Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2008.

Syftet med projektet är att ta fram en metod för optimering av cellodlingsmedia som kan minska den tid och de resurser som dagens metoder kräver. Fem stamlösningar med adekvata komponenter designas och kombineras med olika flödeshastigheter till ett medium. Kombinationerna testas med experimentell design och analyseras med multivariat dataanalys för att få fram optimerade cellmedia. Odlingsmetoden som de fem stamlösningarna anpassas till är fed-batch, ett system där en av lösningarna är en baslösning och de resterande fyra designas till feedlösningar. De senare tillsätts i olika hastigheter till baslösningen anpassat efter cellernas näringsbehov. Strategin som har lagts upp för att designa stamlösningarna bygger på förhållandet mellan komponenternas förbrukningshastighet i de olika tillväxtfaserna. Under odlingen befinner sig cellerna i olika tillväxtfaser, i den exponentiella fasen ökar celldensiteten och i den stationära fasen sker större delen av produktionen av till exempel specifika antikroppar. Komponenterna i baslösningen förbrukas inte, eller i så liten mängd att de inte behöver tillsättas under odlingen, till skillnad från komponenterna i feedlösningarna som behöver tillsättas för att inte utarmas. I den exponentiella celltillväxtfasen, är behovet av de olika feedlösningarna flera gånger större än i den efterföljande stationära fasen. När önskad celldensitet är uppnådd så minskas flödeshastigheten från feedlösningarna och cellerna går in i stationärfas för att ge maximal produktion av önskad produkt. Projektet är uppbyggt av fyra delar: En litteraturstudie av nuvarande metoder för mediumutveckling, en beskrivning av framtagna stamlösningar, optimering av flödeshastigheten med experimentell design och multivariat dataanalys samt ett laborativt arbetsflöde av medias tillverkningsprocess.

Biokomposit är ett material som har stor potential att ersätta plastprodukter i framtiden. Med ett innehåll av träfibrer och växtbaserad plast är det både biologiskt nedbrytbart och fullt möjligt att återvinna. I det här projektet undersöks materialet biokomposit i samklang med additiv tillverkning, 3D-print. Syftet är att undersöka materialets estetiska potential, och visa möjligheter inom en tillverkningsteknik som inte håller samma status som exempelvis formsprutning. Författaren vill framhäva det som många skulle se som defekter i en tillverkningsprocess, för att ge komplement till Studio Tabos rotationssymmetriska armaturer. En fokusgrupp har varit till stöd i beslutstagande, och processen har varit experimentell med strikta ramar och mål.  Det intressanta är inte hur man kan skriva ut ett objekt, utan det är varför. Är det för massproduktion av kommersiella produkter som kräver perfektion, så är inte additiv tillverkning rätt väg att gå. Är det för att göra en mindre kollektion, i en produkt där tekniken estetiskt tillför någonting kan tekniken i stället vara en fördel. Framtiden ser ljus ut för nya produkter och det finns mer att utforska i ämnet.

