Syftet med rapporten är att undersöka olika metoder för hur biokol kan produceras. Det utfördes med hjälp av litteratursökning och intervjuer. Pyrolys ansågs vara den bästa metoden för att producera den typ av biokol som kan förbättra markkvalitén och fungera som kolsänka. Pyrolys är en metod som bryter ner organsiskt material i syrefri miljö och producerar biokol, pyrolysgaser och bioolja. Utbytet av produkter beror främst på processparametrarna. Den metod som valdes för vidare granskning var processen med en Pyreg-reaktor, eftersom det är en vanlig metod i andra anläggningar i Sverige. Intresset för biokol skulle också undersökas för att ta reda på om det är lönsamt att bygga en anläggning för produktion av biokol. Det visade sig finnas visst intresse och kommer att växa mer och mer de kommande åren.

Skogen är en viktig resurs, både ekonomiskt och miljömässigt, därför är det viktigt att den brukas på ett ansvarsfullt sätt på både kort och lång sikt. Ett sätt att bidra till ett hållbart skogsbruk är att använda dess restprodukter till gödning av skogsmarken och på så sätt sluta kretsloppet och bidra till en cirkulär ekonomi. När skogen avverkas och brukas tas viktiga makronäringsämnen bort från skogsmarken, ett sätt att återföra dessa viktiga ämnen är genom skogsindustriell aska. Forskning pågår där det undersöks om aska kan återföras i kombination med hydrokol, båda från skogsindustrin. Förhoppningen är att hydrokolen ska binda en del av tungmetallerna som finns i askan för att förhindra att dessa sprider sig i mark och vattendrag. Tanken är att askan och hydrokolen kan användas som gödsel som samtidigt binder tungmetaller och fungerar som koldioxidsänka.  Målet med studien är att ta reda på hur spår- och makronäringsämnena sprids i marken beroende på jordart och om återföringen sker med pelleterad eller pulverformig aska och hydrokol. Detta undersöks genom att under 8 veckor bevattna jordprover med regnvatten. Jordproverna består av endera sand eller torv samt olika kombinationer av aska och hydrokol, totalt 10st olika jordprover. Tester tas på vattnet som lakas ur jordproverna under hela studiens gång. Halten ämnen på olika djup i jordproverna analyseras med hjälp av en XRF varje vecka för att ta reda på hur ämnena transporteras vertikalt i jorden över tid.  Resultatet påvisade att transporten av spår- och makronäringsämnena var högre i sand än i torv. Joner som spår- och makronäringsämnen men även salter och andra ämnen lakades snabbare och i större utsträckning ur sand än torv där högre halt spår- och makronäringsämnen adsorberades till organiska ämnen. I lakvattnet från sandmarken gav pulverformig aska ett höjt pH-värde och högre alkaliniteten. Den pelleterade askan och hydrokolen gav ingen signifikant effekt på lakvattnet i någon av jordarterna. I torv sågs förhöjda halter spår- och makronäringsämnen i slutet jämfört med i början av studien där pelletsen spridits. Vid askåterföring visar studien att det är fördelaktigt att sprida askan pelleterad med hydrokol då detta resulterat i lägre halt tungmetaller i översta marklagret direkt vid spridning. En XRF visade sig ge en god indikation om halter spår- och makronäringsämnen i jordproverna med hög noggrannhet. Däremot fanns svårigheter med att uppnå helt homogena jordprover från vecka till vecka. / The forest is an important resource, both financially and environmentally, therefor it is important that it is used responsibly both short -and long term. One way to contribute to sustainable forestry is to use its residual products to fertilize the forest and thus close the cycle and contribute to circular economy. When the deforestation takes place, important macronutrients are removed from the forest land, one way of returning these important substances is through forest industrial ash. Research is ongoing where it is investigated whether ash can be recycled in combination with hydrochar, also from the forest industry. The hypothesis is that the hydrochar will adsorb some of the heavy metals present in the ash to prevent them from spreading in soil and groundwater. The idea is that the ash and biochar can be used as