Uppsatsen handlar om återvinning i konkurs vilket regleras i 4 kapitlet konkurslagen. Uppsatsen är främst inriktad på den generella återvinningsregeln i 4 kap. 5 § KL och återvinning av betalning i 4 kap. 10 § KL. I 4 kap. 10 § KL finns tre rekvisit för när en återvinning av betalning kan ske och det är om betalningen skett i förtid, om betalningen skett med osedvanliga betalningsmedel eller om betalningen avsevärt försämrat gäldenärend ekonomiska ställning. Det finns dock en möjlighet att undgå återvinning och det är om betalningen är att anse som ordinär. Frågan om återvinning har de senaste fem åren inte varit uppe till bedömning i avsevärt många fall, men det går att konstatera att rättstillämpningen gärna beviljar återvinning och det tror jag beror på det preventiva syfte återvinningsreglerna har.

No description available.

The meaning of the covert co-ownership is that the parties must have intended that the property should be their common. A party must, to be able to claim ownership, have con-tributed to the acquisition financing through the financial contribution. Further shall the fact that the property should be their common be agreed or have been assumed by the par-ties. There are the circumstances for the purchase that should be considered in determining if covert co-ownership is presumed. Covert co-ownership has been established although one party only contributed a small part to the acquisition. The party with a possible loan is also considered to have acquired the property, although the party who claims to be the hidden owner is the one who pays the loan. If one of the parties has received a soft loan or a preferential price, the difference seems to be viewed as a financial contribution, which al-so applies to work on the property. The requirements for covert co-ownership of property is the same at cohabitation compared with marriage and case law in the area ends in the same result, so there is no difference for the two forms of relationship. Although the par-ties have established cohabitation agreement or marriage contract for a property have co-vert co-ownership still been considered to exist. The perception is not in that clear condi-tion which had to be expected in the current situation. The fact that case law does not al-ways reach the same result also shows that there are no clear conditions to follow for when the covert co-ownership shall be deemed to be achieved, despite the requirements estab-lished.

In the era of digitalization, legislation formed in another time can fail to accommodate modern society’s rapidly changing practices. Negotiable debt instruments (sw. löpande skuldebrev) have traditionally been in paper form and thus the legislation surrounding it, mainly the act on instruments on debt (sw. lagen (1936:81) om skuldebrev), is based on the assumption that negotiable debt instruments exist in physical form. In line with digitalization, electronic negotiable debt instruments have emerged on the market which pose into question whether new technology in the form of electronic negotiable debt instruments can be aligned with the current legislation. The main problem experienced by courts and administrative authorities is whether it is enough for an electronic negotiable debt instruments to meet the requirement of the letter of the law or if further legal requirements exists. The answer was recently delivered by the Supreme Court of Sweden who established that electronic negotiable debt instruments can exist provided that they enable the same control over the information of the debt, that functional substitutes for possession of the document exists and that the protective aims of the act on instruments on debt is upheld. The decision by the Supreme Court clarifies what the established law for electronic negotiable debt instruments is but offers little practical guidance as how the Supreme Court’s requirements are to be met from a practical point of view. Thus, this essay looks at three practical solutions for electronic negotiable debt instruments; legislative solutions, contractual solutions and technical solutions, and evaluate them against the established law. This evaluation results in varying compatibility with the established law but illustrate that there are practical solutions that could be adapted to fit electronic negotiable debt instruments and be legally enforceable, provided a teleological interpretation of debt collecting laws and ordinances. The essay concludes with a discussion as to the disincentives and incentives for the legislator or market participants to choose to take one or more of the solutions into practice and if so what solution would be preferable. It is argued that contractual and technical solutions are preferred as they do not require a new system of legislation. However, from a practical point of view it is argued that the legislator should clarify the status of electronic negotiable debt instruments in current legislation and ordinances that govern the Swedish Enforcement Authority in their debt collecting practice.

