<p>Det övergripande syftet med föreliggande uppsats är att utifrån ett kriminalvårdsperspektiv redogöra för skiljelinjen mellan de förvaltningsrättsliga begreppen <em>ärende</em> och <em>faktiskt handlande.</em> Begreppen analyseras utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv, där fyra kriminalvårdsspecifika utgångspunkter (regler om personligt innehav i anstalt, undersökning av brev, avskildhetsplaceringar samt visitationer av bostadsrum) står i centrum för framställningen. Uppsatsen är utarbetad enligt en rättsdogmatisk metod, vilken förutsätter en beskrivning och analys av lagar, förarbeten, juridisk doktrin samt rättspraxis.</p><p>     Någon närmare beskrivning av begreppet <em>ärende</em> har i lagen eller dess förarbeten inte givits. I den juridiska doktrinen definieras dock begreppet som en verksamhet som genom handläggning av ett <em>ärende </em>utmynnar i ett beslut, som binder enskilda eller juridiska personer till ett rättsfaktum.<strong> </strong></p><p><strong>     </strong>I motsats till <em>ärende</em> framförs det <em>faktiska handlandet</em>,<em> </em>som kännetecknas av att inom ramen för den offentliga förvaltningen utföra sysslor som inte innefattar ärendehantering. Det <em>faktiska handlandet</em> exemplifieras i förarbeten av handlingar som utgörs av en lärares genomförande av en lektion eller då en polisman dirigerar trafik.</p><p>     Separationen mellan begreppen är i normalfallet lätt att inringa, då skiljelinjen ofta utgörs av den tidpunkt, vari ett juridiskt bindande dokument eller dylikt upprättas. Denna tydliga separation medför att skiljelinjen sällan möter några större juridiska hinder.</p><p>     Dock bör skiljelinjen tillmätas större rättslig betydelse inom vissa funktioner inom den offentliga verksamheten, däribland kriminalvården. Begreppens motsatsförhållande och betydelse blir särskilt viktig i samband med åtgärder inom kriminalvården som är att betrakta som <em>faktiskt handlande</em> och som de facto innebär en begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna som stadgas i RF samt Europakonventionen. Det är därför viktigt att all myndighetsutövning som faller inom ramen för kriminalvårdens <em>faktiska handlande </em>sker i överensstämmelse med objektivitets-, proportionalitets-, och ändamålsprincipen. Risken är annars att de grundläggande rättsäkerhetsgarantierna, som utgörs av krav på en förutsebar och likformig rättstillämpning inte får samma genomslagskraft som vid ett typiskt <em>ärende</em>.<em> </em></p><p><em>     </em>Någon allmängiltig skiljelinje mellan begreppen går knappast att dra upp. Därför är det viktigt att kriminalvården tydligt definierar huruvida olika frågor är att betrakta som typiska <em>ärenden</em> eller om företeelsen faller inom ramen för myndighetens <em>faktiska handlande</em>. Förslagsvis bör stor vikt läggas på hur frågor som utgör en juridisk gråzon ska hanteras, exempelvis kontroller av bostadsrum. En återkommande diskussion och utveckling av rättspraxis på området är därför nödvändig.</p>

Det övergripande syftet med föreliggande uppsats är att utifrån ett kriminalvårdsperspektiv redogöra för skiljelinjen mellan de förvaltningsrättsliga begreppen ärende och faktiskt handlande. Begreppen analyseras utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv, där fyra kriminalvårdsspecifika utgångspunkter (regler om personligt innehav i anstalt, undersökning av brev, avskildhetsplaceringar samt visitationer av bostadsrum) står i centrum för framställningen. Uppsatsen är utarbetad enligt en rättsdogmatisk metod, vilken förutsätter en beskrivning och analys av lagar, förarbeten, juridisk doktrin samt rättspraxis.      Någon närmare beskrivning av begreppet ärende har i lagen eller dess förarbeten inte givits. I den juridiska doktrinen definieras dock begreppet som en verksamhet som genom handläggning av ett ärende utmynnar i ett beslut, som binder enskilda eller juridiska personer till ett rättsfaktum.      I motsats till ärende framförs det faktiska handlandet, som kännetecknas av att inom ramen för den offentliga förvaltningen utföra sysslor som inte innefattar ärendehantering. Det faktiska handlandet exemplifieras i förarbeten av handlingar som utgörs av en lärares genomförande av en lektion eller då en polisman dirigerar trafik.      