Bakgrund: Tidigare forskning har visat att den aeroba kapaciteten i delar av den svenska befolkningen har försämrats under en längre tid. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka ifall de mönstrande ungdomarna för åren 2001, 2008 och 2018 följer samma nedåtgående trend när det gäller aerob kapacitet som tidigare forskning har visat för andra delar av befolkningen. Samt undersöka om en liknande nedåtgående trend går att hitta för muskelstyrka. Metod: Data som samlades in var från Rekryteringsmyndighetens mönstringstester för åren 2001(män N=18 074, kvinnor N=487), 2008(män N=15709, kvinnor N=911) och 2018(män N=4453, kvinnor N=1346). Dessa data jämfördes emot varandra med ett t-test. Data som analyserades var muskelstyrka, aerob kapacitet och vikt. Resultat: Resultatet för kvinnor och män när det gäller aerob kapacitet minskade med 7 % för kvinnor respektive 8 % för män från året 2001. Resultatet gällande muskelstyrka ökade med 8 % för kvinnor och 11 % för män från året 2001. Slutsats: Den minskade aeroba kapacitet ligger i linje med den tidigare forskningen som visar en försämring hos både kvinnor och män. Trenden när det gäller muskelstyrka visar en förbättring hos både kvinnor och män. Detta öppnar frågan för vad dessa trender beror på?

Koffein är en populär substans som konsumeras i stora mängder världen över och dess prestationshöjande effekt har studerats i många studier genom åren. Framför allt ses en effekt vid uthållighetstest på 30-60 min vid intag av 3-6 mg/kg koffein. I denna studie med 10 måttligt tränade individer med oregelbundna konsumtionsvanor av koffein var syftet att undersöka om muskulär uthållighet kan öka efter koffeinkonsumtion. Studien bestod av ett cykeltest och ett efterföljande benpresstest på 65 % av maximal ansträngning där varje individ genomförde ett placebotest och ett koffeintest. Studiens dos av 200 mg koffein motsvarade för samtliga testpersoner en låg dos som understeg 3 mg/kg kroppsvikt. Konsumtion av koffein resulterade i en signifikant minskning av pulsen efter koffeinkonsumtion med ett p-värde på 0,045. Vid koffeinintag var medelpulsen 77,9 ± 6,6 och 82,2 ± 7,2 vid intag av placebo där det i genomsnitt var en pulsminskning på 5,2 % och 4,3 slag mindre/minut av koffein. Den upplevda ansträngningen skattades också lägre vid intag av koffein men skillnaden mellan koffein och placebo var inte signifikant (p=0,18). Den upplevda ansträngningen skattades till 14,4 ± 1,9 med koffein och 16 ± 2,5 med placebo. I benpresstestet genomförde koffeingruppen 1,9 repetitioner fler än i placebogruppen med ett medelvärde på 21,5 ± 6,5 och 19,6 ± 6,4. Skillnaden mellan koffein och placebo var dock inte signifikant med ett p-värde på 0,317. Studien visar att koffein i låga doser kan påverka ansträngningsgraden men en signifikant ökning av den muskulära uthålligheten med ett benpresstest uteblev.

Bakgrund: Hjärt- och kärlsjukdom är idag den vanligaste dödsorsaken nationellt och internationellt. Hälso- och sjukvården bör erbjuda individanpassad fysisk träning efter inträffad hjärthändelse. För att möjliggöra individanpassad fysisk träning bör patienten genomgå pre-exercise screening. Kunskapen om förändringar av hjärtfrekvens (HF) och systoliskt blodtryck (SBT) under symtombegränsat cykeltest vid pre-exercise screening av personer efter hjärthändelse är idag begränsad. Syfte: Huvudsyftet i denna studie var att i) undersöka förändring av HF och SBT hos personer som genomgått hjärthändelse under ett symtombegränsat cykeltest. Vidare var delsyftet att ii) undersöka eventuell korrelation mellan aerob prestationsförmåga och greppstyrka respektive muskulär uthållighet samt att iii) jämföra deltagarnas greppstyrka med referensvärden. Metod: Data som analyserats är insamlat från pre-exercise screening efter hjärthändelse och 68 deltagare inkluderades (median [25e percentilen; 75e percentilen] ålder, 66,4 [59,6; 71,7]; 89,7% män). Vid pre-exercise screening utfördes ett symtombegränsat cykeltest, där HF och SBT mättes med tidsintervall enligt standardiserat protokoll. Deltagarna fick även genomgå tester för muskulär uthållighet samt greppstyrka. Resultat: 68 deltagare genomförde symtombegränsat cykeltest, 59 genomförde test av greppstyrka, 60 axelflexionstester samt 59 tåhävningstester. HF och SBT ökade 14,5 (10; 18,5) slag/minut respektive 15 (10; 25) mmHg per belastningsnivå. HF sjönk i median 21,5 (15; 30,25) slag/minut 1 minut efter avslutat test. En stark korrelation sågs mellan maximal greppstyrka och peak prestationsförmåga (W) vid cykeltest (Rho=0,600, p<0,001).  Slutsats: Vårt resultat visar på en linjär ökning av HF och SBT samt en tydlig Heart Rate Recovery efter avslutat test, vilket överensstämmer med en frisk befolkning. Då greppstyrka har ett prognostiskt värde och att vi här visar att greppstyrka har en stark korrelation med peak prestationsförmåga rekommenderar vi att inkludera greppstyrka vid pre-exercise screening.