No description available.

Prediabetes innebär en förhöjd glukosnivå och är ett förstadium till att utveckla typ 2- diabetes och är ett folkhälsoproblem inte bara i Sverige utan även i hela världen. Cirka 171 miljoner människor i världen hade diabetes år 2000 och siffran förutspås att vara 366 miljoner år 2030, resurser måste därför sättas in för att förhindra att fler insjuknar. Sjuksköterskans vårdande roll handlar bland annat om att arbeta förebyggande för att förhindra att sjukdomar uppstår. Syftet med detta examensarbete är att beskriva patienters upplevelse av att genomföra en förändring av levnadsvanor vid prediabetes. Examensarbetet är en litteraturstudie och baseras på åtta stycken kvalitativa och två stycken kvantitativa artiklar som granskats och systematiserats. Fyra huvudteman växte fram i analysprocessen: Faktorer som motiverar patienterna att sträva efter hälsa, Patientens hindrande omständigheter, Patientens behov av information och Stödet från hälso-och sjukvården. Patienterna beskrev vad som motiverade dem till att genomföra de livsstilsförändringar som behövdes för att uppnå en bättre hälsa, men även vilka förhindrande omständigheter de upplevde. För att kunna genomföra förändringar av levnadsvanor måste patienterna ha tillräckligt med information och kunskap om hur de ska gå tillväga, samt få individuellt anpassat stöd av hälso- och sjukvården. I diskussionen belyses vilka faktorer det är som gör att vissa patienter lyckas att bedriva egenvård med stöd av sjuksköterskan och vad de patienter som inte lyckas lika bra behöver för stöd. Sjuksköterskans vårdande roll lyfts fram och vikten av att patienten får rätt information och professionellt stöd för att lyckas att genomföra livsstilsförändringar för att få en hållbar utveckling av vården i framtiden.

Bakgrund: Diabetes typ 2 ökar globalt, riskfaktorer för utvecklingen är bland annat ärftlighet och levnadssätt. Främsta behandlingen är egenvård i form av regelbunden motion och hälsosam kosthållning.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva erfarenheter av egenvård hos vuxna personer med Diabetes typ 2.   Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade 15 artiklar, vilka svarade på litteraturstudiens syfte. Genom databaserna MEDLINE via PubMed och CINAHL söktes artiklar fram systematiskt, varav en var manuell sökning.   Resultat: Resultatet visade att personer kände oro vid diagnostisering av Diabetes typ 2. Oron minskade när personerna accepterade sjukdomen och tog ansvar genom egenvård. Personer förklarade att de behövde upprätthålla egenvårdsåtgärder för att det skulle ske en livsstilsförändring, dock beskrevs det som svårt. Även om personer påbörjat sin väg mot livsstilsförändring kunde de stöta på svårigheter att hantera sociala sammanhang, vilket var ett hinder i deras vardag. Närstående till personer kunde också upplevas som ett hinder, men främst ansågs de närstående vara ett stort stöd. Personer beskrev också sjuksköterskan som ett viktigt stöd, framförallt med motivation. Andra personer beskrev istället att sjuksköterskan endast utförde praktiska procedurer.   Slutsats: Utifrån litteraturstudiens resultat kan sjuksköterskan få en uppfattning av personernas erfarenheter. Detta kan underlätta för sjuksköterskan att främja hälsa genom att ge anpassad information och vård. Om personer får en sådan hjälp kan de ta eget ansvar för sin behandling och därav påbörja sin egenvård. Genom att personerna upprätthåller sin egenvård kan de i längden förbättra sin livskvalitet.