Separationen mellan begreppen är i normalfallet lätt att inringa, då skiljelinjen ofta utgörs av den tidpunkt, vari ett juridiskt bindande dokument eller dylikt upprättas. Denna tydliga separation medför att skiljelinjen sällan möter några större juridiska hinder.      Dock bör skiljelinjen tillmätas större rättslig betydelse inom vissa funktioner inom den offentliga verksamheten, däribland kriminalvården. Begreppens motsatsförhållande och betydelse blir särskilt viktig i samband med åtgärder inom kriminalvården som är att betrakta som faktiskt handlande och som de facto innebär en begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna som stadgas i RF samt Europakonventionen. Det är därför viktigt att all myndighetsutövning som faller inom ramen för kriminalvårdens faktiska handlande sker i överensstämmelse med objektivitets-, proportionalitets-, och ändamålsprincipen. Risken är annars att de grundläggande rättsäkerhetsgarantierna, som utgörs av krav på en förutsebar och likformig rättstillämpning inte får samma genomslagskraft som vid ett typiskt ärende.      Någon allmängiltig skiljelinje mellan begreppen går knappast att dra upp. Därför är det viktigt att kriminalvården tydligt definierar huruvida olika frågor är att betrakta som typiska ärenden eller om företeelsen faller inom ramen för myndighetens faktiska handlande. Förslagsvis bör stor vikt läggas på hur frågor som utgör en juridisk gråzon ska hanteras, exempelvis kontroller av bostadsrum. En återkommande diskussion och utveckling av rättspraxis på området är därför nödvändig.

I denna uppsats behandlas faktisk villfarelse vid rättfärdigande omständigheter (objektiva ansvarsfrihetsgrunder), så kallade putativsituationer. Konsekvenserna som följer av att den tilltalade har missuppfattat en situation och fått en felaktig verklighetsbild är det primära i framställningen. Konsekvenserna analyseras ur ett teoretiskt och ett praktiskt perspektiv. Tillämpningsmetodik och problematik har ägnats betydande utrymme och utgör kärnan i uppsatsen. Uppsatsen inleds med ett renodlat teoriavsnitt där vissa fundamentala delar av den allmänna straffrätten behandlas i form av brottsbegreppet, rättfärdigande omständigheter, täckningsprincipen samt olika typer av villfarelse. Genom applicering av dessa delar och konstruktionen av dessa rättsinstitut skapas möjligheten till putativsituationer vars uppkomst behandlas i det tredje kapitlet. Det tredje kapitlet behandlar olika typer av villfarelse vid rättfärdigande omständigheter, inledningsvis straffrättsvillfarelse i BrB 24:9 och därefter faktiskt villfarelse. Fokus ligger på den senare av dessa. Alternativa modeller för att bemöta putativsituationerna presenteras genom att den gamla läran/skolan och den nya läran/skolan jämförs. En modell, enligt den gamla läran/skolan, för bemötande av putativinvändningar presenteras bestående av sex delfrågor som behandlas i kronologisk ordning. Inom ramen för denna modell analyseras initialt frågor som aktualiseras innan en domstolsprövning såsom bevisfrågor, åklagarens objektivitetsplikt, kvalitetskravet på invändningen och vad som krävs i gärningsögonblicket för att kunna göra gällande ansvarsfrihet. Om grundförutsättningarna uppfylls så kommer putativinvändningen att tas på allvar och bli föremål för prövning. I detta skede prövas gärningsmannens agerande enligt de förutsättningar som är stadgade i BrB:s 24:e kapitel. Försvarlighetsbedömningar och eventuellt tillhörande excess, BrB 24:6, berörs. Avslutningsvis behandlas möjligheten att ådömas ansvar för oaktsamhetsbrott till följd av missuppfattningen samt straffnedsättning i BrB 29:3 p. 5. Det fjärde och sista kapitlet innehåller en sammanställning av praxis som bygger på en genomgång av ett större antal publicerade rättsfall som berör putativfiguren. Analysen mynnar ut i en rad olika slutsatser som kommenteras och förklaras, exempelvis hur den typiska putativsituationen ser ut? Vilka rättfärdigande omständigheter åberopas i samband med putativsituationer? Resultatet av denna genomgång används sedan för att bemöta de farhågor som presenterats i doktrinen gällande putativfiguren och dess tillämpning. Exempel på farhågor som behandlas är bevisningsproblematiken, möjligheten till efterhandskonstruktioner, osynlighetsproblematiken och en eventuell ökning av brottslighet. Parallellt med bemötandet av farhågorna förs en kortfattad diskussion om fördelar respektive nackdelar med att lagfästa putativfiguren.

