Bakgrund: Antalet äldre i Sverige och världen som har behov av hälso- och sjukvård i hemmet ökar. I Sverige sker en omställning av hälso- och sjukvården till God och nära vård i vilket patientens delaktighet är central. Fysioterapeuter som arbetar med äldre patienter i ordinärt boende behöver arbeta personcentrerat och stötta patienten med sin egenvård för att möjliggöra delaktighet.   Syfte: Syftet med studien var att beskriva fysioterapeuters erfarenhet av äldre patienters delaktighet i sin rehabilitering i ordinärt boende.   Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Åtta intervjuer genomfördes med fysioterapeuter inom kommunal hälso- och sjukvård. Studien analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Ur resultatet framkom tre övergripande kategorier: 1) Faktorer som möjliggör delaktighet,  2) Delaktighetens barriärer och 3) Ett mer självständigt liv.  Slutsats: Ökad patientdelaktighet kan leda till bättre behandlingsresultat, förbättrad hälsa, mer självständiga patienter och egenmakt för patienten. Att fysioterapeuter arbetar strukturerat personcentrerat och aktivitetsinriktat, genom att lyssna in och vägleda patienten samt ge stöd till egenvård, kan främja patienternas självständighet. Fysioterapeuters yrkeserfarenhet samt tydliga aktivitetsmål bidrar till personcentrerad behandling. Anhörigas inställning, patientens förmåga och vilja att delta, brist på erfarenhet i yrket samt brist på tid, resurser och personalens arbetsmiljö i patientens hem visade sig vara barriärer för delaktighet. / Background: The number of older people in Sweden and globally who need health care at home is increasing. In Sweden, care is being transformed into Good and close care (Directly translated from God och nära vård), of which the patient's participation is central. Physiotherapists who work with older patients in ordinary housing need to work person-centred and support the patient with their self-care to enable participation. Aim: The aim of the study was to describe physiotherapists 'experience of older patients' participation in their rehabilitation in their home.   Method: Qualitative method with an inductive approach. Eight interviews were conducted with physiotherapists in municipal health care. The study was analyzed with qualitative content analysis. Results: The results revealed three overarching categories: 1) Factors that enable participation, 2) Barriers to participation and 3) A more independent life. Conclusion: Increased patient participation can lead to better treatment results, improved health, patients that are more independent and autonomy. Physiotherapists working in a structured person-centred and activity-oriented way, by listening to and guiding the patient and providing sufficient support for self-care, can promote patients' independence. Physiotherapists’ professional experience and clear activity goals contribute to person-centred treatment. Relatives’ attitudes, the patient’s ability and willingness to participate, lack of time, resources and the staff’s work environment in the patient’s home proved to be barriers to participation.

Bakgrund: Vård i hemmet tycks bli allt mer nödvändigt när befolkningen blir allt äldre och det förordas i nationella utredningar om framtidens vårdorganisation. Det finns dock stora utmaningar med att förflytta vård av akut sjuka patienter från akutmottagningar till patienters hem.  Syfte: Studiens syfte är att beskriva erfarenheter av den mobila vården. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomförs med 12 personer med erfarenhet av mobil vård i Sverige, så som sjuksköterskor, läkare, tjänstemän och politiker. Kvalitativ latent innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Studiens resultat redovisas utifrån ett tema “En holistisk vård given genom samverkan i patientens hemmiljö”, med tre huvudkategorier “gränslöst samarbete”, “resurser i närmiljö” och “helhetssyn av patienten”.  Studiens resultat visade att samverkan är av stor vikt för fungerande mobil vård. Det behövs både organisatoriskt samarbete mellan olika vårdorganisationer och ett nära samarbete mellan de olika läkare och sjuksköterskor som har hand om samma patient för att de ska kunna ta ett gemensamt ansvar för patienten. Eftersom mobil vård främst används för äldre multisjuka behövs en helhetssyn på patienten, där mobil vård ger patienter och anhöriga en upplevelse av trygghet. Slutsats:  Studien antyder att den mobila vården ses som en rörlig vård som kommer till den vårdsökande och inte tvärtom. Resurserna fördelas där de gör mest nytta, det vill säga närmast individen. Den mobila vården ses som ett komplement till den traditionella sjukhusvården. Det innebär ett annorlunda arbetssätt som kräver ett tätt samarbete mellan olika personalkategorier och organisationer, där det inte pratas om gränser utan om patientens behov och situation. / Introduction: Provision of mobile care at the home of patients appears to become necessary as the population becomes increasingly older. But there are challenges in moving acute care from hospitals to the home of patients. Aim: The aim of the study is to describe the experiences of the mobile care. Method: Semi structured interviews are conducted with 12 persons with experience of mobile care in Sweden, such as nurses, doctors, civil servants and politicians. Qualitative latent content analysis was used as an analysis method. Result: The study's result is presented on the basis of a theme "A holistic care given through collaboration in the patient's home environment", with three main categories "borderless cooperation" "resources in the immediate environment" and "holistic view of the patient". The results show that cooperation is of utmost importance to achieve functioning mobile care. Cooperation both on an interorganizational level and on a close teamwork level is required for all of the involved parties in mobile care to take on a joint responsibility for the patient. As mobile care is foremost provided to elderly multimorbid patients, a comprehensive view on patient care is required in which the patient and its relatives experience security. Conclusion: This study suggests that mobile care is seen as a moving care that comes to the seeking person and not the other way around. The resources are distributed where they make the most use, that is, closest to the individual. Mobile care is seen as a complement to the traditional hospital care. This means a different way of working that requires close collaboration between different categories of personnel and organizations, where it does not talk about boundaries but about the patient's needs and situation.

Stroke is a leading cause of disability worldwide, and access to rehabilitation is crucial for recovery. This study examines the potential of digital technologies to improve the rehabilitation experience of stroke survivors in Scania, Sweden. The use of digital tools and telerehabilitation in stroke rehabilitation in Scania remains largely unexplored. Through qualitative interviews with 12 stroke survivors, 1 stroke survivor relative, and 6 healthcare professionals, this study identifies four key themes that play a significant role in the rehabilitation process: Access to care and rehabilitation, Motivation, Psychological and emotional needs, and Social support net. Based on these findings, the study proposes several "digital suggestions" to improve the rehabilitation process, including utilizing digital physio- and occupational therapy and improving alignment between various digital systems within the region. The study emphasizes the importance of individual adaptation in stroke rehabilitation, which aligns with the overarching goal of Swedish healthcare to provide patientcentered care. The findings of this study can inform future work with digital opportunities in Scania's stroke care and rehabilitation, potentially leading to better outcomes for stroke survivors.