Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att utröna om det finns omständigheter som medför att säljare av fast egendom blir skyldig att upplysa köparen om fel i fastigheten. Min frågeställning är således om säljare av fastighet har någon upplysningsplikt. I uppsatsen har jag använt traditionell rättsdogmatisk metod.   En fastighet kan vara behäftad med två huvudtyper av fel, konkreta fel och abstrakta fel. Ett konkret fel föreligger om fastigheten avviker från en mellan parterna avtalad standard. Om avtalet inte innehåller några uppgifter om fastighetens standard men avviker från vad köparen haft anledning att räkna med vid köpet föreligger ett abstrakt fel. Det finns tre olika typer av abstrakta fel, rättsliga fel, rådighetsfel och faktiska fel. För att köparen ska ha rätt att åberopa ett fel och göra en påföljd gällande krävs att felet är relevant. De konkreta felen är relevanta i sig, just i egenskap av att vara konkreta. Utgångspunkten när det gäller de faktiska felen är att köparen har så kallad undersökningsplikt och vid rättsliga fel och rådighetsfel skyddas köparens goda tro. Säljaren kan begränsa sitt felansvar genom friskrivning.   Säljare har ingen lagstadgad upplysningsplikt. Säljare har dock upplysningsplikt vid så kallade totala påföljdsfriskrivningar och vid rättsliga fel och rådighetsfel. När det gäller de faktiska felen är säljarens upplysningsplikt en omdiskuterad fråga. Frågan har berörts i fyra stycken rättsfall. I två av rättsfallen ålades säljaren upplysningsplikt och i två av fallen inte. Den viktigaste skillnaden jag kan se mellan rättsfallen är att två handlar om fel utanför fastighetens gräns medan de två andra handlar om fel inom fastigheten. Det är främst ett av rättsfallen som skapat debatt. I det rättsfallet ålades säljaren upplysningsplikt för ett upptäckbart fel utom fastigheten bland annat på grund av att säljaren kände till felet och borde ha förstått att uppgiften hade kunnat vara avgörande för köparens beslut om han skulle köpa fastigheten eller inte. I doktrinen sägs allt från att den domen är mycket välskriven till att domen är helt felaktig och endast kan anses ha ett begränsat prejudikatvärde. Omständigheter som har kritiserats i doktrinen är att HD ålagt säljare upplysningsplikt då felet varit lätt för köparen att upptäcka. Vidare kritiseras HD för att ha tagit den upplysningsplikt som stadgas i köplagen för säljare av lös egendom som intäkt för att ålägga säljare av fast egendom upplysningsplikt. Kritik har även riktats mot att HD valde att tillämpa felreglerna i 4 kap JB och inte reglerna om ogiltighet i avtalslagen. Den aktuella domen har dock även försvarats.

En grundläggande princip inom svensk rätt är att en part skall hålla sig till sin avtalspart, principen om avtalets subjektiva begränsning. Innebörden av rättsprincipen är att i händelse av avtalsbrott kan indirekt skadelidande endast rikta ersättningsanspråk mot sin avtalspart. Regeln innebär att en part som åsamkats skada på grund av någon utomstående inte kan rikta krav mot denne. Vid entreprenadavtal ingår vanligtvis en beställare avtal med en huvudentreprenör, som i sin tur anlitar en eller flera underentreprenörer. Underentreprenören blir då en utomstående part till beställaren eftersom det inte föreligger något avtalsförhållande mellan de två parterna. Kontraktskedjan består således av beställaren, huvudentreprenören (främre led i kedjan) och underentreprenören (bakre led i kedjan). Principen om avtalets subjektiva begränsning innebär att om bakre led orsakar skada på entreprenaden eller beställarens egendom, skall beställaren rikta ersättningskrav mot främre led. Främre led får då återkravsrätt mot underentreprenören. Under vissa omständigheter kan det dock vara till fördel för indirekt skadelidande om denne kan rikta ersättningskrav direkt mot skadevållaren, exempelvis vid främre leds insolvens. Uppsatsens syfte är att utreda huruvida en beställare av entreprenad har rätt att rikta krav mot skadevållaren i bakre led, så kallad direktkravsrätt. Direktkravsrätten har, direkt eller indirekt, diskuterats i rättsfall och i ett fåtal fall har direktkrav varit möjligt. Flertalet rättsfall berör entreprenader där användning av standardavtal är normen. Genom dessa avtal har huvudentreprenören givits ett strikt ansvar för fel och skada på entreprenaden. Huvudentreprenören är även strikt ansvarig för skada som underentreprenörer orsakar på entreprenaden. Vid skada på annan egendom än entreprenaden finns emellertid ansvarsbegränsningar som inskränker beställarens möjligheter att utfå ersättning som täcker hela