fertilizer that simultaneously binds heavy metals and acts as a carbon dioxide sink. The aim of the study is to find out how trace- and macronutrient substances are spread in the soil, depending on the soil type and whether the recycling takes place with pelleted or powdered ash and hydrochar. This is investigated by irrigating soil samples with rainwater for 8 weeks. The soil samples consist of either sand or peat as well as different combinations of ash and hydrocarbon, a total of ten different soil samples is studied. Tests are taken on the water that is leached from the soil samples throughout the study. The content of substances at different depths in the soil samples is analyzed using an XRF every week to find out how the substances are vertically transported in the soil over time. The results showed that the transport of trace and macronutrients was higher in sand than in peat. Ions such as trace and macronutrients but also salts and other substances were leached faster and to a greater extent from sand than peat where higher levels of trace and macronutrients were adsorbed to organic substances. In the leachate from the sandy soil, powdered ash gave a higher pH value and higher alkalinity. The pelleted ash and hydrocarbon did not have a significant effect on the leachate in any of the soils. In peat, elevated levels of trace and macronutrient substances were seen at the end compared with the beginning of the study where the pellets were spread. In the case of ash recycling, the study shows that it is advantageous to spread the ash pelleted with hydrocarbon as this has resulted in a lower content of heavy metals in the top soil layer after spreading. An XRF was found to give a good indication of trace and macronutrient levels in the soil samples with high accuracy. However, there were difficulties in obtaining completely homogeneous soil samples from week to week.

Med målet att undersöka huruvida Sveriges planer för biodrivmedeltillverkning är tillräckligt väl underbyggd har denna uppsats fokuserat på att undersöka vad biokol är, hur det produceras och vilka egenskaper det besitter. Biokol och biodrivmedel har därefter jämförts och analyserats ur hållbara dimensioner, så som ekologiska, sociala och ekonomiska, med tillägget att fungera som bistånd.Trots goda karaktärsdrag hos biodrivmedel och en hög självförsörjningsgrad i Sverige så pekar resultaten av denna uppsats mot att Sverige snarast bör tillsätta en offentlig utredning med fokus på biokol och att denna utredning undersöker om produktion kan ske i samverkan med biodrivmedel.Biokol har visat sig inneha en oerhörd potential som jordförbättrare och avfallshanterare, vilket gynnar biståndsidén. Det är dessutom synnerligen potent som en motkraft mot global uppvärmning till följd av ökande atmosfäriskt koldioxid och dess tillverkning bidrar dessutom med goda egenskaper vad gäller energieffektivitet och synergisamverkan med aktörer som kräver uppvärmning. / With the aim to investigate whether Swedens plans for biofuel production is sufficiently substantiated, this paper has focused on researching what biochar is, how it is produced and what characteristics it possesses. Biochar and biofuel has then been compared and analysed from sustainable dimensions, such as ecological, social and economic, with the addition of the potential as aid.Despite the beneficial traits of biofuel, and a high level of self-sufficiency in Sweden, the results of this article points towards the recommendation that Sweden as soon as possible appoints an official investigation focusing on biochar, and that this investigation also concentrates on researching whether biochar can be produced in conjunction with biofuels.Biochar has proven to possess enormous potential as soil improvement and waste disposer, which benefits the idea of it working as foreign aid. It is also particularly potent as a counter to the rising levels of atmospheric carbon dioxide with it’s consequence of global warming. Its production contributes to great opportunities concerning energy efficiency and synergistic interaction with actors who requires a lot of heating.

