Bakgrund: Hjärtsvikt drabbar cirka 2.2% av Sveriges befolkning och innebär att hjärtats pumpförmåga avtar. Detta kan leda till ansamlingar av vätska i lungorna eller kroppens extremiteter vilket kan orsaka symtom såsom andnöd och trötthet. Kronisk hjärtsvikt kan påverka livet på negativa sätt såsom förlorad kontroll i dagliga aktiviteter. Egenvård är en stor del av behandlingen vid kronisk hjärtsvikt och handlar om förmågan att ta hand om sig själv för att främja välbefinnande, liv och livskvalitet. Tidigare studier visar på att patienter brister i följsamhet vid egenvård vilket kan leda till förvärrade symtom. Omvårdnad är sjuksköterskans ansvarsområde och kärnkompetensen personcentrerad vård består av att bemöta patienter på deras villkor och ge individanpassad information utifrån individuella behov. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid kronisk hjärtsvikt. Metod: En integrerad sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes baserat på 14 artiklar. En induktiv ansats och beskrivande syntes tillämpades. Resultat: Analysen mynnade ut i tre kategorier och fem underkategorier; Utföra egenvård i vardagen med underkategorierna fysisk aktivitet, diet- och vätskerestriktioner och läkemedelsbehandling. Kategorin Stöd vid egenvård med underkategorierna omgivningen och tekniska hjälpmedel samt kategorin Brist på kunskap om egenvård. Slutsats: Patienter med kronisk hjärtsvikt upplevde utmaningar vid utförande av egenvård i vardagen som påverkades av fysisk aktivitet, diet- och vätskerestriktioner samt läkemedel. De upplevde även brist på kunskap om egenvård vilket resulterade i otillräckliga egenvårdsåtgärder. Familjen, andra patienter och vårdpersonal upplevdes som ett bra stöd till egenvården. Likaså var tekniska hjälpmedel ett bra stöd. Resultatet medför kunskap om olika aspekter av egenvård och är av nytta för sjuksköterskor så att de på ett mer personcentrerat sätt kan stödja patienter med kronisk hjärtsvikt.

Examensarbete  vårdvetenskap 15 hp TITEL: Sjuksköterskans omvårdnadsinterventioners påverkan på kroniska hjärtsviktspatienters egenvård  Författare: Julia Halt och Anna Jonsson SAMMANFATTNING: Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en av de vanligaste sjukdomarna hos äldre. En stor och viktig del av behandlingen utgörs av egenvård och då patienterna är införstådda med vikten av denna. Syfte: Att belysa sjuksköterskans påverkan på kroniska hjärtsviktspatienters egenvård, med fokus på patientundervisning.   Metod: Systematisk litteraturstudie där åtta artiklar valdes ut, kvalitetsgranskades och sedan analyserades till ett resultat. Resultat: Det huvudsakliga resultatet visar att de viktigaste interventionerna för att påverka hjärtsviktspatienters egenvård är kontinuerlig utbildning där patient och sjuksköterska närvarar. En viktig del efter att ha informerat patienterna är att kontrollera deras förståelse för egenvården. Centralt är även sjuksköterskans bemötande och patientens medverkan. Stor vikt läggs vid att patienterna ska motiveras till egenvården och därmed öka följsamheten. Resultatet ger ny kunskap om hur viktig sjuksköterskans påverkan är för egenvården och har hjälpt oss att förstå vilka delar som är väsentligast för att stötta patienter i egenvården. Slutsatser: Sjuksköterskan har en stor påverkan på patientens egenvård. Relationen mellan sjuksköterska och patient bör grundas på en ömsesidig kommunikation, förtroende och engagemang. Patientundervisningen kan med fördel individanpassas för att öka förståelse och förmåga till egenvård.  Nyckelord: Kronisk hjärtsvikt, egenvård, omvårdnad, patientutbildning, compliance