skadan. Genom rättsfall och doktrin har villkoren i standardavtalen ansetts utgöra en spärr mot beställarens möjligheter att rikta direktkrav mot bakre led. I fall där avtalet mellan beställaren och främre led inte innehållit villkor likt de i standardavtalen, har beställaren tillerkänts direktkravsrätt. Direktkravsrätten är ett kontroversiellt område där motståndare varnar för långtgående konsekvenser, såsom omfattande kretsar av skadelidande och rättsosäkerhet. Förespråkare av direktkrav menar däremot att varje fall är unikt och behöver inte nödvändigtvis medföra negativa konsekvenser. I det senaste rättsfallet där direktkrav tillerkändes en beställare av entreprenad ansåg Högsta Domstolen (HD) att indirekt skadelidande innehade ett konkret och närliggande intresse i den skadade egendomen. HD ansåg att intresset bör ha varit tydligt för bakre led varför direktkravet inte kunde anses leda till rättsosäkerhet eller till omfattande kretsar av skadelidande. Förutom det nu nämnda intresset är det mycket svårt att uppställa kriterier för när och varför direktkrav kan tillerkännas en beställare av entreprenad. Kravrätten är ännu ett relativt oprövat rättsområde varför tydliga riktlinjer och kriterier ännu inte finns. Genom ifrågavarande rättsfall är det emellertid visat att direktkravsrätt, i vissa fall, är möjligt vid entreprenadförhållanden.

The European market is constantly changing and business across national borders is be-coming a daily feature. Companies no longer settle for trading within their own national borders and perhaps cannot even afford to restrict themselves to such a small area if they wish to expand. The new view of EC Company Law given by the European Court of Justice makes it possible for companies to move to another Member State and still be recognised as a legitimate company. This view is based on the incorporation theory, i.e. the theory that a company shall be governed by the law of the state in which it is incorporated. However, with this change come new threats to the market. Scholars fear that the European market will take the same approach as that of the US, where the state of Delaware has been able to attract more than half of the larger enterprises on the market in the regulatory competition between the states. In addition to that, the European market has been intro-duced to new supranational companies, i.e. companies that are above national law and answer to EC law, and these companies could have a large impact on the changes of the market. The SE Company and the proposed European Private Company may come to prevent a European Delaware. In this paper it is argued that a regulatory competition is going to occur within the Union in the near future – if it has not already – based on changes made by some Member States in order to attract more companies to incorporate under their jurisdiction. It will not fully resemble the situation in the US since the two market fields differ from one another. It is also argued that a European Delaware may come to exist, but that the mere existence of a regulatory competition does not have to result in such a state. A Delaware effect may be prevented by the European Private Company, if this form comes to exist. It is the thesis of this paper that the market in addition to the EPC, in order to actually be able to prevent the somewhat unwished competition, must meet three vital requirements. First of all, the EPC must differ from the statute of the SE Company, meaning it must be separated from national law since it otherwise would be an element of competition in itself. Second, the market – and then mostly through new Company Law Directives – must keep the freedom restricted. If the Directives allowed companies unrestricted freedom of establishment that would mean a possibility to move cross-border without the need for a EPC, which in turn would not be able to prevent a European Delaware. Third, there cannot be a working reincorporation within the Union, meaning Member States cannot be allowed to benefit from tax revenues that derive from such a move, since that would be yet another element to the regulatory competition. / Den europeiska marknaden undergår konstant förändringar och handeln över de nationella gränserna har blivit ett dagligt inslag. Företag nöjer sig ej längre med att endast bedriva verksamhet inom det egna landets gränser och om de önskar att expandera är det måhända inte möjligt att begränsa sig till ett sådant litet område. Europadomstolens nya syn på europeisk bolagsrätt gör det nu möjligt för företag att flytta från en medlemsstat till en annan och fortfarande