Uppsatsen behandlar olika språkliga variabler som påverkar läsbarheten i en text. Fem variabler, fundamentslängd, bisatsfrekvens, satskonnektion, läsbarhetsindex samt ordfrekvens har undersökts kvantitativt. Detta för att jämföra Jag är Zlatan (Lagercrantz & Ibrahimović 2011) med dess lättlästa version för att se vad som har hänt i den omarbetade versionen samt för att undersöka hur den lättlästa versionen lämpar sig för elever med svenska som andraspråk. För att komplettera den kvantitativa analysen har en kvalitativ analys genomförts där samma händelse i respektive bok har undersökts för att se hur dessa skiljer sig åt. Forskning av Reichenberg (2000), Reichenberg och Lundberg (2008), Flyman Mattsson och Håkansson (2010) samt Björnsson (1968) ligger till grund av undersökningen. Undersökningens resultat blev en aning överraskande då det inte skiljde sig avsevärt mycket mellan originalet och den lättlästa versionen utifrån fundamentslängd, bisatsfrekvens, LIX-värde samt satskonnektion. Detta är intressant då det ändå har gjorts en lättläst version av originalet, vilket måste betyda att originalet anses för svår att läsa för personer som är i behov av lättläst. Dock förekom det fler kausala konnektiver i den lättlästa versionen, vilket är viktigt för läsförståelsen för elever med svenska som andraspråk. Den största skillnaden visade sig vara ordfrekvensen där den lättlästa versionen hade ett högre OVIX (ordvariationsindex) än originalet. Detta kan anses problematiskt då ordförståelsen är den viktigaste aspekten för läsförståelsen. Den lättlästa texten visade också på ett betydligt mer avskalat språk i den kvalitativa undersökningen vilket kan göra texten svår samt tråkig att läsa. Således visade resultatet att den lättlästa versionen inte verkade så lätt att läsa ur ett andraspråksperspektiv, trots att författaren hade bearbetat texten utifrån variabler som är typiska för en lättläst text.

I uppsatsen analyseras originalversionen av Jessica Schiefauers bok När hundarna kommer (2015) och dess lättlästa version. Studiens syfte är att undersöka vad som skiljer versionerna åt samt bedöma hur den lättlästa versionen kan användas i svenska som andraspråksundervisningen. Detta undersöks genom läsbarhetsindex, ordvariationsindex, fundamentslängd, bisatsfrekvens och satskonnektion. Ett textutdrag närläses även för att granska de språkliga formuleringarna i respektive version. Resultatet visar att bearbetningen till lättläst text har lett till en textreducering. Den lättlästa versionen är mer avskalad med kortare meningar, färre ord och en lägre andel långa ord. Den har även färre bisatser och procentuellt sett färre satskonnektorer. Däremot innehåller den en högre andel att-bisatser och kausala konnektorer, vilka underlättar läsförståelsen för svaga läsare.  Den lättlästa texten lämpar sig för andraspråkstalare, men syftet med läsningen måste klargöras innan läsningen påbörjas. Läraren måste alltså förklara bokens språksituation så att eleverna förstår dess ord och begrepp. Den lättlästa versionen, likväl som originalet, måste således läsas i en meningsfull kontext.

Denna studie undersöker läsbarheten i ledargenren i morgontidningarna DN och SvD med hjälp av läsbarhetsfaktorerna; meningslängd, bisatsfrekvens, personliga pronomen och personord, LIX samt OVIX. Hypotesen som prövas i uppsatsen är att ledargenren, liksom skriftspråket i allmänhet, har gått mot ett allt ”enklare” och mer läsbart språk med mer inslag av talspråklighet. En annan hypotes är att DN som är en liberal tidning har ett enklare språk än SvD som är konservativ/moderat. Materialet består av sammanlagt 12 ledartexter från åren 2004, 2008 och 2012. Undersökningen är av kvantitativ natur och resultatet relateras till tidigare undersökningar om ledargenren.     Undersökningens resultat ger stöd åt ovanstående hypoteser, då läsbarhetsfaktorerna visar på att ledargenren har fått ett mer läsbart skriftspråk, samt att DN är den tidning med mest läsbara ledare. Trots att ledargenren har blivit enklare, är den fortfarande en svår genre att läsa i förhållande till de flesta andra genrer. Ledargenren visar således även en hög skriftspråklighet.

Denna studie undersöker om det finns en korrelation mellan elevers förväntade språkutveckling och läroböckers språkliga komplexitet från grundskola till gymnasienivå. Uppsatsen tar avstamp i Skolverkets lärandemål och forskning om hur elever utvecklar sitt språk. I undersökningen jämförs representativa texter från två olika läroböcker i svenska, dels från grundskolans år 9, dels från svenska 2 på gymnasienivå. Parametrarna som undersöks är LIX-värde, nominalkvot, fundamentslängd och -variation och slutligen bisatstyper och -frekvens. Sammantaget ger dessa olika mått en god grund för att analysera den språkliga komplexiteten. Resultaten påvisar att det finns ett visst mått av skillnad i den språkliga komplexiteten som påverkar läsbarheten mellan årskurserna. Både lärobokstexternas LIX-värde och nominalkvot motsvarar i stort varandra, med undantag för genomsnittlig meningslängd, vari gymnasietexternas meningslängd överskrider grundskolans dito. Bisatsfrekvenserna, det vill säga fördelningen av bisatstyper, och fundamentslängd skiljer sig åt mellan årskurserna. Slutsatsen beträffande graden av språklig komplexitet för texterna är att det finns en viss progression från den lägre årskursen till den högre. Enligt gängse forskning styrks elevernas förmåga att skriva svårare texter genom konsumtion av lärobokstexter som både är språkligt något mer komplexa och längre, vilket läroplanen föreskriver.