Biokol är en återstod från pyrolys av hållbar biomassa som exempelvis trädgårdsavfall och har många användningsområden. Produktion av biokol räknas ofta som en Negative Emission Technology som kan användas för att mildra klimatförändringarna och bidra till en hållbar utveckling. Detta projekt undersöker genom en förenklad komparativ livscykelanalys hur bostadsbolaget Stockholmshem AB på ett klimatvänligt och effektivt sätt kan producera biokol från sitt egetproducerade trädgårdsavfall. Tre potentiella tillvägagångssätt formulerades för hur företaget på olika skalor och med olika tekniker skulle kunna utföra en sådan produktion och sedan använda producerat biokol för plantering i sina bostadsområden. Även ett referensscenario baserat på nuvarande verksamhet formulerades och jämfördes med de tre potentiella scenarierna. För att underlätta utvärdering av effektivitet utfördes även en översiktlig kostnadsanalys av Stockholmshems utgifter kopplade till omhändertagande av trädgårdsavfall. Utvärderingen indikerade att Stockholmshem genom implementering av biokol i verksamheten kan minska sina utsläppsnivåer jämfört med befintligt system. Utsläppsminskningens storleksordning kan främst antas bero på vilken typ av produktionsteknik som används, där en högteknologisk pyrolysenhet leder till mest producerat biokol och maximal klimatprestanda. Kostnaderna för hantering av trädgårdsavfall kan potentiellt både minska och öka vid implementering av biokol i företagets verksamhet. / Biochar is a product that is created through the pyrolysis of sustainably sourced biomass. The production of biochar is considered a negative emission technology and can be used to mitigate climate change and contribute to sustainable development. The aim of this project was to determine how Stockholmshem AB in an efficient and climate friendly way can produce biochar from the garden waste generated by their own activities. To determine this, an assessment was carried out using a simplified comparative life cycle assessment of three scenarios, which were differentiated by scale, for how Stockholmshem could produce biochar. The scenarios were also compared in relation to a reference scenario designed to mirror the company’s current management of garden waste, which relied on incineration for district heating. To furthermore assess the effectiveness of the scenarios, a simple costing analysis was executed as well as an uncertainty and sensitivity analysis.  The assessment indicates that implementation of biochar in Stockholmshem’s operation in all scenarios results in reduced emissions compared to the reference scenario. An important factor for environmental performance was shown to be the scale of biochar production. A high-tech and large-scale pyrolysis unit both contributed to decreased emissions from pyrolysis and a larger amount of produced biochar which in turn led to more sequestrated carbon with further improvements in climate performance. In terms of economics, the most efficient way of producing biochar for the company can be assumed to involve internalized production due to reduced costs for waste disposal. Implementation of biochar production can potentially both lead to reduced and increased costs regarding disposal of garden waste for Stockholmshem.

Biochar represents a new approach to fight global warming through its ability to reduce carbon dioxide emissions by carbon fixation. It has been proven to be efficient in increasing harvest through the effects of increasing WHC, pH level and the uptake of nutrients. Sweden has 12 biochar production facilities and therefore represents an interesting biochar developer. In this report, Different field studies on the use of biochar were compared both in Sweden and internationally. The field studies were identified based on crop type, soil type, climate, feedstock and pyrolysis method. Stockholm Stad was even observed as a consumer of biochar that is supplied by Stockholm Exergi in Sweden. Varying results have been observed on effects of biochar, mainly due to the different conditions in which it is applied. Due to the variable effects of biochar on the observed factors, it is recommended for the capability to customise the biochar by choosing the specific pyrolysis method and the type of feedstock. To have a better understanding and ability to customise biochar more extensive information is needed on biochar use and application in different areas. Biochar seems to respond most effectively to nutrient poor soils in both agriculture and forestry. Tropical and boreal forest seem to benefit the most from biochar application compared to temperate zones. / Biokol fungerar som en kolsänka och är en metod att bekämpa klimatförändringar. Det har även visat sig vara effektiv inom jordbruk då den ökar skörden genom att förbättra jordens vatten hållfasthet,näringsupptag samt öka pH. Sverige är ledande i biokol med 12 producerande faciliteter och därmed incitament att utveckla biokol. I rapporten jämförs olika fältstudier i Sverige och internationellt. Fältstudierna var baserade på grödan, jordtyp, klimat, råmaterialet och pyrolys metoden. Varierande resultat har observerats kring biocools användning och detta beror på de olika faktorerna där biokol applicerats. Därmed rekommenderas det att biokol skräddarsys genom bland annat specifik pyrolys metod och råmaterial. Mer omfattande information kring biokol använding i olika området krävs för att kunna skräddarsy biokol. Biokol verkar dock mest effektiv inom näringsfattiga områden både inom jordbruk och skog,specifikt boreala och tropiska zoner.

