In sign-language interpreting and conference interpreting it is common for interpreters to work in pairs and well-established norms exist for how that cooperation is carried out. Working in pairs is becoming more common in Swedish courts for spoken language interpreting. Yet how court interpreters collaborate in these situations is not well described. This study, based on 29 hours of audio-files, examines how interpreters working in English and Swedish cooperate during consecutive interpreting when defendants are questioned in Swedish courts. Using Goffman’s terms, the interpreters can be said to be either ratified or bystander at any given point. Five types of cooperation were identified. Two show prompted support - the ratified interpreter either explicitly asks for support or her communicative behaviour makes the bystander conclude that support is needed, two show how the bystander interpreter self-selects to provide support. The fifth covers situations when a bystander interpreter is using non-renditions to explicitly coordinate the interaction. The study can confirm that interpreters are more noticeable in the courtroom than the traditional view of a good interpreter allows. It also shows how a team of two interpreters together can solve communicative problems related to the interpreter’s parallel tasks of translating and coordinating. / Inom teckenspråkstolkning och konferenstolkning är det vanligt att två eller fler tolkar arbetar tillsammans. Det finns väletablerade normer för hur samarbetet ska genomföras. Svenska domstolar anlitar ibland två tolkar till uppdrag i talade språk, men det saknas forskning om hur domstolstolkar samarbetar. Föreliggande studie, baserad på 29 timmar inspelat material undersöker på vilket sätt tolkar med engelska som arbetsspråk samarbetar vid konsekutivtolkning av förhör med tilltalade i svenska domstolar. Med Goffmans terminologi kan tolkarna sägas vara antingen ratified eller bystander vid varje given tidpunkt. Studien identifierar fem typer av samarbeten. Två av dem innefattar efterfrågat stöd där tolken som är ratified antingen ber om stöd eller agerar kommunikativt på ett sätt som får tolken som är bystander att dra slutsatsen att stöd behövs. Två andra kategorier beskriver situationer där tolken som är bystander tar initiativ att erbjuda en rättelse eller ett tillägg. Den femte kategorin täcker situationer där en tolk som är bystander använder sig av icke-återgivningar för att explicit samordna interaktionen. Studien bekräftar att tolkar tar mer plats i en rättssal än vad den gängse uppfattningen är, men också att samarbetande tolkar för det mesta smidigt löser kommunikativa problem relaterade till tolkens två parallella praktiker, att översätta och samordna.

Föreliggande studie undersöker vad språkkompetens och tolkningsriktning har för inverkan på tolkningsstrategier inom tolkning i offentlig sektor. Undersökningen utgår ifrån fyra videoinspelade rollspel som har tolkats av fyra tolkar med olika tolkerfarenhet mellan språken svenska och spanska. Rollspelen utgick från ett manus och rollspelarna uppmanades att utsätta tolkarna för specifika svårigheter på specifika punkter under samtalen. Analysen har utöver observation av videoinspelningar, och transkription av dessa, även utgått från tolkarnas retrospektion, ett språktest och en intervju angående deras språkkompetens. Analysmetoden har dessutom utgått från och replikerat Arumí Ribas och Vargas-Urpis studie (2017) och har genomfört en kvantitativ analys på grundval av Wadensjös sju typer av avvikande återgivningar (1998). Denna analysmetod har visat sig innehålla begränsningar då Wadensjös avvikande återgivningar inte har kunnat användas för att identifiera alla typer av tolkningsstrategier. Studien har dock kunnat fastställa att tolken tillämpar fler tolkningsstrategier till sitt svaga språk än till sitt starka språk men att fortsatt forskning är nödvändig på detta område. / The present study examines what influence language competence and directionality have on interpreting strategies in public service interpreting. It is based on four video recorded roleplays which were interpreted by four interpreters with different interpreting experience between the languages Swedish and Spanish. The roleplays were based on a script and the roleplayers were asked to expose the interpreters to specific difficulties at specific points during the conversation. In addition to the observation of video recordings, and the transcription of these, the analysis has also been based on the interpreters’ retrospections, a language test and an interview regarding their language competence. The analysis method has also been based on and has replicated Arumí Ribas and Vargas-Urpi's study (2017) and has conducted a quantitative analysis on the basis of Wadensjö's seven types of renditions (1998). This analysis method has shown limitations since identification of all types of interpreting strategies could not be done only through Wadensjö's seven types of renditions. The study has determined that the interpreter applies more interpreting strategies to his/her weak language than to his/her strong language but that further research is necessary in this area.