Cette thèse se concentre sur le lien entre la politique sur le changement climatique, le commerce international et la compétitivité pour les industries exposées au commerce à forte intensité énergétique (EITE). En particulier, elle explore la question: la politique climatique peut-elle être conçue de telle sorte que les décideurs politiques puissent dissiper l'inquiétude que toute tentative sérieuse de décarbonation des secteurs EITE conduise à des résultats pervers de délocalisation de la production et des émissions EITE (les « fuites de carbone »)? La thèse aborde cette question en s'appuyant notamment sur les dix années d'expérience de l'UE en matière de tarification du carbone en tant qu'instrument dominant de décarbonation des secteurs EITEs. Ceci est fait en deux étapes. Premièrement, en évaluant empiriquement les solutions politiques existantes de l'UE et en se demandant si les politiques répondent finalement aux critères fondamentaux d'efficacité environnementale, d'efficacité économique et de cohérence des politiques par rapport aux objectifs à long terme de l'atténuation climatique de l'UE. Un certain nombre de lacunes et d'incohérences importantes dans les politiques sont identifiées de cette manière, elles-mêmes intéressantes et pertinentes par rapport aux paramètres politiques actuels. Deuxièmement, cette thèse prend du recul et remet en cause l'idée que le cadre politique global de l'UE- en particulier le rôle dominant du marché du carbone EU ETS - est suffisant pour décarboner ces secteurs à plus long terme. / This thesis focuses on the nexus between climate change policy, international trade and competitiveness for energy-intensive trade-exposed industries (EITEs). In particular, it explores the question: Can climate policy be designed such that policy makers can do away with the concern that any serious attempt to decarbonise EITE sectors will lead to perverse results of offshoring of EITE production and emissions – a phenomenon known as “carbon leakage”? The thesis approaches this question by drawingin particular on the 10 years of experience of the EU with carbon pricing as the dominant tool for decarbonising EITE sectors. This is done in two steps. Firstly, by empirically evaluating existing EU policy solutions and asking whether the policies ultimately meet basic criteria for environmental effectiveness, economic efficiency, and policy coherence with respect to the long-term goals of EU climate mitigation. A number of important policy gaps and incoherencies are identified in this way that are of themselves interesting and of relevant to current policy settings. Secondly, this thesis takes a step back and questions and ultimately challenges the idea that the overarching policy framework of the EU– in particular the dominant role of the EU ETS carbon market – is sufficient for decarbonising these sectors in the longer term.

Internprissättning av koldioxid (ICP) är ett verktyg som företag frivilligt kan tillämpa för att sätta ett ekonomiskt värde på sina utsläpp. Det kan i sin tur underlätta företags styrning mot lägre koldioxidutsläpp. Flera organisationer rekommenderar företag att arbeta med ICP, däribland Finansinspektionen och EU-kommissionen. Det finns inget facit på hur företag bör arbeta med ICP och det finns lite forskning inom området, i synnerhet svensk forskning. Enligt den forskning som finns är det tre ICP-metoder som är vanligast förekommande; Intern koldioxidavgift, skuggprissättning och intern handel med utsläppsrätter. Utifrån detta är syftet med denna studie att öka förståelsen för arbetet med ICP och undersöka om ICP kan effektivisera företags hållbarhetsarbete. Studien har genomförts med hjälp av forskningsintervjuer, där respondenter från tre företag intervjuats. Intervjuerna har strävat efter att svara på frågorna var, när, hur och varför företag tillämpar ICP. Utgångsläget för studien har varit en kvalitativ forskningsmetod med teoretisk bas som ansats. Vidare har en tematisk analys genomförts utifrån den teoretiska basen som består av en redogörelse för ekonomistyrningslitteratur, kontextuella teorier, tidigare forskning om ICP samt en praktisk ICP-guide. Studien har påvisat att ICP används vid beslutsfattande och att det kan användas både på operativ och strategisk nivå. Vidare kan studien konstatera att skuggprissättning är den vanligaste metoden i de studerade företagen. Motivet till ICP-arbetet varierar men ett generellt motiv som studien identifierat är att ICP används för att styra beslut i rätt strategisk riktning. Även riskhantering är ett motiv som är ständigt återkommande i studiens empiri och ICP används då för att förbereda verksamheten mot framtida eventuella koldioxidregler. Slutligen konstaterar studien att ICP i viss utsträckning kan effektivisera företags hållbarhetsarbete. / Internal Carbon Pricing (ICP) is a self-regulation tool that companies