Denna studie undersökte vilka tänkbara effekter applicering av biokol i boreal skogsmark kan ge och vart den största nyttan kan finnas. Studien uppfördes som litteraturstudie och sammanställde relevant forskningsresultat som behandlar biokol i boreal skogsmark. Resultatet visar ökningar i tillväxt hos tall på magrare marker med grövre textur. En ökning av pH-värde noterades vilket generellt ökar markens katjonbyteskapacitet och höjer tillgången på tillgänglig näring. Försurning av skogsmark kan minskas genom biokolets pH-höjande egenskaper. Markens vattenegenskaper påverkades genom en ökning av markfuktighet och kan minska riskerna för skador orsakade av abiotiska och biotiska skadegörare. Utflödet av koldioxid från marken ökade marginellt i förhållande till mängden tillfört kol genom biokolets kolhalt samt markens bundna kollager. Genom framtida kolkreditsystem med applicering av biokol i skogsmark öppnar det upp möjligheter till andra ekonomiska inkomstkällor för skogsägaren än det traditionella virkesvärdet.

Onsite wastewater treatment systems in Sweden are getting old and many of them lack sufficient phosphorus, nitrogen and organic carbon reduction. Biochar is a material that has been suggested as an alternative to the common sand or soil used in onsite wastewater treatment systems. The objective of this study was to compare the phosphorus removal capacity between three different modified biochars and one untreated biochar in a batch adsorption and column filter experiment. The modifications included impregnation of ferric chloride (FeCl3), calcium oxide (CaO) and untreated biochar mixed with the commercial phosphorus removal product Polonite. To further study nitrogen removal a filter with one vertical unsaturated section followed by one saturated horizontal flow section was installed. The batch adsorption experiment showed that CaO impregnated biochar had the highest phosphorus adsorption, i.e. of 0.30 ± 0.03 mg/g in a 3.3 mg/L phosphorus solution. However, the maximum adsorption capacity was calculated to be higher for the FeCl3 impregnated biochar (3.21 ± 0.01 mg/g) than the other biochar types. The pseudo 2nd order kinetic model proved better fit than the pseudo 1st order model for all biochars which suggest that chemical adsorption was important. Phosphorus adsorption to the untreated and FeCl3 impregnated biochar fitted the Langmuir adsorption isotherm model best. This indicates that the adsorption can be modeled as a homogenous monolayer process. The CaO impregnated and Polonite mixed biochars fitted the Freundlich adsorption model best which is an indicative of heterogenic adsorption. CaO and FeCl3 impregnated biochars had the highest total phosphorus (Tot-P) reduction of 90 ± 8 % and 92 ± 4 % respectively. The Polonite mixed biochar had a Tot-P reduction of 65 ± 14 % and the untreated biochar had a reduction of 43 ± 24 %. However, the effluent of the CaO impregnated biochar filter acquired a red-brown tint and a precipitation that might be an indication of incomplete impregnation of the biochar. The FeCl3 effluent had a very low pH. This can be a problem if the material is to be used in full-scale treatment system together with biological treatment for nitrogen that require a higher pH. The