<p>Nyligen publicerades ett skatteupplägg, det så kallade bankupplägget, vilket innebär att ägare till kvalificerade aktier i fåmansföretag tar ett omfattande lån av en bank och tillskjuter motsvarande belopp till sitt företag som ett ovillkorat aktieägartillskott. Det ovillkorade aktieägartillskottet ökar omkostnadsbeloppet på de kvalificerade aktierna, vilket innebär att även gränsbeloppet höjs. Ett högt gränsbelopp är positivt ur fåmansföretagsägarens synvinkel eftersom utdelning och kapitalvinst upp till gränsbeloppet beskattas i inkomstlaget kapital medens överskjutande del beskattas i inkomstlaget tjänst. Kapitalvinstbeskattningen är i regel lindigare vilket innebär att den skattskyldige uppnår en skatteförmån genom erhållandet av det högre gränsbeloppet. Efter att ha företagit utdelning av allt fritt eget kapital, exklusive aktieägartillskottet likvideras företaget och allt insatt kapital utbetalas till ägaren. Därefter återbetalas banklånet.</p><p>SKV har uttalat att bankupplägget skall bedömas som stridande mot skattelagstiftningen. Den första anledningen till detta är att de anser att det inte finns någon avsikt att tillskjuta varaktigt kapital till företaget, utan att kapitaltillskottet endast sker i syfte att möjliggöra uttag av upparbetade vinstmedel i företaget till låg beskattning. Dessutom är SKV:s ståndpunkt att skatteflyktslagen är tillämplig på bankupplägget. Uppsatsen analyserar båda dessa aspekter i syfte att komma fram till huruvida SKV:s ståndpunkt skall anses riktig.</p><p>Min slutsats är att det i nuläget inte går att ge ett klart svar på dessa frågor. Det är svårt att med tillfredställande säkerhet uttala sig om i vilka situationer ett ovillkorat aktieägartillskott skall underkännas eftersom lagreglering på området helt saknas. Däremot är min slutsats att man skattemässigt inte bör acceptera transaktioner som sker huvudsakligen av skattemässiga skäl, vilket framstår vara fallet då bankupplägget genomförs, utan att de även kan försvaras ur en företagsekonomisk synvinkel. Svårigheten att ge en klar slutsats avseende skatteflyktslagens tillämplighet på bankupplägget grundar sig främst på osäkerhet huruvida det fjärde rekvisitet i skatteflyktslagen skall anses uppfyllt, det vill säga om transaktionerna som genomförs i bankupplägget strider mot lagstiftningens syfte. Frågan är svårbesvarad eftersom det i SKV:s information om upplägget inte framgår av vilka regler kringgående sker. Min åsikt är dock att kringgående sker av 3:12 reglerna, och att transaktionerna strider mot syftet för dessa regler eftersom transaktionerna i bankupplägget får som effekt just det som 3:12 reglerna avser att förhindra, nämligen att inkomster som enligt fåmansbeskattningsreglernas schablonmässiga beräkning skall beskattas i inkomstlaget tjänst istället beskattas lindrigare i inkomstlaget kapital.</p> / <p>At their homepage, the Swedish Tax Agency describes a procedure, called the banking arrangement. The procedure can briefly be described as follows. A shareholder takes a considerable loan from a bank and contributes the corresponding sum to his company as an unconditioned shareholder´s contribution. The contribution increases the expense ra-tio. The legal consequence of this increase is that the shareholder´s dividends and capi-tal gains will be taxed less heavily, which means that the person liable for tax (the shareholder and only owner of the company) has obtained a tax benefit. After having obtained this tax benefit, the company is liquidated since it does not carry on any busi-ness.</p><p>The Swedish Tax Agency considers this arrangement to be contrary to the Swedish tax legislation by two main reasons. Firstly, since they consider that the unconditioned shareholder´s contribution is done without intention to permanently strengthen the com-pany´s capital and that the only reason for the contribution is to be able to remove the generated profits to a low tax. Secondly, the Swedish Tax Agency considers that the ar-rangement is contrary to the Swedish statue against tax evasion. This essay analyzes these two statements in order to come to a conclusion whether they should be regarded as correct or not.</p>

Nyligen publicerades ett skatteupplägg, det så kallade bankupplägget, vilket innebär att ägare till kvalificerade aktier i fåmansföretag tar ett omfattande lån av en bank och tillskjuter motsvarande belopp till sitt företag som ett ovillkorat aktieägartillskott. Det ovillkorade aktieägartillskottet ökar omkostnadsbeloppet på de kvalificerade aktierna, vilket innebär att även gränsbeloppet höjs. Ett högt gränsbelopp är positivt ur fåmansföretagsägarens synvinkel eftersom utdelning och kapitalvinst upp till gränsbeloppet beskattas i inkomstlaget kapital medens överskjutande del beskattas i inkomstlaget tjänst. Kapitalvinstbeskattningen är i regel lindigare vilket innebär att den skattskyldige uppnår en skatteförmån genom erhållandet av det högre gränsbeloppet. Efter att ha företagit utdelning av allt fritt eget kapital, exklusive aktieägartillskottet likvideras företaget och allt insatt kapital utbetalas till ägaren. Därefter återbetalas banklånet. SKV har uttalat att bankupplägget skall bedömas som stridande mot skattelagstiftningen. Den första anledningen till detta är att de anser att det inte finns någon avsikt att tillskjuta varaktigt kapital till företaget, utan att kapitaltillskottet endast sker i syfte att möjliggöra uttag av upparbetade vinstmedel i företaget till låg beskattning. Dessutom är SKV:s ståndpunkt att