<p>Efter en period av kraftigt stigande priser på bostäder drabbades Sverige av en fastighetskris i</p><p>början av 1990-talet. Krisen fick allvarliga effekter på svensk ekonomi. Den situation vi ser idag</p><p>med en kraftig kreditexpansion som går hand i hand med snabbt stigande fastighetspriser</p><p>påminner om den som rådde innan krisen. Genom en litteraturstudie undersöks i denna uppsats</p><p>vilka faktorer som anses ha förklarat fastighetskrisen i början på 90-talet, om de är närvarande</p><p>och uppträder på samma sätt idag samt om dagens situation tyder på att vi kommer gå samma</p><p>väg. Slutsatsen är att situationen idag ser ljusare ut än i slutet på 80-talet till följd av förändringar</p><p>i flera viktiga faktorer.</p>

Efter en period av kraftigt stigande priser på bostäder drabbades Sverige av en fastighetskris i början av 1990-talet. Krisen fick allvarliga effekter på svensk ekonomi. Den situation vi ser idag med en kraftig kreditexpansion som går hand i hand med snabbt stigande fastighetspriser påminner om den som rådde innan krisen. Genom en litteraturstudie undersöks i denna uppsats vilka faktorer som anses ha förklarat fastighetskrisen i början på 90-talet, om de är närvarande och uppträder på samma sätt idag samt om dagens situation tyder på att vi kommer gå samma väg. Slutsatsen är att situationen idag ser ljusare ut än i slutet på 80-talet till följd av förändringar i flera viktiga faktorer.

I denna uppsats testas om Stockholms bostadsmarknad är effektiv i den halvstarka formen. Huvudresultatet är att så inte är fallet. En ökning av det diskonterade värdet av föreningens kapitalkostnad med 1 krona verkar enbart leda till mellan 30-50 öres minskning av priset. Detta kan bero på budgetrestriktioner, särskilt som ineffektiviteten är större på marknaden för små bostäder där förstagångsköpare kan tänkas dominera marknaden. Men vi kan inte utesluta bubbeltendenser på marknaden. Prisstatistik och uttalanden under våren 2011 indikerar att det har skett en inbromsning på Stockholms bostadsmarknad sedan ränteläget börjat normaliseras.

<p>Från år 1996 och fram till 2006 ökade huspriserna med ca 130 procent, fritidshuspriserna med ca 141 procent, hyreshuspriserna med ca 90 procent, bostadsrättspriserna med ca 260 procent och aktieprisindexet AFGX (affärsvärldens generalindex) med ca 200 procent. Det har således skett en värdestegring på tillgångar i Sverige med i genomsnitt närmare 165 procent på 10 år.</p><p>Vår frågeställning är: Bör Riksbanken motverka dessa tillgångsprisökningar eller ej? Riksbanken har kortfattat två explicita mål där den ena är att upprätthålla stabilt penningvärde, och det andra att upprätthålla finansiell stabilitet. Tillgångsprisökningar kan påverka möjligheten att klara båda dessa mål. Det första målet genom att KPI (inflationen) påverkas direkt via ökad konsumtion på grund av förmögenhetseffekter. Då hushållen och företagen ökar sin förmögenhet genom att värdet på deras tillgångar har ökat, så kan de därmed öka sin konsumtion. Det andra målet, att upprätthålla finansiell stabilitet kan komma att påverkas om tillgångspriserna först ökar mycket, för att sedan sjunka. Om finansiella bubblor uppstår och sedan spricker så kan långivarna – det vill säga bankerna – hamna på obestånd, på grund av att låntagarna inte klarar att betala sina räntor och skulder. Även vid mindre kraftig ökning av tillgångspriser kan låntagarna få svårt att betala sina långivare.</p><p>Vår slutsats är att i rådande stund inte är nödvändigt för Riksbanken att genom stramare penningpolitik dämpa tillgångsprisökningarna, då hushållen är betalningsstarka. De hushåll vars lån innebär en hög risk för bankerna är en relativt liten del av de skuldsatta i samhället. Vi har även funnit att om Riksbanken skulle dämpa tillgångspriserna genom restriktiv penningpolitik, så skulle detta samtidigt kunna äventyra inflationsmålet, vilket även det talar för att inte påverka tillgångsprisökningar. Om Riksbanken skulle sätta upp mål för tillgångspriser så kan Riksbankens trovärdighet komma att urholkas.</p>