Typ 2 diabetes är en sjukdom som ökar med stora kostnader för samhället som följd. Sjukdomen kräver en förmåga till daglig egenvård för att hålla blodglukosnivåerna optimala och därmed minska riskerna för komplikationer. Sjuksköterskan har en betydande uppgift att guida patienter i hur de kan öka förmågan till egenvård. Syftet med studien var att beskriva faktorer som stödjer egenvården med utgångspunkt från patientens upplevelser. Metoden var en litteraturöversikt. I resultatet identifierades fem separata faktorer som patienter med typ 2 diabetes upplever stödjer förmågan till egenvård. De fem faktorerna var att skaffa kunskap, empowerment, motivation, patient-sjuksköterske relationen, och patientens sociala relationer utanför vården. Det identifierades också en sammanlänkande faktor som var delaktighet i egenvården. Delaktighet identifierades som en övergripande faktor som var betydande för en optimal förmåga till egenvård. Slutsatsen blev att resultatet kan användas av sjuksköterskor i arbetet med patienter med typ 2 diabetes för att fokusera på de faktorer som patienter upplever som stödjande faktorer till förmågan till egenvård.

Bakgrund: Fibromyalgi är ett svårdiagnotiserat kroniskt smärtsyndrom som kan ge olika symtom vilka i sin tur kan leda till svårigheter i vardagen. Svårigheterna som kan följa sjukdomens symtom är svårigheten att leva som innan sjukdomen kom, det sociala livet kan minska och personerna kan behöva minska arbetstiden vilket i sin tur kan leda till ekonomiska svårigheter. Syfte: Undersöka hur personer med fibromyalgi hanterar de svårigheter som uppstår i vardagen på grund av sjukdomssymtomen. Metod: Studien gjordes som en kvalitativ systematisk litteraturstudie baserat på tio vetenskapliga originalartiklar som alla var intervjustudier. Artiklarna analyserades enligt Evans (2002) metodbeskrivning av kvalitativa litteraturstudier. Resultat: Personer med fibromyalgi behöver lära känna sina symtom, planera sin vardag, förändra sina attityder och söka kunskap och information för att kunna hantera svårigheterna. Det var även viktigt att möta andra i liknande situation och det fanns även strategier för att bemöta de som inte förstod sjukdomen. Fysisk aktivitet och avslappning var också en strategi som användes, likaså förändrat fokus och att fortsätta leva aktivt trots sjukdom. Slutsats: Personer med fibromyalgi behöver utveckla individuella strategier för att hantera svårigheter och sjukvården behöver få kunskap om dessa för att kunna stödja personen i processen och för att kunna visa personen förståelse.

Bakgrund: Trycksår drabbar 13,1% patienter i Europa varje år. Trycksår ses oftast som en vårdskada som orsakar smärta och obehag för patienten. Därför är det viktigt att jobba med trycksårsprevention. Patienten kan bli delaktig i preventionen genom att utföra egenvårdsåtgärder. För att kunna utföra egenvård behöver patienten besitta kunskap om ämnet, vilket sjuksköterskan har som uppgift att förmedla genom patientundervisning. Sjuksköterskan möter flera svårigheter vid levererandet av patientundervisningen bland annat tidsbrist samt brist på kunskap. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur sjuksköterskans patientundervisning påverkar patienters egenvård vid trycksårsprevention. Metod: Studien genomfördes enligt Polit & Becks (2017) nio steg. Databaserna Cinahl och PubMed användes för att söka relevanta artiklar. Kvalitetsgranskning genomfördes enligt Polit & Becks (2017) granskningsmallar. Induktiv ansats användes och resultatet bestod av 11 artiklar. Resultat: Resultatet beskrevs i fyra teman; Undervisningshjälpmedels påverkan på patienters egenvård, påverkan på patientens egenvård baserat på patienters upplevelser av patientundervisningen, sjuksköterskans kompetens och förutsättningar samt sjuksköterskans anpassning av patientundervisningen. Slutsats: Patienter som fick utbildning om trycksårsprevention muntligt av en sjuksköterska vid upprepade tillfällen uppvisade bäst förmåga att utföra egenvård. Den muntliga undervisningen kan kompletteras med hjälpmedel som broschyrer, appar, filmer och planscher. Patientens individuella förutsättningar behöver tas i beaktande vid planering och genomförande av patientundervisning, vilket kräver god kompetens hos sjuksköterskan.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes mellitus är idag ett globalt hälsoproblem som ständigt ökar i prevalens. Egenvården utgör en stor del av sjukdomshanteringen. Nutidens teknik är under ständig utveckling där det finns mobila applikationer som kan underlätta egenvården. Syfte: var att sammanställa aktuell forskning hur användandet av mobila applikationer påverkar egenvården hos patienter med diabetes mellitus. Metod: Studien utfördes enligt Polit och Becks (2017) nio steg. Sökningen av artiklarna utfördes i databaserna CINAHL samt PubMed, samtliga artiklar har kvalitetsgranskats och 10 artiklar sammanfattades i ett resultat. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudteman; Stöd och motivation i egenvård, tecken på förbättrad kontroll och upplevd hälsa och förenklad kommunikation i samband med sjukvårdskontakt. Slutsats: Mobila applikationer är ett bra stöd för patienter med diabetes i kombination med stöd från hälso- och sjukvårdspersonal att få ökad förståelse för sin sjukdom samt känna trygghet i sin egenvård. Dock krävs det mer forskning kring mobila applikationer och hur det kan underlätta egenvården