nitrogen removal filter showed a total nitrogen removal of 62 ± 16 % which is high compared to conventional onsite wastewater treatment systems. Batch adsorption and filter experiment confirms impregnated biochar as a promising replacement or addition to onsite wastewater treatment systems for phosphorus removal. However the removal of organic carbon (as chemical oxygen demand COD) in the filters was lower than expected and further investigation of organic carbon removal needs to be studied to see if these four biochars are suitable in real onsite wastewater treatment systems. / Många av Sveriges små avloppssystem är gamla och saknar tillräcklig rening av fosfor, kväve och organiskt material. Följden är förorenat grundvatten samt övergödning i hav, sjöar och vattendrag. Lösningar för att förbättra fosfor- och kvävereningen finns på marknaden men många har visat brister i rening och robusthet. Biokol är ett material som har föreslagits som ersättare till jord eller sand i mark och infiltrationsbäddar. Denna studie syftade till att i skak- och kolonnfilterexperiment jämföra fosforreduktion mellan tre modifierade biokol och ett obehandlat biokol. Modifieringen av biokolet innebar impregnering med järnklorid (FeCl3), kalciumoxid (CaO) samt blandning med Polonite som är en kommersiell produkt för fosforrening. För att undersöka förbättring av kväverening installerades även ett filter med obehandlat biokol där en vertikal aerob modul kombinerades med en efterföljande horisontell anaerob modul. Skakstudien där biokolen skakades i 3.3 mg/L fosforlösning visade att adsorptionen var högst i det CaO-impregnerade biokolet, 0.3 ± 0.03 mg/g. Den maximala potentiella fosforadsorptionen beräknades dock vara högst för biokolet som impregnerats med FeCl3, 3.21 ± 0.01 mg/g. Skakförsöket visade också att fosforadsorptionen var främst kemisk då adsorptionen passade bättre med pseudo andra ordningens modell än pseudo första. Adsorption av fosfor på obehandlat biokol och FeCl3 impregnerat biokol modellerades bäst med Langmuir modellen, vilket tyder på en homogen adsorption. Det Polonite-blandade biokolet och CaO-impregnerade biokolet modellerades bäst med Freundlich modellen vilket är en indikation på en heterogen adsorptionsprocess. Biokol impregnerat med CaO och FeCl3 gav de högsta totalfosforreduktionerna på 90 ± 8 % respektive 92 ± 4 %. Biokolet som var blandat med Polonite hade en reduktion på 65 ± 14 % och det obehandlade biokolet 43 ± 24 %. Ett problem med filtratet från CaO-filtret var att det fick en rödbrun färg samt en fällning vilket kan ha berott på ofullständig pyrolysering och impregnering. Filtratet från det FeCl3 impregnerade biokolet hade mycket lågt pH vilket kan vara problematiskt om mikrobiologisk tillväxt i filtret för rening av kväve och organiskt material vill uppnås. Filtret för kväverening gav en total kvävereduktion på 62 ± 16 % vilket är högre än kommersiella system. Resultaten från skak och filterstudien visade på att impregnerade biokol kan ge en förbättrad fosforrening om de skulle användas i små avloppssystem. Rening av organiskt material, kemisk syreförbrukning (COD), var dock låg i alla filter och behöver studeras ytterligare för att avgöra om dessa biokol är lämpliga för småskalig avloppsvattenrening.

