SAMMANFATTNING Bakgrund: Stroke är en vanlig dödsorsak i Sverige. En stroke kan resultera i biologiska,psykologiska och sociala konsekvenser för individen. Rehabilitering efter stroke syftar till attåtervinna och bibehålla funktioner. Fysioterapeuter behöver ha hänsyn till delarna av denbio-psyko-sociala modellen vid rehabilitering. Coping är ett begrepp som används för attbeskriva hur en individ hanterar krav i stressfulla situationer. Copingstrategier vid strokevarierar mellan individer och hur det påverkar rehabilitering är outforskat. Syfte: Syftet med studien är att beskriva fysioterapeuters erfarenheter av hur patienterscopingstrategier påverkar rehabiliteringen efter stroke. Metod: En kvalitativ intervjustudie med sex fysioterapeuter som rekryterats genombekvämlighetsurval. Semistrukturerade intervjuer tillämpades och data analyserades medinnehållsanalys med en induktiv ansats.Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier med 16 underkategorier. “Lära nytt ochframåtanda gynnsamt”, “Uppgivenhet, nostalgi och överambition hämmar”,“Avståndstagande hämmar”, “Att vända sig till socialt stöd har två sidor”, “arbetsliv- ochträningserfarenhet har betydelse”, “Mental och psykologisk kapacitet en förutsättning föranpassning”. Slutsats: Studien har bidragit till en förståelse om hur emotionsfokuserad- ochproblemfokuserad coping kan påverka strokerehabilitering positivt och negativt enligtfysioterapeuter. Resultatet visar även hur rehabilitering kan påverkas av samtliga delar avden biopsykosociala modellen och vikten av att ta hänsyn till dessa underrehabiliteringsprocessen. Nyckelord: Beteendemedicin, Biopsykosocialt perspektiv, Cerebrovaskulär sjukdom,Fysioterapi, Psykologisk anpassning. / ABSTRACT Background: Stroke is a common cause of death in Sweden. Stroke can result in biological,psychological, and social consequences for the individual. Rehabilitation after a stroke aimsat recovering and maintaining functions. Physiotherapists should consider the elements ofthe bio-psycho-social model in rehabilitation. Coping is a term used to describe how anindividual handles demands in stressful situations. Coping strategies that stroke patients usevary between individuals and how it affects rehabilitation is unexplored. Aim: The aim of the study is to describe physiotherapists' experiences of how patients'coping strategies affect rehabilitation after stroke.Method: A qualitative interview study with six physiotherapists who were recruited througha choice of convenience. Semi-structured interviews have been applied and data have beenanalyzed with content analysis with an inductive approach. Result: The analysis resulted in six categories with 16 subcategories. "Learning new things andforward-thinking favorable", "Resignation, nostalgia and over-ambition inhibit", "Distancinginhibits", "Turning to social support has two sides", "Working life and training experiencematters", "Mental and psychological capacity a prerequisite for adaptation". Conclusion: The study has contributed to an understanding of how emotion- and problem-focused coping can affect stroke rehabilitation positively and negatively according tophysiotherapists. The results also show how rehabilitation can be affected by all elements in thebiopsychosocial model and the importance of taking these into account in rehabilitation. Key words: Behavioral medicine, Biopsychosocial perspective, Cerebrovascular disease,Physiotherapy, Psychological adaptation.

I arbetet som lärare i en särskild undervisningsgrupp har vi uppmärksammat att kombinationer av funktionsnedsättningar gör inlärningssituationen mer komplex.  De elever vi främst tänker på är elever med intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism och/eller adhd. Utifrån dessa tankar växte vårt syfte och våra frågeställningar fram till att undersöka vad som uppfattas vara svårigheter respektive framgångsfaktorer i arbetet med dessa elever.  En kvalitativ intervjustudie genomfördes med nio verksamma pedagoger i grundsärskolan. Intervjuerna undersökte vilka svårigheter och framgångsfaktorer som uppfattas i arbetet med elever med intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism och/eller adhd. Studien visar att den viktigaste faktorn för framgång i undervisningen är att lära känna eleven samt kartlägga hans eller hennes svårigheter och styrkor. Elevens behov och förutsättningar måste ses i relation till den miljö de befinner sig i. Ett biopsykosocialt perspektiv på funktionsnedsättningar är nödvändigt för att kunna anpassa undervisningen och bemöta varje individ utifrån hans eller hennes förutsättningar. Här poängteras vikten av samarbete och samsyn i arbetslaget. Läraren behöver skapa en god relation till varje elev för att kunna motivera och utmana till lärande. Undervisningen bör knyta an till elevernas vardag och utformas så att eleverna ges förutsättningar att vara delaktiga i sitt lärande. Undervisningen ska vara individanpassad, följa en tydlig struktur och vara varierande.

Bakgrund: Stigmatisering har påtagliga negativa konsekvenser för individer inom autismspektrumtillstånd (AST). De har ett beteende som stämplas som normbrytande eftersom de inte följer de sociala normerna. Det gör att individer inom AST blir exkluderade, stämplade och diskriminerade för att de beter sig annorlunda, jämförelsevis med en “neurotypisk”, en individ utan diagnos inom AST. Dessa negativa stämplar och stereotyper från omgivningen gör att individer inom AST har högre risk att få en psykisk ohälsa än de “neurotypiska” och de hamnar i att stigmatisera sig själva, d.v.s. självstigmatisering. Syftet: Syftet är att ta reda på vilken kunskap som finns kring stigmatiseringsprocessen och stigmatiseringens konsekvenser. Metod: Jag har använt mig av en scoping study för att kartlägga den forskning som har gjorts kring stigmatiseringens konsekvenser för individer inom AST. Resultat: Stigmatisering har negativa konsekvenser för individer inom AST. Deras livsvillkor försämras när de blir stigmatiserade och lever i större utsatthet för exkludering på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, inom vården, ekonomisk utsatthet och socialt utanförskap. De lägger stor vikt på att kamouflera sig i sociala sammanhang vilket ökar risken för utmattning och psykisk ohälsa. Genom kamouflering bidrar det till instabil identitet och lägre självkänsla. Den instabila identiteten medför en sämre självbild och försöker istället att uppfylla de stereotyper som finns kring AST. / Background: Stigmatization has tangible negative consequences for individuals with autism spectrum conditions (AST). They have behavior that is labeled as norm-breaking because they do not follow the social norms. This means that individuals within AST are excluded, labeled and discriminated against because they behave differently, compared to a "neurotypical", an individual without a diagnosis within AST. These negative labels and stereotypes from the environment mean that individuals within AST have a higher risk of getting a mental illness than the "neurotypical" and they end up stigmatizing themselves, i.e. self-stigmatization. The purpose: The purpose is to find out what knowledge exists about the stigmatization process and the consequences of stigmatization. Method: I have used a scoping study to map the research that has been done around the consequences of stigma for individuals within AST. Results: Stigmatization has negative consequences for individuals within AST. Their living conditions deteriorate when they become stigmatized and live in greater vulnerability to exclusion in the labor market, the housing market, in healthcare, economic vulnerability and social exclusion. They place great emphasis on camouflaging themselves in social contexts, which increases the risk of exhaustion and mental illness. Through camouflage, it contributes to a disturbed identity and lower self-esteem. The identity disturbance leads to a worse self-image and instead tries to fulfill the stereotypes that exist around AST.