<h1><h1>Sammanfattning</h1><p>Syftet med vår studie är att undersöka anhörigas erfarenheter från det att deras närstående personlighetsförändras på grund av sin demenssjukdom tills de anhöriga accepterar en placering för dem på ett särskilt boende. När vi talar om anhöriga avser vi informanterna och när vi talar om närstående avser vi de demenssjuka. Den grupp av demenssjuka vi inriktar oss på är yngre dementa personer som fått diagnosen demens före 65 års ålder. I våra yrkesarbeten har vi kunnat se att dessa personer och deras anhöriga genomgår en annan process än vad som är fallet när individer har åldersdemens. Det vi bland annat kunnat se är att både anhöriga och de personer som får diagnosen ofta tappar tron på framtiden för att sjukdomen gör att det sociala livet och det egna förhållandet stannar av beroende på att vänner och andra anhöriga har svårt att hantera det nya beteendet som glömska, aggressivitet och oro. De anhöriga känner sig även lurade av att deras närstående i så tidig ålder blev sjuka och att de inte fick uppleva ålderdomen tillsammans.</p><p> </p><p>Vi har i vår studie kunnat se hur de anhöriga har pendlat mellan makt, vanmakt och till slut motmakt under processen som de genomgått tillsammans med sina närstående. I vår studie gjordes fyra intervjuer med anhöriga som har en närstående i gruppen yngre dementa.</p></h1>

Sammanfattning Syftet med vår studie är att undersöka anhörigas erfarenheter från det att deras närstående personlighetsförändras på grund av sin demenssjukdom tills de anhöriga accepterar en placering för dem på ett särskilt boende. När vi talar om anhöriga avser vi informanterna och när vi talar om närstående avser vi de demenssjuka. Den grupp av demenssjuka vi inriktar oss på är yngre dementa personer som fått diagnosen demens före 65 års ålder. I våra yrkesarbeten har vi kunnat se att dessa personer och deras anhöriga genomgår en annan process än vad som är fallet när individer har åldersdemens. Det vi bland annat kunnat se är att både anhöriga och de personer som får diagnosen ofta tappar tron på framtiden för att sjukdomen gör att det sociala livet och det egna förhållandet stannar av beroende på att vänner och andra anhöriga har svårt att hantera det nya beteendet som glömska, aggressivitet och oro. De anhöriga känner sig även lurade av att deras närstående i så tidig ålder blev sjuka och att de inte fick uppleva ålderdomen tillsammans.   Vi har i vår studie kunnat se hur de anhöriga har pendlat mellan makt, vanmakt och till slut motmakt under processen som de genomgått tillsammans med sina närstående. I vår studie gjordes fyra intervjuer med anhöriga som har en närstående i gruppen yngre dementa.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att se vilka effekter taktil massage ger hos personer med demens. Sökning av artiklar har gjorts på databaserna CINAHL, ELIN@Dalarna och PubMed där sökorden dementia, massage, nursing, older people, Therapeutic touch och touch användes i olika kombinationer. Litteraturstudien består av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Artiklarna skulle vara vetenskapliga och inte publicerade före 1995, de skulle även svara på syfte och frågeställning. För att säkerställa att kvalitén på artiklarna var hög granskades de med en granskningsmall. Sammanlagt ligger fjorton artiklar till grund för resultatet i denna litteraturstudie. Resultatet visade att taktil massage har goda effekter i omvårdnaden av dementa. Personalen upplevde att de dementa blev hjälpta av taktil massage. De dementa sänkte sina röster och hade inte samma skrikbeteende som innan. Studierna har också visat att tablettanvändning minskade hos patienterna då de regelbundet fick taktil massage. Personalen växte som vårdare då de använde sig av taktil massage. Efter att projektet var avslutat så kände personalen en bättre sammanhållning i gruppen.

