbar. Reningsverken inom massa- och pappersindustrin producerar en stor andel biomassa i form av bio- och fiberslam. Bio- och fiberslamm innehåller näringsämnen som kan returneras till skogen. Uppgraderingen av biomassa till biokol har påvisade egenskaper som förbättrar skogsmarkens bördighet, främst genom att höja markens pH-värde. Biokol förbättrar hållningen av näringsämnen i marken genom katjonsadsorption, vilket påverkar träd och växters tillväxt. Markens sammansättning förändras när biokol tillförs, vilket påverkar den biologiska mångfalden i ekosystemen. Biobränsleaskan som utvinns från eldningspannorna inom pappersindustrin innehåller baskatjoner med alkaliskt pH-värde, vilket motverkar försurning i skogsmarker. Nackdelen med biomassa är den höga bulkdensiteten, vilket påverkar logistiken kring transport och lagring. Det finns metoder för att lösa problemen med logistiken, exempelvis genom sammanpressning. Sammanpressning är en väl beprövad metod för att uppgradera biomassan till pellets och förbättra biomassans egenskaper. Omvandlingen av biomassa till pellets ökar densiteten, mekaniska hållfastheten och gör att fuktupptagningsförmågan minskar. Pelletering medför att en homogen produkt kan produceras och levereras. Syftet med denna studie var att öka kunskaper om hur lignin som additiv, samt hur mekanisk kraft påverkar näringspelletsens egenskaper samt energianvändning.  För att producera pellets genomgicks två moment, en förundersökning och en försöksmatris. Målet med förundersökningens var att införskaffa riktvärden och ge ett underlag till försöksmatrisen. Försöksmatrisen är en fortsatt studie på hur ligninhalt och mekanisk kraft påverkar näringspellets egenskaper. Ligninhalten som analyserades var 5, 10, 15 och 20 % med mekanisk kraft på 5, 10 och 15 kN. Näringspelletsen har utvärderats utifrån egenskaperna densitet, hårdhet, pH, fuktupptagningsförmåga samt energianvändning. För att pelletera de olika blandningarna användes singel-pelletspressen som finns på Karlstad Universitet. Pelletsegenskaperna testades i labblokalerna på Karlstad Universitet.  Resultatet visar att testserien med mekanisk kraft på 15 kN och ligninhalten 20 % resulterade i högst densiteten, hårdhet, fuktupptagningsförmåga samt näst högst energianvändning. Studiens testserier varierade enligt följande: Densiteten i studien varierar mellan 843,5- 1 054 kg/m3 Hårdheten i studien varierade mellan <1–3,7 kg Fukthalten i pelleten varierade mellan 8,7 % och 9,2 % efter 96 timmar pH-värdet varierade mellan 8,7–9,58 efter 24 timmar och minskade mellan 2- 4,9 % efter 48 timmar Energianvändningen varierade mellan 105,5- 129,5 J / Continued increase in carbon dioxide emissions lead the ecosystems towards rapid, dangerous and irreversible climate change. The Swedish forest industry is an important operator to satisfy the future demand of renewable bio products to reduce the use of fossil fuels. The increase in production means increased pressure on the Swedish forests. Society, government, companies and individuals have a responsibility to secure that the harvesting of forests remains sustainable. The wastewater treatment plants in the pulp and paper industry produce a large proportion of biomass, in form of bio and fiber sludge. Bio and fiber sludge contains nutrients that can be returned to the forest. The upgrade of biomass to pyro-char has proven properties that improve the fertility of the forest, primarily by increasing the soil's pH value. Pyro-char improves the retention of nutrients in the soil by cation adsorption, which affects the trees and plant growth. The composition of the soil changes as pyro-char is added, and the change in composition affects the biodiversity in ecosystems. The biofuel ash extracted from the heating boilers in the paper industry contains basic cations and alkaline pH, which counteracts acidification in forest land. The disadvantage of biomass is the high bulk density, which affects the logistics of transport and storage. There are methods for solving the problems in logistics, for example compression. Compression is a well-proven method for upgrading the biomass to pellets and improving the physical properties of the biomass. The conversion of biomass into pellets increases the density, mechanical strength and the moisture absorption capacity decreases. Pelletizing biomass results in a homogeneous product can be created and delivered as pellets. The purpose of this study is to increase the knowledge on how lignin as an additive, and how mechanical force affects the physical properties of the nutritional pellets. The production of nutrition pellets consists of two stages, a preliminary investigation and a test matrix. The purpose of the preliminary study is to acquire guideline values ​​and provide a basis for the experimental matrix. The experimental matrix is ​​a continued study of how lignin content and pressure affect the physical properties of the nutrition pellet. The lignin content that was analyzed was 5-20 % with mechanical force that varied between 5, 10 and 15 kN. The