Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa vuxna anhörigas upplevelser av livet efter att en närstående drabbats av stroke och fått bestående funktionshinder. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie, 16 vetenskapliga artiklar granskades och sammanställdes sedan utifrån perspektiven fysiskt, psykiskt och socialt. Huvudresultat: Litteraturstudiens resultat visar att anhöriga till strokedrabbade påverkades ur ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv. De kände sig utmattade till följd av det ökade ansvaret som stroken förde med sig. Deras liv vändes upp och ner och många var missnöjda med vården och dess bemötande. Anhöriga upplevde brist på information och kände att de saknade kunskap om området. Känslor som oro, frustration, sorg, nedstämdhet och skuldkänslor beskrevs. De anhöriga kände sig tvingade att hålla tillbaka sina känslor och de uppgav att stöd från familj, vänner och personal var viktigt och gav dem styrka. Kvinnliga anhöriga visade sig vara mer utsatta än manliga. Anhöriga kände tacksamhet för att den strokedrabbade överlevt. De upplevde brist på egentid, stagnerade framtidsplaner och många kände sig socialt isolerade. De förändrade rollerna som stroken innebar upplevdes som påfrestande. Slutsats: Kunskap om hur anhöriga upplever livet efter en närståendes stroke kan ge vägledning i sjuksköterskans arbete med att stödja och informera anhöriga. / Purpose: The purpose of this study was to illuminate the adult relatives experiences of life after a close person suffered a stroke and become permanently disabled. Method: The study was conducted as a literature review, 16 research articles were examined and then compiled from a physically, mentally and socially perspective. Main results: The literature study shows that relatives of stroke survivors were affected from a physical, mental and social perspective. They felt fatigued as a result of the increased responsibility that the stroke resulted in. Their lives were turned upside down and many were dissatisfied with the care and treatment. Family members felt a lack of information and felt they lacked knowledge of the area. Feelings of anxiety, frustration, grief, depression and guilt were described. The relatives felt compelled to hold back their emotions and they indicated that support from family, friends and staff was important and gave them strength. Female relatives were found to be more vulnerable than male relatives. Relatives felt gratitude for the survival of the stroke victim. They experienced lack of own time, stagnated plans of the future and experienced being socially isolated. The changed roles was experienced as stressful. Conclusion: Knowledge about how family members experience life after a stroke of a close one, may give guidance to the nurse in the work of supporting and informing relatives.

Som sjuksköterska möter man barn som har kommit i kontakt med döden på ett eller annat sätt. Förståelsen och hjälparbetet borde börja hos sjuksköterskor och ska inte behöva vänta tills specialutbildad personal kopplas in. Syftet med studien var att undersöka och belysa barnens reaktion på döden när de förlorar en närstående, hur de bearbetar sorgen och vad de tror händer efter döden. Området belystes genom att göra en narrativ studie som grundar sig på publicerade brev. Resultatet bygger på en bok med publicerade brev och brev från Barn- och ungdomspsykiatrisk hemsida i Stockholms län, där barn själva berättar hur de reagerade och bearbetade sorgen och även vad de har för tankar om livet efter döden. För att göra det valdes en kvalitativ analys. Denna metod strävar efter att beskriva det viktiga i innehållet. Resultatet visar att saknaden av fysisk kontakt och psykisk stimulans är det tydligaste i barns sorg. Traditioner och minnen är en stor del av hur barn bearbetar sorgen och oavsett ålder tror de på en plats efter döden.

No description available.

