In accordance with the Tenant-Ownership Act the division of responsibilities for the internal maintenance of a tenant-ownership home shall be drawn at what is referred to in the law as “walls, floors and ceilings”. According to the law, however, there is also room for the tenant-ownership association to independently regulate the division of responsibilities between the tenant-ownership and the association. The regulation of such a division of responsibilities is implemented by changing the wording to some extent regarding the internal maintenance in the association's statutes. Tenant-ownership associations can be affiliated with a trustee or independently manage their association, which today has led to a problem as this creates deviating basic conditions. Associations that are affiliated with a trustee usually have basic formulations in their statutes, while independent associations themselves are based on what is stated in the law and have a lesser tendency to base their formulations on a closer analysis of more specific additions. As recently as 2020, a tenant-ownership association's formulation of its bylaws resulted in a major dispute that received attention. The case concerned a major demarcation problem regarding the division of responsibilities of the internal maintenance in a tenant-ownership between the tenant-owner and the association. A study of various large associations 'statutes has been carried out to investigate the extent to which associations' statutes can affect the division of responsibilities. In view of the fact that it is not precisely defined in law what the division of responsibilities looks like in the issue, in addition to the study of various associations' statutes, an analysis of legal material has also been conducted, to create a broader picture of how the statutes are formulated in practice and whether there is scope for improvement. This resulted in us getting a clear picture that associations that are affiliated with a outsourced management have more specific formulations that can be to the association's advantage in the event of a dispute. The associations that manage themselves largely lack equally clear wording that can lead to a major demarcation problem between the association and the tenant-owner regarding the internal maintenance. / I enlighet med Bostadsrättslagen (1991:14) ska gränsdragningen beträffande det inre underhållet i en bostadsrätt dras vid det som i lagen benämns som “väggar, golv och tak”. Enligt lagen finns emellertid även utrymme för bostadsrättsföreningen att på egen hand reglera ansvarsfördelningen mellan bostadsrättshavaren och sig själva. Regleringen av en sådan ansvarsfördelning genomförs genom att i viss mån ändra formuleringen anträffande det inre underhållet i föreningens stadgar. Bostadsrättsföreningar kan vara anslutna till en förvaltare eller på egen hand förvalta sin förening, vilket idag har lett till en problematik eftersom detta skapar avvikande grundförutsättningar. Föreningar som är anslutna till en förvaltare har vanligen grundformuleringar i sina stadgar medan fristående föreningar själv utgår från det som står i lagen och har en mindre benägenhet att grunda sina formuleringar på en närmare analys av mer specifika tillägg. Redan så sent som 2020 resulterade en bostadsrättsförenings formulering av dess stadgar till en stor tvist som uppmärksammats i ämnet. Formuleringen ledde till en stor gränsdragningsproblematik gällande ansvarsfördelningen av det inre underhållet i en bostadsrätt mellan bostadsrättshavaren och föreningen. Med anledning av detta har en studie av olika stora föreningars stadgar utförts för att undersöka i vilken omfattning föreningars stadgar kan påverka ansvarsfördelningen. Med hänsyn till att det inte helt exakt definieras i lag hur ansvarsfördelningen ser ut i frågan har utöver studien av olika föreningars stadgar även tillämpats en analys av rättsligt material, detta för att skapa en bredare bild av hur stadgarna formuleras i praktiken samt om det finns utrymme för förbättring. Detta resulterade i att vi fick en tydlig bild över att föreningar som är anslutna till en förvaltare har mer specifika formuleringar som kan vara till föreningens fördel vid en eventuell tvist. Föreningarna som förvaltar själva saknar till största del lika tydliga formuleringar som kan leda till en större gränsdragningsproblematik mellan föreningen och bostadsrättshavaren avseende det inre underhållet.