Concrete is good as a construction material regarding fire and its properties regarding strength. However, the concrete expands and cracks due to fire resulting in structural damage. According to the literature the concrete usually loses its strength during and after fire exposure due to themechanical and physical changes.Concrete consists of cement, water, aggregates of different sizes, and usually some sort of plasticiser depending on its final use. Globally the concrete production releases about 4.5 billionmetric tons of carbon dioxide, which is about 8% of all the emissions of carbon dioxide in the world (Naturskyddsföreningen, 2022).The main components in cement are limestone and marlstone which are melted and turned to clinker. The clinker is mixed with sand and gypsum to make cement. Due to the high releases of carbon dioxide from the production of cement and the destruction of the environment mining of the raw materials, Sweden had a concrete-crisis in the summer of 2021, this was due to the government denied the main cement company Cementa AB to continue to mine limestone on the island of Gotland. Due to this decision new sustainable components to replace the components to produce concrete is critical. An alternative material called biochar may be suitable as a component in concrete. Biochar is a renewable product from pyrolysis of biomass. The favorable properties of biochar such as low density, high specific area and low thermal conductivity has the potential to lower the carbon footprint of concrete. This thesis evaluates the properties and performance for different biochar ratios mixed within concrete before and after exposure to fire in a furnace that followed the standard ISO 834 curve up to 650 ℃. In particular, experiments were conducted to observe how the mechanical properties (e.g., tensile and compressive strengths) are affected by exposure to fire that caused a temperature rise of up to 650 ℃. By analyzing the results from the experiments, it is seen that the workability of the concrete decreases with higher ratios of biochar due to the biochar’s water absorption properties. The compressive and tensile strength tests before fire exposure, for both aggregate and cement replaced samples, resulted in the average strength decreasing with higher ratios of biochar. Interestingly, iiithe results after fire exposure represented higher compressive strengths for both cement and aggregate replaced samples for all ratios of biochar. However, the tensile strength after fire exposure generally decreased with higher ratios of biochar. Differential scanning calorimetry and infrared spectroscopy were performed to gain an insight into the reason for the increase in compressive strength after fire exposure. Most probably, when the silica, present in the cement, was exposed to 650 °C under fire, it softened and fused the other components, which led to stronger compressive strengths.

A high priority in order to combat climate change is disposal of waste. In low-income countries, a large portion of biomass residues generated in the forestry, agricultural and industrial sectors could be usable, instead of being seen as waste. For instance, it could be converted into biochar, which is proven to have many environmental benefits. In Rwanda, the agricultural sector employs 80% of the population and accounts for 35% of GDP. This sector, together with later refinement of crops and forestry production, cause large amounts of residue that many times is considered as waste. In this report, a literature study was conducted to evaluate possible biochar production from agricultural and wood wastes in Rwanda. Characteristics that determine if a biomass could be suitable for a biochar production were identified as C, H, O, N, S, hemicellulose, cellulose, lignin, ash and moisture content, residue-to-product ratio, and low heating value. These characteristics were assessed for the chosen Rwandan agricultural and wood wastes, by compiling values from published reports. The result shows that there are large volumes of residues that have potential for biochar production instead of being seen as waste in Rwanda. Biochar production from these wastes could enable environmental benefits for Rwanda, although further investigation of each single biomass could be needed in order to see if it is practically, technically and financially possible to do in reality. / För att bekämpa klimatförändringen är avfallshantering en hög prioritet. I låginkomstländer kan en stor andel av biomassarester som genereras i skogsbruk, jordbruks- och industrisektorer vara användbara, istället för att ses som avfall. Till exempel skulle det kunna omvandlas till biokol, som har visats sig ha många miljömässiga fördelar. I Rwanda arbetar 80% av befolkningen inom jordbrukssektorn och den står för 35% av BNP. Denna sektor, tillsammans med förädling av grödor och skogsbruksproduktion, orsakar stora mängder rester som många gånger betraktas som avfall. I denna rapport genomfördes en litteraturstudie för att utvärdera möjlig produktion av biokol från jordbruks- och träavfall i Rwanda. Egenskaper som avgör om en biomassa kan vara lämplig för en biokolsproduktion identifierades som C-, H-, O-, N-, S-, hemicellulosa-, cellulosa-, lignin-, ask- och fukthalt, samt andel avfall som uppstår i förhållande till färdig produkt och värmevärde. Dessa egenskaper utvärderades för det valda jordbruks- och träavfallet genom att sammanställa värden från publicerade rapporter. Resultatet visar att det finns stora volymer rester som har potential för biokolsproduktion istället för att ses som avfall i Rwanda. En biokolsproduktion från dessa avfall skulle kunna ge miljömässiga fördelar för Rwanda, även om ytterligare undersökning av varje enskild biomassa skulle behövas för att se om det är praktiskt, tekniskt och ekonomiskt möjligt att genomföra i verkligheten.