<p>If an enterprise lacks capital it might be in desperate need of capital contribution to avoid liquidation. One solution to restore the economic balance, is to construct a contract in which the enterprise ensures that capital contribution will be made on given conditions. The purpose with this thesis is to analyze different ways to establish such agreements.</p><p>A capital contribution can be triggered by a call-off from the board of directors to the contributor, or automatically, when the shareholders’ equity falls below 50 percent of the registered capital stock. In the literature, the latter is represented as the most adaptable. A consequence of capital contribution, that automatically triggers when shareholders’ equity falls below the critical point, is that it enables for enterprises to stay at a low economic level. This is because the automatically triggered contribution keeps the economic level just as high as necessary. Thus, the enterprise does not have to perform measures that otherwise would be required, according to the Swedish Companies Act. From that follows, that such agreements enables a possibility for the board of directors to avoid legal responsibility to set up a control balance sheet, controlled by an independent auditor. This indisputably reduces the protection for creditors, which are intended to be protected by the rules in the Swedish Companies Act. Therefore, in my opinion, such contractual terms for capital contributions should not be acceptable. When a board of directors has to trigger the contribution by a call-off, they are instead obliged to define the amount before the contribution can be made. Consequently, preventing inactivity within the board of directors, which must be frequently updated with the financial situation. Accordingly these terms of contract in an agreement of capital contribution, would be more in line with the regulations in the Swedish Companies Act.</p>

<p>Som sjuksköterska möter man barn som har kommit i kontakt med döden på ett eller annat sätt. Förståelsen och hjälparbetet borde börja hos sjuksköterskor och ska inte behöva vänta tills specialutbildad personal kopplas in. Syftet med studien var att undersöka och belysa barnens reaktion på döden när de förlorar en närstående, hur de bearbetar sorgen och vad de tror händer efter döden. Området belystes genom att göra en narrativ studie som grundar sig på publicerade brev. Resultatet bygger på en bok med publicerade brev och brev från Barn- och ungdomspsykiatrisk hemsida i Stockholms län, där barn själva berättar hur de reagerade och bearbetade sorgen och även vad de har för tankar om livet efter döden. För att göra det valdes en kvalitativ analys. Denna metod strävar efter att beskriva det viktiga i innehållet. Resultatet visar att saknaden av fysisk kontakt och psykisk stimulans är det tydligaste i barns sorg. Traditioner och minnen är en stor del av hur barn bearbetar sorgen och oavsett ålder tror de på en plats efter döden.</p>

No description available.

Det debatteras inom psykoterapiforskningen om hur förändring går till. Accep-tans beskrivs av två relationella teoretiker, Safran och Muran (2000), som hjärtat i psykoterapi. Acceptans tycks inte ha studerats som common factor inom psykoterapiforskningen. Frågeställningarna är: Hur kan förändringsproce-ssen beskrivas i psykodynamisk psykoterapi med hjälp av begreppet acceptans? Har patienterna nått en ökad acceptans, vilken slags acceptans ar de uppnått och hur hänger det samman med förändring? Framträder acceptans i intervjuer-na på ett sådant sätt så att man kan se det som en common factor av betydelse?  Arbetet har en kvalitativ ansats där intervjuer med sex vuxna som genomgått långtids psykoanalys eller psykodynamisk terapi analyserades med tematisk analys. Resultat: Fem teman i framträdde i analysen: a) Acceptans av flera aspekter av själv, b) Acceptans av egen begränsning, c) Acceptans av ansvar och agens, d) Acceptans av olikhet, e) Terapeutens acceptans av patienten. Resultatet visar på att all förändring inte är och inte kan beskrivas i termer av acceptans men det tyder på att acceptans kan ses som en viktig underliggande mekanism som bidrar till förändring. Det pekar också i riktning mot att studiet av acceptans som utfallsmått kan bidra till att studera strukturell förändring efter psykoterapi men ytterligare forskning skulle behövas för att undersöka detta vidare. / There is a debate in psychotherapy research on how change takes place. Accep-tance is described in relational theory by Safran and Muran (2000) as the heart of change in psychotherapy. It seems acceptance has not been studied as a common factor in research of psychotherapy. The question at issue is: How can the process of change in psychodynamic psychotherapy be described using the concept of acceptance? Have the patient reached an increased level of accep-tance, what kind of acceptance is it and how is it linked to change? Does accep-tance appear in such a way in the interviews that one can see it as a common factor of importance? This study has a qualitative approach, where interviews with six adults have been analyzed using a thematic approach. Five main themes emerged: a) Acceptance of more aspects of self, b) Acceptance of personal limits, c) Acceptance of responsibility and agency, d) Acceptance of difference, e) The therapist's acceptance of the patient. The result shows that not all change is or can be described in terms of acceptance but it indicates that acceptance can be seen as an important underlying mechanism that contributes to change. It also indicates that the study of acceptance as measure of outcome could contribute to studying structural change after psychotherapy but further research would be needed.