Diabetes typ 2 innebär att kroppens vävnader som är beroende av insulin har blivit insulinresistenta. Sjukdomen kan vara svår att upptäcka och kan vara långt gången redan vid diagnostisering. Sjukdomen kan innebära stort lidande för patienten med ökat vårdbehov, långa vårdtider och förändrad livssituation. Första steget i behandlingen är livsstilsförändring, vilket kan förbättra sjukdomstillståndet. Livsstilsförändring kan även bidra till ökat välbefinnande och hälsa. Sjuksköterskan kan fungera stödjande i patientens hälsoprocesser och bör uppmuntra samt stärka patienten till förändrad livsstil. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser i samband med livsstils- förändring vid diabetes typ 2. 11 kvalitativa artiklar analyserades och sammanställdes i en litteraturstudie. I resultatet framkommer tre teman Omgivningens betydelse, Bryta tidigare mönster och Komma till insikt om sin situation. Det framkommer att patienter med diabetes typ 2 har behov av stöd för att göra och bibehålla livsstilsförändring. Stöd kan komma från vården, familj och närstående samt andra i liknande situation. Det visar sig att sjukdomen kan leda till en förändrad syn på sig själv samt ge känslor av skuld, sorg och värdelöshet. Patienter beskriver rädsla av att dö i förtid på grund av sjukdomen, vilket bidrar till en insikt om att sjukdomen är allvarlig. För att livsstilsförändringen ska bli långvarig behöver motivationen till detta komma inifrån. I diskussionen berörs varje tema. Patientens och sjuksköterskans ansvar diskuteras samt vikten av realistiska mål för ökad följsamhet i livsstilsförändringen. I studien diskuteras också hur vården kan bli bättre för patienten genom att ta in olika perspektiv. Psykiska påfrestningar som tillkommer sjukdomen bör ha större del i vården och sjukdomen kan ge en förändrad kropp som både kan begränsa och ge ny tillgång till världen.

Sammanfattning Bakgrund: Diabetes är en sjukdom som ständigt ökar världen över och ses numera som en folksjukdom i Sverige. Orsaken till sjukdomen relateras ofta till livsstil, vilket ställer krav på att den drabbade personen gör livsstilsförändringar.   Syfte: Att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med diabetes typ II. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats har gjorts, där 12 artiklar av kvalitativ design har granskats kritiskt, analyserats och sammanställts. Resultat: Personernas upplevelser presenteras i tre kategorier med tillhörande subkategorier. Rädsla, skam och frustration var några av många ogynnsamma känslor som visade sig uppstå vid en diabetesdiagnos. Stöd från omgivningen gav kraft och motivation till egenvårdsskötsel, vilket i sin tur var en förutsättning för att uppnå kontroll och därmed hälsa.   Slutsatser: En diabetesdiagnos skapar en livsomställning som både är känslomässigt och praktiskt svår att hantera. / Summary Background: Diabetes is a disease that is steadily increasing around the world and in Sweden it is seen as a national disease. The underlying cause of the disease is often related to lifestyle, this requires that the affected person necessarily need to make lifestyle changes.   Aim: The aim of this literature review is to describe the adult people's experiences of living with type II diabetes. Method: A literature review has been made and 12 articles of qualitative inductive design was reviewed critically, analyzed and compiled.   Result: The persons’ experiences are presented in three categories with associated subcategories. Fear, shame and frustration were some of the many unfavorable feelings that proved to occur at a diabetes diagnosis. Support from the environment gave power and motivation to self-care management, which in turn was a prerequisite for achieving control and thereby health. Conclusions: A diagnosis of diabetes create a life adjustment that is both emotionally and practically difficult to handle.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Forskning kring egenvård vid psykisk ohälsa finns och visar stora fördelar på patienters hälsa och välbefinnande, men det vårdvetenskapliga perspektivet i forskningen saknas. Teoretisk referensram: Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att främja patienters egenvård vid psykisk ohälsa. Metod: Studiens metod är kvalitativ och induktiv. Datainsamlingen har skett genom en enkät och riktat sig till sjuksköterskor i psykiatrisk öppenvård. Materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet beskrivs sjuksköterskornas olika uppfattningar om egenvård, att främja sin hälsa, lindra sin ohälsa och lära känna sig själv. Erfarenheterna av att främja egenvård delades in i tre kategorier: att utgå från patientens förutsättningar, att stödja patientens egenvård och att se utvecklingsmöjligheter inom vården. Slutsats: Beroende på vad sjuksköterskan uppfattar som egenvård och väger in i bedömningen av patientens förutsättningar så kan sjuksköterskans omvårdnad riktas olika. En holistisk syn på egenvård och fokus på människans resurser samt utvärdering av patientens hälsa, välbefinnande och återhämtning förespråkas som en röd tråd genom sjuksköterskans omvårdnad. / ABSTRACT Background: Research about promoting self-care at mental illness are showing great benefits to patients' health and well-being, but the caring science perspective in research is lacking. Theoretical Framework: Dorothea Orem's Self-Care Deficit Theory of Nursing. Objective: To describe nurses' experiences of promoting self-care of patients with mental illness. Method: The study's methodology is qualitative and inductive. Data has been collected by a survey and directed to nurses in psychiatric healthcare. The material has been analyzed using a qualitative content analysis. Result: The result describes nurses’ different perceptions of self-care, to promote your health, alleviating your illness and knowing yourself. Experience of promoting self-care were divided into three categories: to start from the patient's conditions, to support patient self-care and to ensure development opportunities in healthcare. Conclusion: Depending on what nurses perceive as self-care and put in the assessment of the patient's conditions may be directed to the nursing care. A holistic approach to self-care, a focus on the human resources and the evaluation of the patient's health, well-being and recovery is advocated as a theme through the nursing care.