Dependent guarantees (e.g., suretyship), has been sparsely commented on in Swedish legal literature and questions regarding certain main characteristics of the obligation have not been examined in detail. Despite this, the security is of practical importance and a considerable number of cases regarding guarantees have been handled in the courts. A typical situation is that a guarantor argues that his obligation should be reduced due to circumstances pertaining to the secured obligation or the relationship between the parties of the secured obligation. When judging such cases – and when interpreting judgments of such cases – the guarantee’s character as dependent to the secured obligation could be of im-portance. If the guarantee is dependent to the main obligation, changes or flaws in the main obligation or the relationship between the parties to that obligation could be used as an argument for reducing the guarantor’s obligation. However, the meaning of this dependency is quite unclear. In essence: the legal effects (if any) of the dependent character are debated and have not been examined thoroughly. Especially according to a certain “practical” perspective, the dependency is simply a definition and an abstraction that cannot be used to adjudicate specific cases; instead, practical considerations should prevail. This perspective is a reaction against an older “theoretical” perspective, in which the dependency of the obligation was seen as a valid reason for deciding cases and defining and organizing obligations. This conflict is familiar in Scandinavian legal literature; critique of the use of definitions, abstractions and legal concepts in legal reasoning has in many ways shaped the legal discourse of the 20th century. In this thesis, the meaning of – and different perspectives on – the concept of dependency is examined with the purpose of providing both knowledge and dis-cussion of it. In chapter 2, the definitions of dependent guarantees are examined with focus on their dependent character. The discussion is continued in chapter 3, where the abovementioned practical and theoretical perspectives are investigated. In chapter 4, the influence of the concept of dependency in practice is assessed, mainly by analyzing cases from the Swedish Supreme Court. Finally, in chapter 5, the results are summarized and an idea that the different perspectives could be seen as an expression of the difference between interpretation and argumenta-tion, is repeated and elaborated. The inquiry shows that the examined types of guarantees are dependent in an economic sense, in that the purpose is to secure another obligation, but that the legal implication of that circumstance is debated. Relevant precedents form the Swedish Supreme Court could be interpreted differently and does notconclusively show whether the concept of dependency was applied as an argu-ment or not. The main accomplishment is that the thesis offers a thorough anal-ysis of the concept of dependency and different perspectives on its feasibility as a legal argument. Other texts on the subject are not as detailed, especially regard-ing the underlying theoretical or ethical reasons for ascribing the concept of de-pendency importance or not. Hopefully, the results can be of interest for further studies of dependent guarantees and used as a basis for deciding whether to use the concept of dependency as a legal argument or not.

<p>Denna uppsats tar sikte på att utreda vad som krävs av borgenären för att han ska anses ha uppfyllt sin bevisbörda vid preskriptionsavbrott samt hur KFM i Karlstad följer den praxis från HD som finns beträffande preskriptionsavbrott åstadkommet av gäldenären. Uppsatsen kan därför delas in i två delar där den första delen förklarar den svenska preskriptionslagstiftningen tillsammans med praxis från HD. Fokus ligger på preskriptionsavbrott åstadkommet av borgenären och den bevisbörda han då har. Både praxis och lagstiftning ger ett och samma svar, nämligen att det krävs av borgenären att han visar att de brev med preskriptionsavbrytande verkan som han sänt gäldenären även kommit fram till denne. Kan han inte bevisa detta anses fordran vara preskriberad.</p><p>I uppsatsens andra del studeras dels domar från HovR och dels beslut från KFM i Karlstad. Det visar sig att det i vissa fall räckt med att borgenären endast bevisar att han avsänt brev med preskriptionsavbrytande verkan till gäldenären för att han skall anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Han behöver således inte visa att breven verkligen kommit gäldenären tillhanda. Under våren 2007 kommer HD att ta upp ett fall där en borgenär skickat nio brev till en gäldenär utan att ett enda av dem kommit i retur, trots att gäldenären hävdar att han inte mottagit något brev. HovR över Skåne och Blekinge dömde till borgenärens fördel då de fann det osannolikt att inget av dessa nio brev kommit fram till gäldenären.