räknas som ett legalt företag. Denna syn är baserad på den s.k. inkorporeringsteorin, d.v.s. teorin att ett företag skall regleras av lagen i den stat i vilken företaget har inkorporerats. Men med denna förändring kommer nya hot på marknaden. Akademiker befarar att den europeiska marknaden kommer ta an samma ton som den amerikanska där staten Delaware har lyckats locka till sig merparten av de stora företagen på marknaden i den statliga konkurrensen. I tillägg till det nyss sagda har det introducerats nya överstatliga företag på den europeiska marknaden, d.v.s. företag som står över nationella bestämmelser och istället endast regleras av EG lagstiftning, och dessa företag kan komma att ha en stor inverkan på de förändringar som händer på marknaden. Europabolaget och det proponerade Privata Europabolaget kan därigenom komma att hindra ett Europeiskt Delaware. Det är i denna uppsats hävdat att en regelverkskonkurrens mellan medlemsstaterna kom-mer att ske på marknaden – om det inte redan har – baserat på de förändringar som vissa medlemsstater redan gjort i respektive lagstiftning för att på så sätt locka till sig fler företag. Situationen kommer inte att till fullo likna den amerikanska eftersom de två marknaderna skiljer sig från varandra. Det är också argumenterat att ett europeiskt Delaware kan uppenbara sig, men att detta inte kommer ske enbart för att det finns en regelverkskonkurrens inom EU. En Delaware-effekt kan komma att hindras av det Privata Europabolaget, om denna form i framtiden accepteras. Teorin enligt denna uppsats är att i det fall ett europeiskt Delaware skall hindras måste den europeiska marknaden uppfylla tre viktiga krav. Först och främst måste det Privata Europabolagets statut skilja sig från Europabolagets, d.v.s. det måste vara separerat från nationella bestämmelser eftersom det i annat fall skulle vara ytterligare en beståndsdel av regelverkskonkurrensen. För det andra måste marknaden – främst genom de nya bolagsdirektiven – hålla friheten på marknaden under kontroll. Om direktiven tillåter företagen att utan hinder utnyttja etableringsfriheten skulle det innebära en möjlighet att röra sig över de nationella gränserna utan ett överstatligt bolag och det i sin tur skulle innebära att det Privata Europabolaget inte skulle kunna hindra ett europeiskt Delaware. För det tredje finns det inget utrymme för en fungerande återinkorporering inom Unionen, d.v.s. att medlemsstaterna inte kan tillåtas dra fördel av de skatteinkomster som kan uppkomma genom en sådan flytt eftersom det skulle gynna regleverkskonkurrensen.

Denna uppsats tar sikte på att utreda vad som krävs av borgenären för att han ska anses ha uppfyllt sin bevisbörda vid preskriptionsavbrott samt hur KFM i Karlstad följer den praxis från HD som finns beträffande preskriptionsavbrott åstadkommet av gäldenären. Uppsatsen kan därför delas in i två delar där den första delen förklarar den svenska preskriptionslagstiftningen tillsammans med praxis från HD. Fokus ligger på preskriptionsavbrott åstadkommet av borgenären och den bevisbörda han då har. Både praxis och lagstiftning ger ett och samma svar, nämligen att det krävs av borgenären att han visar att de brev med preskriptionsavbrytande verkan som han sänt gäldenären även kommit fram till denne. Kan han inte bevisa detta anses fordran vara preskriberad. I uppsatsens andra del studeras dels domar från HovR och dels beslut från KFM i Karlstad. Det visar sig att det i vissa fall räckt med att borgenären endast bevisar att han avsänt brev med preskriptionsavbrytande verkan till gäldenären för att han skall anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Han behöver således inte visa att breven verkligen kommit gäldenären tillhanda. Under våren 2007 kommer HD att ta upp ett fall där en borgenär skickat nio brev till en gäldenär utan att ett enda av dem kommit i retur, trots att gäldenären hävdar att han inte mottagit något brev. HovR över Skåne och Blekinge dömde till borgenärens fördel då de fann det osannolikt att inget av dessa nio brev kommit fram till gäldenären. I kompletterande syfte har en undersökning även gjorts av rutinerna hos fem svenska inkassoföretag. Syftet med denna undersökning var att få veta vilka rutiner som finns kring registrering av utskick vid avsändande och vid eventuell returnering då det visat sig att ett utdrag från ett sådant register räckt för att bevisa att brev med preskriptionsavbrytande verkan skickats till gäldenären. Studien visade att samtliga utskick förses med en streckkod som läses av både vid avsändande och vid returnering. Dessutom sparas samtliga