Utifrån antagandet att individer är nyttomaximerare riskerar organisationer att genom prestationsmätning och incitamentsystem förstärka ett icke avsett beteende. Incitamentsystem i form av provision är vanligt inom säljyrket vilket torde göra ett aktivt arbete med utformning av styrsystem viktigt för säljande organisationer. Uppsatsen utgår från ett synsätt där en organisations olika delsystem inom ekonomistyrningen anses behöva helt överensstämma för att medarbetares faktiska beteende ska överensstämma med det av organisationen avsedda beteendet. Genom en fallstudie av ABC Bil, där intervjuer med säljare och personal på ledande befattning utförts, undersöks hur säljande organisationers olika delsystem inom ekonomistyrningen överensstämmer samt om säljares faktiska beteende överensstämmer med det av organisationen avsedda beteendet. Uppsatsen kommer till slutsatsen att ABC Bils olika delsystem inom ekonomistyrningen helt överensstämmer och att det även råder total överensstämmelse mellan säljarnas faktiska beteende och det av organisationen avsedda beteendet. Detta leder till att uppsatsen ger stöd till det teoretiska synsätt som utgjort uppsatsens utgångspunkt.

Bakgrund: Revisorsyrket bygger till stor del på förtroende, dels från klienter (bolag) men också från bolagens intressenter till de finansiella rapporterna. Det handlar också om att revisorn ska granska bolagens räkenskaper på ett oberoende sätt, där det till viss del handlar om att ge rådgivning. I takt med att revisorsyrket automatiserats, visar forskning på att rådgivningen börjar ta mer plats.  Förtroendet bygger på att revisorn är oberoende, och tidigare forskning pekar på att revisorns utförande av rådgivning påverkar deras oberoendeställning negativt. Det finns även forskning som understryker positiva aspekter med att revisorn utför rådgivning. Med anledning av det finns det en pågående debatt om revisorns dubbla roller som rådgivare och oberoende granskare. Problemformulering: Hur upplever revisorer att deras förtroende- och oberoendeställning påverkas av att de utför rådgivning? Syfte: Undersöka revisorers upplevelser om hur deras förtroende- och oberoendeställning påverkas av att utföra rådgivning. Anledningen till det är för att få bättre insikt ur revisorernas perspektiv, eftersom flera tidigare studier har varit väldigt kritiska i frågan. Metod: En kvalitativ undersökningsmetod använts. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med åtta stycken auktoriserade revisorer. Urvalet av de auktoriserade revisorerna var strategiskt då de valdes med anledning av deras specifika befattning. Resultat och slutsats: Studien visar på att revisorerna upplever att förtroende från intressenter påverkas negativt av att utföra rådgivning, då de ansåg att förtroendet från dem är förenat med en ren revision. Revisorerna upplevde vidare att rådgivningen istället har en positiv inverkan på deras förtroende från klienterna. Anledningen är för att de ansåg att rådgivningen bygger upp en relation till klienten, och därmed också ett förtroende. Gällande revisorns faktiska oberoende, upplevde de inte att den påverkades av att ge rådgivning, då de ansåg sig ha integritet och förmågan att vara professionella. Det synbara oberoendet upplevde de istället påverkades negativt, då de ansåg att utomstående kan få en negativ bild av revisorns oberoende vid utförandet av rådgivning. / Background: The audit profession is largely built on trust, partly from their clients (a company) but also from stakeholders to a company’s financial reports. The purpose of the profession is also about to review a company’s financial reports in an independent way, where consultation to the client is a small part. Research has shown that the automatization of the profession, has led to an increase in consultation. The trust for the auditor is built on independence, and research has shown that consultation has a negative impact on the independence. There is also research that brings up positive aspects with consultation. On that occasion, there is an ongoing debate about the auditors’ two roles as both consultants and independent reviewer. Questions: How do auditors experience that their trust and independence is affected by execute non-audit services? Purpose: Examine how auditors experience that their trust and independence is affected by execute non-audit services. The reason to that is to get a better insight from the auditors’ perspective, since several