Solar energy is increasingly being considered a promising solution to reduce the emissions of CO2 and green house gas. The performance of solar collectors largely depends on the ability to absorb incoming solar radiation with minimal thermal radiation losses. To weigh the potential absorbed energy to thermal losses, the performance criterion (PC) can be used, calculated as PC =α−xε, where α is absorptance, ε is emittance and x is a scaling factor < 1. It has been shown by G. Vargas et al. that Co-Cr alloys excibit great potential (α = 0.98 and ε = 0.03) for use in solar concentrators. The main goal of this project is to quantify the impact of key factors (controlled input variables) on an electroplating process of Co-Cr alloys, using the design of experiment (DOE) methodology. It is part of an ongoing collaboration between Absolicon and the physics department at Umeå university. Six factors were investigated using a fractional factorial (FrF) design. Data was collected through a series of experiments where stainless steel substrates were electroplated with Co-Cr alloys. The resulting samples were analyzed in terms of α and ε as well as the quality of deposition (QD). Using the experimental results, three models were made in a DOE-software called MODDE. Models are used to correlate the factors with each response, i.e. α, ε and QD. Ideally the predictive power of the models (Q2) should be as high as possible, and at least > 0.5. The analysis of variance (ANOVA) test was used to determine the significance of the models. Based on the models, the ’Optimizer’ tool in MODDE was used to predict two set of optimum factor settings, producing two samples, S1 and S2. S1 and S2 were evaluated in terms of α, ε and QD as well as chemical composition and structural properties of the coatings. The predictive power of the models was 0.49 for α, 0.38 for ε and 0.53 for QD. The predictive power of the models were therefore limited. ANOVA-test showed that the models for α and QD were statistically significant. For all three responses the significant effects were mostly two factor interactions. All three models showed significant lack of fit (model error) as a result of high reproducibility. S1 had the best PCAbsolicon (performance criterion for Absolicons solar collectors) of all samples with 0.858. S2 was not as good, even though it was predicted to have a higher value of PCAbsolicon by MODDE. EDS, XPS and SEM measurements of samples S1 and S2 showed that the two samples were very similar in terms of chemical composition. The main difference was that the coating of S1 was more porous, and also thicker than S2, 0.81 μm compared to 0.26 μm. Even though the models showed some predictive capabilities, the impact of the factors could not be fully determined. That is due to the nature of the FrF-design, which cannot accurately determine two-factor interactions.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka om en manipulation av mekanismerna moraliskt rättfärdigande, språklig omskrivning och förskjutning av ansvar, från Banduras (1999) teori om moraliskt frikopplande, påverkar bedömningen av oetiska beteenden. I studien användes en flerfaktoriell experimentell design. 195 försökspersoner fördelades slumpmässigt till åtta olika grupper (en kontrollgrupp och sju experimentgrupper). Försökspersonerna fick läsa texter om två oetiska beteenden, tortyr och mobbning. Åtta versioner av texterna användes, en utan manipulation av mekanismerna (kontrollbetingelse), tre versioner där respektive mekanism manipulerades enskilt, tre versioner där mekanismerna manipulerades i parvisa kombinationer och en sista version där alla tre mekanismerna manipulerades samtidigt. Försökspersonerna fick sedan bedöma hur acceptabla/oacceptabla beteendena var. Datan analyserades via två tre-vägs variansanalyser med bedömning av tortyr respektive mobbning som beroendevariabler.  Resultaten visar att en manipulation av mekanismen moraliskt rättfärdigande har en stark signifikant effekt på bedömningen av mobbning och en medelstark effekt på bedömningen av tortyr. Resultaten visar även att en manipulation av mekanismen förskjutning av ansvar har en signifikant men svag effekt på både bedömningen av tortyr och mobbning. Vad gäller mobbning bedömde deltagarna beteendet som mindre acceptabelt med manipulation än utan manipulation. Språklig omskrivning hade inte enskilt någon effekt vare sig i tortyr eller mobbningsbeteendet. Däremot uppvisades en signifikant interaktionseffekt mellan moraliskt frikopplande och språklig omskrivning vad gäller beteendet tortyr.  Resultaten visar att en manipulation av mekanismer för moraliskt frikopplande påverkar bedömningen av oetiskt beteende. / The purpose of the present study is to examine whether a manipulation of the mechanisms moral justification, euphemistic labeling and displacement of responsibility, from Banduras theory (1999) of moral disengagement, influences the assessment of unethical behavior. The study utilized a factorial experimental design. 195 participants were randomly assigned to eight different groups (one control group and seven experimental groups). The participants read a text about two unethical behaviors, torture and bullying. Eight versions of the texts were used, one without manipulation of any independent variable (control condition), three with manipulation on each mechanism, three with manipulation were made in pairs and the last version where all three mechanisms were manipulated toghether. The participants then got to determine whether the the behavoir is accepteble or unacceptable. The data were analyzed via Anova with assessment of torture and bullying as dependent variables. The result show that a manipulation of the mechanism of moral justification has a strong significant effect on the assessment of bullying and a medium effect on the assessment of torture. The result also show that a manipulation of the mechanism displacement of responsibility has a significant but weak effect on both the assessment of torture and bullying. Regarding bullying, participants rated the behavior as less acceptable with manipulation than without manipulation. Euphemistic labeling alone had no effect on eighter torture or bullying. However a significant interaction effect was found between moral justification and euphemistic labeling regarding to the behavior of torture.

