Förskolan är en organisation som skall baseras på varje barns behov och förmågor. Barnen i svensk förskola har inga uppnående mål eller krav utan istället riktas dessa krav mot verksamheten och pedagogerna som är verksamma i den. Det kan vara av stor vikt att lyfta den något provocerande frågan om specialpedagogiken har en plats inom förskolans domän. Detta eftersom lagar och överenskommelser styr att vi pedagoger skall möta alla barn oavsett behov. Och alla har behov men sedan hur de uttrycker sig är en annan fråga. Handlar specialpedagogiken istället om pedagoger i behov av särskilt stöd kontra barn i behov av särskilt stöd? Det är frågan jag ställer mig i detta examensarbete. De förskollärare som medverkar i detta examensarbete berättar om vikten av utbildning samt reflekterar kring förhållningssätt hos pedagoger. Vidare beskrivs också den problematik de lyfter i sina samtal med specialpedagog. Ofta är fokus på barnens brister samt oförmågor även om det uttrycks ett behov av pedagogerna att ett avvikande beteendet förklarat för sig samt ett bollplank att rådgöra med. Thurén (2007) framhåller att det är olyckligt om vi överlåter forskning och slutsatser till de så kallade experterna inom området och därmed lämnar jag härmed mitt bidrag till vårt möte i samhället.

Bakgrund: Bild och bildskapande har under historiens gång alltid varit en del inom barnverksamheten, men innehåll och upplägg har förändrats över tid. Bildskapandet har gått från styrt till fritt skapande och i dagens förskola ingår bildskapandet i den pedagogiska verksamheten där barnen både får möjligheten att skapa fritt men också under lärarens vägledning. Enligt läroplanen för förskolan, Lpfö98/10 (Skolverket, 2011), är förskolans uppdrag att ge barnen möjligheten att lära sig använda de estetiska uttrycksformerna bland vilka bilden är en viktig uttrycksform. Studien belyser och problematiserar lärarens förhållningssätt i organiserade bildaktiviteter och vill därmed bidra till en djupare förståelse för lärarens viktiga roll i barnens bildskapande. Syfte: Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt förskollärarens förhållningssätt och handlingar kommer till uttryck i organiserade bildskapande aktiviteter. Metod: Studien är av kvalitativ art där observationer har genomförts på fem olika förskolor vid nio tillfällen sammanlagt. Vid dessa observationer fördes fältanteckningar som i direkt anslutning till observationerna sammanställdes och renskrevs. Dessa observationer har kompletterats med informella samtal med lärarna samt fotografering av bland annat barnens bilder. Resultat: Resultatet visar att bildskapandet i förskolan har olika betydelser. Bildskapande innebär både en process- och produktorienterad aktivitet samt ett stöd i barnens språkutveckling och matematiska färdigheter. Lärarens roll i bildskapandet är att vara organisatör av aktiviteten där läraren ofta finns i bakgrunden och passar upp barnen. Lärarens roll är även att vara kunskapsutvecklare genom att rikta barnens uppmärksamhet mot aktivitetens innehåll genom metasamtal med barnen.

Den här undersökningen syftar till att belysa hur pedagoger stödjer barns lek på förskolegården. Undersökningen är en kvalitativ studie där två olika datainsamlingsmetoder använts.  För att synliggöra pedagogers agerande på förskolegården har observationer genomförts. Genom mejlintervjuver har pedagogers åsikter och uppfattningar samlats in för att sedan kopplas samman med observationsresultatet. Undersökningen har genomförts på en kommunal förskola i södra Sverige. Litteraturen och tidigare forskning som undersökningen utgått från behandlar bland annat lek, pedagogers roll och samspel. Resultaten visar att det finns likheter men också skillnader i det som observerats och de intervjusvar som gavs. Respondenternas gemensamma uppfattningar och tankar är att låta barnen ha fri lek ute på förskolegården utan att själva delta. Observationerna visar att pedagogerna ofta intar en passiv roll under den fria leken, men finns där för att reda ut konflikter och försöka förhindra olyckor samt stoppa opassande lekar.

