Studiens syfte är att lyfta fram olika upplevelser och berättelser från elever som, oavsett anledning,tar mindre plats i specifikt musikundervisningen på högstadiet. I och med detta är även syftet attbidra till en djupare förståelse för hur eleverna upplever att deras egen utbildning påverkas och hurlärare bör bemöta dessa elever. För att få fram resultatet användes en kvalitativ metod, muntligaintervjuer med elever som själva positionerade sig i en tillbakadragen roll i musikklassrummet.  Resultatet visade att en majoritet kände sig bekväma i en tillbakadragen roll, men att de samtidigtkände en yttre press från läraren att behöva ta mer plats främst för betygets skull. Informanternahade dock inte fått tillräcklig information om vad som faktiskt menades när de fått uppmuntran omatt "ta mer plats". Feedback i musikämnet upplevdes som en bristvara, inte enbart för de som togmindre plats. Informanterna hade självinsikt om sitt tillbakadragna sätt och upplevde att deras egetlärande kunde påverkas negativt om läraren uppfattade att de i och med detta inte var intresseradeeller villiga att delta. Olika moment i musiken kunde upplevas som mer eller mindre påfrestande attta plats på, ofta beroende på vad just den eleven tyckte var svårt eller i vad som kändes mestutpekande, att spela instrument eller sjunga. Flera fick även höra att de behövde ta mer plats men dekunde bara komma på fåtal exempel där läraren vänt sig till de tillbakadragna och försökt inkluderadessa mer på lektionerna på ett sätt som känts bekvämt för dessa elever. Informanterna tyckte inteatt läraren anpassade lektionerna tillräckligt för de som tar mindre plats. / The purpose of this study is to showcase different experiences and stories from students who,regardless of reason, have a more quiet role or withdrawn bevavior in music class. Along with this,the purpose is also to contribute with a deeper understanding for how students think when it comesto their own education and learning potential, and also how they think teachers should act whileencountering this kind of students. A qualitative method was used to get the result, one-on-one interviews with students who positioned themselves as quiet, introverted or withdrawnin the music classroom. The result showed that a majority of the students felt comfortable in awithdrawn or introverted role, however, they felt a pressure from the teacher to ”take more space”,mostly for the sake of the grade. The informants also felt like they did not fully understand what theteacher meant with the encouragement to ”take more space”. Feedback during music lessons wasdeficient, not only for the withdrawn students. The informants expressed self-awareness of theirwithdrawn behavior and felt like their own learning process could be affected negatively, if theteacher were to misinterpret the students behavior as a lack of interest or an unwillingness toparticipate. Different parts of the music education was experienced as more or less challenging todo, depending on what the informant thought was more difficult (for example, to play a specificinstrument or sing) or how much one task would force them to ”take space”. While the informantssaid they were getting comments about how they ”should take more space”, they could only thinkof a few examples where the teacher would try to include these students in a way that feltcomfortable for them. The informants did not think the teachers adjusted the lessons enough forthose who are more quiet, shy, introverted or withdrawn.

Studiens syfte var att undersöka huruvida gymnasieelevers uppfattningar skiljde sig baserat på ifall en karaktär beskrevs ha den psykiatriska diagnosen social fobi, eller som blyg; ifall uppfattningar skiljde sig baserat på ifall karaktären beskrevs som en kille eller tjej; samt ifall deltagarens kön hade en påverkan på utfallet.Studien utfördes med en experimentell mellangruppsdesign, och inkluderade totalt 461 elever från 4 olika gymnasieskolor och 23 klassrum. Deltagarna fördelades digitalt till fyra olika versioner av korta beskrivningar som antingen framställde en karaktär som kille med social fobi; tjej med social fobi; kille som blyg; eller tjej som blyg. Efter att ha läst den tilldelade vinjettbeskrivningen tog deltagarna ställning till 20 påståenden om den beskrivna karaktären. Mellangruppsanalyser indikerade att elevernas uppfattningar skilde sig beroende på ifall karaktären beskrevs som socialt fobisk eller blyg, och som kille eller tjej. Mer specifikt verkar det som att eleverna hade ett mer negativt förhållningsätt gentemot blyghetsversionerna än gentemot social fobi-versionerna, samt gentemot killar än tjejer. Därutöver påvisades det även att deltagarens kön kan påverka utfallet: tjejer verkar ha haft ett mer accepterande förhållningssätt gentemot vinjettbeskrivningarna än vad killar hade, medan killarna verkar ha haft ett mer negativt förhållningssätt än vad tjejerna hade. Dessutom verkar eleverna ha haft en mindre förståelse för karaktären som beskrevs som blyg, än för karaktären som beskrevs ha social fobi, vilket är intressant eftersom tidigare forskning generellt belyser att de som beskrivs ha en psykisk problematik också tenderar att vara mindre omtyckta och accepterade av andra. Effekterna som uppmättes var dock svaga, vilket innebär att det bör tolkas med försiktighet. Resultatet belyser att det kan vara av betydelse för framtida studier att undersöka ungas uppfattningar experimentellt, och då också involvera problemtyp, kön på karaktärsbeskrivning, och kön på deltagare som faktorer.