Bakgrund: Vid idiopatisk lungfibros (IPF) är dyspné det dominerande symtomet, vilket påverkar gångsträckan. Andra patientkategorier har ökat gångsträckan och minskat dyspnén efter inspirationsmuskelträning (IMT). Endast två studier angående IMT för personer med IPF har hittats och ingen av dessa studier har IMT som enda studieintervention.   Syfte: Syftet var att undersöka om IMT ökar andningsmuskelstyrkan (MIP), om gångsträcka och dyspné förändras efter träningen samt om det finns ett samband mellan MIP och gångsträcka, MIP och dyspné samt gångsträcka och dyspné.   Metod: Single-subject experimentell design användes. Sex personer med IPF deltog. IMT genomfördes under åtta veckor. Under baslinje, intervention och cirka sex veckor efter interventionsslutet mättes MIP med Micro RPM® och gångsträcka med sex-minuters gångtest. Dyspnén skattades med Borg CR-10-skala och University of California San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ).   Resultat: Resultatet varierade mellan studiedeltagarna. Fyra deltagare ökade MIP. Fem studiedeltagare hade en kliniskt relevant ökning av gångsträcka. Fyra deltagare hade en kliniskt relevant minskad dyspné vid skattning med Borg CR-10 i vila eller UCSD SOBQ. Korrelationen mellan MIP och gångsträcka var signifikant för två studiedeltagare med rs 0,88 respektive 0,99.   Konklusion: IMT kan öka MIP och ge kliniskt relevanta förbättringar av gångsträcka och dyspné. Alla studiedeltagare drar ej nytta av träningen. Fortsatta studier behövs för att undersöka vilka som har nytta av IMT och vilken träningsmängd som behövs för att uppnå förbättring. / Introduction: In idiopathic pulmonary fibrosis (IPF), dyspnoea is the predominant symptom that affects walking distance. In other patient categories, walking distance has been increased and dyspnoea has been reduced after inspiratory muscle training (IMT). Only two studies on IMT for people with IPF have been found and none of these studies have IMT as the sole study intervention. Purpose: The purpose was to investigate whether IMT increases respiratory muscle strength (MIP), if walking distance and dyspnoea alter after practice, and if there is a relation between MIP and walking distance, MIP and dyspnoea and walking distance and dyspnoea. Method: Single-subject experimental design was used. Six people with IPF participated. IMT was carried out in eight weeks. During baseline, intervention and about six weeks after the intervention, MIP was measured with Micro RPM® and walking distance with a six-minute walk test. Dyspnoea was estimated with Borg CR 10-scale and the University of California, San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ). Results: The results varied among the study participants. For four participants, the MIP increased. Five study participants had a clinically relevant increase in walking distance. Four participants had a clinically relevant reduction in dyspnoea on measuring with Borg CR 10 at rest or UCSD SOBQ. The correlation between MIP and walking distance was significant for two study participants with rs 0.88 and 0.99, respectively. Conclusion: IMT can increase MIP and provide clinically relevant improvements in walking distance and dyspnoea. All study participants do not benefit from exercise. Further studies are needed to determine which ones have the advantage of IMT and the amount of exercise needed to achieve improvement.