Inom prehospital omvårdnad ställs krav på att sjuksköterskan som är patientens första länk i vårdkedjan vet vad som ska göras i respektive situation samt känner till vilka hjälpmedel som kan användas i mötet med personer som har nedsatt förmåga till verbal kommunikation. Studiens syfte var att beskriva hur ambulanssjuksköterskan inom prehospital vård kan bedöma och lindra smärta hos personer med demens. Metoden var en systematisk litteraturstudie som gjordes i Cinahl, Medline, ELIN och Science direct samt genom manuell litteratursökning. Resultatet visade att smärtlindring av dementa är starkt eftersatt men som vårdare (ambulanssjuksköterska) ska man alltid utgå från att dementa känner samma smärta som icke dementa trots att smärtuttrycket kan se annorlunda ut hos dessa patienter. Till hjälp för att försöka skatta smärtan hos dementa patienter finns ett stort antal smärtskattningsverktyg med varierande användbarhet. Ambulanssjuksköterskan måste ta reda på så mycket som möjligt om patienten redan på hämtplatsen, via anhöriga eller personal, angående personens tidigare sjukdomar och smärtupplevelser. Slutsatsen är att det finns ett fåtal smärtskattningsverktyg som är anpassade för dementa patienter, och inom den prehospitala akutsjukvården behövs ett sådant som är anpassat för verksamheten.

Sammanfattning Bakgrund: På grund av att människor lever längre så kommer antal personer med demens också att öka. Med stigande ålder och ökad närvaro av kroniska sjukdomar så som demenssjukdom, blir det även en ökning av undernäringsproblematik hos den äldre befolkningen.   Syftet: Föreliggande litteraturstudies syfte var att beskriva hinder och möjligheter för att sjuksköterskan ska kunna uppmärksamma, förhindra och minimera undernäring hos äldre dementa på äldreboenden. Syftet var också att granska artiklarnas kvalitét utifrån den metodologiska aspekten urval. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv ansats genomfördes baserat på 16 vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna Pubmed, Chinal och Scopus. Resultat: Studien visar att demenssjukdomens tre stadier orsakar nutritionsproblem. Bristande kommunikation och interaktion, utebliven måltidsträning och biverkningar av vissa läkemedel påverkade dementa äldres nutrition på ett negativt sett. Uteblivna bedömningar och bristande utbildning/kunskap hindrar sjuksköterskan att uppmärksamma undernäringar. Sjuksköterskan kan använda sig av mätinstrument till hjälp för att upptäcka undernäring och de med risk för undernäring. Sjuksköterskan kan ändra i miljön samt sätta in hjälpinsatser så som näringsdrycker, så det ska gynna nutritionen bättre. Måltidsträning har visat sig hjälpa personer med demens att minska sina ätsvårigheter och öka i vikt. Näringskunskapen visade sig vara högre bland dem med högre utbildning. Slutsats: Sjuksköterskor som arbetar på äldreboenden för dementa äldre, har ett ansvar att se till att näringsbehoven blir uppfyllda. Nutritionsvård är ett teamarbete. I en del av sjuksköterskans arbetsområde ingår rollen som ledare, vilket innebär att utbilda och informera övrig vårdpersonal i nutritionsvård. Det finns mycket forskning kring demens och undernäring, men få studier har genomförts utifrån den dementa personens perspektiv. Därför är ytterligare forskning baserat på intervjuer med dementa personer relevant. / Abstract. Background: Because people live longer the number of people with dementia will also increase. With old age and increasing presence of chronic diseases such as dementia, it will also be an increase in the malnutrition problem in the elderly population. Aim: The present study’s aim was to describe the obstacles and opportunities for the nurse to pay attention to, prevent and minimize malnutrition in elderly demented in geriatric care. The aim was also to scrutinize the quality of the articles based on the methodological aspect selection. Method: A literature review with a descriptive approach was conducted based on 16 research articles that were searched in PubMed, Scopus and Chinal. Results: The study shows that the three stages of dementia causes nutritional problems. Lack of communication and interaction in the eating environment, lack of mealtime training and side effects of certain drugs affected the nutrition of people with dementia negatively. Lack of assessments and the lack of education / knowledge hinders the nurse to detect malnutrition. The nurse can use instruments to help to detect malnutrition and those at risk of malnutrition. The nurse may also change in the environment and put into relief efforts such as nutritional beverages, so that it benefits the nutrition better. Mealtime training has been shown to help people with dementia to reduce their eating difficulties and gain weight. Nutritional knowledge was found to be higher among those with higher education Conclusion: Nurses, who work in nursing homes for older people with dementia, have a responsibility to ensure that nutritional needs are met. Nutritional care is a team work. Parts of the nurse’s work include the role of being a leader, which means to educate and inform other healthcare professionals in nutritional care. There is extensive research on dementia and malnutrition, but few studies have been conducted using the demented person's perspective. Therefore, further research based on interviews with people with dementia is relevant.