Vid skogsavverkning tas en del av de näringsämnen som trädet använt under sin tillväxttid bort från marken och förs inte tillbaka. Detta kan leda till näringsfattigare mark och lägre pH vilket leder till sämre tillväxt för träden. Skogsstyrelsen rekommenderar olika åtgärder för att motverka detta och en av åtgärderna är återföring av aska till skogen. Det finns vissa riktlinjer för vad koncentrationen av grundämnen bör vara för att detta ska anses positivt för skogen. Det har bedrivits forskning sedan 2018 för att återföra slam och aska från pappersbruk till skogen genom att föra in det i plantor som ska utsättas i skogen. Detta i form av härdade produkter som pellets eller pulver.   Fokus i denna studie är att undersöka olika askor, slam och härdade produkter som biokol för att jämföra med riktvärdena för askåterföring som Skogsstyrelsen har bestämt. Därutöver benämns några skadliga ämnen som kan ha förekommit i för höga koncentrationer. Prover förbereds genom torkning och malning av hydrokol, pyrokol, torvmark, pyrolyserad träflis, bioaska, blandslam och bioslam. Dessa pulveriserade prover analyseras sedan i en XRF-analys för att få ut koncentrationer av olika grundämnen för provernas torrsubstans.  Slam från pappersbruk visade sig innehålla lägre koncentrationer av de makronäringsämnen och spårämnen än askan, och ur näringssynpunkt vore ren askåterföring bättre. Men med ren askåterföring råder en större risk att få en högre koncentration av giftiga ämnen som vanadin och nickel vilket förekom i högre grad i askan. Andra höga halter av spårämnen var krom i ett hydrokolprov och kobolt och svavel vilket uppkom i askproverna. En blandning av aska med en andel slam bör skapa bra förutsättningar för ökad näring med liten risk för skadliga grundämnen. Denna rapport kom fram till att en blandning av ca 55 % slam och 45 % aska bör vara lämpligt för att undvika förgiftning av nickel och vanadin och samtidigt innehålla de nödvändiga näringsämnena. Genom att processa slam från pappersindustrin har det gjorts biokol prover som denna studie fått ta del av. Det visade sig att biokolet från Heinola, Finland visar på bra resultat som ger ökad tillväxt genom sitt höga fosforvärde. Att använda samma process som Heinola proverna för tilltänkta biokol bör vara att föredra / During deforestation, some of the nutrients used by the trees during the growth period are removed from the soil and not returned. This can lead to poorer content of nutrients in the soil and lower Ph, which leads to poorer growth for the trees.   The Swedish Forest Agency recommends various measures to counteract this and one of the measures is ash recycling, which there are certain guidelines for, what the concentration of elements should be for this to be considered positive for the forest.   A research project has been conducted since 2018 to return sludge and ash from paper mills to the forest by introducing it into plants to be planted in the forest. This in the form of hardened products such as pellets or powders.  This report mainly focuses on checking different ashes, sludge and hardened products such as biochar to compare with the guideline values for ash recycling that the Swedish Forest Agency has set.   In addition, this report highlights some harmful substances that may have been present in too high concentrations.  This is done by drying and grinding samples from hydrochar, pyrochar, peat soil, pyrolyzed wood chips, bioashes, mixed sludge and biosludge. These powdered samples are then run in an XRF analysis to obtain concentrations of different elements for the samples for a maximum dry content.  The sludge was found to contain lower concentrations of the useful and dangerous substances than the ashes, and from a nutritional point of view, pure ash recycling would be better. But with pure ash recycling, there is a greater risk of getting a higher concentration of toxic substances such as vanadium and nickel.  The results show hazardous elements such as nickel, chromium, cobalt, sulfur and vanadium measured in excessive doses. These occur mainly in the ash samples. A mixture of ash with a proportion of sludge should create good conditions for increased nutrition with little risk of harmful elements. As a suggestion, this report shows that a mixture of about 55% sludge and 45% ash should be suitable to avoid poisoning of especially nickel and vanadium. It turned out that the biochar from Heinola, Finland shows good results that increase growth through its high phosphorus value. Using the same process as the Heinola samples for proposed biochar should be preferred.