Ensamkommande barn är föremål för en ständig debatt men den svenska forskningen gällande dessa barns möjligheter och livsvillkor i Sverige är bristfällig. Åldersperspektivet är en viktig faktor i mottagandet och asylprövningen för ensamkommande barn. Studien ämnade därav undersöka huruvida Migrationsverkets handläggare upplevde att bedömningen av ensamkommande asylsökande barns ålder är ett problem samt om detta påverkar barnens mottagande och möjligheter till integration i Sverige. Undersökningen baserades på kvalitativa intervjuer med fem av Migrationsverkets handläggare för ensamkommande barn. Studiens teoretiska utgångspunkter var aktuella lagar och riktlinjer som reglerar mottagandet av ensamkommande barn med särskild fokus på barnkonventionen. Resultatet visade att respondenterna inte egentligen upplever själva åldersbedömningen av ensamkommande barn som ett problem, utan att det snarare är bristen på tydliga riktlinjer för åldersbedömningar som upplevs utgöra problemet. Studien visade också på att respondenterna inte har integrationsaspekten i åtanke i allmänhet och inte i åldersbedömningen i synnerhet. Det svenska asylsystemet är mer generöst i sin bedömning för barn än för vuxna och denna studie visade hur barnkonventionen, vilken syftar till att stärka barns skydd och rättigheter, samtidigt kan få icke avsedda effekter genom att människor känner sig manade att uppge en ålder yngre än 18 år för att få ta del av de rättigheter som barnkonventionen tillskriver varje barn.

This study discloses Swedish human service organizations and their methods of integrating unaccompanied children into the Swedish society. The purpose of the study is to investigate how social workers at HVB-homes for unaccompanied children depict their experience in and knowledge of how the unaccompanied children are integrated into Swedish society. The method of investigating the questions raised by the purpose of this thesis has been qualitative analysis of answers derived from interviewing personnel at HVB-homes for unaccompanied children. In doing so we have made use of a semi-structured method of interviewing the above-mentioned personnel. The data derived from these interviews has thereafter been analysed and filtered through the concept of integration and the theoretical formations human service organizations and street-level bureaucrats. A result shown in this thesis is that personnel at the HVB-homes strive towards integrating the unaccompanied children into society. The personnel has, however, experienced problems in describing the integration process, since they feel that they lack in understanding of the concept of integration. The HVB-homes have different methods of integrating the children and they feel confident in their approaches, as they perceive that the children are well integrated into society. The personnel describe numerous factors both promoting and obstructive, which affect each other and influence the integration of the unaccompanied children.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur tre ensamkommande flyktingbarn upplevde det stöd de fick då de vistades på ett HVB-hem placerat i Mellansverige, i väntan på permanent uppehållstillstånd. Vi belyser i uppsatsen huruvida stödet har hjälpt ungdomarna att socialiseras in i det svenska samhället samt om de fick den hjälp de behövde för att uvecklas till självständiga individer.

Denna uppsats handlar om gode män i Umeå som arbetar med asylsökande ensamkommande barn och de förväntningar som de har i sin yrkesroll. I denna uppsats används kvalitativa intervjuer för att få information om gode männens förväntningar och rollteorier för att förstå innebörden av dessa förväntningar. Två intervjuer gjordes och resultatet visar att gode män i Umeå har rollkonflikter mellan dem och andra aktörer, och även inom sig själva. Utifrån rollteorier uppstår vissa situationer i deras yrkesutövande som kännetecknas av rollkonflikter Detta tycks bero på en del otydliga arbetsuppgifter med också på att det kan vara svårt att skilja på gode mansrollen och en mamma/papparoll. Detta kan exempelvis visa sig i en svår situation när gode mannen dels ska stötta och hjälpa men även förhålla sig professionellt till beslutet.

Under år 2009 kom 2 250 ensamma barn till Sverige. Deras orsak till flykt är många, men det kan bland annat ha att göra med krig, förföljelse, tortyr med mera. När de kommer till Sverige får de en god man som ska träda in i vårdnadshavarens ställe.   Under hösten 2009 gjordes tretton djupintervjuer med gode män för ensamkommande barn i en stor kommun och i en liten kommun. Studiens syfte var att undersöka hur rollen som god man för ensamkommande barn fungerar samt hur den kan se ut och upplevas av de gode männen själva. Studien undersökte också vilka likheter respektive skillnader som finns i uppdraget som god man beroende på kommunstorlek. Den större kommunen har tagit emot ensamma barn under en längre period och god manskapet för de ensamkommande barnen har där existerat en längre tid medan det i den mindre kommunen är relativt nytt med ensamkommande barn.   Under studiens gång upptäckte vi att det inte finns några märkbara skillnader mellan stor kommun och liten kommun i godmansuppdraget, snarare fanns det mer likheter. Oavsett om kommunen har tagit emot ensamkommande barn en längre tid eller inte är uppdraget som god man oklart. Det finns inga klara tydliga regler i vad uppdraget faktiskt innebär utan det blir snarare en tolkningsfråga. Samtliga gode män sade sig sakna utbildning, kontaktperson och stödperson att vända sig till.