</p><p>I kompletterande syfte har en undersökning även gjorts av rutinerna hos fem svenska inkassoföretag. Syftet med denna undersökning var att få veta vilka rutiner som finns kring registrering av utskick vid avsändande och vid eventuell returnering då det visat sig att ett utdrag från ett sådant register räckt för att bevisa att brev med preskriptionsavbrytande verkan skickats till gäldenären. Studien visade att samtliga utskick förses med en streckkod som läses av både vid avsändande och vid returnering. Dessutom sparas samtliga brev i sin helhet i en databas.</p><p>Uppsatsen avslutas med att jag redogör för mina egna åsikter och dessa kan kort sammanfattas med att jag inte anser att någon lagändring på området är nödvändig, men att domstolarna bör tolka lagen så att den materiella rätten bäst tillvaratas. Jag hoppas dessutom att HD fastställer ovan nämnda dom från HovR över Skåne och Blekinge då detta skulle innebära en betydligt mer human verklighet för borgenären.</p> / <p>The problem this study sets out to investigate is what a creditor has to do to achive an interruption of the period of limitation according to Swedish law and also if the authority of enforcement in Karlstad follows the practice from the Swedish supreme court. In order to do that the thesis is divided into two parts. In the first part the Swedish rules of limitation are explained with focus on interruption of the period of limitation and the creditor’s burden of proof. By law and in old cases from the Swedish supreme court it’s obvious that the creditor has to prove both that he has sent letters to the debtor and that the letters have reached the debtor. If he can’t prove this the period of limitation has expired.</p><p>The second part contains a study of verdicts from the court of appeal and the authority of enforcement in Karlstad. The results of the study are that in some cases it’s enough for a creditor to prove that he has sent the letters. He doesn’t have to prove that they have reached the debtor. In spring 2007 the Swedish supreme court will rule in a case concering a creditor that sent nine letters to the debtor without getting any of them in return, even though the debtor claimed that he had not recieved any letters. The court of appeal considered that the creditor had fulfilled his burden of proof only by proving that he sent the letters. The court found it unlikely that none of the letters had reached the debtor since they where sent to his address of national registration. Therefor the court considered the period of limitation interrupted.</p><p>As a complement a study has been made of the routines on five Swedish debt-collection agencies. The purpose with this study was to find out how the agencies register the letters they send out and get in return since extracts from these registers has been considered enough to prove that the letters have been sent to the debtor. The result of the study shows that every letter gets a unique bar-code which is registered when the letter is sent and also if it returns to the agency. A copy of every letter is also saved in a data base.</p><p>My opinion is that changes in the existing law of limitation aren’t necessary, but I also think that the courts must construe the law in order to look after the material rights. Furthermore I hope that the Swedish supreme court this spring will stipulate the above mentioned verdict from the court of appeal, since that would make things easier for the creditor in situations like the one in the case.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syftet med uppsatsen är att utröna om det finns omständigheter som medför att säljare av fast egendom blir skyldig att upplysa köparen om fel i fastigheten. Min frågeställning är således om säljare av fastighet har någon upplysningsplikt. I uppsatsen har jag använt traditionell rättsdogmatisk metod.</p><p> </p><p>En fastighet kan vara behäftad med två huvudtyper av fel, konkreta fel och abstrakta fel. Ett konkret fel föreligger om fastigheten avviker från en mellan parterna avtalad standard. Om avtalet inte innehåller några uppgifter om fastighetens standard men avviker från vad köparen haft anledning att räkna med vid köpet föreligger ett abstrakt fel. Det finns tre olika typer av abstrakta fel, rättsliga fel, rådighetsfel och faktiska fel. För att köparen ska ha rätt att åberopa ett fel och göra en påföljd gällande krävs att felet är relevant. De konkreta felen är relevanta i sig, just i egenskap av att vara konkreta. Utgångspunkten när det gäller de faktiska felen är att köparen har så kallad undersökningsplikt och vid rättsliga fel och rådighetsfel skyddas köparens goda tro. Säljaren kan begränsa sitt felansvar genom friskrivning.