voluntarily can apply to add an economic value on their GHG emissions. ICP can facilitate controlling and steering towards lower GHG emissions. Several organizations recommend companies to work with ICP, including the Swedish Financial Supervisory Authority and the European Commission. There is not one solution on how companies should work with ICP and there is little research in the area, especially Swedish research. According to the available research, however, three ICP methods are the most common; Internal carbon fee, shadow pricing and internal emissions trading. Based on this, this study aims to increase the understanding of the work with ICP and whether ICP can improve companies' sustainability work. The study was conducted with the help of research interviews, where respondents from three companies were interviewed. The interviews have sought to answer the questions of where, when, how and why companies apply ICP. The starting point for the study has been a qualitative research method with a theoretical base. A thematic analysis has been carried out on the basis of literature review, on the basis of previous research on ICP and on the basis of previous examples on how companies work with ICP. The study has concluded that ICP is used in decision-making and that it can be used in decisions made at both operational and strategic levels. Furthermore, the study can state that shadow pricing is the most common method in the cases studied. The motive behind the ICP work varies, but a general motive that the study has identified is that ICP is used to steer decisions in the right strategic direction. Risk management is also a motive that is constantly recurring in the study's empirical data, where ICP is used to prepare the business for future possible carbon regulations. Finally, the study states that ICP to a certain extent can improve companies' sustainability work.

Renewable cannibalization refers to the phenomenon where the increasing penetration of zeromarginal cost renewable energy sources, such as solar and wind power, leads to a decline in their market value. By extension, this threatens to reduce investment incentives in wind and solar. Based on theory of supply and demand, the extent to which cannibalization is experienced should increase as the penetration of wind and solar increases. Since electricity prices, and therefore cannibalization, are set with considerations to domestic system dynamics, regulations and policies, cannibalization research are typically limited to investigate it for a specific country or region. For this thesis, Spain has been chosen for the case study. Coupling an already high penetration of both wind and solar with ambitious goals for wind and solar capacity expansion, Spain constitutes an interesting case study for cannibalization research. The investigation is centered around two factors, the market capturing price (MCP) and the cannibalization factor (CF). The MCP is the generation weighted electricity price and measures absolute cannibalization, while the CF is the ratio between the MCP and the average electricity price, thus constituting a relative cannibalization measurement. These will be calculated using hourly day-ahead wind and solar forecasts, and day-ahead electricity prices. A time series econometric study is then conducted to quantify the cannibalization effect together with potentially influential factor that, in theory, should be the driving factors behind the cannibalization phenomenon. To investigate dynamic affects across these factors, temporal regressions are conducted. In these regressions, data is isolated in different groups based on their characteristics. Furthermore, carbon pricing and granular guarantees of origin (GOs) are investigated and assessed based on their potential for alleviating the effect of cannibalization.  The study finds that both wind and solar cannibalizes their own market values, and that cannibalization occurs across technologies. The results indicate that there is a negative marginal relation between wind and solar infeed, suggesting the presence of both self-cannibalization and cross-cannibalization effects on their respective MCPs. The same can be said for the CF of solar, for which there is a negative marginal effect with the infeed of wind and solar. These statements hold true across all ranges of wind and solar penetration investigated in the temporal regression analysis. Moreover, the negative relations increase as the penetration range increases, indicating that cannibalization effects are stronger at high renewable penetration. For wind power, this is not entirely the case. Although the regression results yielded a low coefficient of determination (R2), indicating weak explanatory power in the regressions, it is possible to interpret whether the marginal effects are positive or negative. The temporal regression results