No description available.

The main goal of Commercial Carriers is to deliver packages respecting the promises made to customers. Therefore, backlog prevention systems play a crucial role considering that backlogs would prevent CCs to reach their primary objective. This work aims at analyzing the state of the art of current available solutions to overcome these limitations, and, on top of those, a new approach is proposed. Then, the new proposal is evaluated and compared to already deployed solutions. The mechanism analyzed in this thesis aims at reaching, through the use of statistics, comparable results to ML solutions in terms of accuracy, but requiring less computational resources. To achieve this, the proposed methodology relies on a statistical model that does not need to be trained and executed, as typical ML models. As a consequence, one of the main benefits is the speed of execution: requiring less than 30 seconds, about 25 times faster than ML approaches. Our findings show that our approach requires about 15% of the data other solutions need: this is a significant advancement with respect to the current state of the art. This constitutes an additional benefit in terms of cost savings for tech resources, both in terms of data storage and program execution. Results prove the effectiveness of the proposal, with 80% accuracy, about 10% lower than averages ML approaches. Key point is the difference in the approach, for which is worth to evaluate the trade-off. Considering the effective low frequency of events that negatively impact the performances and result in backlog, the proposed approach would be valid for everyday scenarios but it would be still advisable to rely on even more accurate technologies during particularly intense periods. / Huvudmålet för Commercial Carriers är att leverera paket som respekterar de löften som ges till kunderna. Därför spelar system för att förebygga eftersläpning en avgörande roll med tanke på att eftersläpningar skulle hindra CC:s att nå sitt primära mål. Detta arbete syftar till att analysera det senaste inom nuvarande tillgängliga lösningar för att övervinna dessa begränsningar, och utöver dessa föreslås ett nytt tillvägagångssätt. Därefter utvärderas det nya förslaget och jämförs med redan implementerade lösningar. Mekanismen som analyseras i denna avhandling syftar till att, genom användning av statistik, nå resultat som är jämförbara med ML-lösningar när det gäller noggrannhet, men som kräver mindre beräkningsresurser. För att uppnå detta bygger den föreslagna metodiken på en statistisk modell som inte behöver tränas och utföras, som typiska ML-modeller. Som en konsekvens är en av de största fördelarna körhastigheten: kräver mindre än 30 sekunder, ungefär 25 gånger snabbare än ML närmar sig. Våra resultat visar att vårt tillvägagångssätt kräver cirka 15% av den data som andra lösningar behöver: detta är ett betydande framsteg med avseende på den nuvarande teknikens ståndpunkt. Detta utgör en ytterligare fördel i form av kostnadsbesparingar för tekniska resurser, både vad gäller datalagring och programexekvering. Resultaten bevisar effektiviteten av förslaget, med 80% noggrannhet, cirka 10% lägre än genomsnittet för ML. Nyckelpunkten är skillnaden i tillvägagångssättet, som är värt att utvärdera avvägningen. Med tanke på den effektiva låga frekvensen av händelser som negativt påverkar prestandan och leder till eftersläpning, skulle det föreslagna tillvägagångssättet vara giltigt för vardagliga scenarier, men det skulle fortfarande vara tillrådligt att förlita sig på ännu mer exakt teknik under särskilt intensiva perioder.