brev i sin helhet i en databas. Uppsatsen avslutas med att jag redogör för mina egna åsikter och dessa kan kort sammanfattas med att jag inte anser att någon lagändring på området är nödvändig, men att domstolarna bör tolka lagen så att den materiella rätten bäst tillvaratas. Jag hoppas dessutom att HD fastställer ovan nämnda dom från HovR över Skåne och Blekinge då detta skulle innebära en betydligt mer human verklighet för borgenären. / The problem this study sets out to investigate is what a creditor has to do to achive an interruption of the period of limitation according to Swedish law and also if the authority of enforcement in Karlstad follows the practice from the Swedish supreme court. In order to do that the thesis is divided into two parts. In the first part the Swedish rules of limitation are explained with focus on interruption of the period of limitation and the creditor’s burden of proof. By law and in old cases from the Swedish supreme court it’s obvious that the creditor has to prove both that he has sent letters to the debtor and that the letters have reached the debtor. If he can’t prove this the period of limitation has expired. The second part contains a study of verdicts from the court of appeal and the authority of enforcement in Karlstad. The results of the study are that in some cases it’s enough for a creditor to prove that he has sent the letters. He doesn’t have to prove that they have reached the debtor. In spring 2007 the Swedish supreme court will rule in a case concering a creditor that sent nine letters to the debtor without getting any of them in return, even though the debtor claimed that he had not recieved any letters. The court of appeal considered that the creditor had fulfilled his burden of proof only by proving that he sent the letters. The court found it unlikely that none of the letters had reached the debtor since they where sent to his address of national registration. Therefor the court considered the period of limitation interrupted. As a complement a study has been made of the routines on five Swedish debt-collection agencies. The purpose with this study was to find out how the agencies register the letters they send out and get in return since extracts from these registers has been considered enough to prove that the letters have been sent to the debtor. The result of the study shows that every letter gets a unique bar-code which is registered when the letter is sent and also if it returns to the agency. A copy of every letter is also saved in a data base. My opinion is that changes in the existing law of limitation aren’t necessary, but I also think that the courts must construe the law in order to look after the material rights. Furthermore I hope that the Swedish supreme court this spring will stipulate the above mentioned verdict from the court of appeal, since that would make things easier for the creditor in situations like the one in the case.

<!--StartFragment--> Within the near future Sweden will be facing a large number of successions of ownership  within the agriculture and forestry sector, which is why it is important to acknowledge the question of alternatives for transfer of ownership. The purpose of this thesis is therefore to analyze the existing law as well as the various options for how to transfer the ownership concerning succession of ownership within family-owned agriculture and forestry businesses. This thesis pays particular attention to the complexity of problems that refer to joint ownerships and the great importance of the emotional questions that arise when a succession of ownership is being implemented. A succession of ownership can be planned as well as unplanned. When implemented through inheritance the transfer to the younger generation is unplanned. There are several effects of an unplanned succession of ownership and these effects can be harmful for the company as well as the family. If planned preparations can be made then the process can be facilitated by the involvement of the complete family. A planned succession is carried out through purchase, gift or testament. The implementation is a lengthy process and consideration must be taken not only to the economic and legal aspects but also the emotional. A succession can lead to jealousy and arising disputes within the family during and after the succession if the emotional questions are neglected. Approximately a third of all agricultural and forestry businesses are owned by more than one person in a joint ownership. Joint ownership can arise through various different reasons such as unplanned, through