Bakgrund: Cirka tre till fyra procent av Sveriges befolkning har diabetes typ 2 och antalet personer som insjuknar från diabetes typ 2 ökar ständigt. Diabetes typ 2 är en kronisk ämnesomsättningsstörning som kan leda till svåra komplikationer. Det är viktigt för personer som lever med typ 2 diabetes att de får en god information kring hur dem ska utföra sin egenvård, för att kunna minska riskerna för utveckling av komplikationer som diabetes typ 2 kan ge. Inom diabetesegenvården är livsstilsförändringar viktiga. Bra kost och fysisk aktivitet kan förebygga och förhindra senare komplikationer, vilket är viktigt för denna persongrupp att eftersträva. Vårdpersonal ska också sträva efter att ge ett gott stöd, kunskap och information till personer med diabetes typ 2 för att de ska kunna hantera sin egenvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa vuxna personers upplevelser av att leva med typ 2 diabetes. Metod: Studien som gjordes var en litteraturstudie med en kvalitativ metod, med 10 artiklar som grund för resultatet. Innehållsanalysen genomfördes enligt Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultat framkom det att vuxna personer som lever med typ 2 diabetes har blandade känslor med upplevelser av oro och rädsla, trötthet, förändrad personlighet, upplevelse av att hantera sin egenvård och känslan att vilja leva. Personerna upplevde rädsla och oro om dem ska få olika komplikationer som blindhet, njurproblem och hjärtsvikt. Övertygelsen att de kommer dö av sjukdomen var stor. Personerna upplevde förändrad personlighet och hade svårigheter att hantera sin egenvård samt trötthet i samband med detta. Personerna upplevde även en känsla av att de ville leva längre, därför hade de viljan att hantera sin egenvård och minska försämring av sjukdomen.  Slutsats: Studiens resultat framhävde att personerna med typ 2 diabetes upplevde att de hade brist på kunskap och information om hantering av sin egenvård. Brist på kunskap och information påverkade personernas upplevelser kring sjukdomen och hantering av egenvård, vilket gjorde att en del upplevde att typ 2 diabetes är en fruktansvärd sjukdom. Med en bättre förståelse om personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2 blir det lättare för sjuksköterskan att erbjuda dem en säker och god vård.