skatteflyktslagen är tillämplig på bankupplägget. Uppsatsen analyserar båda dessa aspekter i syfte att komma fram till huruvida SKV:s ståndpunkt skall anses riktig. Min slutsats är att det i nuläget inte går att ge ett klart svar på dessa frågor. Det är svårt att med tillfredställande säkerhet uttala sig om i vilka situationer ett ovillkorat aktieägartillskott skall underkännas eftersom lagreglering på området helt saknas. Däremot är min slutsats att man skattemässigt inte bör acceptera transaktioner som sker huvudsakligen av skattemässiga skäl, vilket framstår vara fallet då bankupplägget genomförs, utan att de även kan försvaras ur en företagsekonomisk synvinkel. Svårigheten att ge en klar slutsats avseende skatteflyktslagens tillämplighet på bankupplägget grundar sig främst på osäkerhet huruvida det fjärde rekvisitet i skatteflyktslagen skall anses uppfyllt, det vill säga om transaktionerna som genomförs i bankupplägget strider mot lagstiftningens syfte. Frågan är svårbesvarad eftersom det i SKV:s information om upplägget inte framgår av vilka regler kringgående sker. Min åsikt är dock att kringgående sker av 3:12 reglerna, och att transaktionerna strider mot syftet för dessa regler eftersom transaktionerna i bankupplägget får som effekt just det som 3:12 reglerna avser att förhindra, nämligen att inkomster som enligt fåmansbeskattningsreglernas schablonmässiga beräkning skall beskattas i inkomstlaget tjänst istället beskattas lindrigare i inkomstlaget kapital. / At their homepage, the Swedish Tax Agency describes a procedure, called the banking arrangement. The procedure can briefly be described as follows. A shareholder takes a considerable loan from a bank and contributes the corresponding sum to his company as an unconditioned shareholder´s contribution. The contribution increases the expense ra-tio. The legal consequence of this increase is that the shareholder´s dividends and capi-tal gains will be taxed less heavily, which means that the person liable for tax (the shareholder and only owner of the company) has obtained a tax benefit. After having obtained this tax benefit, the company is liquidated since it does not carry on any busi-ness. The Swedish Tax Agency considers this arrangement to be contrary to the Swedish tax legislation by two main reasons. Firstly, since they consider that the unconditioned shareholder´s contribution is done without intention to permanently strengthen the com-pany´s capital and that the only reason for the contribution is to be able to remove the generated profits to a low tax. Secondly, the Swedish Tax Agency considers that the ar-rangement is contrary to the Swedish statue against tax evasion. This essay analyzes these two statements in order to come to a conclusion whether they should be regarded as correct or not.

Beskattningen av kapitalvinster med anledning av generationsskiften omfattas ofta av de särskilda fåmansbeskattningsreglerna i 56-57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Reglerna har utformats med anledning av att det svenska duala skattesystemet, i vilket progressiv beskattning sker i inkomstslaget tjänst och proportionell beskattning sker i inkomstslaget kapital, medfört ett intresse för skattskyldiga att omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster. Denna risk har ansetts särskilt stor i närståendeförhållanden, varför särskilda begränsningar har införts avseende beskattningen av kapitalvinster vid generationsskiften. Begränsningarna innebär svårigheter vid generationsskiften att uppfylla de villkor enligt 57 kap. IL som medger att beskattning får ske enligt de vanliga kapitalvinstbeskattningsreglerna i IL. I juni 2016 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) dom i mål 6600-15 (Målet), vari frågan hade ställts huruvida en kapitalvinst med anledning av ett generationsskifte skulle beskattas enligt de särskilda fåmansbeskattningsreglerna. HFD ansåg att villkoren i 57 kap. IL var uppfyllda för att kapitalvinsten skulle beskattas enligt de vanliga kapitalinkomstreglerna, men att förfarandet stred mot lagstiftningens syfte enligt 2 § lagen (1995:575) mot skatteflykt (SkflL). Syftet med framställningen är därför att analysera hur beskattningsreglerna av kapitalvinst med anledning av ett generationsskifte skulle tolkas i anledning av Målet. För att uppnå syftet används en traditionell juridisk metod, enligt vilken innehållet i gällande rätt analyseras och hänsyn därvid tas till rättskällehierarkin. Utifrån analysen är slutsatsen att fåmansbeskattningen innehåller en avsiktlig olikbehandling av beskattningen av andelsöverlåtelser mellan närstående i jämförelse med andelsöverlåtelser mellan externa förvärvare. Denna olikbehandling kan dock inte enligt lagregelns ordalydelse tillämpas på situationer när överlåtaren indirekt äger andelarna. Trots det har HFD i anledning av utgången i Målet utvidgat denna olikbehandling till att även omfatta en sådan situation genom tillämpning av 2 § SkflL, vilket medfört svårigheter för de skattskyldiga att förutse konsekvenser av sina förfaranden. Tillämpningen av 2 § SkflL har dock inte skett i enlighet med de principer som fastställts i tidigare rättspraxis i ämnet. För att räta ut dessa oklarheter bör lagstiftaren utforma regler som på ett mer ändamålsenligt sätt överensstämmer med dess syfte. Detta görs i viss mån i den nya 3:12-utredningen, i vilken den olikbehandling som föreligger vid beskattningen av generationsskiften till skillnad mot ägarskiften mellan externa förvärvare dessutom föreslås utjämnas.