</p><p> </p><p>Säljare har ingen lagstadgad upplysningsplikt. Säljare har dock upplysningsplikt vid så kallade totala påföljdsfriskrivningar och vid rättsliga fel och rådighetsfel. När det gäller de faktiska felen är säljarens upplysningsplikt en omdiskuterad fråga. Frågan har berörts i fyra stycken rättsfall. I två av rättsfallen ålades säljaren upplysningsplikt och i två av fallen inte. Den viktigaste skillnaden jag kan se mellan rättsfallen är att två handlar om fel utanför fastighetens gräns medan de två andra handlar om fel inom fastigheten. Det är främst ett av rättsfallen som skapat debatt. I det rättsfallet ålades säljaren upplysningsplikt för ett upptäckbart fel utom fastigheten bland annat på grund av att säljaren kände till felet och borde ha förstått att uppgiften hade kunnat vara avgörande för köparens beslut om han skulle köpa fastigheten eller inte. I doktrinen sägs allt från att den domen är mycket välskriven till att domen är helt felaktig och endast kan anses ha ett begränsat prejudikatvärde. Omständigheter som har kritiserats i doktrinen är att HD ålagt säljare upplysningsplikt då felet varit lätt för köparen att upptäcka. Vidare kritiseras HD för att ha tagit den upplysningsplikt som stadgas i köplagen för säljare av lös egendom som intäkt för att ålägga säljare av fast egendom upplysningsplikt. Kritik har även riktats mot att HD valde att tillämpa felreglerna i 4 kap JB och inte reglerna om ogiltighet i avtalslagen. Den aktuella domen har dock även försvarats.</p>

<p>This paper considers the Swedish regulations of purchase taking the perspective of private persons as a starting point. The law of purchase from the year 1990 is applicable on a number of legal purchase situations where the contracting parties varies. Nevertheless, the law is mainly focused on the purchase between businessmen. This places private persons on level with businessmen, since they are given equal responsibility regarding legal knowledge and the drawing up of contracts.</p><p> </p><p>In order to get a deeper knowledge of the law of purchase and to reach an understanding of how it should be interpreted we have studied the government bill on the law, cases from the Supreme Court, doctine on the area and legal articles. The purpose with this paper is to examine whether the law of purchase from the year 1990 is too old to be applicable on private purchases today. The reason would be the trade which has been modernised through the increased use of the Internet. Almost 90 % of the trade between private persons takes place through the Internet. Our intention is also to emphasise that the law of purchase lays too much responsibility on private persons and gives them too little protection at private purchases.</p><p> </p><p>Since the law of purchase concentrates on trade between businessmen in the first place it is most suitable for people with legal knowledge. Hence it does not seem logical that it also applies on trade between private persons. The interpretation of the law might be difficult because of its vague wording. Several rules can make it problematic for a purchaser with low knowledge of the rules to invoke the sellers responsibility for a defective good. Moreover, according to the law the purchaser has a duty to inspect the good and this must be done carefully in order to avoid a situation where the seller will be able to escape from his responsibility.</p><p> </p><p>As a result of this the law of purchase do not guarantee private persons any protection in practise. Since contracts are superior to the law it is possible to agree that rules involving protection should not be valid. To avoid insecurity and to secure evidence it is therefore important that the contracting parties carefully draft their contract. A comparison to the legal minimum protection of consumers clearly shows that the protection in the law of purchase seems relatively weak. Furthermore, because the law shall be interpreted in the light of secondary sources of law, which demands exstensive legal knowledge of the general public, legal security might be negatively affected.</p><p> </p><p>We claim that it would be possible to reach a better harmonisation between the law of purchase and the current trade behaviour through a distinction between the regulation of trade between businessmen and the trade between private persons and also by introducing cogent rules for private persons.</p>

Den här magisteruppsatsen analyserar domen mot Microsoft i EG-domstolens första instans. Domen fastställde att Microsoft genom användningen av kopplingsförbehåll, missbrukat sin dominerande ställning enligt artikel 82 i EG-fördraget. Kopplingsförbehållet i det aktuella fallet bestod i att Microsoft uteslutande sålde två separata produkter tillsammans, operativsystemet Windows och mediaspelaren Windows Media Player. Före Microsoft-fallet tillämpades inom EG-rätten ett per se-förbud mot kopplingsförbehåll, vilket innebar att de automatiskt ansågs olagliga utan att effekterna av det individuella kopplingsförbehållet utreddes. Kopplingsförbehållet i Microsoft-fallet ansågs däremot ha en så komplicerad karaktär att en vidare utredning var nödvändig. Därför gjordes en övergång från per se-förbudet till en bedömning med inslag av rule of reason. Den nya bedömningen innebar bland annat en granskning av den effekt som kopplingsförbehållet hade på marknaden. Det var också möjligt för Microsoft att visa att kopplingsförbehållet hade konkurrensfrämjande effekter och effektivitetsvinster som övervägde kopplingsförbehållets konkurrenshämmande effekter, vilket skulle anses som sakligt