Historiska spel ökar i popularitet och det förs en debatt om det historiska innehållet och hur spel används för att representera historia. I detta arbete kommer denna debatt att undersökas genom en litteraturöversikt över fältet historiska spelstudier, en korsning av det historiska fältet och spelstudier. Genom att sammanställa detta fält i en syntes så kan insikter om spels relation till historia dras. Det som framkommer är att det dominerande fokuset på spels historiska exakthet som finns inom denna debatt är missvisande för spels potential att förmedla historia. De nya poststrukturalisterna menar istället att spels interaktiva natur, som ligger i konflikt med historisk exakthet, också är deras styrka och öppnar upp nya möjligheter för hur man kan förmedla historia. Arbetet diskuterar också de etiska aspekterna av spel som medium förhistorieskildring och hur det kan påverka spelare samt hur spelutvecklare kan använda denna kunskap för att bäst översätta historien till spelets medium.

Bakgrund: Sjuksköterskestudenters erfarenheter av att vårda visar på vikten avverksamhetsförlagd utbildning där sjuksköterskestudenter ges möjlighet att lära sig vårdapersoncentrerat och möta patienter i deras livsvärld. Med handledares stöttning kansjuksköterskestudenter på ett patientsäkert vis omsätta den teoretiska kunskapen i praktiken.Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas av sjuksköterskestudenter.Metod: Allmän litteraturöversikt där åtta kvalitativa, en kvantitativ och två artiklar medmixad metod analyserades. Resultat: I resultatet framkom fyra teman: delaktighetensbetydelse i vårdandet främjar lärande visade på patienters uppskattning av att bliinkluderade. Relationens betydelse i vårdandet visade på det viktiga med tid och dialog förden vårdande relationen. Engagemangets betydelse i vårdandet visade påsjuksköterskestudenters vilja att vårda. Kompetensens betydelse i vårdandet gav patienter enpositiv upplevelse när sjuksköterskestudenter visade på kunskap och tilliten minskade närkompetensen brast. Slutsats: Patienters erfarenheter av att vårdas avsjuksköterskestudenter visar på en uppskattning av sjuksköterskestudenters närvaro ochgenuina intresse. När sjuksköterskestudenter är väl förberedda, ger tid och bemöter patientermed respekt kan en vårdande relation skapas. Handledare är även en viktig del isjuksköterskestudenters lärande och ger patienter en känsla av trygghet.

Bakgrund: Anestesi är en utsatt situation för patienter där anestesisjuksköterskor har en väsentlig roll genom att vara ett stöd för, informera, stödja delaktighet och motverka anestesirelaterade komplikationer. Awareness är en anestesirelaterad komplikation och innebär att patienter återfår medvetandet under operation, ofta till följd av otillräcklig anestesi. Forskning visar på faktorer som påverkar förekomsten av awareness, men belyser inte i lika stor utsträckning patienters egna upplevelser av awareness. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelser i samband med awareness under generell anestesi. Metod: Systematisk integrativ litteraturöversikt av 21 artiklar enligt Whittemore och Knafls modell. Resultat: Patienter som upplevde awareness under generell anestesi beskrev smärtsamma och icke-smärtsamma taktila intryck. De beskrev även visuella- och auditiva intryck, samt förmågan eller oförmågan att påkalla uppmärksamhet. Patienter upplevde även akuta känslomässiga reaktioner, kognitiv närvaro eller frånvaro samt psykosociala följder efter awareness. Slutsats: Examensarbetet redogör för patienters fysiska och psykiska upplevelser under awareness. Upplevelserna som beskrivs är dels negativa och beroende på hur patienter upplevt awareness gav händelsen upphov till olika svåra postoperativa komplikationer. Awareness är ett komplext fenomen som kräver vårdvetenskapliga teorier och vetenskapliga metoder som kan göra komplexiteten rättvisa.

Background: There are about 55 million people worldwide living with dementia. Dementia cause cognitive impairment that includes reduced thinking and memory ability. and psychological symptoms of dementia (BPSD) occurs in 90 percent of all dementia cases. Agitation, aggressive behaviour and depression are common examples. BPSD commonly causes an increased need of caring which leads to the need for nursing home residency. As no curative treatment exists, strategies aimed for symptom alleviation is the primary form of treatment. Aim: To create an overview of nursing interventions that alleviate BPSD for people with dementia living in nursing homes. Method: A general literature review. Result: BPSD may be alleviated by nursing interventions based in music, environment stimulation, psychosocial interactions and sensory stimulation. Nursing interventions have been proven to reduce the extent, frequency, duration and progression of BPSD. Conclusion: Several nursing interventions have been proven to alleviate suffering caused by BPSD and this essay presents the alleviation it can accomplish. Nursing interventions enables reduction of the negative impact caused by BPSD. This essay provides an insight of existing variations of relevant nursing interventions and can contribute with knowledge of its execution and effect.