earlier researches has been vastly critical in the question. Method: A qualitative method has been used. The data has been consisted of eight semi-structured interviews with authorized auditor. They were strategically selected to achieve the purpose of the study. Results and conclusion: The study shows that the auditor’s experienced trust from stakeholders is negatively affected by non-audit services, because they thought that the trust from the stakeholders is built on audit that is made independent. Furthermore, the auditors experienced that the non-audit services has a positive impact on the trust from their clients. The reason to that is because of the relationship that they argued that the non-audit services gave, which they meant also led to trust. The auditor’s independence in fact, did they not experience it was affected by the non-audit services. They considered themselves to have integrity and the ability to be professional in that situation. The auditors did though experience that the independence in appearance was negatively affected by the non-audit services. They claimed that an outsider could get a negative picture of the auditors’ independence, when they execute non-audit services.

Sammanfattning Bakgrund: Härlett ur finansiella skandaler har revisorns oberoende i allmänhet ifrågasatts och som åtgärd har EU-kommissionen via ett revisionspaket påfört regler om tvingande byrårotation för företag av allmänt intresse. Den relationella uppdragstiden mellan revisionsbyråer och klienten har således tidsbegränsats. Härav följer diskussioner såväl inom revisionsbranschen som inom litteraturen kring huruvida en sådan tidsbegränsning kommer påverka revisionskvaliteten. I samma diskussioner förekommer inte bara uttalanden om revisorns faktiska och synbara oberoende då även revisorns kompetens diskuteras som beroende faktorer till revisionskvaliteten. Uppsatsen kommer därmed beakta såväl faktiska som synbara aspekter kring begränsade uppdragstiders påverkan på revisionskvaliteten. Syfte: Uppsatsen syftar till att komplettera redan befintliga diskussioner inom det vetenskapliga forskningsområdet som berör uppdragstiders påverkan på revisionskvaliteten. Syftet uppfylls genom att på byrånivå studera hur begränsade uppdragstider påverkar revisionskvaliteten ur såväl faktiska som synbara aspekter. Metod: Multipel logistisk regression kommer analysera insamlad data från årsredovisningar och revisionsberättelser mot faktisk revisionskvalitet. Samtidigt har en enkät utformats, vilken avser att studera tredje parts uppfattning kring synbar revisionskvalitet. Teorikapitlet kommer ligga till grund för såväl definitioner som analyser. Slutsatser: Via analysen av uppsatsens resultat för såväl den faktiska revisionskvaliteten som för den synbara revisionskvaliteten tillåts en samlad slutsats kring total revisionskvalitet. Vad avser faktisk revisionskvalitet ses inte uppdragstidens längd på byrånivå ha någon signifikant påverkan på revisionskvaliteten. Därav förmodas inte revisorns oberoende eller kompetens beröras nämnvärt av lagändringen. Dock diskuteras en indirekt påverkan på revisorns faktiska oberoende varför faktisk revisionskvalitet ändock torde anses positivt påverkad. Tredje part medger att lagändringen upplevs få en positiv effekt på synbar revisionskvalitet trots att revisorn upplevs göra avkall på sin kompetens till förmån för ett stärkt oberoende. Således förväntas den totala revisionskvaliteten bli stärkt av begränsade uppdragstider i relationen mellan revisionsbyråer och klienter. / Abstract Background: Derived from financial scandals the independence of the auditor has publicly been questioned and as a result the EU Commission regulated mandatory audit-firm rotation for public companies. Thus, the audit firm and client relationship has been limited. Hence, discussions within the accountancy profession as well as within the literature surrounding the possible effects the change in regulation might have on audit quality. Not only statements surrounding the auditors’ independence of mind and independence in appearance occur in these discussions but also the competence of the auditor as a dependent factor to audit quality. The paper will hereby consider quality aspects in fact as well as in appearance related to mandatory audit-firm rotation and its impact on audit quality. Purpose: The purpose of the paper is to complement existing discussions within the scientific area concerning