No description available.

Variation in a male ability to gain extra-pair paternity and maintain within-pair paternity are important sources of variation in male fitness in socially monogamous species and thus become the resource of sexual selection on male secondary sexual traits. While the maximum possible number of offspring sired within the social pair-bond is limited by the female’s clutch size, the possible number of sired extra-pair young could in theory by much higher. The crucial question then becomes why males not invest all their efforts into seeking matings with many females rather than investing in social pair bonds in terms of mate guarding and expensive paternal care of offpring? I examined the distribution and relationship between maintained within-pair paternity and gained extra-pair paternity in other males’ nests in a passerine bird, the collared flycatcher, in relation to age, body mass, tarsus length, and forehead patch size . There was no correlation between gaining extra-pair paternity in other males’ nests and keeping within-pair paternity within the own nest. Variation in maintained paternity has a slightly larger effect than gained paternity on variation in total male siring success (fitness) in our population. The overall number of offspring sired was not associated with body mass, patch size, or male age. These results indicate that ensuring paternity by mate guarding of a social mate may be important for male reproductive success.

Utsläpp av det syntetiska östrogenet EE2 kan redan vid väldigt låga koncentrationer leda tillfeminisering och problem med reproduktion hos vattenlevande organismer. EE2 är denvanligaste formen av östrogen i kombinerade p-piller och släpps ut i naturen genom blandannat vårt avloppsvatten. Dagens reningsverk är inte utrustade med något specifikt skydd föratt förhindra utsläpp av EE2 utan förlitar sig på nitrifierande och heterotrofa bakterier fördegradering. Den här nedbrytningen är tyvärr inte tillräcklig och halterna av EE2 som lämnarsvenska reningsverk är fortfarande skadliga för våra akvatiska ekosystem.Ett sätta att tackla detta problem är att vidareutveckla reningsverkens biologiskareningsprocess. Det finns flera olika typer av organismer som har förmågan att bryta ner EE2.Av dessa är en av de mest lovande grupperna vitrötesvampar som använder sig avextracellulära enzymer för att bryta ner olika svårnedbrytbara molekyler. Hur man skullekunna integrera vitrötesvamparna i vattenreningsverkens biologiska reningsprocesser återståatt se men framtidens ser ljus ut för våra akvatiska ekosystem.

How terrestrial vegetation influences microclimate and what effects this has on associated ecosystems is well studied, but it is less known if and how aquatic macrophytes affect their microclimate. In this study I therefore aim to investigate the question of how aquatic macrophytes influence their microclimate, and how these effects in turn may affect associated aquatic organisms and ecosystems. This was done by conducting a literature search and review of relevant scientific articles. I found that aquatic macrophytes influence microclimate in several ways. First, their photosynthetic activity can affect water and sediment chemistry by changing carbon and oxygen levels, which also influences pH. Secondly, local temperature can also be influenced by macrophytes through shading and heat retention, which in turn also can affect water movement via density differences. Third, aquatic macrophytes can affect light levels in the water column, both negatively through shading, and positively by reduction of particles in the water. I conclude that aquatic macrophytes do influence microclimate. This influence can change the local environment, thus also affecting associated organisms and ecosystems. These conclusions are important for future research of aquatic environments when looking at challenges such as climate change and maintaining and protecting biodiversity and whole ecosystems. / Hur landvegetation påverkar mikroklimatet och vilka effekter detta har på associerade ekosystem är väl studerat, men det är mindre känt om, och i så fall hur, akvatiska makrofyter påverkar sitt mikroklimat. I denna studie syftar jag därför till att undersöka frågan om hur akvatiska makrofyter påverkar sitt mikroklimat, och hur dessa effekter vidare kan påverka associerade vattenlevande organismer och ekosystem. Detta genom att göra en litteratursökning och granskning av relevanta vetenskapliga artiklar. Jag fann att akvatiska makrofyter påverkar mikroklimatet på flera sätt. För det första kan deras fotosyntetiska aktivitet påverka vatten- och sedimentkemin genom att ändra koldioxid- och syrenivåerna, vilket också påverkar pH. För det andra kan lokal temperatur också påverkas av makrofyter genom skuggning och värmebevarande, vilket i sin tur även kan påverka vattenrörelsen via densitetsskillnader. För det tredje kan akvatiska makrofyter påverka ljusnivåerna i vattenpelaren, både negativt genom skuggning, och positivt genom minskning av partiklar i vattnet. Jag drar slutsatsen att akvatiska makrofyter har starkt inflytande på mikroklimatet. Detta inflytande kan förändra den lokala miljön och därmed också påverka associerade organismer och ekosystem. Dessa slutsatser är viktiga för framtida forskning om vattenmiljöer när man tittar på utmaningar som klimatförändringar, bevarande, samt skydd av biologisk mångfald och hela ekosystem.