nutritional pellets are evaluated based on the properties density, hardness, pH, moisture absorption capacity and energy use. The single-pelletizer press, located at Karlstad University, was used to pelletize the different mixtures. The pellet properties were evaluated at the laboratory at Karlstad University. The result shows that the test series with a pressure of 15 kN and the lignin content of 20% resulted in the highest density, hardness, moisture absorption capacity and the second highest energy consumption. Depending on the mechanical force and lignin content used, the parameters varied as follows. The density varies between 843.5 – 1,054 kg/m3 The hardness ranged between <1 and 3.7 kg The moisture content of the pellets varied between 8.7% and 9.2% after 96 hours The pH-value varied between 8.7-9.58 after 24 hours and decreased between 2- 4.9 % after 48 hours The energy consumption varies between 105.5-129.5 J

Studien förklarar vad terra preta är och hur man med enkla medel kan använda sig av terra preta i sin fritidsodling. Studien baseras på litteraturstudier men även genom ett studiebesök och egna praktiska experiment har jag fått ökad förståelse och kunskap om ämnet. Arbetet redovisar vad terra preta är ur historiskt perspektiv, dagens användning av terra preta och pågående forskning. I Resultatet presenteras två förslag med illustrationer och text på hur man kan tillverka biokol i pyrolysanläggningar. Därefter bearbetas frågeställningen hur man kan använda sig av biokol i sin odling. Syftet med arbetet är att underlätta för den som är intresserad av att odla med terra preta att få sammanställd information om hur man kan gå till väga praktiskt.

The amount of carbon dioxide, CO2, in the atmosphere is continuously rising due to human emissions caused by combustion of fossil fuels and changing of land use. In a very short time several measures need to be taken in order to reduce the amount of CO2 in the atmosphere and thereby slowing down climate change as much as possible. The land use has changed considerably the last century with the biggest change in recent decades. This has led to that arable land all over the world has been depleted of nutrients with up to 75% in some regions. With a growing population worldwide and increased climate changes that threatens the arable land, something needs to be done to make sure we use the arable land in the most effective way. Biochar is one of the solutions to both these problems. By producing char out of biomass in high temperatures with minimized access to oxygen in a pyrolysis process you get biochar. This process releases less CO2 than a normal combustion process and the biochar becomes a carbon sink when it is put in the soil.  With its porous structure biochar has a great ability to keep water and nutrients in the soil for a very long time and it also makes the soil porous with a great amount of oxygen, which the roots prefer. The purpose of this essay is to find out what the use of biochar looks like in Sweden and how the use could increase within the agriculture, the municipalities and within horticulture. With qualitative interviews and a quantitaive and qualitative survey this essay has come to the conclusion that four things are needed to increase the use of biochar in Sweden. First of all, more scientific research is needed on biochar and how this can be used in the best way since it is a new product and there are still much to learn. Secondly, an increased production in Sweden is needed since today´s demand is bigger than the supply. Thirdly, it is needed to be able to certify ones carbon sink in order to be able to sell carbon-sink-ceritficates to companies who would like to reduce their climate impact.  Finally, more information on biochar is needed, in all stages. Producers need information to be able to start producing biochar and consumers need information in order to increase the demand and the interest of biochar. / Koldioxidhalten i atmosfären ökar ständigt till följd av människans utsläpp i samband med förbränning av främst fossila bränslen och förändrat markanvändande. På mycket kort tid behöver flera åtgärder vidtas för att minska koldioxidhalten i atmosfären och därmed bromsa klimatförändringarna i största möjliga mån. Markanvändningen har förändrats kraftigt det senaste århundradet med den största förändringen de senaste decennierna, vilket har lett till att åkermark över världen har utarmats näringsmässigt med upp till 75% på vissa platser. Med en växande befolkning i världen och ökade klimatförändringar som hotar jordbruksmarken behöver något göras för att effektivisera den jordbruksmark som finns. Biokol är en av lösningarna på båda de här problemen. Genom att producera kol av biomassa under hög värme utan syretillgång i en s.k. pyrolysprocess skapar man biokol. Denna produktionsprocess avger mindre koldioxid än en vanlig förbränning hade gjort, samtidigt som biokolen binder kol i marken när man lägger det i jorden och därmed bildar en kolsänka. Med sin porösa struktur har biokolet stor förmåga att hålla näring och vatten kvar i jorden under lång tid och bidrar även till en porös markstruktur med mycket syre där rötter trivs.  