Att som närstående få komma på besök till intensivvårdsavdelningen när en närstående är kritiskt sjuk är en viktig utgångspunkt inom familjecentrerad vård. Trots detta visar forskning att det kan finnas negativa attityder från sjuksköterskor kring barn som närstående. Syftet med studien var att sammanställa forskning om barn som besökande närstående på en intensivvårdsavdelning. Metoden som användes var en systematisk integrativ litteraturöversikt. Dataanalysen skedde enligt Whittemore och Knafl’s fem steg. Resultatet baseras på 16 artiklar, varav nio kvalitativa, fyra kvantitativa samt tre med mixad metod. Två huvudteman identifierades; Att som barn få vara besökare på en intensivvårdsavdelning och Att som intensivvårdssjuksköterska ta emot barn som besökare, samt totalt sju subteman. Resultatet visar att barn ville tillåtas besöka för att få se med egna ögon och vara delaktiga. Den fysiska intensivvårdsmiljön kunde uppfattas som både skrämmande och spännande. Förberedelser och information inför och under besöket var viktigt för barnen. Relationen med intensivvårdssjuksköterskan var betydelsefull men bristfällig enligt barnen. Resultatet visar även att intensivvårdssjuksköterskor såg både föräldrarna och sig själva som hindrande faktorer till besöket, trots att de såg vikten av att barn skulle få vara inkluderade i vården. Förberedelser inför och under besöket ansågs enligt intensivvårdssjuksköterskan vara viktigt för att skapa ett bra besök, där föräldrarna hade en betydande roll. Intensivvårdssjuksköterskor uppgav brist på riktlinjer, tillgång till utbildningar och stöd i bemötandet av barn som besökare. Slutsatsen är att det behövs mer forskning för att stärka barns roll som besökande närstående.

Bakgrund: Utvecklingen inom intensivvården går nu mer och mer mot att patienter ska vårdas lättsederade när de vårdas i respirator. Att vårdas i respirator är oftast en livräddande behandling men det leder också allt som oftast till ett lidande. För att kunna minska lidandet behövs det kunskap inom området. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters upplevelse av att ha vårdats lättsederade i respirator på en intensivvårdsavdelning. Metod: Metoden som användes var en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Resultat: Litteraturöversiktens resultat utmynnade i en kategori med sex underkategorier. Patienterna upplever stort obehag på grund av smärta och obehag från endotrachealtuben, att inte kunna prata eller göra sig förstådd, en känsla av att vara hjälplös, att deras integritet blir kränkt och de upplever en stor törst. Det fanns också positiva upplevelser så som att uppleva en trygghet, att vara medveten om sin omgivning och kunna vara delaktig i sin vård. Slutsatser: Lättsederade patienter blir medvetna om sin omgivning vilket gör att de blir påverkade av personalens beteende och agerande. Därför är det av stor vikt att intensivvårdssjuksköterskan ges möjlighet att vara fysiskt närvarande och vårda med respekt och värdighet för att kunna minska lidandet.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att trycksår är smärtsamt och orsakar ett stort lidande för patienterna. Trycksår ger en ökad risk för infektioner och förlängd vårdtid vilket även leder till ökade kostnader för samhället. Trycksår som drabbar patienter inom vården räknas som en vårdskada och en av sjuksköterskans arbetsuppgifter är att förhindra vårdskador. Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda trycksårsförebyggande.Metod: En allmän litteraturöversikt enligt Friberg med totalt tio artiklar fördelat på fyra kvantitativa artiklar och sex kvalitativa artiklar. Samtliga artiklar analyserades utifrån likheter och skillnader i syfte, metod och resultat. Resultat: Det framträdde tre olika teman “Betydelsen av kunskap och kompetens”, ”Betydelsen av delaktighet och kommunikation”och “Betydelsen av arbetsmiljön och resursbrist”. Sjuksköterskorna hade även erfarenheter av att trycksårförebyggande åtgärder var prioriterat men att det var svårt att genomföra på grund av en hög arbetsbelastning och brist på vårdpersonalresurser. Sjuksköterskorna erfor även att brister i kommunikationen kunde leda till en ökad risk för trycksår. När sjuksköterskorna involverade patient och anhöriga i omvårdnaden ökades förståelsen för sjuksköterskans åtgärder och samarbetet underlättades. Slutsats: Sjuksköterskorna behöver mer kunskap och kompetens för att bli mer effektiva i det trycksårförebyggande arbetet. Tid-och resursbrist gjorde att sjuksköterskorna inte kunde prioritera trycksårsförebyggande åtgärder. Risken för trycksår minskade när sjuksköterskorna involverade patienten och anhöriga i omvårdnaden.