Barn som flyr till ett nytt land utan föräldrar eller vårdnadshavare kallas för ensamkommande flyktingbarn. Vägen till det nya landet är oftast lång, svår och efterlämnar smärtsamma erfarenheter. Det är en resa som har inneburit att de ensamkommande flyktingbarnen har förlorat den trygghet de en gång har fått från sina familjer. I det nya landet möter de ensamkommande flyktingbarnen många människor, där de flesta har en yrkesrelaterad relation till dem. Vårt syfte har varit att undersöka hur de ensamkommande flyktingbarnens sociala behov kan tillgodoses av yrkesrelaterade relationer på ett utvalt HVB-hem (hem för vård och boende) i Halmstads kommun. Våra informanter är personal på boendet Eken och ansvariga lärare för de ensamkommande flyktingbarnens utbildning.  Vår studie grundar sig på informanternas tolkningar av de ensamkommande flyktingbarnens sociala behov. Vi har även intresserat oss för hur våra informanter uppfattar de ensamkommande flyktingbarnens strävan efter en familjelik gemenskap, men också de emotioner informanterna upplever i sitt arbete.   Vi utförde kvalitativa intervjuer och av det insamlade materialet framgick det att de ensamkommande flyktingbarnen har ett stort behov av sociala relationer, som förutsätter närhet. Vi kom fram till att barnen sökte sig till varandra för att tillgodose behovet av närhet, då informanterna har en emotionell distans till barnen. Det framkom tydligt att informanterna har svårigheter att avgöra hur mycket de ska engagera sig känslomässigt. Eftersom vi ville ta del av hur informanterna tolkade de ensamkommande flyktingbarnens sociala behov har vi använt oss utav hermeneutik, som vetenskapsteoretisk ansats. Vi kunde tolka och förstå det empiriska materialet med hjälp av utvalda socialpsykologiska teorier.  Tolkningar har utvecklats med hjälp av Scheffs teori om sociala band, Weiss tankar kring sociala behov, Stenbergs beskrivning av motiv till gemenskap samt Asplunds teori om social responsivitet och Hochschilds teorier om det emotionella arbetet. Dessa teorier har i vår studie kompletterat varandra och förklarat olika socialpsykologiska aspsekter som förekommer i arbetet med de ensamkommande flyktingbarnen.

Bakgrund: Det utredningsverktyg som idag används vid barnavårdsutredningar är verktyget Barns behov i centrum (BBIC), ett verktyg som är anpassat till att stötta nätverk som finns i barnets närhet, vanligtvis familjen, som socialt system runt barnet. För ensamkommande barn däremot, lyser dessa sociala nätverk med sin frånvaro. Ensamkommande barn till Sverige är en idag ökande grupp av människor i samhället vilket har skapat ett behov av väl anpassade verktyg i utredningsarbetet för att identifiera, strukturera, och utreda insatser för dessa grupper, inom ramen för det sociala arbetet. Syfte: Studiens syfte är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av det sociala utredningarbetet av ensamkommande barn till Sverige. Metod: För att uppnå studiens syfte har nio semi-strukturerade intervjuer med socialsekreterare i Mellansverige genomförts och analyserats med en hermeneutisk deduktiv tolkningsmetod. Resultat: Resultatet visar på svårigheter i det praktiska sociala arbetet kring ensamkommande barn enligt socialsekreterares erfarenheter. Svårigheter beskrevs som att (i) utredningsverktygen inte var anpassade till uppgiften, (ii) att det fanns bristande riktlinjer kring arbetets utförande, (iii) att det kunde finnas en misstro från barnens sida gentemot myndigheter, (iv) att utreda inom den lagstadgade tidsramen, samt (v) att det kunde finnas bristande resurser för arbetets genomförande. Socialsekreterarna hade även erfarenhet av stå ensamma i att finna lösningar på dessa brister. Erfarenheterna analyseras utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Slutsatser: Utformningen av BBIC-verktyget kan möjligtvis skapa svårigheter i socialsekreterares utredningsarbete av ensamkommande barn, då ensamkommande barn kan ha en annan utvecklingsekologi än vad BBIC förutsätter. Implikationer för det sociala arbetet: En anpassning av BBIC-verktyget efter de särskilda omständigheter och behov som gäller för ensamkommande barn i Sverige kan vara till fördel för framtida socialt arbete. Vidare forskning bör göras inom området utredningsarbetet av barn som lever i en utvecklingsekologi skild från den BBIC förutsätter.