the effects mandatory audit-firm rotation have on audit quality. The purpose is met while a study on firm-level is conducted combining aspects in fact with aspects in appearance related to a limitation in the length of the firm-client relationship. Method: A multiple logistic regression will be used to analyze data from annual reports and audit opinions against audit quality in fact. A survey has been designed, which intends to study external third parties’ perception of audit quality in appearance. The literature chapter will form the basis for definitions as well as analyzes. Conclusions: Through an analysis of the papers result for both audit quality in fact and audit quality in appearance, a comprehensive conclusion of total audit quality can be made. In regard to audit quality in fact, our result show no significant effect between the length of the firm-client relationship and audit quality. Hence, neither the auditor’s independence nor competence are assumed to be substantially affected by the change in regulation. However, an indirect impact on the auditor’s independence in fact is discussed, which is why audit quality in fact might still be considered to be positively affected. Third parties perceive that the change in regulation positively affects audit quality in appearance despite the fact that the auditor is seemed to sacrifice competence in favour of improved independence in appearance. Thus, the total audit quality is expected to be improved by the mandatory audit-firm rotation.

To complete work in a satisfactory manner, the auditor needs to maintain his or her qualifying role; it is required that the auditor is independent. The auditor shall review his or her independence before each assignment and resign if there are circumstances that could upset the trust in his or her independence. The study is based on the scepticism we have that a human being can ever be independent. The thesis aims to obtain valuable insight into the auditor’s independent position by studying the auditor’s approach on independence and the eventual threats they may experience. Furthermore, the purpose is to determine if an auditor can be independent. Through a qualitative method and abductive approach, the study has taken its starting point in the research to supplement the general knowledge with the practice from the auditor’s perspective. Within the institutional context, we have analyzed the empirical data based on three overarching themes; 1. The Swedish Auditing Act’s five threats against independence, 2. Independence in fact and independence in appearance, and 3. The auditor’s practical course of action. The study shows that there are divided opinions about whether an auditor can be independent and that there are patterns that indicate the existence of isomorphism. Likewise, the study shows that threats of friendship and self-examination should not necessarily be seen as a threat but rather as an advantage to conducting a qualitative audit. / För att en revisor ska genomföra ett tillfredsställande arbete och behålla sin kvalitetsstämplande roll krävs det att hen är oberoende. Revisorn ska med stöd av revisorslagens analysmodell pröva sitt oberoende innan varje uppdrag och avsäga sig uppdrag om det finns omständigheter som kan rubba förtroendet för hens opartiskhet eller självständighet. Problematiken i studien grundar sig i den skepticism vi har till att en människa någonsin kan vara oberoende. Syftet med uppsatsen är att få en användbar inblick i revisorns oberoendeposition genom att studera revisors synsätt på sin roll och de eventuella hotbilder mot oberoendet som de upplever. Vidare är syftet att reda ut om det överhuvudtaget är möjligt för en revisor att vara oberoende. Studien har genom en kvalitativ metod och abduktiv ansats tagit avstamp ur forskningen för att komplettera det rådande vetandet med praktiken ur revisorers perspektiv. Studien har inom en institutionell kontext analyserat empirin utifrån tre övergripande teman; 1. Revisorslagens analysmodell, 2. Faktiskt och synbart oberoende, och 3. Revisorns praktiska tillvägagångssätt. Studien visar att det finns delade meningar kring huruvida det är möjligt för en revisor att vara oberoende, samt att det föreligger mönster som tyder på existensen av isomorfism. Studien påvisar likaså att vänskaps- och självgranskningshot inte nödvändigtvis bör ses som ett hot, utan snarare som en fördel till att genomföra en kvalitativ revision.