Klimatfrågan är ett ständigt aktuellt ämne i dagens samhälle och det tycks finnas en stor medvetenhet hos de flesta människor om att det krävs akuta insatser och stora livsstilsförändringar, om vi ska ha möjlighet att minska vår klimatpåverkan. Trots att klimatförändringarna lämnar få oberörda och många individer uppger sig dessutom vara både insatta och engagerade i klimatfrågan, så omsätts engagemanget inte alltid till handling. Denna miljösociologiska kvantitativa studie avser undersöka om olika typer av klimatbudskap har en inverkan på individens attityd gentemot klimatförändringar vid exponeringstillfället. Studien undersöker också huruvida det finns skillnader i individens socio-ekonomiska bakgrund som inverkar på deras självskattade klimatengagemang. I studien deltog 140 respondenter med varierande bakgrundsvariabler (ålder, kön, boendeort, utbildningsnivå och inkomst). Respondenterna som delades upp i två experimentgrupper och en kontrollgrupp, fick besvara en digital enkät med en kvasi-experimentell design.                                                                                                     Resultatet visade att de olika kommunikativa angreppssätten att förmedla frågor kring klimatet på, inte hade en inverkan på respondenternas attityd gentemot klimatförändringar vid exponeringstillfället. Det fanns inte heller en signifikant skillnad avseende respondenternas klimatengagemang mellan bakgrundsvariablerna boendeort och utbildningsnivå. Däremot visade resultatet en signifikant skillnad mellan män och kvinnor gällande skattat klimatengagemang, något som ligger i linje med tidigare forskning. / Climate change is a constantly debated issue in our society today, and most people seem to have a sense of awareness that we need to act urgently and make major changes in our lifestyle in order to decrease our impact on the climate. Despite the fact that climate change leaves few untouched and many individuals also claim to be both well informed and engaged in the climate issue, the commitment is not always put into action. This environmental sociological quantitative study intends to investigate whether different types of climate messages have an impact on the individual's attitude towards climate change at the time of exposure. The study also examines whether there are differences in the individual's socio-economic background that affect their self-rated climate commitment. In the study 140 respondents with varying background variables participated (age, sex, level of education, place of residence and income). Respondents who were divided into two experimental groups and one control group were asked to answer a digital survey with a quasi-experimental design.                                                                                                                The result showed that the different communicative approaches to conveying issues around the climate did not have an impact on the respondents' attitude towards climate change at the time of exposure. There was also no significant difference with respect to the respondents' climate commitment between the background variables residential area and level of education. However, the result showed a significant difference between men and women regarding estimated climate engagement, which is in line with previous research.

The objectives of this study were: (1) to examine the effects of instructional and motivational self-talk on self-efficacy in elite golf players; and (2) to examine the effects of instructional and motivational self-talk on performance in elite golf players. Participants involved were 9 elite golf players with a mean age of 20.4 years (SD = ± 1.1). A repeated measure design was implemented, and the putting experiment was completed in three sessions. Multiple one-way repeated measure analyses of variance revealed no significant differences across tries regarding self-efficacy and that instructional self-talk significantly improved performance compared to the baseline measure. Qualitative content analysis of after experiment debriefings revealed that participants found the task challenging, thought their self-talk affected their performance, and had issues with the absence of a hole. The results are discussed in relation to theory, previous research, and methodological issues. A revised version of the self-talk framework is suggested. Future research and practical applications of the results are suggested. / Syftet med föreliggande studie var: (1) att undersöka effekterna av instruerande och motiverande self-talk på self-efficacy hos elit golfspelare; samt (2) att undersöka effekterna av instruerande och motiverande self-talk på prestation hos elit golfspelare. 9 elit golfspelare deltog med en medelålder på 20.4 år (SD = ± 1.1). En inomgruppsdesign med upprepade mätningar implementerades och puttningsexperimentet genomfördes i tre sessioner. Multipla envägs beroende variansanalyser avslöjade inga signifikanta skillnader mellan mätningar vad gäller self-efficacy och att instruerande self-talk signifikant ökade prestationen jämfört med baslinjemätningen. Kvalitativ innehållsanalys av den efter experimentella debriefingen visade att deltagarna upplevde uppgiften som utmanande, ansåg att deras self-talk påverkade deras prestation, och att frånvaron av ett hål var problematiskt. Resultaten diskuteras i relation till teoretiska ramverk, tidigare forskning, och metodiken i studien. En reviderad version av a framework of self-talk presenteras. Förslag på framtida forskning och praktiska implikationer ges.