Tillströmningen av ensamkommande flyktingbarn har ökat och vi ville undersöka hur en mindre kommun hanterar ärenden som berör ensamkommande flyktingbarn samt hur kommunen förmår att bemöta den enskilde individens behov. Vi genomförde vår studie i en mindre kommun där de idag tar emot pojkar i åldrarna sexton till arton år. Vi utförde kvalitativa intervjuer med fem personer som i sina yrkesroller kom i kontakt med ensamkommande flyktingbarn. För att analysera vår empiri använde vi innehållsanalys. I resultatet fick vi fram tre huvudkategorier. En beskriver hur dagsläget såg ut, i nästa beskrivs medvetenhet om vad som bör bli bättre och i den tredje beskrivs visioner om framtiden. I kategorin dagsläget kunde vi av vårt resultat utläsa att det fanns brister i både metoder och förhållningssätt. Kategorin medvetenhet om vad som bör bli bättre ligger som en brygga mellan dagsläge och visioner om framtiden och beskriver en medvetenhet om vad som saknas. I kategorin visioner om framtiden kan det utläsas en önskan hos de som arbetar med ensamkommande flyktingbarn att i linje med den klientcentrerade teorin få mer tid och resurser att arbeta med individen. De anställda hade i sin profession inte fått specifik utbildning i bemötande av ensamkommande flyktingbarn vilket leder till att arbetet blev svårt att utvärdera. Det fanns en önskan om mer utbildningar hos de vi intervjuade. Alla barn i kommunen utreds enligt BBiC- modellen, men resultatet visade att det krävs mer av handläggaren vid utredningar av ensamkommande flyktingbarn eftersom modellen inte är anpassad till målgruppen. Vårt resultat visade att det är en snabbt ökande målgrupp som kräver anpassade insatser. / The inflow of unaccompanied refugee children has increased and our aim with this study was to examine how a municipality is handling cases involving unaccompanied refugee children and how the municipality is able to respond to their individual needs. We performed the study in a smaller municipality receiving boys at the age of sixteen to eighteen years old. We did interviews with five social workers in their daily work which who get in contact with unaccompanied refugee children. In the result we saw three main categories. One category describes how things are today, and another one describes awareness of areas of improvement. The third describes social workers vision of the future. In the category which described how things are today we could see deficiencies in both the methodology and approach. The category that describes awareness of areas of improvement works like a bridge between today and visions of the future. In the last category about the future we could see a wish for more time and resources to work with the individual as in the Client centered theory. In their profession they haven’t received any education about how to approach the unaccompanied refugee children which makes the work hard to evaluate.  There is a desire for more education among the social workers. All children in the municipality’s social service being investigated according the BBiC model. But the result of the study shows that it is harder for she social workers to use that model for the unaccompanied refugee children when it’s not appropriate for the target audience. The result of the study shows that there is a rapidly growing audience who require custom actions.

1990 Sweden ratified the UN Convention on the Rights of the Child, with 54 rights. The Convention on the Rights of the Child does not apply as law in Sweden. However, all countries that have ratified the convention, has an obligation to implement the convention in all decision making and practical management that includes children. The purpose of the study is to examine the implementation of the convention in relation to unaccompanied refugee children on a state, municipal and non-profit level by using three actors. The actors are the Swedish immigration service, Stockholm social service and the NGO Save the Children. The study is a qualitative case study that uses interviews with representatives from the three actors. The study examines how the Convention on the Rights of the Child has been implemented in the city of Stockholm regarding unaccompanied refugee children. The essay uses Lennart Lundquists theory of implementation and examines whether the three actors understand, can and want to implement the Convention on the Rights of the Child. Since 1 July 2006, the responsibility for providing housing for unaccompanied children remained with the municipalities instead of the Swedish immigration service. The consequence of that legislative change is reported in the study. The result of the study shows that there are barriers for the implementation to be accomplished. The problem with the implementation of the Convention on the on the Rights of the Child is that it is subordinate to other laws dealing with unaccompanied refugee children. The result also shows that the conditions for the unaccompanied refugee children only can be improved by making the Convention on the Rights of the Child to law in Sweden.

The purpose of this study is to investigate the unaccompanied children's experiences of the support offered at group homes intended for this group. The purpose is also to find out if they feel like the stay at the group home has prepared them for an independent life. The study has a qualitative approach and results collection occurred through semi-structured interviews. Seven young men aged 18-20 years were interviewed, all of them have lived for at least one year in a group home and are now living in their own apartment. The results have shown that the adolescents had both positive and negative experiences from their stay at the group home and that they have different views about whether they have received the support they need to cope independently. The adolescents expressed that they felt prepared in a few areas but that they lacked certain knowledge that would have benefited them in the establishment. The study's findings have shown that despite the difficulties the adolescents have gone through, the group has a relatively high sense of coherence (SOC) and access to useful coping strategies that enabled the adolescents to cope with this. The study also shows that the group home in many areas are preparing the adolescents for an independent life, but there are a number of areas in need of development. However, the adolescents have largely managed to deal with the lack of this knowledge through the support offered by Social services after they had moved out from the group home. In the discussion we have argued about the need for clear communication between the residents and the staff, especially when it comes to rules. Furthermore, we believe that there is need for development of the trustee assignment.