indicate that there is a positive marginal effect between solar infeed and the CF of wind when the penetration of solar is lower than 10%. Thus, considering the ambitious wind and solar capacity targets of Spain, the economic viability of wind and solar could be threatened. Furthermore, the results from the study indicate that although carbon pricing helps increasing the MCP for both wind and solar by adding an increment to the day-ahead price, it reduces the CF. Furthermore, carbon pricing is a limited tool for alleviating cannibalization, considering that it requires. Thus, once the system is fully decarbonized, carbon pricing is rendered obsolete. On the contrary, the implementation of granular (hourly) GOs provide extra revenue in addition to the revenue from sold electricity. Furthermore, its immediate effect is that it increases the revenue while not impacting the price of electricity. Thus, it helps counteracting both absolute and relative cannibalization effects. / Förnybar kannibalisering hänvisar till fenomenet där en ökande markandspenetration av förnybar energi med noll marginalkostnad, så som vind- och solkraft, leder till en minskning i deras marknadsvärde. Detta hotar i förlängningen att minska incitament för fortsatta investeringar inom vind- och solkraft. Baserat på teorier om utbud och efterfrågan bör graden av kannibalisering öka i takt med att marknadspenetrationen av vind- och solenergi ökar inom ett givet system. Eftersom elpriser, och därmed graden av kannibalisering, beror på nationella dynamiker inom kraftsystemet, föreskrifter och riktlinjer, utförs ofta studier om kannibaliserade effekter inom förnybar energi från fallstudier inom ett land eller en regions system. I denna avhandling har Spanien valt som fallstudie. Med en redan hög grad av förnybart inom elsystemet, samt ambitiösa mål för fortsatt utbyggnad av vind- och solkraft, utgör Spanien en intressant fallstudie för forskning om förnybar kannibalisering.  Undersökningen utgår från två faktorer; det produktionsviktade elpriset (MCP) och kannibaliseringsfaktorn (CF). MCP utgör en absolut faktor och är det produktionsviktade elpriset för en viss teknologi, medan CF utgör ett mått på relativ kannibalisering och beräknas genom att dividera MCP med det genomsnittliga elpriset. Dessa två faktorer beräknas genom att använda timvisa prognoser från dagen-före marknaden för produktion av vind- och solkraft, samt priser från spotmarknaden. Därefter utförs en ekonometrisk studie baserad på tidseriedata för att kvantifiera de kannibaliserande effekterna med avseende på utomstående faktorer som bör kunna ses som drivkrafter bakom kannibaliseringsfenomenet. Dessutom undersöks och bedöms koldioxidprissättning och timvisa ursprungsgarantier baserat på deras förmåga att lindra effekterna av kannibalisering i Spanien. Studien visar att både vind- och solenergi kannibaliserar sina egna marknadsvärden, samt att kannibalisering sker mellan kraftslag. Resultaten indikerar att det finns en negativ marginaleffekt mellan produktion av vind- och solel, vilket tyder på förekomsten av både självkannibaliserande och korskannibaliserande effekter på deras respektive produktionsviktade elpriser (MCP). Samma kan sägas gälla för solkraftens kannibaliseringsfaktor (CF), där det finns en tydlig negativ marginaleffekt gentemot produktion av vind- och solel. Dessa påståenden stämmer över alla intervall av vind- och solpenetration som undersökts i den temporala regressionsanalysen. Dessutom ökar de negativa relationerna desto högre intervall som avses, vilket tyder på att kannibaliseringseffekten är starkare vid hög penetration av förnybar energi. För vindkraft stämmer inte detta helt. Även om regressionsresultaten gav en låg determinationskoefficient (R2), vilket indikerar svag förklarande kraft i regressionerna, är det möjligt att tolka om marginaleffekterna är positiva eller negativa. De temporala regressionsresultaten visar att det finns en positiv marginal- effekt mellan produktionen av solel och CF för vindkraft när solkraft utgör mindre än 10% av den dagliga produktionen. Med tanke på Spaniens ambitiösa mål för vind- och solkapacitet kan den ekonomiska livskraften för vind- och solenergi hotas. Vidare visar resultaten från studien att även om koldioxidprissättning hjälper till att öka MCP för både vind- och solenergi genom att skapa ett tillägg på spotmarknadspriset, minskar det CF. Dessutom är koldioxidprissättning ett begränsat verktyg för att lindra kannibalisering, med tanke på att det kräver. När systemet är fullständigt avkarboniserat blir koldioxidprissättning överflödig. Å andra sidan ger implementeringen av granulära (timvisa) ursprungsgarantier (GOs) extra intäkter utöver intäkterna från såld el. Dessutom ökar det omedelbart intäkterna utan att påverka elpriset. På så sätt hjälper det till att motverka både absoluta och relativa kannibaliseringseffekter.