Revisorns oberoende är ett ständigt diskuterat och debatterat ämne. Nya skandaler fortsätter att uppstå där revisorns oberoende ifrågasätts. Syftet med studien är att undersöka om det finns en skillnad mellan revisorers oberoendebedömning beroende på revisorns yrkestitel. Yrkestitlarna som har undersökts i denna studie är revisorsassistenter och auktoriserade revisorer. För undersökning av studiens syfte har en kvalitativ metod tillämpats och semistrukturerade intervjuer genomförts med fem revisorer varav tre auktoriserade revisorer och två revisorsassistenter.   Resultatet av studien visar att alla respondenter var eniga om att oberoendet är viktigt för att skapa förtroende för samt att oberoendet är en svårbedömd fråga. Detta eftersom de alla trodde att det förekommer skillnader mellan olika revisorers oberoendebedömningar och att oberoendet kvarstår som ett komplext ämne. Vidare framkom det skillnader mellan de två olika yrkestitlarnas resonemang kring olika scenarier där de skulle bedöma ifall det förelåg hot mot oberoendet eller inte. Det som framkom var att de auktoriserade revisorerna hade en striktare syn på självgranskningshotet samt vänskapshotet medan revisorsassistenterna såg striktare på egenintressehotet samt det synbara oberoendet.   Slutsatserna som dras av studien är att revisorsassistenter och auktoriserade revisorer använder sig av analysmodellen på samma sätt men det är revisorsassistenterna som fyller i dessa medan de auktoriserade revisorerna kontrollerar det. Ytterligare förekom skillnader mellan revisorsassistenter och auktoriserade revisorers resonemang kring olika oberoendehot vilket innebär att studien tydliggör att karaktärsdraget yrkeserfarenhet påverkar revisorns oberoendebedömning. / Auditor independence is a constantly discussed and debated topic. New scandals continue to arise where the auditor's’ independence is questioned. The purpose of this study is to investigate whether there is a difference between the auditors’ independent assessment depending on the auditor's professional title. The titles examined in this study is auditor assistants and authorized auditors. To investigate the purpose of the study, a qualitative method was used and semi-structured interviews were conducted with five auditors, of which three where authorized auditors and two auditor assistants.   The results of the study show that all respondents agreed that independence is important for building trust and that independence is a difficult question. This is because they all believed that differences existed between the different auditors' independent assessments and that the independence remains as a complex subject. Furthermore, differences emerged between the two different professional titles' arguments regarding different scenarios where they should decide whether there was a threat to their independence or not. What emerged was that the authorized auditors had a stricter view of the self-examination threat and the friendship threat, while the auditor assistants looked more strictly at the self-interest threat and independence in appearance.   The conclusions drawn from the study is that auditor assistants and authorized auditors use the analysis model in the same way, but the auditors' assistants fill in these while the authorized auditors control it. In addition, there were differences between the auditor assistants and the authorized auditors' arguments regarding different independence threats, which means that the study makes clear that the character trait, professional experience, influences the auditor's independence assessment.