<p>Inom prehospital omvårdnad ställs krav på att sjuksköterskan som är patientens första länk i vårdkedjan vet vad som ska göras i respektive situation samt känner till vilka hjälpmedel som kan användas i mötet med personer som har nedsatt förmåga till verbal kommunikation. Studiens syfte var att beskriva hur ambulanssjuksköterskan inom prehospital vård kan bedöma och lindra smärta hos personer med demens. Metoden var en systematisk litteraturstudie som gjordes i Cinahl, Medline, ELIN och Science direct samt genom manuell litteratursökning. Resultatet visade att smärtlindring av dementa är starkt eftersatt men som vårdare (ambulanssjuksköterska) ska man alltid utgå från att dementa känner samma smärta som icke dementa trots att smärtuttrycket kan se annorlunda ut hos dessa patienter. Till hjälp för att försöka skatta smärtan hos dementa patienter finns ett stort antal smärtskattningsverktyg med varierande användbarhet. Ambulanssjuksköterskan måste ta reda på så mycket som möjligt om patienten redan på hämtplatsen, via anhöriga eller personal, angående personens tidigare sjukdomar och smärtupplevelser. Slutsatsen är att det finns ett fåtal smärtskattningsverktyg som är anpassade för dementa patienter, och inom den prehospitala akutsjukvården behövs ett sådant som är anpassat för verksamheten.</p>

Sammanfattning Huvuddelen av denna uppsats beskriver hur några anställda vårdgivare i en svensk kommun upplever sitt arbete med dementa brukare och deras aggressioner. Undersökningen bygger på nio djupintervjuer med vårdpersonal som arbetar inom demensvården. Studiens fokus ligger på att utforska hur vårdgivare reagerar på och påverkas av hot och våld från vårdtagare samt vilka strategier vårdgivaren väljer för att förhindra hot- och våldssituationer. Uppsatsens teoretiska grund är symbolisk interaktionism och empati. Anledningen till detta val är mitt stora intresse att studera hur samspelet mellan vårdgivaren och vårdtagaren ser ut. Från symbolisk interaktionism har jag bl.a. använt Meads begrepp jaget och Goffmans drama­turgiska inriktning, vilken handlar om roller som spelas på och bakom scenen. Även Cooleys begrepp the looking-glass self och sympathetic introspection samt Holms teori gällande em­pati har använts i tolkningen av materialet. Studiens analys bygger även på Trost och Levins sammanfattning av symbolisk interaktionism d.v.s. de fem hörnstenarna; definition av situa­tionen, social interaktion, signifikanta symboler, aktivitet och nuet. Grundad teori har använts som analysmetod för att kategorisera och koda intervjumaterialet. Mitt resultat delades därmed in i tre delar. Första delen beskriver hur hot och våld på arbets­platsen uppstår och ser ut. I andra delen redogör jag för vilka konsekvenser hot och våld får och i tredje delen presenteras vad vårdpersonalen gör för att förhindra uppkomsten av hot- och våldssituationer. Studien visar att det finns flera olika former av våld inom demensvården och att våldet påver­kar vårdgivaren olika. Tre sätt att se på våld framträdde; fysiskt och psykiskt våld, förväntat och oförutsägbart våld samt medvetet och omedvetet våld. Fysiskt, medvetet och oförutsäg­bart våld upplevdes av vårdgivaren som svårast i arbetet. I undersökningen framkom att hotets och våldets konsekvenser bl.a. var att vårdgivarna upp­levde stress, trötthet, rädsla, obehag och misslyckande, vilket delvis berodde på uppfattningen att de inte hade kontroll, t.ex. när våldet var oförutsägbart och det inte gick att kommunicera med vårdtagaren. Följden blev att brukaren undveks. En annan konsekvens var att vårdgivar­na ibland negligerade våldet, genom att de undantryckte sina känslor och accepterade våldet som en naturlig del av arbetet. Resultatet visar att vårdgivarna hade olika strategier och metoder för att minimera uppkoms­ten av våld. Utbildning, kompetens och erfarenhet visade sig ha stor betydelse för hur lätt eller svårt arbetet blev. Dessa faktorer bidrog till att brukare bättre kunde förstås och bemötas. Det framkom att vårdgivarens förhållningssätt och bemötande var avgörande för hur vården av de dementa blev. Möjlighet till handledning och samtal med kolleger samt dokumentation var också av stor vikt. Att vara flera som hjälps åt, ha god bakgrundsinformation om bruka­ren, kunna tolka symboler, känna kontroll, vara förberedd och planera hade även stor bety­delse för vårdarbetets utformning och resultat.