skäl. Om det bedömdes att det fanns sakliga skäl till kopplingsförbehållet, skulle det kunna tillåtas. I ett närmast identiskt fall av kopplingsförbehåll i USA, även det gällande Microsoft, ansågs en bedömning enligt rule of reason vara bättre än tillämpningen av ett per se-förbud. Det fanns dock betydande skillnader mellan den rule of reason-bedömning som förespråkades i USA och den europeiska bedömningen som hade inslag av rule of reason. I USA ansågs exempelvis testet som användes för att fastslå att kopplingsförbehållet bestod av två separata produkter som alltför tillbakablickande och riskerade att hämma teknologisk utveckling och innovation. Det synsättet fanns inte i Europa och därför tillämpades testet vid bedömningen av Microsofts kopplingsförbehåll. Den europeiska metoden för att bedöma kopplingsförbehåll ställde överlag betydligt hårdare krav på svaranden än den amerikanska motsvarigheten. I det europeiska fallet var det upp till Microsoft att visa att kopplingsförbehållet var ”indispensible”, det vill säga nödvändigt för att effektivitetsvinsterna och de konkurrensfrämjande effekterna skulle erhållas. Något krav på svaranden att visa att kopplingsförbehållet var nödvändigt ställdes inte i USA. Trots att vi ställer oss positiva till avsteget från ett per se-förbud, anser vi att det nya sättet att bedöma kopplingsförbehåll har svagheter. Metoden att fastslå effekterna av kopplingsförbehållet är mycket spekulativt och kravet på att svaranden måste visa att kopplingsförbehållet är nödvändigt för att uppnå konkurrensfrämjande effekter är alltför hårt. Det råder fortfarande osäkerhet kring vilka konsekvenser den nya europeiska metoden kommer att få i framtiden vid bedömningen av kopplingsförbehåll enligt artikel 82 i EG-fördraget. Sedan Microsoft-fallets avgörande har det inte tagits upp något annat fall av kopplingsförbehåll, varken av Kommissionen eller EG-domstolen. Det är därför än så länge oklart om per se-förbudet är avskaffat och en rule of reason-inriktad bedömning kommer att göras i fortsättningen.

The legal discourse about bankruptcy matters is blurred and often inconsistent as regards the legal classification. That is detrimental, because the legal classification determines not the final and multilayered rule, but the starting point for the legal argumentation and several fundamental issues of law, such as the creditors’ relation to the bankruptcy estate, the character of debtor’s divestment and the ownership of the estate. Bankruptcy can, in short, be classified as a complex civil litigation between partly the creditors and the debtor, partly the creditors mutually (the Litigation Theory), complemented by a principle that the debtor loses his legal capacity upon the opening of the proceeding (the Administration Theory). Another possibility is that bankruptcy should be regarded as a general distraint upon debtor’s assets, legally domiciled in the law of distraint. A third alternative is that bankruptcy is a trust for the distribution of debtor’s assets, similar to the division which must be made when a person is dead or disappeared (the Distribution Theory). A fourth possibility is that bankruptcy should be analyzed in the law of corporate entities. Then, bankruptcy briefly means that a bankruptcy estate is formed and immediately put into winding up (the Corporate Theory). The hallmarks of the Corporate theory are the special features that the creditors (neither the debtor nor the stakeholders or the property right holders) are members (shareholders) in the bankruptcy estate (the debtor only has the right to the residuals when the distribution is made) and that the ownership of the assets is legally transferred to the bankruptcy estate. The purpose of the thesis is to elucidate the ambiguity of the legal discourse and to present the Corporate Theory, which, in my opinion, has important advantages. The thesis starts with an introduction which is followed by some historical and comparative remarks (chapter 2 regarding Roman law and the law of the other Nordic countries except for Iceland). Chapter 3 briefly delineates the different theories. The Corporate Theory is developed in the following chapters of the thesis. Chapter 4 outlines the phases of the bankruptcy proceeding. Chapter 5 describes and exemplifies the systematics. Chapter 6 regards the bankruptcy estate in its qualification as a corporate entity. Chapter 7 concerns the organs of the bankruptcy estate, chapter 8 the enterprise and the objectives. The ownership of the assets is developed in chapter 9. Chapter 10 focuses on the different kind of interestholders in the bankruptcy estate. Chapter 11 and 12 regard the relation between the creditors; chapter 11 calls the shares into attention, while chapter 12 deals with some procedural aspects. Chapter 13 highlights the relation between debtor and creditor. That relation must be distinguished from the relation between the bankruptcy estate and its stakeholders (chapter 14). The thesis closes by a summarizing and evaluating rounding off in Swedish and English (chapter 15 and 16).