Detta arbete handlar om förskolepedagogers interaktioner i barns lek med fokus på makt och genus. Metoden som används är kvalitativ och empirin samlas in genom icke-deltagande observationer. De som deltar i studien är förskolebarn och deras pedagoger på fyra förskolor i två olika kommuner. Resultaten analyseras med hjälp av Foucaults maktteori samt Butlers genusteori med fokus på begreppen makt och genus. Observationerna visar att pedagogers interaktioner i den fria leken befäster traditionella könsnormer genom att pojkar och flickor bemöts olika. Pojkarna har haft större tillträde till olika bråklekar, och därmed även större möjligheter till makt och motstånd av förgivettagna normer. Flickor är mer övervakade och mer begränsade i sin lek. Detta visar att den fria leken inte är fri utan att vuxnas makt och perspektiv alltid är överordnat barnens delaktighet och inflytande.

Leken anses vara en viktig del av barnkulturen och det framhålls i både förskolans läroplan och forskning om hur leken är en betydelsefull del av barns utveckling och lärande. Bråklekar är en del av barnens lek och uppkommer vardagligen i förskolans verksamhet. Hur pedagoger bemöter och hanterar bråklekar kan variera vilket gjorde att vi intresserade oss för hur pedagoger förhåller sig till bråklekar i förskolan. Syftet med den här studien är att studera hur pedagoger förhåller sig till och hanterar bråklekar i förskolan. Frågeställningar som kommer besvaras är vad bråklekar är och hur de kommer till uttryck samt hur pedagogers förhållningssätt till bråklekar ser ut. Vi har valt att utgå ifrån en kvalitativ metod och utfört deltagande observationer samt intervjuer för att undersöka pedagogers förhållningssätt till bråklekar i förskolan. Resultatet i studien visar på att pedagogers förhållningssätt till bråklekar i förskolan är varierande och kan bero på pedagogers olika erfarenheter, kunskaper och intressen. Vi har kommit fram till att pedagoger har svårt för att arbeta med bråklekar i förskolan eftersom bråklekar är mindre omtyckta av föräldrar, pedagoger och samhället. Anledningen till att bråklekar uppkommer kan bero på att barnen får för lite stimulering och att miljön saknar utrymme inomhus på förskolan. Under utomhusobservationer upptäcktes att mindre konflikter uppstod och att pedagogerna tillät mer fysiska lekar jämfört med inomhus. / Playing is considered an important part of children's culture, and it is emphasized in both the pre-school curriculum and research on how play is an important part of children's development and learning. Rough and tumble is a part of children's play and occur everyday in pre-school activities. How pedagogues handle and deal with rough and tumble play can vary, which made us interested in how pedagogues relate to rough and tumble play in preschool. The purpose of this research is to study how pedagogues relate to and handle rough and tumble play in pre-school. Questions that will be answered are what rough and tumble is, how it looks like and how pedagogues approach to rough and tumble play. We have chosen to base our study on a qualitative method and conducted observations as well as interviews to investigate pedagogues approaches to rough and tumble play in pre-schools. The result of the study shows that pedagogues approach to rough and tumble play in pre-school is varied and may depend on pedagogues different experiences, knowledges and interests. We have come to the conclusion that pedagogues are struggling to work with rough and tumble play in preschool, because it is less popular with parents, educators and society. The reason for why rough and tumble play occur may be due to the fact that the children get too little stimulation and that the environment lacks space indoors at the preschool. During outdoor observations we discovered that less conflicts occurred and that the pedagogues allowed more physical play than indoors.

