Studien har undersökt misshandelsbrottslighetens utveckling i Malmö mellan åren 2000-2009 utifrån olika informationskällor och i ljuset av främst två förklaringsfaktorer; anmälningsbenägenhet och alkohol. Även skillnaden mellan anmälningar om grov misshandel jämfört med annan misshandel har undersökts närmare. Dessa tre aspekter utgör var och en varsin hypotes som studerats mer ingående. Här har främst sekundärdata använts i form av statistik från Brottsförebyggande rådet, Polisen, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut, men kopplat till anmälningsbenägenheten har en kvantitativ innehållsanalys av misshandelsrapportering i tidningen Sydsvenskan genomförts. Resultaten visar: att tidningens rapporteringsfrekvens inte ökat konstant över tid och därför inte med enkelhet kan kopplas till anmälningsbenägenhet. Att alkoholförsäljningen till viss del ökat, dock inte i samma takt som misshandelsanmälningarna, och att de grova misshandelsanmälningarna till stor del visar på en annan trend än de anmälningarna om annan misshandel.

Syftet med studien är att studera vilka effekter kameraövervakning har på brottsligheten i Landskrona. Dels undersöka effekterna på brottsligheten i ett område när kameraövervakning har avbrutits (kameraområde (1)) och dels undersöka effekterna på brottsligheten i ett mindre område (kameraområde (2)) i Landskrona där det fortfarande pågår övervakning. Efter att övervakningskamerorna stängdes av i kameraområde (1) minskade brottsanmälningarna. Dock skedde det en generell minskning i hela Landskrona när hänsyn tas till kontrollområden under samma period. Våldsbrott tycks inte påverkas av kameraövervakning vare sig de är påslagna eller inte. En förklaring kan vara att kameraövervakning som en kapabel väktare kanske inte har den avskräckande effekten på gärningsmannens beslutsprocess i övervägandet att begå ett våldsbrott eller inte. Rån och stölder, låg kvar på samma nivå i kameraområde (1) medan de minskade i resten av Landskrona. Tidigare forskning visar att dessa brott kan påverkas av kameraövervakning vilket motsatsvis kan innebära att dessa brott ökar när kapabla väktare i form av övervakningskameror stängs av. I kameraområde (2) minskade brotten kraftigt det första året. Minskningen är även större än i resten av Landskrona. Dock ökar brotten något igen under resten av undersökningsperioden vilket kan tyda på att kameraövervakning, som situationell preventionsåtgärd, har en viss effekt inledningsvis men matts av något när nyheten om kameraövervakning har sjunkit in. Det är viktigt att bilderna används och det blir allmänt känt att bilderna hjälper polisen att lösa brott.

Genom åren har forskningen konstaterat att brott är en produkt av gärningsman, offer och miljön i vilken de vistas. Kunskapen om att vissa platser mer än andra attraherar och koncentrerar brott har bidragit till att sambandet mellan brott och plats har blivit allt mer utforskat. Malmö Områdesundersökning 2012 konstaterade i en av sina slutsatser att brottspreventiva insatser bör anpassas efter den platsen där de sätts in. Utifrån detta och med kameraövervakningen på Stortorget i Malmö som fallstudie, försöker denna uppsats undersöka under vilka omständigheter (baserat på struktur, brottslighet och upplevd nivå av ordningsstörningar) som kameraövervakning är effektivt och hur denna kunskap kan användas i framtida brottsförebyggande arbete. Materialet består av anmälningsstatistik från polisen samt data från Malmö Områdesundersökning 2012. Utifrån en jämförelse av tidigare forskning, nationella och internationella kameraövervakningsprojekt samt omständigheterna kring Stortorget i Malmö kan det konstateras att uppsatsens huvudresultat är att kameraövervakning som brottspreventiv insats är mycket komplex. Exakt under vilka omständigheter som kameraövervakning är effektivt är svårt att säga eftersom flera olika faktorer spelar roll och påverkar. Detta öppnar upp för fler studier inom området. Ju mer kunskap vi har om olika typer av brottsprevention desto större chans har vi att skapa effektiva insatser i framtiden. / Throughout the years it has been suggested that crime is product of offender, victim and the environment in which they exist. Some places attract crime more than others and the knowledge about these places has contributed to making the connection between crime and place more and more explored by researchers. Malmö Områdesundersökning 2012 stated in one of their conclusions that crime preventive interventions should be adjusted to the area where it is implemented. On this basis and with the camera surveillance at Stortorget in Malmö as a case study, this thesis tries to examine under what circumstances (based on structure, criminality and the perceived level of disturbances) camera surveillance is effective and how this knowledge could be used in future crime prevention work. The data consists of statistics from crime reports and data from Malmö Områdesundersökning 2012. Through a comparison between previous research, national and international camera surveillance projects and the circumstances around Stortorget in Malmö, it can be stated that the main result of this thesis is that camera surveillance as a crime prevention effort is very complex. Exactly under what circumstances camera surveillance is effective is difficult to conclude since many factors play their parts. This opens up the possibility for further studies within the field. The more knowledge we gain on camera surveillance and different types of crime prevention, the better chances we stand to create effective efforts in the future.

Föreliggande uppsats syftar till att undersöka hur ”invandraren” i relation till brottslighet framställs i diskursen samt vilka premisser representationen vilar på. Metoden utgörs av en kvalitativ diskursanalys, diskursen utgörs av opinionsbildande texter i dags- och kvällstidningar. Det har framkommit ett antal olika konkurrerande diskurser som samspelar. Den dominerande diskurser består av en presumtiv hållning att kategorin ”invandrare” är mer kriminell än övriga kategorier. En annan konkurrerande representation är ”invandraren” som offer för främlingsfientlighet och en politiserad debatt, eller dålig socialpolitik. ”Invandraren” beskrivs i genomgående termer som offer för hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, fattigdom, isolering och dålig integrations- och migrationspolitik. Inte sällan förekom samtliga representationer tillsammans. Sättet att beskriva ”invandraren” som mer utsatt och i behov av ”vår” hjälp bidrar till en reducering av ”invandraren” som ständigt i behov av sociala åtgärder, detta i sin tur kan förväntas bidra till en bild av den framtida förbrytaren.