This essay is a scientific essay that centers around a story based on a self-experienced dilemma about a shy and silent child who does not communicate with the pedagogues at the preschool nor the majority of the other children. The child chooses to only communicate through her best friend and is then able to use both body- and verbal language, and it is only through this friend that others learn what the child wants.   The purpose of the essay is to examine how preschools satisfy the needs of silent and shy children, by studying my own actions in the described story. The questions at issue which are studied in this essay include how I as a future preschool teacher can support the silent and withdrawn children. Which tools and strategies pedagogues can use to uplift them. How I as a pedagogue can include these children and make them participate in the preschool’s activities. As well as how pedagogues relate to the need of interaction among silent children. These questions are answered through the writing of the essay where my practical knowledge, which constitutes of 17 years of working as a caretaker of children, and theoretical perspectives such as the theory of connection and a sociocultural perspective are applied. An interview with a certified speech therapist has also been conducted. The conclusions that can be made are that there are several possible tools and strategies that can be used to include and facilitate for the silent and shy children in the preschool, for example picture-support, smaller groups of children or that you as an pedagogue participate yourself and give the child roles within the plays that it is able to manage. Furthermore, an important lesson is that the theoretical perspectives constitute a crucial support for pedagogues in their approach towards shy children, that it is important to do a mapping of the shy children in terms of what causes the difficulties and when they arise, and also to always proceed from the individual child’s needs so that every child at the preschool gets the best possibilities for education. / Denna uppsats är en vetenskaplig essä som utgår ifrån en berättelse som utgörs av ett egenupplevt dilemma om ett blygt och tystlåtet barn som inte kommunicerar med pedagogerna på förskolan eller majoriteten av de andra barnen. Barnet väljer att endast att kommunicera via sin bästa kompis och kan då använda både kroppsspråk och verbalt språk, och det är endast genom kompisen som andra får veta vad barnet vill. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förskolan tillgodoser tystlåtna och blyga barns behov, genom att studera mitt eget handlade i den beskrivna berättelsen. De frågeställningar som studeras i uppsatsen inkluderar hur jag som framtida förskolelärare kan stödja de tystlåtna och tillbakadragna barnen. Vilka verktyg och strategier pedagoger kan använda för att lyfta fram dem. Hur jag som pedagog kan inkludera dessa barn och få dem delaktiga i aktiviteterna på förskolan. Samt hur pedagoger förhåller sig till behovet av samspel hos tystlåtna barn. Dessa frågeställningar besvaras genom essäskrivande där min praktiska kunskap, som består av 17 års arbete som barnskötare, samt teoretiska perspektiv som anknytningsteorin och ett sociokulturellt perspektiv tillämpas. En intervju med en legitimerad logoped har också genomförts. Slutsatser som kan dras är att det finns flera möjliga verktyg och strategier som kan användas för att inkludera och underlätta för de tystlåtna och blyga barnen i förskolan, bland annat bild-stöd, mindre barngrupper eller att man som pedagog själv deltar och ger barnet roller i leken som den klarar av. En viktig lärdom är vidare att de teoretiska perspektiven utgör ett väsentligt stöd för pedagoger i sitt bemötande av blyga barn, att det är viktigt att göra en kartläggning av de blyga barnen kring vad som orsakar svårigheterna och när de uppstår, samt att alltid utgå från det enskilda barnets behov så att alla barn på förskolan får de bästa förutsättningarna för lärande.