Uppsatsen Bilderboksstunden i förskolan undersöker potentialer i två välkända svenska bilderböcker under tretton videofilmade bilderboksstunder på två förskoleavdelningar i skilda kommuner. Undersökningen är gjord utifrån de föreställningsvärldar (Langer 1995:5) och den textrörlighet (Liberg m.fl. 2010c:46) som barn och pedagoger använder. Några möjliga innehållsliga teman i bilderböckerna kontrasteras mot det upptag som deltagarna ger uttryck för i dialogen – som förs med såväl språkliga som kroppsliga uttrycksmedel under tiden som boken blir läst – och i korta samtal direkt efteråt. Föreställningsvärldar skapas utifrån flera olika hållningar. Vanligt är att, till skillnad från vad forskning i skolans värld dokumenterat, röra sig ut mot egna erfarenheter. Barnen som är mellan tre och sex år engagerar sig starkt i det innehållsliga temat det farliga i den ena bilderboken. Pedagogerna följer barnen i deras intressen, men när de försöker väcka tankar om underliggande betydelser svarar barnen vänligt med att styra samtalen mot upplevelser istället. I den andra boken vill pedagogerna fokusera det normkritiska temat som förskolans läroplan påbjuder. Barnens svar är vanligen undvikande utom i en bilderboksstund där en grupp pojkar starkt argumenterar, gentemot pedagogen, för könssegregerade lekar. Deltagarna ställer många gånger olika hållningar bredvid varandra genom att hastigt röra sig genom olika föreställningsvärldar. Olika föreställningsvärldar kan till och med smälta samman därför att de med hjälp av hopfantiserade lekvärldar använder element från boken, egna och gemensamma erfarenheter eller kunskaper och sina personligheter. Vid upprepad läsning skapade barnen lekfulla kontrafaktiska resonemang utifrån böckernas handling. Förutsättningen för att bilderböckernas rika tolkningsmöjligheter ska kunna utnyttjas är att yttrandefriheten respekteras och att barnen får avbryta läsningen. Den mest intensiva dialogen uppstår ofta i samtalet under själva läsningen, medan samtalet efter läsningen ofta avstannar. Det verkar också som om barnens förmåga att återknyta till upplevelsen av boken är omedelbar när läsningen återupptas. Uppsatsen visar att det är möjligt att utveckla rika föreställningsvärldar och stor textrörlighet vid läsning av bilderböcker i förskolan. Detta sker om pedagoger samtalar med barn med öppenhet för de tolkningar och fantasifulla associationer som uppkommer under läsningen, bland annat sammansmälta föreställningsvärldar. Studiens fynd pekar framåt mot hur de didaktiska potentialerna i bilderboksstunden skulle kunna samverka med förskolans övriga verksamhet i ett mer utvecklat litteraturarbete.

I den här uppsatsen har vi gjort en empirisk studie där vi har undersökt hur ett urvallärare arbetar med litteratursamtal i sin undervisning för att utveckla elevernasläsförståelse i årskurs 4–6. Genom intervjuer och enkätsvar från sju lärare har vigranskat vilka metoder och teorier de utgår från vid litteratursamtal, samt hur debedömer eleverna under dessa samtal. Studien syftade även till att analysera huridentitetsskapandet kan gynnas av denna form av undervisning. Vid analysen har vianvänt oss utav Judith Langers (2017) bok, Litterära föreställningsvärldar, samtAidan Chambers (2011) verk, Böcker inom och omkring oss. Valet av dessa har sinutgångspunkt i det sociokulturella perspektivet som innebär att eleven utvecklas i ettsocialt sammanhang, vilket hela vår studie grundar sig i. Genom intervjuer med lärareframkom det att de inte använder sig i någon större utsträckning av teorier ellerforskning vid arbete med litteratursamtal. Dock gick det se att de använde delar avnämnda teorier utifrån analysen. Lärarna använder litteratursamtal till olika syften,och utvecklingen av läsförståelsen kan ibland komma i bakgrunden. Flertalet avlärarna använde litteratursamtal för att arbeta mer med språkliga områden somgrammatik och ordförståelse. De flesta av lärarna använder även litteratursamtal vidämnesövergripande arbeten. Utifrån studien i helhet gick det se vilken medvetenhetkring metoder i förhållande till litteratursamtalets syfte som krävs för att skapa enkvalitativt god undervisning

Syftet med denna empiriska studie är att undersöka hur litteratursamtal påverkar elevers läsmotivation och läsförståelse. I denna studie analyseras resultatet utifrån de tre didaktiska frågorna: vad, hur och varför. Studiens data består av semistrukturerade intervjuer med fyra klasslärare och två speciallärare på två olika skolor. Den tidigare forskningen visar att samtal om olika typer av texter bidrar till läsmotivation och ökad läsförståelse hos eleverna. Den insamlade datan transkriberades och analyserades utifrån våra forskningsfrågor i kombination med de tre didaktiska frågorna. Både tidigare forskning och resultatet av intervjuerna visar en positiv inställning till litteratursamtal och dess betydelse för utvecklingen hos eleverna. Samtliga intervjuade lärare är eniga om att litteratursamtal ökar elevers läsförståelse och läsmotivation. Slutligen diskuteras resultatet i sin helhet följt av tre faktorer som framkom i resultatet och som är intressanta för vår studie: bibliotekariens roll i undervisningen, undervisning i åldersintegrerade grupper samt om yrkeserfarenhet har en betydelse för genomförandet av litteratursamtal.