Studiens syfte var att undersöka hur biståndshandläggare utreder äldre dementas behov utifrån vad de dementa uppger och uttrycker. Syftet har preciserats i frågeställningar som innefattar hur biståndshandläggare säkerställer att äldre dementa får den vård och omsorg de är i behov av samt hur de säkerställer att vården och omsorgen blir utifrån den demenssjukes önskemål och självbestämmanderätt. I studien tillämpades en kvalitativ metod och datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades sju biståndshandläggare som arbetar med biståndsbedömning gällande äldre. De teorier som tillämpades för att analysera resultatet var pliktetik, situationsetik, konsekvensetik, begreppet doxa samt handlingsutrymme. Studiens slutsatser är att det är svårt att beskriva specifika tillvägagångssätt vid utredning av äldre dementas behov då arbetet är situationsbundet. Vidare är en slutsats att dementas självbestämmanderätt inte alltid kan säkerställas vilket beror på biståndshandläggarens tillvägagångssätt. Det framkommer även att biståndshandläggare inte alltid kan säkerställa att dementa får den vård de är i behov vid bristande samtycke, eftersom biståndshandläggarens handlingsutrymme i dessa fall inte räcker till.

Undersköterskors arbetsdag varierar från dag till dag beroende på hur dementa äldreboenden mår, känner och agerar. Det finns dagar då äldreboende är glada och positiva men andra dagar kan de vara oroliga, nervösa och aggressiva. Syftet med studien är “vad är det som motiverar undersköterskor till att arbeta med dementa äldreboende inom åldringsvården”. Det studien visar är om undersköterskor ska kunna klara av svåra dagar krävs det bra samarbete mellan kollegorna. Undersköterskor motiveras genom samarbete och uppskattning av äldreboende och anhöriga. När undersköterskor inte upplever ett bra samarbete eller uppskattning blir de mindre motiverade till arbetet och ineffektiva. Denna studie visar att undersköterskor föredrar att själva påverka sina arbetsuppgifter och inte vara styrda. Styrning vill undersköterskor undvika och föredrar att kunna arbeta fritt med äldreboende. Resultatet visar att undersköterskor anser att fritt arbete är det bästa för att hjälpa dementa äldreboenden på bästa sätt. / Purpose: The study focuses on assistant nurses who work with dementia accommodation and the purpose of the essay is what motivates assistant nurses to work in elderly care.Method: In order to answer the purpose, a qualitative study has been used. It gives a deeper understanding of motivation and what can lead to inefficiency. Open interview questions have been used to gather information.Grounded theory: It involves gathering information from the different respondents and analyzing it to get a result.Result: Through the empire and analysis, a result is given in this chapter. The result shows that cooperation and appreciation is the reason for motivation. While inefficiency is due to injustice due to colleagues for different reasons. Stress and use of worksheets are also ineffective for assistant nurses.