inheritance or testament, or planned, through purchase or gift. Numerous problems could arise through joint ownership, for example, where there are several joint owners, there could be several different perceptions on how to manage the property. There is the possibility to apply for trusteeship for the property by a legal guardian, however, it is not suitable for every constellation. Agriculture and forestry businesses are often owned as a joint ownership despite the fact that only one of the joint owners conducts and lives on the estate. These problems illustrate that joint ownership is not recommended, and when planning the succession of property, it is always important to be aware of the negative implications of joint ownership. It is hard to define an emotional question and there is no unequivocal answer to what such a question implies. The importance of these questions during a succession of ownership should not be belittled since they can determine the outcome of the succession. The emotional questions have a great impact on the succession as a whole and involve everyone. The importance of these questions has attracted more attention during the previous years but there is still a lack of investigations within this area and it is therefore important to highlight their existence. <!--EndFragment-->

Syftet med uppsatsen är att analysera gällande rätt och de olika överlåtelsemetoder som finns vid gröna generationsskiften. Uppsatsen kommer särskilt uppmärksamma effekterna av de nya bestämmelserna, gällande skogs- och skogsskadekonto, som föreslagits av regeringen och som avses träda i kraft från och med januari 2009. Jämte det kommer även övriga skatterättsliga effekter uppmärksammas. Överlag är Sveriges företagare svaga vad gäller att planera sina generationsskiften, vilket kan leda till problem eftersom ett väl genomfört generationsskifte tar mellan tre till fem år. Det är inte enbart de ekonomiska och juridiska aspekterna som måste behandlas, utan hänsyn måste även tas till de så kallade mjuka värdena. Frågor som vem som ska ta över och hur fastigheten ska värderas måste få sina svar. Det är viktigt att ha en öppen kommunikation inom familjen så ingen känner sig åsidosatt. Oplanerade generationsskiften sker när den äldre generationen avlider och tillgångarna övergår genom arv. Huvudregeln är att den efterlevande maken ärver all kvarlåtenskap. Därefter är det den legala arvsordningen som avgör vem som har rätt till tillgångarna, vilket kan leda till att en icke lämpad person eller personer som inte kan komma överens får ta över fastigheten med samäganderätt. Planerade generationsskiften genomförs under den äldre generationens livstid. Valet av metod avgörs från fall till fall och det finns inget generellt svar på vilket alternativ som ska rekommenderas. Det är huvudsaklighetsprincipen som avgör om en överlåtelse ska klassas som köp eller gåva. Ges ett vederlag som överstiger taxeringsvärdet på fast egendom klassas överlåtelsen som köp, understiger vederlaget taxeringsvärdet klassas det som gåva. Det är direkt avgörande för om en kapitalvinst realiseras eller ej. Skogs- och skogsskadekonton ger en skogsbrukare möjlighet att fördela de ojämna resultaten i ett skogsbruk över flera år. Med dagens bestämmelser får inte skogs- och skogsskadekonton skattefritt överföras utan måste tas upp till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet. Regeringen har lagt fram ett förslag som kommer att möjliggöra en överlåtelse av skogs- och skogsskadekonton i samband med arv, testamente, bodelning och gåva till närstående. Syftet till lagförslaget är att underlätta generationsskiften av skogsfastigheter.

Detta arbete syftar till att analysera resultatet från en offentlig upphandling med syfte att förstå värdet av upphandlarens utvärderingskriterier. Genom att räkna om givna poängskalor till monetära värden ges en bild av hur upphandlaren tänkt.

Denna uppsats syftar till att utreda, precisera och analysera innehållet i den förhållandevis okända kontraktstypen outsourcingavtal. Det faktum att outsourcing idag är en vanligt förekommande transaktion gör det både möjligt och angeläget att fånga de gemensamma dragen i outsourcingavtal. Undersökningar visar också att långt ifrån alla som begagnar sig av outsourcing är nöjda med det avtal som reglerar deras affär. Den rättsvetenskapliga ansatsen är därför att belysa denna avtalstyp på samma sätt som mer konventionella avtalstyper, som exempelvis köpavtal, entreprenadavtal och hyresavtal men också mer moderna avtalstyper som franchising och leasing, har behandlats inom doktrinen.