Biokol bidrar därmed både till att minska koldioxidhalten i atmosfären och till att skördarna på våra åkrar ökar och att våra stadsplanterade träd trivs bättre.  Uppsatsens syfte är att ta reda på hur biokolsanvändningen ser ut i Sverige idag och att även komma fram till vad som skulle krävas för att öka biokolsanvändningen inom det svenska lantbruket, kommunerna och trädgårdsnäringen. Genom kvalitativa intervjuer och en kvalitativ och kvantitativ enkät har den här uppsatsen kommit fram till att det som krävs för att öka användningen av biokol i Sverige är främst fyra saker. Först och främst att mer forskning på biokol och dess användningsområden görs eftersom det är en ny produkt där mer kunskap behövs för att användningen av biokol ska göras på bästa sätt.  Det behövs även en ökad produktion av biokol i Sverige eftersom efterfrågan idag är större än utbudet. Vidare krävs att det blir enkelt att få sin kolsänka certifierad så att den kan säljas på en marknad där företag som vill klimatkompensera kan köpa ”kolsänkecertifikat” samtidigt som certifikatet blir ett ekonomiskt incitament till att producera biokol. Slutligen krävs mer information om biokol i alla led. Producenter behöver få mer information för att vilja starta produktion av biokol och konsumenter behöver information så att intresset och marknaden för biokol ökar.

I rådande klimatförändringar ses ett stort behov av långsiktiga och stabila lösningar för att både minska och för att binda kol. En kolsänkeprodukt är biokol som utöver sin förmåga att agera kolsänka även bidrar som jordförbättrare när den tillsätts i planteringar och till skogar. Biokol har även setts ha en tillväxthöjdande effekt på träd och växtlighet. I studien ses att biokol kan anses vara en kolsänka. Studiens resultat indikerar även att biokol har en effekt på trädens diametertillväxtoch jordens organiska halt. Studien indikerar på att en påverkan av biokol finns i Varvsparken i Malmö. Som en framtida klimatnyttig produkt ses biokol ha stor potential men där tillsättning av biokol behöver anpassas efter jordtyp, önskade effekter och långsiktig påverkan.

Demand for high-quality graphite is expected to experience an extraordinary growth rate, in large part due to its wide range of industrial applications such as adsorbents, lubricants, electrodes, etc. This thesis developed a novel sustainable approach to produce green-graphite materials by applying biochar, acarbon-rich valuable by-product obtained from biomass, as a carbon precursor. Meanwhile, iron-based catalysts are applied to enable the graphitization at a relatively lower temperature. This study focuses on the different parameters which could affect the evolution of carbon structure. The samples were mixed with catalyst in two ways, dry mixing and wet impregnation. Aside from the addition method, several parameters including temperature, heating duration, and iron loading amount were varied from 800 to 1300 ℃, 1 to 6 hours, and 0 to 33.6% respectively, to figure out an optimum graphitization process. The samples were characterized by X-ray diffraction, Raman scattering, SEM and particle size distribution analysis. Based on the characterization results, it was confirmed that with the increase of the graphitization temperature, duration and amount of iron loading, synthetic graphite performs a better graphitization and a higher conversion rate. Meanwhile, a detailed dissolution-precipitation mechanism was introduced and discussed in the context of iron-carbon equilibrium phase diagram to explain this catalytic process. / Efterfrågan på högkvalitativ grafit förväntas uppleva en extraordinär tillväxttakt, till stor del på grund av dess breda utbud av industriella applikationer som adsorbenter, smörjmedel, elektroder etc.  Denna avhandling utvecklar ett nytt hållbart tillvägagångssätt för att producera grön-grafit genom att använda biokol, en kolrik värdefull biprodukt erhållen från biomassa, som en kolprekursor. Även järnbaserade katalysatorer används för att möjliggöra grafitisering vid relativt lägre temperaturer. Denna  studie fokuserar på  de olika  parametrar  som  kan  påverka  bildandet  av kolstrukturen. Proverna blandades med katalysatormaterialet på två sätt, torrblandning och våtimpregnering. Förutom tillsatsmetoden justeras flera andra parametrar, inklusive temperatur, uppvärmningstid och mängd järnbelastning för  att  få  en optimal  grafitiseringsprocess.  Proverna karakteriserades därefter genom röntgendiffraktion, Ramanspridning, SEM och  partikelstorleksfördelningsanalys. Baserat på karakteriseringsresultaten bekräftades det att med en ökande grafitiseringstemperatur, varaktighet och mängd av järnbelastning, får syntetisk grafit en bättre grafitisering och en högre omvandlingsgrad. Även en detaljerad upplösnings-utfällningsmekanism introducerades och diskuterades i sammanhanget av järn-kol jämviktsfasdiagrammet  för  att förklara den katalytiska processen.