One of the main challenges still confronting biologists is unravelling the mechanismsunderlying the evolution of evolvability — the ability to produce heritable and adaptive phenotypic variation. The impact of ecological factors on evolvability remains largely unstudied. Ecological interactions among populations are a relevant ecological factor shaping biodiversity through coevolution, i.e. the reciprocal adaptation resulting from these interactions. This study adopts a community-wide approach to investigate how the complexity of interaction networks and degree (the number of interacting partners of each species) affect evolvability. Quantifying these metrics represents a monumental practical challenge, which is overcome by harnessing a digital life platform that simulates the coevolutionary process of hosts and their parasites. I found that more evolvable communities are those embedded in a more complex network of interactions. However, within each community, a wide range of evolvability values coexist; an observation not related to specific differences in degree. These results emphasise the role of ecological networks of interaction in shaping evolvability.

Ecological studies are often performed to investigate ecosystems from a taxonomic point of view (e.g. species richness or species composition). However, investigating variations in organism traits, rather than variations based on taxonomy, can yield higher mechaninistic understanding of the ecosystem. Invertebrate communities in shallow bays have not been subject for extensive investigations of traits. Thus, this study aimed to assess impacts on trait composition of invertebrates in shallow bays by five factors: (i) topographic openness, (ii) nitrogen load, (iii) filamentous algae, (iv) submerged plants, and (v) predatory fish. In order to investigate these connections, a large-scale field sampling of shallow bay ecosystems in the Swedish part of the Baltic Sea was conducted. Statistical analysis was performed using permutational multivariate analysis of variance (PERMANOVA) based on distance matrices, and the results were visualized with nonmetric multidimensional scaling (nMDS). The results show that topographic openness and submerged plants in shallow bays structure invertebrate trait composition. Topographic openness was shown to impact the traits of invertebrate communities slightly more (19 %) than submerged plants (14 %). Several traits are shown to be the drivers behind these results. However, not all effects on traits by the factors seem to be direct effects; some effects are likely seen due to indirect effects. The lack of effect of predatory fish is discussed and may be due to artifacts. Furthermore, different elements of trait-based studies are briefly discussed and recommendations for future trait studies are given. / PlantFish

Syftet med denna litteraturstudie är att med hjälp av tidigare forskning undersöka på vilket sätt utomhuspedagogik kan bidra till förståelsen av ekologi för elever i årskurs F-6. Metoden är en systematisk litteraturstudie. Sökningarna har skett via avhandlingar.se, NorDiNa, Summon och ERIC(Ebsco). Metod, urval och sökprocesser är tydligt beskrivna och studien är på så vis öppen för granskning. Denna studie visar att elever får genom utomhuspedagogiken erfarenheter och upplevelser, både att minnas och att samarbeta kring. I kommunikationen och reflektionen som sker i klassrummet när eleverna får växla mellan att vara både utom- och inomhus, ger eleverna möjlighet att utveckla förmågan att läsa naturen. Utomhuspedagogiken bidrar till att eleverna får använda både teori och praktik och att hela kroppen ingår i lärandet. Av största vikt är lärarens förmåga att planera och genomföra utomhuspedagogisk undervisning för att kunna lägga grunden, bygga vidare och fördjupa elevens lärande om ekologi. Det som inverkar på elevens lärande är tillgången och kvaliteten på utemiljön. Slutsatsen blir att utomhuspedagogiken utgör ett viktigt komplement till den traditionella klassrumsundervisningen för att utveckla elevernas förmåga att förstå sambanden i ekosystem, näringsvävar och energiflöden.