Intensivvårdsdelirium är ett akut uppkommet tillstånd vilket innebär ett förändrat kognitivt status hos drabbade patienter. Hela 80% av de som vårdas inom intensivvård uppfyller någon gång under vårdtiden kriterier för diagnosen intensivvårdsdelirium. Diagnosen innebär ökad sjuklighet, dödlighet samt större finansiella kostnader för samhället. Intensivvårdsdelirium orsakar obehagliga minnen och vanföreställningar hos patienten, och livskvaliteten långt fram i livet kan påverkas negativt. Intensivvårdssjuksköterskor upplever vården av patienter med intensivvårdsdelirium som komplex och dränerande. Genom att sammanställa befintlig forskning inom området kan ökad förståelse om intensivvårdssjuksköterskans upplevelser erhållas och bidra till ett professionellt förhållningsätt samt en trygg och säker vård.   Syftet var att sammanställa tillgänglig litteratur gällande intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter med intensivvårdsdelirium. En integrativ systematisk litteraturöversikt baserad på Whittemore och Knafls (2005) modell genomfördes för att svara på syftet. I resultatet inkluderades 14 artiklar bestående av både kvantitativ, kvalitativ och mixad metod. Braun och Clarkes (2006) tematiska innehållsanalys användes som hjälp i steget med dataanalysprocessen och formade två teman med tillhörande underteman. Att vårda patientcentrerat, säkert och närvarande; och Att vårda med organisatoriska utmaningar.  Resultatet belyser betydelsen av att arbeta patientcentrerat och närvarande, vilket var avgörande för att säkerställa en god vårdmiljö samt ge en känsla av trygghet hos patienterna. Sjuksköterskor präglades av olika erfarenheter vilket färgade inställningar och attityder till omvårdnaden. Uteblivet stöd, samarbete och en mindre förstående arbetsplats påverkade vården som patienterna med intensivvårdsdelirium erhöll. Slutligen synliggjordes komplexiteten i att vårda evidensbaserat och med standardiserade arbetssätt, dessa faktorer påverkade sjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter med intensivvårdsdelirium.

Bakgrund: Tidigare forskning har i olika omfattning belyst vårdpersonals upplevelser av att orosanmäla barn som misstänks fara illa men färre har kartlagt barnsjuksköterskors erfarenheter i ämnet. Då barnsjuksköterskor dagligen i sitt arbete både inom barnhälsovården, skolan och slutenvården möter barn som far illa eller misstänks fara illa anses det vara av vikt att de kan identifiera dessa barn. Syfte: Föreliggande studie syftar till att utifrån en systematisk litteraturöversikt kartlägga barnsjuksköterskors erfarenheter av att orosanmäla barn som misstänks fara illa. Metod: Vetenskapliga artiklar (n=10) med kvalitativ ansats som belyser barnsjuksköterskors erfarenheter av att orosanmäla barn som far illa inkluderades i kartläggningen vilka analyserades enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärderings schematiska steg. Resultat: Analysen resulterade i fyra analytiska teman; Att stå upp för vad som är rätt, Att kunskap är avgörande, Att påverkas emotionellt och Att samarbeta med familjen. Dessa analytiska teman inrymde dessutom flera underteman. Slutsats: Det finns behov av ökad kunskap när det gäller att orosanmäla barn som far illa - både gällande att identifiera de barn som far illa, stöd till att våga utfärda anmälan samt själva anmälningsprocessen. Ökad kompetens kan leda till att barnsjuksköterskor upplever mindre osäkerhet och därmed orosanmäler i större utsträckning. Det i sin tur skulle kunna leda till att fler barn och familjer får det stöd de är berättigade. Nyckelord: barn som far illa, barnsjuksköterska, erfarenheter, litteraturöversikt och orosanmälan.

Bakgrund: Trycksår är en skada i huden som uppkommer till följd av försämrad cirkulation i vävnaden och orsakar syrebrist. Förebyggbara trycksår räknas som en vårdskada och förekommer inom slutenvården. Tidigare forskning visar att patienter som lever med trycksår upplever en ständig smärta som påverkar livet i sin helhet. Patienter beskriver hur förtroendet för vården brister efter att ha drabbats av vårdrelaterade trycksår och känner en oro över att hamna på sjukhus igen. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av trycksårsförebyggande omvårdnad inom slutenvården. Metod: En allmän litteraturöversikt användes och baserades på tolv vårdvetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultat: Sjuksköterskor erfor att den trycksårsförebyggande omvårdnaden var beroende av flera olika faktorer för att fungera väl. Sjuksköterskor beskrev hur ett organisatoriskt stöd och en positiv inställning var förutsättningar för god och säker vård, däremot erfor sjuksköterskor att tid- och kunskapsbrist utmanade patientsäkerheten. Sjuksköterskor erfor att patientdelaktighet var av betydelse i den trycksårsförebyggande omvårdnaden och genom att sjuksköterskor erbjödpatienter kunskap kunde delaktigheten främjas. Slutsats: Genom en stödjande ochengagerad organisation, tillfredställande kunskapsnivå, positiva inställningar och uppmuntrande av patientdelaktighet skapades förutsättningar att lyckas med den trycksårsförebyggande omvårdnaden.