Aim The aim of this work was to create an increased understanding of gymnasts' experiences and views of emotional abuse in relation to perceived body dissatisfaction. Mainly, the work investigated to what extent active and retired gymnasts considered emotional abuse to be acceptable or not and how often they had experienced emotional abuse themselves. Secondary aims were to investigate whether experiences of emotional abuse from coaches were something related to gymnasts' views of their bodies. Method Gymnasts from various gymnastics disciplines participated in the work. The gymnasts who participated were active or retired gymnasts, over 15 years old and identified as female. 52% of the gymnasts were active and 48% previously active. Vignettes based on the Violence Towards Athletes Questionnaire (VTAQ: Parent et al., 2019) as well as the Body Image State Scale (BISS; Cash et al., 2002) were compiled into a two-part web survey in Microsoft Forms. The responses of the 97 participants were collected and analyzed through a variety of statistical analyses, including Spearman's Rank Correlation Coefficient and the Mann-Whitney U-test. Results The result showed that the gymnasts had experienced emotional abuse to a moderate extent. They also experienced high levels of body dissatisfaction. Positive significant correlations between acceptance and experience of emotional abuse, body dissatisfaction and training amount were found. Gymnasts who experienced higher levels of emotional abuse also reported higher levels of body dissatisfaction. Conclusion A majority of the gymnasts stated that they have experienced emotional abuse at some point in their career. The results indicate that the gymnasts can identify emotionally abusive behaviors and that they do not consider them acceptable. High levels of body dissatisfaction were reported by many gymnasts, which also correlated with more frequent experiences of emotional abuse. / Syfte och frågeställningar Syftet med detta arbete var att skapa en ökad förståelse för gymnasters upplevelser och syn på emotionella övergrepp inom gymnastik i relation till upplevt kroppsmissnöje. Huvudsakligen undersöktes i vilken utsträckning aktiva respektive före detta aktiva gymnaster ansåg emotionella övergrepp vara acceptabla eller inte samt hur ofta de själva hade upplevt emotionella övergrepp. Sekundära syften var att undersöka om upplevelser av emotionella övergrepp ifrån tränare var något som hörde samman med gymnasters syn på sin kropp. Metod Gymnaster inom olika gymnastikdiscipliner tillfrågades delta i arbetet. Gymnasterna som deltog var aktiva eller före detta aktiva gymnaster, över 15 år gamla och identifierade sig som kvinna. 52% av gymnasterna var aktiva och 48% före detta aktiva. Vinjetter baserade på Violence Towards Athletes Questionnaire (VTAQ: Parent et al., 2019) samt Body Image State Scale (BISS; Cash et al., 2002) sammanställdes till en tudelad webbenkät i Microsoft Forms. De 97 deltagarnas svar samlades in och analyserades genom flertalet olika statistiska analyser inklusive Spearmans rangkorrelationskoefficient och Mann-Whitney U-test. Resultat Resultatet visade att gymnasterna hade upplevt emotionella övergrepp i måttlig utsträckning. De upplevde även höga nivåer av kroppsmissnöje. Positiva signifikanta samband mellan acceptans och frekvens av emotionella övergrepp, kroppsmissnöje och träningsmängd upptäcktes. Gymnaster som i högre grad upplevt emotionella övergrepp rapporterade också högre kroppsmissnöje. Slutsats En majoritet av gymnasterna angav att de någon gång hade varit med om emotionella övergrepp. Gymnasterna uppvisade att de kan identifiera emotionella övergreppsbeteenden och ansåg dem inte vara acceptabla. Ett starkt kroppsmissnöje återfanns hos många gymnaster vilket kan höra samman med frekvent upplevelse av emotionella övergrepp.

Syfte & Frågeställning Studiens syfte var att ta reda på gymnasters beskrivning av trygga idrottsmiljöer, samt deras rekommendationer för att uppnå trygga idrottsmiljöer. Frågeställningarna var: Hur beskriver gymnaster trygghet? Hur beskriver gymnaster en trygg idrottsmiljö? Vilka rekommendationer ger gymnaster till tränare, gymnaster, föräldrar, organisationsledare och Svenska Gymnastikförbundet för att uppnå trygga idrottsmiljöer? Vilka rekommendationer ges i litteratur och tidigare forskning som kan kopplas till gymnasternas rekommendationer? Metod Studien är kvalitativ och har genomförts via intervjuer. Sex aktiva eller före detta elitgymnaster mellan 17–27 år deltog i studien, från disciplinerna manlig artistisk gymnastik, kvinnlig artistisk gymnastik, rytmisk gymnastik och truppgymnastik. Intervjuguiden skrevs utifrån input från Svenska Gymnastikförbundet. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Analysen var en blandning av induktiv och deduktiv. Resultat Resultatet visade en beskrivning av otrygga och trygga idrottsmiljöer. Deltagarna beskrev att i en trygg miljö kan man vara sig själv, man är inte ensam och man har en god kommunikation. I en otrygg miljö är man rädd för att misslyckas och att vara sig själv. Fem huvudteman framkom utifrån intervjuerna; rekommendationer till tränare, till gymnaster, till föräldrar, till organisationsledare och till Svenska Gymnastikförbundet. Slutsats Resultatet visade att tränare upplevdes vara de som hade störst påverkan på att skapa en trygg idrottsmiljö. Resultatet visade även att det upplevs vara Svenska Gymnastikförbundet som har störst ansvar för att visa vad som accepteras inom gymnastik och vilken kultur man vill skapa. Det anses även vara deras ansvar att få fler gymnaster att vilja hålla på med gymnastik längre, och att välbefinnande ska prioriteras framför att nå prestation och resultat, för att skapa en tryggare idrottsmiljö.