The proposal aims to build on Eskilstuna municipality's work with circular ideas about sustainability to create a lively community house with focus on cultivation and creativity. By utilizing garden waste and processing it into biochar used in both large- and small-scale cultivation, carbon dioxide is bound in the soil for thousands of years.  The biochar binds nutrients and water and provides an improved harvest. The design takes inspiration from the character of the place with it’s traditional red colored cultivation boxes and the red cycle bridge across the creek. The idea of a historic warehouse building (magasin) as a flexible basic structure emerged and has led to an exploration of how to give the typology a public character. The goal was to create a place where young and old could cultivate their interest in agriculture and culture, and in the long run encourage own food production as a driving factor in achieving a more climate-smart and resilient society. / Förslaget syftar till att bygga vidare på Eskilstuna kommuns arbete med cirkulära idéer om hållbarhet för att skapa ett levande folkets hus med fokus på odling och kreativitet. Genom att ta tillvara på trädgårdsavfall och förädla detta till biokol, som används i både stor- och småskalig odling, binds koldioxid i marken i tusentals år samtidigt som kolet binder näring och vatten och ger en förbättrad skörd. Gestaltningen tar avstamp i de faluröda odlingslådorna och platsens karaktär. Idén om en magasinsbyggnad som en flexibel grundstruktur dök upp och har lett vidare till ett utforskande av hur man ger typologin en offentlig karaktär. Målet är att skapa en plats för stora och små med fokus på växande och odling som ska uppmuntra till egen produktion av livsmedel, som en drivande faktor för att uppnå ett mer klimatsmart och motståndskraftigt samhälle.

Biokol framställs genom pyrolys av organiskt material. Dess porösa struktur och stora ytarea ger biokolet egenskaper som kan verka jordförbättrande. Användning av biokol som jordförbättring i grönytor i stadsmiljöer har i vissa studier visat sig ha en positiv effekt på tillväxt och vitalitet. Med ökad vitalitet och tillväxt kan grönytor i städer i större utsträckning bidra med ekosystemtjänster. Det finns dock begränsat med studier inom ämnet, det övervägande fokuset har varit vid nyplantering av grönytor. Biokol tillsätts ofta i samband med andra markförbättrande åtgärder vilket kan göra att det är svårt att urskilja vad som gett effekt. Denna studie syftade till att undersöka om dekompaktering av jorden och tillsats av biokol kan påverka tillväxt och vitalitet hos redan befintliga stadsträd i hårdgjord miljö i Malmö. Resultatet visade ingen signifikant skillnad i tillväxt eller vitalitet fyra år efter behandlingarna. Fortsatta studier och uppföljning av försöket rekommenderas för att ytterligare undersöka effekterna.