The product R1-MR2E is an ester formed from an esterification of a carboxylic acid and an alcohol at Cambrex Karlskoga AB. The production of the intermediate R1-MR2E is a large-scale production and there are two main objectives and two sub-objectives that this project aims to study of the manufacturing.The manufacturing of R1-MR2E experience big variations in the product yield which is affecting theproductions stability and economic aspects of it. Thus, one of the main objectives in this project was to use experimental design to find significant factors that causes yield variations. The results from this study showed five significant factors that affect the yield positively or negatively by resulting in higher or lower product weight. The factors found are the amount of charged toluene solution containing the by-product R1-DR2E from the recycling system, the amount of charged carboxylic acid, the reaction time, the amount of added Na2SO3 in the neutralisation step and the regulated pH value after the crystallisation step. The other main objective is to optimize the purification sub-section using activated carbon (AC). There are two sub-objectives for this part of the study where the first sub-objective is to evaluate how much activated carbon that is needed to remove the impurities and colouration in the product. The second sub-objective is to investigate if an activated carbon filter could be used as a substitute for the commonly used loose powder activated carbon. To answer this objective a laboratory method was used, where the large-scale purification- and crystallisation step as well as after treatment were scaled down to lab scaleand then experiments were conducted to determine the effects of different amounts of activated carbon, using no carbon, and utilizing another type of activated carbon known as activated carbon filters. The results were then analysed for colour and purity by a visual observation method and High-Performance Liquid Chromatography (HPLC) method. The conclusion from this study is that only 25% of the amount of activated carbon used today is needed to remove the colouration in the product. The activated carbon did not completely remove the impurities in the product. The other conclusion was that the idea that the activated carbon removed the small impurities was wrong, and the levels of the impurities are already small enough in the large-scale production that the purification step is not needed to reach approved levels of these impurities. The activated carbon filter also works to remove the colouration with only one filtration but does not work well on removing the impurities in the product. / Produkten R1-MR2E är en ester som formas med en förestring av en karboxylsyra och en alkohol på Cambrex Karlskoga AB. Produktionen av intermediet R1-MR2E är en storskalig produktion och det finns två huvudmål och två delmål som studeras i studien. Produktionen av R1-MR2E upplever stora variationer i produktsutbytet vilket påverkar produktionensstabilitet och ekonomiska aspekter. Ett av målen med detta projekt är därmed att använda experimentell design för att hitta signifikanta faktorer som orsakar utbytesvariationer. Resultatet från den här studien visar på fem faktorer som påverkar utbytet positivt eller negativt genom att bidra till högre eller lägre utpackad vikt. Faktorerna som hittades är mängden av den satsade R1-DR2E från återvinningssystemet, mängden av den satsade karboxylsyran, reaktionstiden, mängden av den adderade Na2SO3 under neutralisation steget och de reglerade pH efter kristallisations steget. Det andra målet är att optimera ett av produktionens delsteg, rening med aktivt kol (AC). Det finns två delmål för den delen av studien, de två delmålen är att ta reda på hur mycket aktivt kol som behövs för att ta bort föroreningar och förbättra färgen i produkten samt undersöka om aktivt kolfilter kan användas som ett substitut för det vanligen använda lösa aktiva kolpulver. För att genomföra det här målet så användes en laborativ metod, där det storskaliga renings- och kristallisationssteget samt efterbehandling skalades ner till laborativ skala. Sedan genomomfördes experiment för att bestämma effekten av olika mängder aktivt kol, inget aktivt kol, och använda en annan typ av aktivt kol i formen av ett aktivtkolfilter. Resultaten från det laborativa arbetet analyserades sedan med en visuell metod samt högpresterande vätskekromatografisk (HPLC) metod. Slutsatsen från studien är att bara en 25% av den mängd aktivt kol som används i dagens läge behövs för att ta bort färgen i produkten. Det aktiva kolet tog dock inte bort föroreningarna i produkten speciellt bra. Det betyder att idén om att det aktiva kolet tar bort föroreningar är fel och att nivåerna av föroreningarna redan är tillräckligt låga i den storskaligaproduktionen för att bli godkända i koncentration utan reningssteget. AC filter fungerar också för att ta bort färgen med endast en filtrering men fungerar inte att använda för att ta bort föroreningarna i produkten.