Bakgrund: Hjärtsvikt drabbar idag många människor och är ett global folkhälso-problem som skapar begränsningar och orsakar ökat lidande för patienten. En del i behandlingen är egenvård som definieras med tre nyckelbegrepp 1) upprätthållande av egenvård som att ta sina mediciner, 2) övervaka egenvård som att väga sig regelbundet och 3) egenvårdshantering som att agera på viktuppgång. En effektiv egenvård ger ökad livskvalité och minskad dödlighet. Syftet var att analysera litteratur som beskriver upplevelser av egenvård hos patienter som drabbats av hjärtsvikt. Metoden som användes var en litteraturöversikt. Tio kvalitativa artiklar valdes och analyserades enligt Fribergs femsteganalys där alla artiklar lästes igenom noga för att förstå innehåll och identifiera kategorier. Resultat: Vid analysen av litteraturen framkom fyra kategorier. 1) att lyssna och agera på symtom, 2) vem är jag? omvärdera livet och hantera starka känslor, 3) social och kulturell påverkan och 4) tillräcklig information och kunskap. Resultatet visar att hjärtsviktspatienter påverkades fysiskt, emotionellt och socialt av hjärtsviktsdiagnosen och de använde olika strategier för att hantera sin egenvård. Patientens kunskap om sin sjukdom och egenvård påverkade egenvården och relationen med vården var viktig. Det framkom att det ibland uppstod missförstånd mellan vården och patienten. Diskussion: Att inte förstå varför man ska utföra egenvård och inte ha tillräcklig kunskap om sin diagnos bör uppmärksammas av vården för att förbättra och individanpassa information om vikten av egenvård.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en allvarlig sjukdom med hög mortalitet och frekventa sjukhusinläggningar för patienter över 65 år. En av anledningarna till de högfrekventa sjukhusinläggningarna kan vara att patienter med hjärtsvikt inte får undervisning om egenvårdsåtgärder. Sjuksköterskans patientundervisning för patienter med hjärtsvikt kan vara av betydelse för patienter att öka sin kunskap om sin sjukdom vilket kan innebära att de kan bli mer autonoma och utföra egenvård.Syftet med litteraturstudien var att beskriva effekten av sjuksköterskans patientundervisning för egenvård hos patienter över 65 år med hjärtsvikt.Metoden grundade sig på Polit & Becks nio steg för litteraturstudier. Databassökningar genomfördes i CHINAL och PubMed och de artiklar som identifierades bearbetades i en urvalsprocess som bestod av tre steg. I steg tre granskades artiklarna enligt Poligt & Becks granskningsmallar. Efter urvalsprocessen kvarstod tio artiklar.Resultatet presenterades i form av fyra kategorier: kunskap om hjärtsvikt, livsstilsförändringar, följsamhet och lägre återinläggningar. Slutsats: Sjuksköterskans patientundervisning har lyfts fram som en nyckelkomponent, då den enligt studiens resultat ökar kunskaper hos patienter med hjärtsvikt om sin egen sjukdom. De ökade kunskaperna skapar förutsättningar som kan främjar positiva livsstilsförändringar och öka patienters följsamhet till egenvård. Det tyder även på att återinläggning på sjukhus minskar för patienter med hjärtsvikt.

No description available.