Syftet med arbetet är att undersöka hur förskollärare och föräldrar uppfattar betydelsen av inskolning när barnen börjar i förskolan. En ambition med studien är att erhålla kunskap om hur förskollärare arbetar med barns inskolning, om de använder någon specifik metod och i så fall varför och att erhålla kunskap om föräldrars uppfattningar och erfarenheter av inskolningen. Som metod har två enkäter, en föräldraenkät och en förskollärarenkät, använts samt intervjuer med föräldrar och förskollärare utförts. Enkäter och intervjuer analyseras och diskuteras utifrån anknytningsperspektiv, samspels- och didaktiskt perspektiv. Deltagande är föräldrar med förskolebarn från olika förskolor och förskollärare som arbetar vid olika förskolor. Det här arbetet begränsar undersökningen till förskollärare och föräldrar som har barn i förskolan, och utesluter förskoleklassen som också gör inskolningar. I den här studien har det framkommit att barnets trygghet är det viktigaste att tänka på under inskolningen, både för barnens och föräldarnas skull. Föräldrar och förskollärare är eniga om att inskolningen är viktig för barnet för att skapa en trygg relation och knyta an till en annan vuxen än sin förälder. Resultatet visar att föräldrar och förskollärare har ett gemensamt mål och detta är att ge barnet trygghet i deras samspel med andra vuxna och andra barn in förskolan. Det har också kommit fram i resultatet att förskollärarna överväger att om barnet behöver mycket föräldrakontakt ska den långa, ibland blandat med den föräldraaktiva, inskolningsmetoden användas och föräldrarna är aktiva. Om barnet klarar sig själv mycket kan den korta inskolningsmetoden användas.

Syftet med studien är att belysa hur teaterlärare på gymnasiet resonerar kring gruppsammansättning i teaterundervisningen. Studien är en kvalitativ intervjustudie där fyra teaterlärare vid fyra olika gymnasieskolor intervjuats. En modell om olika lärarroller vid arbete med grupparbete har utvecklats för att passa studien och används som teoretisk utgångspunkt. Resultatet av studien visar att teaterlärarnas arbete med gruppsammansättning beskrivs som en slags erfarenhetsbaserad kunskap eller en slags osynlig kunskap som grundar sig i deras erfarenheter av att vara lärare och deras kunskaper om eleverna de undervisar. När det kommer till lärarnas didaktiska överväganden vid gruppsammansättning visar det sig att de främst handlar om elevernas ambitions- och prestationsnivå och elevernas relation till varandra. Det visar sig även att de erfarenheter lärarna har om elevers lärande i olika former av gruppsammansättning handlar om att elevers lärande utvecklas i homogena och heterogena grupper samt grupper där det i början finns ett motstånd. I resultatet och analysen visar det sig att lärarna pendlar mellan att använda de olika lärarrollerna när de arbetar med gruppsammansättning.

Syftet med denna uppsats är att undersöka lärares didaktiska överväganden gällande språkintegrerad undervisning i SO-ämnena. Gör lärare detta? Hur görs detta? Detta undersöks genom intervjuer med verksamma F-3 lärare som arbetar på skolor i olika delar av Sverige. Analysen har utförts med hjälp av begreppen transspråkande samt innehåll- och språkintegrerat lärande. Resultatet visar att lärare använder sig av följande strategier: bildstöd, kroppsspråk, repetition, mindre sammanhang, modersmål, modersmålslärare, tolk, Google, iPad och Chromebooks. Vidare visar resultatet att lärare möter olika svårigheter och möjligheter i den språkintegrerande undervisningen. Svårigheter som nämns är att SO är ett begreppstungt ämne, att klassrummen är språkrika och olika språksvårigheter som lärare ställs inför. Möjligheter såsom att integrera flera språk, bilder, inkludera eleverna och utgå från deras perspektiv samt att arbeta ämnesintegrerat är det som nämns i denna studie. Slutligen framför denna uppsats att transpråkande är en nödvändighet när det kommer till arbeten med språk. Men också att undervisningens innehåll har en stark koppling till språket och vice versa.

Music is not mentioned to a large extent in the curriculum for Swedish preschools (National Agency, 2016). Preschool teachers don’t have any guidelines to relate to in their planning and implementation of music activities. This creates a complexity when working with music. Because of this further knowledge is needed in this area and that is why this study aims to illustrate didactic considerations in the planning and implementation of music activities in the preschool. This can further lead to inspire others to implement music in the preschool. The study looks closer at how music is valued and used as a didactic learning tool. This is done with the help of a questionnaire aimed at active preschool teachers (30 participants) and one interview. The study has a didactic perspective as a theoretical starting point and the results are analyzed and connected to the didactic triangle (Wahlström, 2015) and the didactic questions what, why and how (Ferm Thorgersen, 2012).   The result determines that music is a legitimate tool for developing children’s knowledge in several areas for example language, mathematics, science and movement. The result illustrates didactic considerations, how music activities are formed and the priority when planning and implementing music activities. The study also illustrates different ways of working with music and the preschool teachers relation to music. By contributing with new knowledge the study can therefore make it easier for others to work with music together with children in the preschool. If there are clear goals for learning and the activity is characterized by children’s influence can this lead to rewarding and fun music activities in the preschool. / Musiken har få nedslag i förskolans läroplan (Skolverket, 2016). Förskollärare och barn­skötare har därför inga tydliga riktlinjer att förhålla sig till i planering och utförande av musikaktiviteter tillsammans med barnen. Det skapas därför en komplexitet i arbetet med musik. Ytterligare kunskap behövs inom detta område och därför syftar studien till att synliggöra didaktiska överväganden i planering och utförande av musikaktiviteter i förskolan. Detta kan således leda till att inspirera flera att implementera musik i förskoleverksamheten. Studien fokuserar närmare på hur musik värderas och används som ett didaktiskt verktyg för lärande. Detta genomförs med hjälp av en enkätstudie riktad mot verksamma förskollärare och barnskötare (30 deltagare) och en intervju. Studien har ett didaktiskt perspektiv som teoretisk utgångspunkt och resultatet analyseras och kopplas till den didaktiska triangeln (Wahlström, 2015) och de didaktiska frågorna vad, varför och hur (Ferm Thorgersen, 2012).   Studiens resultat fastställer att musiken är en verksam metod för att främja barns utveckling inom flera områden som till exempel språk, matematik, naturkunskap och rörelse. Resultatet synliggör didaktiska överväganden, hur musikaktiviteter utformas och vad som prioriteras i planering och utförande. I studien synliggörs också olika arbetssätt och förskollärarnas och barnskötarnas relation till musik. Genom att bidra med ny kunskap kan studien därmed underlätta för andra att arbeta med musik tillsammans med barn i förskolan. Om det finns tydliga mål för lärandet och aktiviteten präglas av barnens inflytande kan detta bidra till givande och lustfyllda musikstunder i förskolan.