Betongbranschen i Sverige står för ungefär 8 % av byggsektorns koldioxidutsläpp. Av dessa cirka 1,7 miljoner ton CO2e per år beror ungefär 90 % av utsläppen på cementtillverkningen. För att användandet av betong i framtiden ska vara lika omfattande som i dagsläget behöver koldioxidutsläppen reduceras. Detta kan åstadkommas genom att bland annat ersätta en del av cementet med potentiella tillsatsmaterial. Hittills har tillsatsmaterial såsom masugnsslagg standardiserats, men av den anledningen att utbudet av slagg förväntas limiteras behöver de befintliga recepten ersättas med nyfunnet tillsatsmaterial.  Syftet med examensarbetet är att genom provtryckning och brandtester undersöka hur tryckhållfastheten påverkas av brand för potentiella betongrecept jämfört med befintliga betongrecept. Arbetet bestod av två huvuddelar, den första delen utgjordes av en litteraturstudie om betongens miljöpåverkan, egenskaper, potentiella tillsatsmaterial och brandegenskaper. Den andra delen utgjordes av en laborativ del som baseras på standarder där gjutning, provtryckning och brandprovning var ingående moment. Det förekommer även visuella observationer för sprickbildningen efter varje provtryckning. Totalt gjuts 14 kuber där två var av varje recept. Recept 1 och 2 var befintliga, det som särskiljer dessa var att recept 2 innehöll 50 % slagg medan recept 1 bestod av 100 % byggcement. Recept 3–7 var potentiella, där recept 3 ersatte 10 % cement med biokol, recept 4 innehöll 50 % slagg och polypropylenfiber (PP-fiber) och recept 5-7 innehöll olika mängder hydrokol, det vill säga 5, 10 respektive 20 %.  Resultatet visade att befintliga recept hade den högsta tryckhållfastheten medan potentiella recept påvisade ett bättre skydd mot spjälkning. Den högsta tryckhållfastheten före brand hade recept 1 (53,3 MPa) och lägsta hade recept 7 (6 MPa). Den största massförlusten till följd av spjälkning hade recept 3 medan minsta hade recept 6 som inte spjälkade. Därav hade recept 3 den största minskningen på tryckhållfastheten (83,2 %) när den jämfördes före och efter brand. Sprickbildningen från provtryckningen efter brand var mer omfattande i den avsikt att sprickorna var mer djupgående och bredare. Det resulterade i att stora betongbitar lossnade under och efter provtryckning.  Slutsatserna som drogs var att de undersökta potentiella tillsatsmaterialen reducerade tryckhållfastheten medan skyddet mot spjälkning stärktes för recept 4–7. Bäst skydd mot spjälkning hade recept 6. Störst tryckhållfasthet före brand för de potentiella recepten hade recept 3 (38,7 MPa) medan efter brand hade recept 4 högst (7,8 MPa). Största och minsta reduceringen av tryckhållfasthet efter brand hade recept 3 respektive 7. Recept 3 och 4 uppfyllde kravet gällande tryckhållfastheten, recept 4, 5, 6 och 7 uppfyllde kravet angående att skyddet mot spjälkning ska bevaras. Sprickbildningen efter brand var mer djupgående och bredare jämfört med innan brand. Överlag hade de potentiella recepten färre sprickor före brand men efter brand var det de befintliga recepten som hade färre sprickor. / The concrete industry in Sweden accounts for approximately 8 % of the construction sector's carbon dioxide emissions. Of this approximately 1.7 million tons of CO2e annually, about 90 % of the emissions are due to cement production. In order for the use of concrete in the future to be as much as it is today, carbon dioxide emissions need to decrease. This can be accomplished by replacing a proportion of the cement with possible additive materials. Until now, additive materials such as blast furnace slag have been standardized, considering that the supply of this material is expected to be limited; the existing recipes need to be replaced with potential recipes containing newly found additive material. The purpose of the study is to investigate, through test compression and fire tests, how the compressive strength is affected by fire for potential concrete recipes compared to existing concrete recipes. The study consisted of two main parts. The first part consisted of a literature study of concrete's environmental impact, the properties of concrete, concrete’s fire properties and possible additive materials in concrete. The second part consisted of a laboratory part, based on standards where casting, test pressing and fire testing were included. Visual observations were also conducted of the cracking after the test pressing. A total of 14 cubes were cast, two of each recipe. The difference shown between the existing