In this essay I have tried to describe the rich tradition of thoughts about the afterlife in Judaism. The first part contains litterary studies and the second part is based on interviews with religious representatives. The first part is a description of the progress of thought in history around the issue afterlife. The sources reveal a vast amount of intellectual work on the issue. I have tried to follow the path of thought, and how it developed, so that the reader can see how one thought leads to the other but also how each period’s way of thinking is influnced by its context. The picture is not homogenetic. Troughout Jewish history there has been a permisive attitude against the impulse of saying the opposite of the general wiew, and to include the counterparts view in the texts that was saved for the future. Despite this, there have been influences from important philosophers, changes in history (enlightenment and holocaust) and both common attitudes and prejudicism, that has taken the issue afterlife off the agenda in judaism. It is – up until this day – not unusual that a rabbi, confronted with the question what jews beleive about life after death, can answer: - ”We have no beleif in the afterlife. We are a this-worldly religion.” When I started my work on this essay I talked with a friend who had heard a christian priest talk about what they knew about the Jewish views on the afterlife, and their conclusion was that the jews didn’t have any view on the afterlife.” This essay proves that they are wrong, although I met restraint. Having read a lot about the vast tradition about afterlife ideas through history, it was astonishing and surprising to get the answer, ”we don’t have a view about the afterlife, from one of the representatives. The second part of the essay tries to answer the question wether there is a conciousness about the vast and rich tradition of though about the afterlife, or not. Despite the restraint, the interviewed representatives revealed a great deal of knowledge, even of the parts in the tradition that they deny. My hope and ambition with this essay is that reading it will guide the reader inside the Jewish way of thinking, more than answering the question what will happen after I die. If I manage to show the reader my fascination of the combination between playfulness and deep seriousity in Jewish thinking; I have succeded. / I denna uppsats så har jag försökt beskriva den rika och varierade tradition av tankar rörande livet efter detta inom judendomen. Dess första del är en litterär studie och dess andra baserar sig på tre intervjuer av religiösa representater. Den första delen innehåller en beskrivning av tankens utveckling genom historien, vad gäller ämnet livet efter detta. Källorna som tar upp ämnet, visar upp en stor mängd fascinerande intellektuellt och konstnärligt arbete. Jag har försökt följa tankens väg och hur den utvecklats, så att läsaren kan se hur en tanke lett till en annan och hur varje periods tänkande är influerat av sin kontext. Bilden är inte homogen. I judisk historia så har det alltid funnits en tillåtande attityd till impulsen att säga det motsatta till den allmänna åsikten, och att inkludera dessa i Texterna som sedan sparades för framtiden. Trots detta, så har influenser ifrån viktiga filosofer, förändringar i historien (upplysningen och holocaust) och både vanliga attityder och fördomar, satt ämnet livet efter detta utanför agendan. Det är inte ovanligt att en rabbin – till dags dato – som får frågan vad judar tror om livet efter döden,svarar: - ”Vi har ingen syn på livet efter döden. Vi är en livets religion.” När jag började jobba med denna uppsats, sa en vän till mig att en kristen präst sagt samma sak: - ”Judar har ingen syn på livet efter detta.” Denna uppsats visar att de har fel, men jag mötte ett märkligt motstånd. Efter att ha läst massor om den rika tradition av föreställningar om livet efter detta inom judendomen, så var det en smula chockerande och överraskande att få svaret ”vi har ingen syn på livet efter döden”, när jag beskrev min uppgift för ett av intervjuobjekten. Den andra delen av uppsatsen försöker besvara frågan huruvida det finns en medvetenhet om den rika och djupa tradition rörande föreställningar om livet efter detta, eller inte. Trots motståndet, visade de intervjuade upp en stor kunskap även om delar av traditionen som de förnekade. Mitt hopp och min ambition med denna uppsats är att den som läser den skall känna sig guidad in i judiskt sätt att tänka, mer än att få svar på vad som kommer att hända efter döden. Om jag lyckas visa läsaren min egen fascination av kombinationen mellan lekfullhet och djupt allvar i judiskt tänkande; då har jag lyckats.