Denna uppsats beskriver den process vi genomgått i skapandet av ett material om demokrati. Syftet med materialet är att främja ett demokratiskt förhållningssätt hos pedagoger genom att dels ge en överblick över demokrati i förskolan och dels ge förslag och råd för hur arbetet med demokrati kan utformas. Materialet är skapat i Publisher och är ett tolv sidor långt häfte i A5-format. I materialet diskuteras innebörden av demokrati och andra relevanta begrepp, vad demokrati innebär i förskolan, varför arbetet med demokrati är viktigt samt vad man kan göra inom arbetslaget och i barngruppen. Fokus ligger på pedagogens roll som förebild och samtalet som ett demokratiskt verktyg. Materialet utvärderades av 20 pedagoger som läste igenom det och därefter besvarade en enkät. I enkäten fick de deltagande pedagogerna bedöma materialets utformning och innehåll samt besvara huruvida de fann ett behov av materialet. Alla deltagare svarade att de fann ett behov av materialet och en tydlig majoritet var positiva till både utformning och innehåll. Majoriteten ansåg även att de tips som ges i materialet var konkreta och applicerbara i förskolan. Baserat på denna utvärdering drar vi slutsatsen att det önskas mer kunskap och material om demokrati i förskolan. Då responsen på vårt material var positivt drar vi även slutsatsen att det uppfyller sitt syfte och främjar ett demokratiskt förhållningssätt hos pedagoger i förskolan.

<p>Utgångspunkten för uppsatsen var mitt intresse för omsorgsmötet inom social omsorg. Syftet med studien är att studera begreppet empati utifrån olika teorier, att se vilka kopplingar jag kan göra mellan empati och social omsorg samt att se på vilka sätt empatibegreppet kan bidra till att belysa olika förhållningssätt inom social äldreomsorg. Metoden är kvalitativ litteraturstudie och jag har låtit mig inspireras av hermeneutiken som vetenskapsteori och som tolkningsmetod. Studiet av begreppet empati visar att empati innebär en känsloaspekt och en förståelseaspekt men olika teorier betonar de olika aspekterna olika mycket och lägger olika betydelser i aspekterna. Det visade sig också att man kan ha empati och att man kan vara empatisk. Att ha empati är att känna med och förstå den andra men att vara empatisk innebär att uttrycka empatin för den andra i handling. Fem avhandlingar om social äldreomsorg studeras och analyseras med hjälp av de olika teorierna om empati. Resultatet visar generellt att personalen har empatiska förmågor och att de känner empati med de äldre, men resultatet visar även att det till stor del stannar vid känsla och förståelse och att förståelsen inte leder till empatisk handling. På det sättet är personalens förhållningssätt till omsorgsmottagarna bara delvis empatiskt. Resultatet visar att bristande empatiskt förhållningssätt kan bero på</p><p>omständigheter som organisationsstruktur och arbetets organisering. Även personalens inre psykologiska, känslomässiga och sociala behov samt lojalitetskonflikter och grupptryck kan hindra ett empatiskt förhållningssätt till de äldre. Personalens förståelse för de äldre kan utgå från en generell bild av gruppen äldre och inte från den individuella omsorgsmottagaren. Förhållningssättet är då inte empatiskt, som jag tolkat det. Studien visar att en personlig medvetenhet och ett personligt ansvarstagande i det konkreta omsorgsmötet kan leda till ett empatiskt förhållningssätt.</p>

<p>Syftet med detta arbete var att belysa pedagogernas förhållningssätt ur ett genusperspektiv. Intervjuer och observationer har legat till grund för insamling av data där tre förskollärare delat med sig av sina erfarenheter och kunskaper kring genus. Resultatet påvisade både skillnader och likheter i pedagogernas förhållningssätt som väckte intressanta infallsvinklar utifrån ett genusperspektiv. Resultatet pekade på de olika förhållningssätt som pedagogerna hade där slutsatsen var att det fanns många olika, men bra sätt att hantera situationer ur ett genusperspektiv för att få alla barn, flickor som pojkar, inkluderade.</p>

<p>Syftet har varit att studera vad barns språkutveckling innebär och hur pedagogers förhållnings- och arbetssätt var för att främja barns språkutveckling utifrån den litteratur- och fältstudie som presenteras i den här uppsatsen. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi sökte en större förståelse om fenomenet samt använt oss av tidigare forskning och gjort en fältstudie som bestod av fyra stycken observationer med efterföljande intervjuer för att få en ökad förståelse om hur pedagoger kan arbeta språkutvecklande. Resultatet vi kom fram till var att pedagoger arbetar språkutvecklande redan i förskolan eftersom det är i förskoleåldern som barns språk utvecklas som mest. Barn använder sig av flera olika kommunikationssätt och strategier i sin språkutveckling. Pedagogernas förhållningssätt var att samtala mycket med barnen. Pedagogerna tycks ha många olika arbetssätt att välja mellan i sitt arbete med barns språkutveckling, exempelvis sång, rim och ramsor, olika typer av böcker, gåtor, drama, bilder och musik.</p>