No description available.

Syftet med denna litteraturstudie är att med hjälp av tidigare forskning undersöka på vilket sätt utomhuspedagogik kan bidra till förståelsen av ekologi för elever i årskurs F-6. Metoden är en systematisk litteraturstudie. Sökningarna har skett via avhandlingar.se, NorDiNa, Summon och ERIC(Ebsco). Metod, urval och sökprocesser är tydligt beskrivna och studien är på så vis öppen för granskning. Denna studie visar att elever får genom utomhuspedagogiken erfarenheter och upplevelser, både att minnas och att samarbeta kring. I kommunikationen och reflektionen som sker i klassrummet när eleverna får växla mellan att vara både utom-och inomhus, ger eleverna möjlighet att utveckla förmågan att läsa naturen. Utomhuspedagogiken bidrar till att eleverna får använda både teori och praktik och att hela kroppen ingår i lärandet. Av största vikt är lärarens förmåga att planera och genomföra utomhuspedagogisk undervisning för att kunna lägga grunden, bygga vidare och fördjupa elevens lärande om ekologi. Det som inverkar på elevens lärande är tillgången och kvaliteten på utemiljön. Slutsatsen blir att utomhuspedagogiken utgör ett viktigt komplement till den traditionella klassrumsundervisningen för att utveckla elevernas förmåga att förstå sambanden i ekosystem, näringsvävar och energiflöden.

Denna studie genomfördes med syfte att undersöka om det fanns korrelationer mellan 0+-öring (Salmo trutta L.) år x och 1+-öring år x+1 i elva uppväxtlokaler i älven Dammån-Storån och dess biflöden Lekarån och Bastuån år 1995–2010. Detta utfördes i form av två regressionsanalyser för att se om det fanns ett funktionellt samband avseende (i) täthet 0+ och medellängd av 1+, samt (ii) täthet 0+ och täthet av 1+ inom samma lokal, med 1+-öring som beroende variabel. Därefter gjordes tre envägs-ANOVA för att klarlägga om det (i) förelåg skillnader i medellängd på 0+-öring mellan dessa elva uppväxtlokaler under samma tidsintervall, (ii) om det fanns skillnader i medellängd mellan år, samt (iii) om det fanns skillnader i maximala 0+-längder mellan lokalerna. Resultatet visade att det fanns en svagt negativ korrelation mellan täthet av 0+- och medellängd av 1+-öring året därpå, samt en svag positiv korrelation mellan täthet av 0+- och 1+-öring. Variationsanalysen av medellängder på 0+-öring visade signifikanta skillnader i medellängd mellan lokalerna. Variationsanalysen av medellängder mellan årtal visade en knapp signifikant skillnad, och det fanns slutligen en signifikant skillnad i 0+-individers maximala längd mellan lokaler. / This study examined whether there is any evidence for density-dependent growth and survival of juvenile brown trout (Salmo trutta L.) in eleven nursery locals in the river Dammån-Storån and its tributaries Lekarån and Bastuån 1995-2010. Regression analyses were used to test for correlations between (i) density of 0+ and mean length of 1+ and (ii) density of 0+ and density of 1+. Thereafter three one-way ANOVAs were used to test for (i) any differences in mean length of underyearlings among these eleven locals during the same time period, (ii) differences in mean length between years and (iii) differences in maximum length of 0+ among locals. The results revealed weak negative correlations between density of 0+ and mean length of 1+,  and weak positive correlations between density of 0+- and 1+-brown trout. The analysis of variance on mean length of 0+ showed significant differences in mean length between the locals. The ANOVA on differences in mean length between years showed slight differences, and the ANOVA on differences in maximum length of 0+ showed significant differences. This study suggests that there is not strong evidence for density dependence in these populations, and that local conditions in time and space are important determinants of fish growth.