Sign language is used widely around the world as a first language for those that are unable to use spoken language and by groups of people that have a disability which precludes them from using spoken language (such as a hearing impairment). The importance of effective learning of sign language and its applications in modern computer science has grown widely in the modern aged society and research around sign language recognition has sprouted in many different directions, some examples using hidden markov models (HMMs) to train models to recognize different sign language patterns (Swedish sign language, American sign language, Korean sign language, German sign language and so on).  This thesis project researches the assessment and skill efficiency of using a simple video game to learn Swedish sign language for children in the ages within the range of 10 to 11 with no learning disorders, or any health disorders. During the experimental testing, 38 children are divided into two equally sized groups of 19 where each group plays a sign language video game. The context of the video game is the same for both groups, where both listened to a 3D avatar speak to them using both spoken language and sign language. The first group played the game and answered questions given to them by using sign language, whereas the other group answered questions given to them by clicking on an alternative on the video game screen. A week after the children have played the video game, the sign language skills that they have acquired from playing the video game are assessed by simple questions where they are asked to provide some of the signs that they saw during the duration of the video game. The main hypothesis of the project is that the group of children that answered by signing outperforms the other group, in both remembering the signs and executing them correctly. A statistical null hypothesis test is performed on this hypothesis, in which the main hypothesis is confirmed. Lastly, discussions for future research within sign language assessment using video games is described in the final chapter of the thesis. / Teckenspråk används i stor grad runt om i världen som ett modersmål för dom som inte kan använda vardagligt talsspråk och utav grupper av personer som har en funktionsnedsättning (t.ex. en hörselskada). Betydelsen av effektivt lärande av teckenspråk och dess tillämpningar i modern datavetenskap har ökat i stor utsträckning i det moderna samhället, och forskning kring teckenspråklig igenkänning har spirat i många olika riktningar, ett exempel är med hjälp av statistika modeller såsom dolda markovmodeller (eng. Hidden markov models) för att träna modeller för att känna igen olika teckenspråksmönster (bland dessa ingår Svenskt teckenspråk, Amerikanskt teckenspråk, Koreanskt teckenspråk, Tyskt teckenspråk med flera). Denna rapport undersöker bedömningen och skickligheten av att använda ett enkelt teckenspråksspel som har utvecklats för att lära ut enkla Svenska teckenspråksmönster för barn i åldrarna 10 till 11 års ålder som inte har några inlärningssjukdomar eller några problem med allmän hälsa. Under projektets experiment delas 38 barn upp i två lika stora grupper om 19 i vardera grupp, där varje grupp kommer att få spela ett teckenspråksspel. Sammanhanget för spelet är detsamma för båda grupperna, där de får höra och se en tredimensionell figur (eng. 3D Avatar) tala till dom med både talsspråk och teckenspråk. Den första gruppen spelar spelet och svarar på frågor som ges till dem med hjälp av teckenspråk, medan den andra gruppen svarar på frågor som ges till dem genom att klicka på ett av fem alternativ som finns på spelets skärm. En vecka efter att barnen har utfört experimentet med teckenspråksspelet bedöms deras teckenspråkliga färdigheter som de har fått från spelet genom att de ombeds återuppge några av de tecknena som de såg under spelets varaktighet. Rapportens hypotes är att de barn som tillhör gruppen som fick ge teckenspråk som svar till frågorna som ställdes överträffar den andra gruppen, genom att både komma ihåg tecknena och återuppge dom på korrekt sätt. En statistisk hypotesprövning utförs på denna hypotes, där denna i sin tur bekräftas. Slutligen beskrivs det i rapportens sista kapitel om framtida forskning inom teckenspråksbedömning med tv spel och deras effektivitet.