Leken betraktas som en grundläggande och avgörande del av barnkulturen, och det framhävs både i förskolans läroplan och forskning som en betydelsefull faktor för barns utveckling och lärande. Inom förskoleverksamheten uppkommer och främjas bråklekar regelbundet som en del av barnens lek. Studiens syfte är till att undersöka bråklek bland förskolebarn och dess betydelse för deras utveckling. Frågeställningar som besvaras är hur bråkleker 1–3 åringar respektive 3–5 åringar och vilka lekstämningar och sociala lekregler som framträder i bråkleken. Vi har valt att utgå ifrån en kvalitativ metod och utfört deltagande observationer på två olika förskolor i en större stad för att studera barnens bråklekar i förskolan. Vi observerade barnens bråklekar under alla möjliga situationer och hade en rik data som vi sedan bearbetade utifrån ett hermeneutiskt synsätt. Resultatet av vår studie visar att bråklek kan ha flera fördelaktiga effekter på barns utveckling. Bland annat att det kan hjälpa barn att lära sig sociala lekregler, utveckla förmågan att anpassa sin styrka och förstå vad som är en lämplig nivå av fysisk kontakt, att den kan hjälpa barn att hantera aggression i en trygg och kontrollerad miljö och till och med lära sig att respektera andras gränser och att ta hänsyn till sina kamrater. Sammanfattningsvis visar denna studie att bråklek kan ha flera fördelaktiga effekter på barns utveckling som kommer att vara till nytta för dem senare i livet.

Denna essä avser att uppnå en djupare förståelse om vad barns fria lek och fysiska lek innebär i förskolan och på vilket sätt fysisk lek bidrar till barns lärande och värdegrundsarbete, genom reflektioner med hjälp av mina erfarenheter och vetenskapliga teorier. Fokus riktas mot barnens inomhuslek. Till denna essä används Lev S Vygotskijs teorier om barns lärande och utveckling samt fantasi och kreativitet. William Corsaros teorier om barns kamratkulturer används för att reflektera över barnens finess i hur de anpassar sig efter förskolans regler. Förutom detta används två lekperspektiv för att fördjupa förståelsen av barns fysiska lek.   Förskolan omfattas av den fria leken där den karakteriseras av att den erbjuder barnen fria val att välja lek, lekkamrater och vilket material som ska användas i leken. Enligt min erfarenhet har jag dock upplevt att fri lek inte är så fri som det låter. Därför kommer jag att undersöka pedagogiska aspekter av den fria leken. Fysisk lek utmanar och väcker pedagogiska frågor och farhågor bland pedagoger i förskolan. Mina reflektioner har fått mig inse att friheten i barns lek är komplext och kräver kritisk reflektion av mitt och andra pedagogers förhållningssätt inför frågor som uppstår vid fysisk lek. Detta har lett mig till förståelsen att fysisk lek har en stämpel som frambringar negativa associationer. Dessa negativa associationer inverkar på hur pedagoger bemöter barn i den fysiska leken. Till exempel frambringar ”bråklek” associationer till allvarligt bråk som leder till konsekvensen att pedagogen avbryter leken. Denna insikt har bidragit till att jag undersökt andra benämningar på fysisk lek vilket fått mig att se vad som sker bortom det som är synligt i barns fysiska lek.    Med nyfikenhet och respekt för barns intresse för att leka fysiska lekar har jag insett hur givande fysiska lekar kan vara för barnen. För att fysiska lekar ska bli givande för barnen behöver pedagogerna ge dem rätta förutsättningar i leken. / This essay intends to achieve a deeper understanding of what children's free play and physical play means in the preschool and in what way physical play contributes to children's learning and value-based work, through reflections using my experiences and scientific theories. The focus is on the children's indoor play. Lev S Vygotsky's theories on children's learning and development as well as imagination and creativity are used for this essay. William Corsaro's theories of children's peer cultures are used to reflect on the children's finesse in how they adapt to the preschool's rules. In addition to this, two play perspectives are used to deepen the understanding of children's physical play. The preschool is embraced by the free play in which it is characterized by the fact that it offers children free choices to choose play, playmates and which material to use in the play. In my experience, however, I have experienced that free play is not as free as it sounds. Therefore, I will examine the educational aspects of free play. Physical play challenges and raises pedagogical issues and concerns among educators in preschool. My reflections have made me realize that freedom in children's play is complex and requires critical reflection of my and other pedagogues’ attitudes to issues that arise during physical play. This has led me to the understanding that physical play has a stamp that gives rise to negative associations. These negative associations affect how educators encounter children in the physical play. For example, gives “play fighting”rise to associations with serious fighting leading to the consequence that the educator interrupts the play. This insight has helped me to see into other names of physical play which made me see what happens beyond what is visiblein children's physical play. With curiosity and respect for children's interest in playing physical play, I have realized how rewarding physical play can be for the children. For physical play to be rewarding for the children, the educators need to give them the right conditions in the play.