Syftet med uppsatsen har varit att analysera uppdaterad lagtext kring förhandsavtal iBostadsrättslagens 5:e kapitel. Inom uppsatsens ramar har även en kvalitativ fallstudiegenomförts utifrån tre bostadsutvecklares informationsgivning, för att se hur väl lagstiftarensintentioner stämmer överens med avtalen i praktiken. Först ges en historisk återblick kring bostadsrätten, som fick sitt inträde som upplåtelseformår 1930. Sedan beskrivs definitionen av ett förhandsavtal och vilka som är parterna i ettsådant. Vidare ges en beskrivning av den kritik som dåvarande lagstiftning fått. Kritiken hardels handlat om att det bindande avtalet som löper under en lång tidshorisont är en storekonomisk risk för konsumenten, och information kring risken har saknats. Det har ocksåfunnits ett generöst tolkningsutrymme kring lagen som bidragit till att bostadsutvecklarekunnat leverera diffusa avtalsvillkor till konsument. Ett exempel är att det inte varit tydligt hurlångt intervall för beräknad tid för upplåtelse fått vara. Många domar bevittnar även om attdomslut inte legat i linje med det ursprungliga syftet med lagtexten. Den här kritiken har letttill att en uppdatering av lagen skedde år 2023. Uppsatsen kommer i detalj att analysera den nya lagstiftningen med stöd av rättspraxis,juridisk doktrin samt litteratur. Ett exempel på krav som införts i laguppdateringen är att detinte längre är tillräckligt att endast informera om bestämmelserna, utan i många delar ska detäven säkerställas att konsument förstått innebörden av avtalet och dess villkor. Resultatet visar på att bostadsutvecklare har anpassat sina processer till den nyalagstiftningen. I många delar har företagen gjort liknande tillämpningar av lagen. I de delar avlagtexten som möjliggör en mer generös tolkning skiljer sig tillämpningarna åt, av naturligaskäl. Utifrån det som framkommit i studien går det att konstatera att de uppdateringar sombostadsutvecklare gjort, på det stora hela, ligger i linje med lagstiftarens syfte. / The purpose of this thesis has been to analyze updated legislation regarding preliminaryagreements in Chapter 5 of the Housing Ownership Act. Within the scope of the thesis, aqualitative case study has also been conducted based on the information provided by threehousing developers to assess how well the legislators' intentions align with the agreements inpractice. First, a historical overview of housing ownership is provided, which emerged as a form oftenure in 1930. Then, the definition of a preliminary agreement and the parties involved aredescribed. Furthermore, criticism of the previous legislation is addressed. This criticism hasrevolved around the fact that the binding agreement, which spans a long time horizon, poses asignificant financial risk for the consumer, and there has been a lack of information regardingit. There has also been a generous room for interpretation of the law, allowing housingdevelopers to include vague contractual terms for the consumer. For example, it has not been clear how long the interval for the estimated tenure period couldbe. Many court decisions testify that the judgments have not been in line with the originalpurpose of the legislation. This criticism led to an update of the law in 2023.The purpose of the law is to strengthen consumer protection. The thesis will analyze the newlegislation in detail, supported by legal precedents, legal doctrine, and literature. For instance,it is no longer sufficient to merely inform about the provisions; in many aspects, it must alsobe ensured that the consumer understands the meaning of the agreement and its terms. The results show that housing developers have adapted their processes to comply with thenew legislation. In many aspects, companies have implemented similar applications of thelaw. However, in parts of the legislation that allow for more generous interpretation, theapplications differ for natural reasons. Based on the findings of the study, it can be concludedthat the updates made by housing developers largely align with the legislators' intentions.

Ett köp av en nyproducerad bostadsrätt är en tidskrävande process som består av flera olika steg. Det är också en transaktion som står för ett stort värde. Därför är det extra viktigt att köparen känner till vilka risker som finns och de många problem som kan uppstå under processen, innan avtal ingås om att köpa den nya lägenheten. Dessa risker och problem kan vara både av privatekonomisk och associationsrättslig natur. Det är således viktigt att köparen är informerad om hur processen genomförs, dess delar och ur vilka situationer som nämnda risker och problem kan uppkomma. I denna uppsats utreder vi de situationer en köpare kan utsättas för under köpprocessen, fråntidigt intresse till inflyttning. Vi för också fram de för köp av nyproduktion relevanta regleringarsom föreslagits i SOU 2017:31 samt prop. 2021/22:171. Vilka konsumentskyddande egenskaper de har och hur de förhåller sig till gällande lagstiftning på området. Vi djupdyker även i dessa regleringar för att förstå bakgrunden till dem samt de konsumenträttsliga situationer som de är tänkta att lösa. Vikt läggs även vid de remissyttranden som myndigheter och intresseorganisationer har lämnat på både SOU och propositionens promemoria. En analys görs av de väsentliga förbättringar som innehållet i förarbetena kan komma att innebära för konsumentskyddet vid köp av nyproducerade bostadsrätter. Förbättringarna analyseras i flera av de steg som köpprocessen består av. Slutligen identifieras kvarstående särskilda brister i konsumentskyddet och en diskussion kring hur dessa kan lösas förs fram.