Detta är en studie som undersökt om det går att kartlägga någon skillnad mellan erfarna och oerfarna tolkar när det gäller deras lag time (eftersläpning). Lag time är tidsspannet från det att tolken hör talarens yttrande till dess att tolken själv producerar motsvarande yttrande. Tidigare forskare (t ex Cokely, 1992  och McDermid, 2014) har sett att detta påverkar resultatet av tolkningen och därför är detta intressant att undersöka närmare utifrån ett erfarenhetsperspektiv. I studien spelades tre erfarna och tre oerfarna tolkar in när de tolkade ett delvis förskrivet rollspel. Efter inspelningen analyserades materialet genom att i olika segment kontrollera med tidtagarur hur långt efter talaren tolken producerade ett yttrande liknande originaltalets. Resultatet visade att det inte var någon genomgående större skillnad mellan erfarna och oerfarna tolkar i deras lag time. I denna grupp var det istället individuella variationer.  Däremot upptäcktes det att det är svårt att identifiera hur man definierar och mäter lag time. / This is a study which explored the possibility to map a difference between experienced and inexperienced interpreters in their use of lag time. Lag time is the time difference from when the interpreter hears an utterance until the interpreter him/herself starts producing an equivalent utterance. Earlier researchers (for example Cokely, 1992 and McDermid, 2014) have found that this affects the result of the interpretation and that is why this is interesting to explore from a perspective of interpreting experience. In this study three inexperienced interpreters and three experienced interpreters were recorded during a partly scripted role play. After the recording, the material was analyzed by using a stop watch to see how far behind the interpreter’s utterance was produced after the speaker’s utterance in different segments. The result showed that it was not a general difference between the experienced and inexperienced interpreters in their lag time, instead there were individual differences. What was also found is that it is difficult to identify how to define and measure lag time.

This thesis is about the geopolitics of feminist knowledge and the role of the visual arts in conceiving and reconfiguring postsocialist feminist imaginaries. Its central concern is to contest the fantasy, prevalent within Western feminist theorizing, of a “lag” between Western and former Eastern Europe. The thesis explores these imaginaries on a micro scale, zooming in on the deeply personal and political artwork of a contemporary feminist and lesbian-identified Estonian artist, Anna-Stina Treumund. This partial and limited focus on Treumund’s photographic self-portraiture enables us to look into the intensities and specificities of individual experience in postsocialist space. Throughout, the thesis evokes a whirling subject as a feminist figuration. This is simultaneously a reference to the embodied and the relational structure of knowledge-systems and world-making. Drawing on postsocialist, postcolonial, queer and feminist visual culture studies, the author argues that Treumund’s art is always already embedded in the local context, as it builds on and problematizes the existing discussions of feminist generations, theorizing, activism and art practices. Combining close readings of Treumund’s artworks with contemporary theoretical debates in feminist studies, encounters with the artist and autobiographical narratives, this thesis asserts: there is no “lag”. More importantly, it is of utmost ethical and political importance to pay closer attention to geopolitical locatedness as an axis of difference that matters in contemporary feminist theorizing. / Den här doktorsavhandlingen handlar om geopolitik i feministisk kunskap och bildkonstens roll i förståelse och omskapande av postsocialistiska feministiska föreställningar. Dess huvudsakliga fokus handlar om att bestrida den i västerländsk feministisk teori ofta förekommande fantasin om att före detta Östeuropa på olika sätt ”släpar efter” i relation till väst. Doktorsavhandlingen utforskar dessa föreställningar på mikronivå då den zoomar in på det djupt personliga och politiska bildkonstarbete utfört av den samtida feministiska och självidentifierat lesbiska estniska konstnärinnan Anna-Stina Treumund. Avhandlingens partiella fokus på Treumunds fotografier i form av självporträtt möjliggör för oss att få inblick i de intensiteter och specifika förhållanden som utgör en individuell erfarenhet av att befinna sig i det postsocialistiska rummet. Genomgående i doktorsavhandlingen används det virvlande subjektet som feministisk figuration. Figurationen innebär simultant en referens till den förkroppsligade och den relationella aspekten av kunskapssystem och skapande av världen. Med utgångspunkt i postsocialistiska, postkoloniala, queera och feministiska studier av visuell kultur argumenterar författaren att Treumunds bildkonst alltid redan är inbäddad i en lokal kontext, detta sedan den växer fram ur och problematiserar de diskussioner som pågår mellan feministiska generationer, i teori, aktivism och bland konstutövare. Genom att kombinera närläsning av Treumunds konstnärliga arbete med samtida teoretisk debatt inom feministiska studier, med möten med konstnärinnan, och med självbiografiska berättelser, försäkrar denna avhandling: det finns ingen “eftersläpning”. Än mer väsentligt är att betona att det är av yttersta etisk och politisk vikt att ägna mer uppmärksamhet åt geopolitiska lokaliseringar som skillnadsskapande faktor i samtida feministisk teoribildning.