<p>Syftet med studien var att beskriva det fria bildskapande för barn mellan ett till tre år på två förskoleavdelningar samt synliggöra hur pedagoger såg på sitt uppdrag och arbete med barns bildskapande. Syftet var även att skapa förståelse för hur pedagogens förhållningssätt och inomhusmiljöns utformning kunde påverka barns möjligheter till fritt bildskapande. Metoderna som användes var observation och intervju. Verksamheterna observerades med stöd av observationsschema och i form av <em>kritiska händelser</em>. Under datainsamlingen intervjuades pedagoger med hjälp av förutbestämda intervjufrågor. Resultatet visade på att barn mellan ett till tre år hade möjlighet till fritt bildskapande men under en begränsad tid under dagen och med ett fåtal material som var tillgängliga. Pedagogerna visade upp en medveten syn kring sitt förhållningssätt, inomhusmiljöns utformning och en vilja att utveckla verksamheten. Slutligen konstaterade vi att inomhusmiljön och pedagogernas förhållningssätt påverkade barnens bildskapande.   </p>

<p>Studiens syfte är att belysa pedagogers inställning och uppfattning om barns rollek i dagens förskola. Studien innehåller bl.a. ett historiskt perspektiv på förskolan, delar från förskolans styrdokument samt olika forskares syn på hur pedagogens förhållningssätt påverkar barns rollek.</p><p>Uppsatsens olika frågeställningar handlar om vilken betydelse pedagogens roll och inställning har till barns rollek och om rolleken används som ett medvetet pedagogiskt verktyg. Undersökningen baseras på tolv intervjuer av förskollärare från fyra olika förskolor i mellan- Sverige. Resultatredovisningen består av en sammanställning av pedagogernas intervjusvar samt citat från dem. Utifrån resultatredovisningen för vi en diskussion samt jämför pedagogernas intervjusvar mot vad olika forskare anser om rolleken.</p><p>Vi kan, efter genomförda intervjuer av pedagoger, konstatera att pedagogens förhållningssätt och inställning till barns rollek är av stor betydelse för barnen. Det har dock visat sig att pedagogernas förhållningssätt skiljer sig åt när det gäller sin egen roll i rolleken. Vissa av de intervjuade har själva valt att inta en mer passiv roll till barns rollek. Andra pedagoger menar att den vuxne är viktig för att rolleken skall utvecklas positivt. Utifrån resultatet anser vi att rolleken används av pedagogerna som ett medvetet pedagogiskt verktyg.</p><p>Av vår studie kan vi dra slutsatsen att barns rollek har en mycket stor betydelse för både barn och pedagoger i dagens förskola.</p>

<p>Syftet med detta examensarbete är att jämföra fyra lärares arbetssätt gällande begreppsutveckling i fysik och kemi samt deras elever förhållningssätt till dessa ämnen, i förhållande till de valda teorierna och målen i läroplanen för den obligatoriska skolan (Lpo94) och kursplan i fysik och kemi för högstadiet. Detta för att hitta faktorer som gynnar lärandet av nya begrepp i fysik och kemi. Jag har använt mig av observationer, kvalitativa lärarintervjuer och en enkätundersökning med elever.</p><p>Resultaten jag kunde se var att eleverna var nöjda med sin undervisning i fysik och kemi fast de önskar sig fler laborationer i båda ämnena. Eleverna gillar kemin bättre. Lärarnas arbetssätt var ganska lika i både fysik och kemi i form av genomgångar, individuellt arbete för det mesta och ibland diskussionen och laborationer men betydligt fler laborationer i kemin än fysiken.</p><p>Alla fyra lärarna tog reda på elevernas begrepps förförståelse för att kunna konkretisera begreppen för eleverna. Eleverna definierade begreppen atom och jon på ett vetenskapligt sätt men glömde bort den vetenskapliga definitionen av begreppet spänning och talade om var det uppstår istället.<strong> </strong></p>