recipes 1 and 2 was that Recipe 2 contained 50 % blast furnace slag while Recipe 1 consisted of 100 % building cement. Recipes 3–7were possible recipes, where Recipe 3 replaced 10 % of the cement with biochar; Recipe 4 contained 50 % blast furnace slag and polypropylene fiber (PP fiber); and Recipes 5–7 contained different amounts of hydrochar, i.e. 5 %, 10 % and 20 %, respectively. The results showed that the existing recipes had the highest compressive strength, while potential recipes showed better protection against spalling. Recipe 1 had the highest compressive strength before fire testing (53.3 MPa) while Recipe 7 had the lowest (6 MPa). Concrete Recipe 3 had the greatest mass loss as a result of spalling, while Recipe 6, which did not spall, had the least. Recipe 3 had the greatest reduction in compressive strength (83.2 %) when comparing before and after fire tests. The cracking resulting from the compression test became more extensive after the fire test; the cracks were deeper and wider. This more extensive cracking resulted in large parts of the concrete separated from the cube.  The conclusions drawn were that the potential additives investigated reduced the compressive strength while strengthening the protection against spalling for Recipes 4–7. Recipe 6 had the best protection against spalling. The greatest compressive strength before fire for the potential recipes had Recipe 3 (38.7 MPa), while after fire Recipe 4 had the highest (7.8 MPa). The largest and smallest reduction of compressive strength post fire had Recipes 3 and 7, respectively. Recipes 3 and 4 met the requirement regarding the compressive strength, Recipes 4, 5, 6 and 7 met the requirement regarding the protection against spalling to be preserved. The cracks after fire were deeper and wider compared to before fire. Overall, the potential recipes had less cracks before fire, but after fire, it was the existing recipes that had fewer cracks.

Närvaron av PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) i miljön och i vårt dricksvatten blir alltmer uppmärksammad i Sverige och världen. Denna undersökning gick dels ut på att undersöka föroreningssituationen av bland annat PFAS på brandövningsplatsen i Vetlanda enligt Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenade områden (MIFO) fas 2 och utfördes av Njudung Energi på uppdrag av Höglandets räddningstjänstförbund och Vetlanda kommun. En andra del utgjordes av ett laborationsförsök där reningskapaciteten för PFAS med fyra olika adsorbenter jämfördes. Vetlanda brandövningsplats påvisade kraftigt förhöjda halter PFOS (perfluoroktansulfonsyra) och ∑PFAS11 i grundvatten (8,9 µg/l och 27,2 µg/l respektive) och i jord (0,82 mg/kg TS PFOS). Halten PFOS i grundvatten var över 45 ng/l och i jord översteg halten 0,02 mg/kg TS som är SGI:s preliminära riktvärden för PFOS (Pettersson et al. 2015). I ytvattenrecipienten var halten PFOS över det rekommenderade årsmedelvärdet enligt EU:s miljökvalitetsnorm för inlandsvatten (65 ng/l). Ytvattenrecipienten anses särskild skyddsvärd då den mynnar ut i Emån, som har höga naturvärden och används som vattentäkt. Halten koppar och bly i jord översteg Naturvårdsverkets generella riktvärden för mindre känslig markanvändning (200 mg/kg TS och 400 mg/kg TS respektive). Objektet Vetlanda brandövningsplats bedöms utgöra riskklass 1 enligt MIFO fas 2, vilket innebär en mycket stor risk. Som åtgärd föreslås grundvattenpumpning och behandling för att åtgärda föroreningsnivån med avseende på PFAS i grundvattnet, fortsatt provtagning för att avgränsa föroreningen i jord samt schaktsanering av de förorenade jordmassorna för att förhindra fortsatt urlakning till grundvattnet. I laborationsförsöket jämfördes de två konventionella filtermaterialen granulärt aktivt kol (GAC) och jonbytarmassa (AE) med grillkol och torv, två relativt billiga material. Labbförsöket utfördes som ett kolonnförsök med varierande pH-värden samt som ett försök med förlängd exponeringstid. Resultatet visar att AE och torv gynnas av ett sänkt pH-värde och av en förlängd exponeringstid. GAC uppvisade bäst reningsgrad under samtliga försök, med fullständig adsorption av PFOS och ∑PFAS11 för kolonnförsöken. Torv avlägsnade 65% PFOS vid 10 dagars exponeringstid och grillkol avlägsnade omkring 50% PFOS i kolonnförsöken. Försöket innehåller endast ett fåtal provtagningspunkter och ytterligare studier med grillkol och torv krävs för att fastställa deras eventuella potential som adsorbenter för att rena PFAS i grundvatten.