Från år 1996 och fram till 2006 ökade huspriserna med ca 130 procent, fritidshuspriserna med ca 141 procent, hyreshuspriserna med ca 90 procent, bostadsrättspriserna med ca 260 procent och aktieprisindexet AFGX (affärsvärldens generalindex) med ca 200 procent. Det har således skett en värdestegring på tillgångar i Sverige med i genomsnitt närmare 165 procent på 10 år. Vår frågeställning är: Bör Riksbanken motverka dessa tillgångsprisökningar eller ej? Riksbanken har kortfattat två explicita mål där den ena är att upprätthålla stabilt penningvärde, och det andra att upprätthålla finansiell stabilitet. Tillgångsprisökningar kan påverka möjligheten att klara båda dessa mål. Det första målet genom att KPI (inflationen) påverkas direkt via ökad konsumtion på grund av förmögenhetseffekter. Då hushållen och företagen ökar sin förmögenhet genom att värdet på deras tillgångar har ökat, så kan de därmed öka sin konsumtion. Det andra målet, att upprätthålla finansiell stabilitet kan komma att påverkas om tillgångspriserna först ökar mycket, för att sedan sjunka. Om finansiella bubblor uppstår och sedan spricker så kan långivarna – det vill säga bankerna – hamna på obestånd, på grund av att låntagarna inte klarar att betala sina räntor och skulder. Även vid mindre kraftig ökning av tillgångspriser kan låntagarna få svårt att betala sina långivare. Vår slutsats är att i rådande stund inte är nödvändigt för Riksbanken att genom stramare penningpolitik dämpa tillgångsprisökningarna, då hushållen är betalningsstarka. De hushåll vars lån innebär en hög risk för bankerna är en relativt liten del av de skuldsatta i samhället. Vi har även funnit att om Riksbanken skulle dämpa tillgångspriserna genom restriktiv penningpolitik, så skulle detta samtidigt kunna äventyra inflationsmålet, vilket även det talar för att inte påverka tillgångsprisökningar. Om Riksbanken skulle sätta upp mål för tillgångspriser så kan Riksbankens trovärdighet komma att urholkas.

The office market in central Stockholm has since the financial crises in ‘08 showed remarkablegrowth and the current conditions are compared to the once under the previous crises. Thecommercial real estate market has had a substantial role in the last crises, as it is sensitive to cyclesand has high indebtedness. The study aimed to evaluate the market today by comparing it withforemostly the crises in Sweden in the 90s and dotcom-era, but also the great recession in’08.Further, the perception of the market actors was analysed. The methodology was qualitative, as sixprofessionals have been interviewed representing property companies, consultancy firms, bank,and institutional owners. The result shows more differences than similarities to the past crises, inboth macro and micro level. Furthermore, consensus had an optimistic view of the future and thereal estate market. Central Stockholm office market can be regarded as more professional andstable. However, there are uncertainties which were not present during the crises, such ascoworking, market-financing and low-interest rate. The study suggests that the factor causing thenext crisis is something the market does not know. / Kontorsmarknaden i centrala Stockholm har sedan finanskrisen 2008 visat en stark tillväxt och denuvarande förhållandena har jämförts med de som rådde under tidigare kriser. Kommersiellafastighetsmarknaden har haft en betydande roll i de senaste kriserna, eftersom den är känslig motcykler och har hög skuldsättning. Studien syftade till att jämföra marknaden idag med främstkriserna i Sverige på 90-talet och dotcom, men också den stora finanskrisen 2008. Dessutomanalyseras marknadsaktörernas uppfattning om riskerna för en kris i dagens kontorsmarknad.Metoden var kvalitativ då sex professionella intervjuades som representerade fastighetsbolag,konsultföretag, banker och institutionella ägare. Resultatet visar fler skillnader än likheterna medkriserna på både makro och mikronivå. Vidare hade konsensus en optimistisk syn på marknadensframtid. Centrala Stockholm kan betraktas som mer professionell och stabil. Det finns emellertidosäkerheter som inte var närvarande under kriserna, till exempel coworking, marknadsfinansieringoch de låg räntorna. Studien tyder på att faktorn som kommer orsaka nästa kris är något okänt förmarknaden idag.