Die Bepreisung von Treibhausgasemissionen ist eine der am intensivsten diskutierten Strategien zur Mitigation des menschengemachten Klimawandels. Eine CO2-Steuer oder ein Emissionshandel nach dem „Cap and Trade“-Prinzip sind die prominentesten Vorschläge und stehen auch im Zentrum dieser Dissertation. Ziel dieser Arbeit ist es, näher zu beleuchten, was aus moralischer Sicht für und gegen die Bepreisung von Treibhausgasen spricht. Zu diesem Zweck werden in drei Kapiteln Argumente für die Bepreisung von Treibhausgasen untersucht und in drei weiteren Kapiteln Argumente gegen die Bepreisung von Treibhausgasen diskutiert. Hierbei baue ich auf der existierenden philosophischen Literatur zum Thema auf; bringe jedoch auch neue Argumente in die Debatte ein. Ich komme zu einem gemischten Fazit. Manche Argumente für die Bepreisung von Treibhausgasemissionen halten einer genaueren philosophischen Betrachtung nicht stand (Effizienz, Ausmaß der Freiheitseinschränkungen), aber auch nicht alle Argumente gegen die Bepreisung überzeugen (Kommodifizierung). Auf der anderen Seite ist festzuhalten, dass ein Argument für die Bepreisung schlüssig scheint (Effektivität) und zwei kritische Argumente zumindest in Teilen überzeugen (mangelnde Fairness, Auswirkung auf intrinsische Motivation). Die Dissertation soll wichtige Erkenntnisse für das aus moralischer Sicht optimale Design eines Preises auf Treibhausgasemissionen liefern. Eine endgültige Antwort auf die Frage, ob wir den Weg der Bepreisung von Treibhausgasemissionen relevanten Alternativen vorziehen sollten, kann nur nach einer interdisziplinären Debatte gegeben werden. Zu dieser soll die vorliegende Dissertation ein Beitrag sein. / Pricing greenhouse gas emissions is one of the most intensely discussed strategies to mitigate climate change. Implementing a carbon tax or a ‚cap and trade‘ emissions trading scheme are the two most prominent proposals and the ones that this doctoral thesis focuses upon. Its goal is to contribute to a better understanding of the moral reasons that speak for or against carbon pricing. The first three chapters deal with moral arguments in favor of carbon pricing and the last three chapters with moral arguments against carbon pricing. In doing so, I build on the existing literature, but also develop new arguments. Some of the arguments in favor of carbon pricing turn out to be unconvincing (Least Cost Argument, Liberty Argument), but the same is true for one argument against carbon pricing (Commodification Argument). One of the arguments in favor of carbon pricing proves to be sound (Effectiveness Argument), while two of the arguments against it have at least some credibility (Solidarity Objection, Carbon Pricing and Motivation). This doctoral thesis aims to provide some insights into how to price carbon, but a final answer to the question of whether we should price carbon can only be given after an interdisciplinary debate to which this work of moral philosophy is but one contribution.