If an enterprise lacks capital it might be in desperate need of capital contribution to avoid liquidation. One solution to restore the economic balance, is to construct a contract in which the enterprise ensures that capital contribution will be made on given conditions. The purpose with this thesis is to analyze different ways to establish such agreements. A capital contribution can be triggered by a call-off from the board of directors to the contributor, or automatically, when the shareholders’ equity falls below 50 percent of the registered capital stock. In the literature, the latter is represented as the most adaptable. A consequence of capital contribution, that automatically triggers when shareholders’ equity falls below the critical point, is that it enables for enterprises to stay at a low economic level. This is because the automatically triggered contribution keeps the economic level just as high as necessary. Thus, the enterprise does not have to perform measures that otherwise would be required, according to the Swedish Companies Act. From that follows, that such agreements enables a possibility for the board of directors to avoid legal responsibility to set up a control balance sheet, controlled by an independent auditor. This indisputably reduces the protection for creditors, which are intended to be protected by the rules in the Swedish Companies Act. Therefore, in my opinion, such contractual terms for capital contributions should not be acceptable. When a board of directors has to trigger the contribution by a call-off, they are instead obliged to define the amount before the contribution can be made. Consequently, preventing inactivity within the board of directors, which must be frequently updated with the financial situation. Accordingly these terms of contract in an agreement of capital contribution, would be more in line with the regulations in the Swedish Companies Act.

Bakgrund: Att vara närstående vid livets slut och att förlora en av sina närmaste är oftast mycket svårt. Närstående kan ha behov av stöd efter dödsfallet för att kunna hantera sin situation och sorg. Den palliativa vården grundar sig på fyra hörnstenar där en är stöd till närstående. Palliativa verksamheter erbjuder olika former av stöd till närstående en tid efter patientens död. Syfte: Syftet var att belysa närståendes erfarenhet av stöd efter dödsfall i palliativ vård. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie och baserades på tolv kritiskt granskade kvalitativa och kvantitativa artiklar. Litteratursökningen har utförts i databaserna PubMed, Psycinfo och Cinahl. Resultat: De behov som beskrivs och identifieras i resultatet är: praktiskt stöd med underkategorier: vägledning och socialt stöd samt emotionellt stöd med underkategorier: hantera sorgeprocessen, trygghet och tillit och själslig balans. Slutsats: För att möjliggöra stöd till närstående är det viktigt att vårdpersonalen erbjuder och informerar om vilket stöd de kan ge. Vårdarna behöver vägledning i vilket stöd de kan erbjuda och till vem/vilka stödet riktar sig till. Närståendes behov av stöd kan se olika ut. Att identifiera de närståendes som är i behov av mest stöd är något som behöver utvecklas inom den palliativa vården. / Background: Relatives or close friends may be in need of support following the death of a loved one. Palliative care is based on four keystones, one being support to relatives or close friends. Palliative care units offer various types of support for some time after the patient ́s death. Aim: To investigate relatives ́ or close friends ́experience of support in an end-of-life situation in a palliative care context. Method: The study was in the formof a literature review based on twelve critically examined qualitative and quantative studies. The literature search was conducted in the PubMed, Psycinfo and Cinahl databases. Results: The needs which are identified in the result are practical needs such as guidance and social support and emotional needs such as coping with the grieving process, confidence, trust and inner balance. Conclusion: It is important that healthcare professionals not only offer supportin general, but also communicate what type of support they can give. Healthcare professionals themselves need guidance in this area. Relatives and close friends have varying needs of support and identifying the type of need and above all identifying who is in most need is something which palliative care should develop.