ABSTRAKT Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är ett globalt hälsoproblem som kan leda till svåra komplikationer och förtidig död. Egenvården spelar en förebyggande roll men upplevs av drabbade personer som krävande. Tidigare studier visar på vikten av att vårdpersonalen ser varje person i ett sammanhang och uppmärksammar hens förutsättningar för god egenvård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudien var att beskriva erfarenheter av egenvård hos personer med diabetes mellitus typ 2. Metod: Resultaten av åtta kvalitativa studier analyserades, sammanställdes och presenterades sedan i kategorier enligt Fribergs metod. Resultat: Litteraturstudien visade att de första stegen till egenvård skedde redan vid diagnostillfället. Den drabbade personen var sedan tvungen att anpassa sitt liv efter egenvårdens krav. Vissa motiverades till förbättrad egenvård av en önskan att bibehålla sitt välbefinnande. Det visade sig även att det fanns ett stort behov av stöd från omgivningen. Konklusion: Genom att bjuda in till lärande, arbeta mot ökad delaktighet och, tillsammans med den drabbade personen, sätta specifika mål kan sjuksköterskan stödja egenvården vid DM2.

Bakgrund: Egenvård innebar att vidta åtgärder så sjukdomen inte förvärrades eller för att tidigt upptäcka försämring. Hjärtsjukdom innebar förändringar i hjärtat eller dess blodkärl, som kunde vara till exempel sjukdomar som hjärtsvikt och kranskärlsjukdom. I Sverige minskade insjuknandet i hjärtsjukdom men inte dödligheten vilket gjorde patienter med hjärtsjukdom till en patientgrupp som ökade. Livskvalitet sågs som ett subjektivt begrepp som förändrades över tid trots att det fanns många vedertagna instrument för att mäta livskvalité. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur egenvårdsåtgärder påverkar livskvaliteten hos personer med hjärtsjukdom, samt beskriva vilken urvalsmetod de valda artiklarna använt sig av. Metod: I databaserna Cinahl och MEDLINE via Pubmed hittades 13 kvantitativa studier som utgjorde resultatet för denna beskrivande litteraturstudie. Huvudresultat: Resultatet visade att vid interventioner av teknologi sågs signifikant förbättring av den skattade livskvaliteten i en av tre studier. Vid interventioner i form av utbildningsprogram skattades tre av fem studier livskvaliteten signifikant förbättrad. Vid fysisk aktivitet som intervention sågs signifikant förbättring av den skattade livskvaliteten i en av två studier. Vid psykologiska interventioner skattades livskvaliteten signifikant förbättrad i två av två studier. I en jämförande studie skattade de deltagare som använde sig av egenvård sin livskvalité bättre än deltagarna som inte använde sig av egenvård. Slutsats: Resultatet visade ingen konsensus gällande hur egenvårdsåtgärder påverkade livskvaliteten hos personer med hjärtsjukdom, vissa faktorer som relationen och tid kunde vara av betydelse. Mer forskning inom detta område krävs. / Background: Self-care means taking actions so the disease does not get worse or to enable early detection of deterioration. Heart disease involves changes in the heart or its blood vessels, for exampel diseases as heart failure and/or coronary artery disease. In Sweden the onset in heart diseases decreases but not the mortality, making patients with heart diseases increasing. Quality of life is seen as a subjective concept that changes over time, even though there are many accepted instruments to measure quality of life. Aim: The aim of this study was to describe how self-care affects quality of life in people with heart disease, and also to describe the sampling-methods used in the different studies. Method: In the databases CINAHL and MEDLINE by PubMed 13 quantitative studies was found which represented the result of this descriptive literature study. Main Results: The results showed that one of three studies in intervention of technology showed a significant improvement in the estimated quality of life. Studies including interventions of education programs three out of five studies estimated significant improvement of quality of life. Interventions with physical activity showed that one out of two studies reported significant improvement in self-reported quality of life. In psychological interventions, quality of life significantly improved in two of two studies. In a comparative study the participants who used the self-care estimated their quality of life to be better than participants who did not use the self-care. Conclusion: The results showed no consensus regarding how self-care measures affects quality of life in persons with heart disease, certain factors such as relationship and the time passed can be of importance. More research in this area is required.

No description available.

No description available.