Abstract The topic of an overheated housing market, in Sweden, has been extensively discussed, not least by the media. This thesis will contribute to the debate by answering the question whether a potential price bubble exists in the Swedish housing market. Years between 1984 and 2004 are analysed using conventional metrics, which include house price-to- rent and income ratios respectively, changes in the dynamics of real house prices, as well as demographic variations. The analyse continues with the use of the imputed rent, also known as the yearly cost of ownership. Moreover the fundamental factors; interest rates, indebtedness and turnover of houses are discussed. It will be concluded that the conventional measures can be misleading. The imputed rent is a superior measure since it is the true cost of ownership and it accounts for changes in important determinants of house demand, mainly the interest rate. The answer to the title of this paper is; no, house prices (in 2004) in Sweden did not appear to be particularly overvalued, neither when compared to yearly rents in the tenancy market, disposable incomes, nor when low levels of interest rates are taken into account. However, this does not rule out that house prices cannot fall in the near future. / Sammanfattning Denna kandidatuppsats behandlar ämnet om en möjlig husprisbubbla i Sverige. Sedvanliga tekniker som används vid analysering av prisbubblor innefattar användandet av proportionen mellan huspriser och hyror samt disponibla inkomster. Även dynamiken i reella huspriser och demografiska förändringar utvärderas. I denna analys jämförs åren mellan 1984 och 2004 genom att använda “imputed rent”, vilken representerar den årliga kostnaden av ägande. Även fundamentala faktorer som räntan, skuldsättningen samt omsättningen av hus undersöks. Den slutsats som uppsatsen resulterar i understryker att de sedvanliga bruken kan vara vilseledande och att ”imputed rent” är en bättre teknik. Detta eftersom ”imputed rent” representerar den verkliga kostnaden av ägande samt inbegriper viktiga avgörande faktorer, som räntan. Därför är svaret på titeln; nej, huspriserna (år 2004) i Sverige förefaller sig inte vara särskilt övervärderade, när de jämförs med årliga hyror av likvärdiga hyresrättslägenheter och disponibla inkomster, samt när hänsyn tas till den låga räntan. Detta utesluter dock inte en framtida nedgång av huspriserna.

<p>Abstract</p><p>The topic of an overheated housing market, in Sweden, has been extensively discussed, not least by the media. This thesis will contribute to the debate by answering the question whether a potential price bubble exists in the Swedish housing market. Years between 1984 and 2004 are analysed using conventional metrics, which include house price-to- rent and income ratios respectively, changes in the dynamics of real house prices, as well as demographic variations. The analyse continues with the use of the imputed rent, also known as the yearly cost of ownership. Moreover the fundamental factors; interest rates, indebtedness and turnover of houses are discussed.</p><p>It will be concluded that the conventional measures can be misleading. The imputed rent is a superior measure since it is the true cost of ownership and it accounts for changes in important determinants of house demand, mainly the interest rate. The answer to the title of this paper is; no, house prices (in 2004) in Sweden did not appear to be particularly overvalued, neither when compared to yearly rents in the tenancy market, disposable incomes, nor when low levels of interest rates are taken into account. However, this does not rule out that house prices cannot fall in the near future.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Denna kandidatuppsats behandlar ämnet om en möjlig husprisbubbla i Sverige. Sedvanliga tekniker som används vid analysering av prisbubblor innefattar användandet av proportionen mellan huspriser och hyror samt disponibla inkomster. Även dynamiken i reella huspriser och demografiska förändringar utvärderas.</p><p>I denna analys jämförs åren mellan 1984 och 2004 genom att använda “imputed rent”, vilken representerar den årliga kostnaden av ägande. Även fundamentala faktorer som räntan, skuldsättningen samt omsättningen av hus undersöks. Den slutsats som uppsatsen resulterar i understryker att de sedvanliga bruken kan vara vilseledande och att ”imputed rent” är en bättre teknik. Detta eftersom ”imputed rent” representerar den verkliga kostnaden av ägande samt inbegriper viktiga avgörande faktorer, som räntan. Därför är svaret på titeln; nej, huspriserna (år 2004) i Sverige förefaller sig inte vara särskilt övervärderade, när de jämförs med årliga hyror av likvärdiga hyresrättslägenheter och disponibla inkomster, samt när hänsyn tas till den låga räntan. Detta utesluter dock inte en framtida nedgång av huspriserna.</p>