I och med den tredimensionella fastighetsbildnings lagstiftningen möjliggörs enfastighetsindelning både horisontellt och vertikalt. Den tredimensionellafastighetsbildningen ska så långt som möjligt omfattas av den traditionellafastighetsbildnings lagstiftningen. Det krävdes dock vissa kompletteringar både med samverkansfrågor och med frågor om när den tredimensionella fastighetsbildningen är lämplig att använda. För att nybilda och ombilda fastigheter till tredimensionella fastigheter användsavstyckning, klyvning, sammanläggning och fastighetsreglering.  Innan lagstiftningen för tredimensionell fastighetsbildning tillkom användes alternativ till tredimensionelltfastighetsutnyttjande genom servitut, nyttjanderätt och gemensamhetsanläggningar.Alternativen ansågs som otillräckliga exempelvis vid komplicerande anläggningar och otillgängliga bergrum. Den tredimensionella lagstiftningen är idag ett komplement till de traditionellaalternativen att utnyttja tredimensionellt avgränsade utrymmen. För att få bilda entredimensionell fastighet krävs att det står klart att åtgärden är lämpligare än andraåtgärder med hänsyn till ändamålet, samt att särskild hänsyn ska tas till den specifikakaraktär tredimensionella fastigheter utgör. Det lämplighetsvillkor som uppställts är en begränsning i möjligheten tilltredimensionell fastighetsbildning. Begränsningen kan undandra fördelar förfastighetsägare som kan uppnå det avsedda ändamålet med de traditionella alternativen men skulle föredra att utrymmet i fråga blev en egen tredimensionell fastighet.Framställningens slutsats är att lämplighetsvillkoret för den tredimensionella fastighetsbildningen ska vara lämpligare än annan fastighetsbildning, är för restriktiv och bör utgå.

Swedish family companies are facing a tremendous change in the form of generation changes because of the large part of owners that are about to retire. If all 45 000 to 50 000 family companies ceases to exist, Sweden looses a significant part of business trade. There are numbers of different methods for an older generation of owners to transfer their companies to a younger generation such as inheritance, gift, will, internal stock transfer, division’s etc., where inheritance is the most complex area. That an owner of a company dies without any plan for the future of the company is not preferable because the rules of legal successions occur. The law system regarding inheritance is usually not a good method since the surviving wife, who has the primary right to the inheritance, may not be interested in the company. A further complication is when the deceased has a child with another woman because the child has better right to the inheritance than the surviving wife. As a result both the child and the surviving wife has legal inheritance of shares in the company and different opinions of the various owners of the company can lead to devastating consequences such as closure. Since many problems arise from succession I ask myself if ärvdabalken (1958:637) should be reformed? The owner of the company can instead create a will where the shares are allocated according to his wish. This method is more preferable than the succession because the rules of inheritance can be excluded. Another advantage with the will as a method for transfer of family-owned businesses is that the owner can make conditions by writing that the shares shall be private property for the recipient. Therefore the family company can stay within the family in case of divorce or decease. / Sverige och dess familjebolag står inför en omvälvande förändring, i form av generationsskiften, då en stor del av familjebolagsägarna är beredda att gå i pension. Det finns ett antal olika metoder för att företa ett generationsskifte, såsom arv, gåva, intern aktieöverlåtelse, testamente, underprisöverlåtelse med mera, där arv utgör det mest komplexa området. Alla metoder har sina för- och nackdelar, men vikten läggs vid arv och testamente. Att en företagsledare avlider utan att planera ett skifte, är inte att föredra, just eftersom den legala arvsordningen tar över. Arvsordningen är oftast inte ett bra alternativ, då förvärvaren av kvarlåtenskapen är efterlevande maka som kanske inte har något intresse i företaget. Problem kan därför uppstå och företaget kan komma att upplösas. En ytterligare komplikation uppstår om arvlåtaren har särkullbarn. Det innebär att både den efterlevande makan och särkullbarnet blir ägare till aktierna, eftersom särkullbarn har bättre rätt till arv än efterlevande maka. Då många svårigheter uppkommer genom arvsrätten, ställer jag mig frågan om ärvdabalken (1958:637) borde reformeras? Att företagsägaren istället upprättar ett testamente, där andelarna fördelas enligt dennes vilja, är att föredra framför arvsordningen. Där kan testatorn själv bestämma vem som ska ta över företaget då han avlider. Härigenom kan arvsordningen sättas ur spel. En fördel är även att testatorn kan villkora ett förordnande om att företagsandelarna ska utgöra mottagarens enskilda egendom vid skilsmässa eller dödsfall. Det resulterar i att företaget stannar inom familjen.