Smärta är både en sensorisk och en känslomässig subjektiv upplevelse. Barn har ett välutvecklat smärtsinne och är mer emotionella än vuxna. Man bör sträva efter att lindra smärta, där har sjuksköterskan en viktig roll, hon kan se till så barnet får behandling för sin smärta. Det finns många olika icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder som hjälper barn att hantera smärtsamma upplevelser, de ska reducera stress, bearbeta rädslor och stärka barnets copingmekanismer. Syftet med denna studie var att belysa icke-farmakologiska smärtlindringsmetoder (IFSM) inom pediatriken. Metoden som användes var litteraturstudie av femton vetenskapliga studier. Kategorierna som framkom var, IFSMs effekt, sjuksköterskans attityd till användande av IFSM, barns attityd till användande av IFSM och föräldrars attityd till användande av IFSM. IFSM används som ett komplement till farmakologiska medel för att lindra smärta. IFSM används av sjuksköterskor men tidsbrist, för stor arbetsbörda och kunskapsbrist minskar användandet. Sjuksköterskorna använde sig även ofta av distraktion men också förberedande information som var viktigt för barnens copingförmåga. Barn använder nästan alltid IFSM självständigt exempel på detta kan vara ställningsbyte, tankekontroll och vila. Föräldrarnas närvaro har en smärtlindrande effekt för barnen och tros vara den viktigaste IFSM. Slutsatser som kan dras är att IFSM används men att det behövs mer utbildning och tydligare rutiner för att öka användandet av IFSM samt mer forskning för att öka kunskapen inom området.

Postoperativ smärta är relaterad till vävnadsskadan som uppstår i samband med operation. Denna smärta kan många gånger vara svår att lindra optimalt med olika farmaka och underbehandlas i stor utsträckning. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva olika icke farmakologiska metoder som kan lindra postoperativ smärta hos vuxna. Metoden som användes bestod av en litteraturstudie där data samlades in genom systematiska databassökningar samt manuella sökningar. De icke farmakologiska metoder som framkom var specifik preoperativ information, avslappning, vägledd visualisering, akupunktur, massage, musik och vibrationsterapi. Metoderna kunde utföras av både sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal. Det framkom i flera artiklar att patienterna även kunde använda några av dessa metoder i egenvårdande syfte. De icke farmakologiska metoderna som framkom i litteraturstudien visade sig kunna lindra postoperativ smärta.

The superfamily of G protein-coupled receptors (GPCRs) is one of the largest protein families of mammalian genomes and can be divided into five main families; Glutamate, Rhodopsin, Adhesion, Frizzled, and Secretin. GPCRs participate in most major physiological functions, contributing to the fact that they are important targets in drug discovery. In paper I we mined the human and mouse genomes for new Adhesion GPCR genes. We found two new human genes (GPR133 and GPR144) and 17 mouse Adhesion genes, bringing the number up to 33 human and 31 mouse genes. In paper II we describe 53 new splice variants for human Adhesion receptors supported by expressed sequence tags (EST) data. 29 of these variants seem to code for functional proteins, several of which lack one or more functional domains in the N-termini. Lack of certain domains is likely to affect ligand binding or interaction with other proteins. Paper III describes the Glutamate GPCR in human, mouse, Fugu, and zebrafish. We gathered a total of 22 human, 79 mouse, 30 Fugu, and 32 zebrafish sequences and grouped these into eight clans using phylogenetic methods. The report provides an overview of the expansion or deletions among the different branches of the Glutamate receptor family. Paper IV focuses on the trace amine (TA) clan of Rhodopsin GPCRs. We identified 18 new rodent genes, 57 zebrafish genes, and eight Fugu genes belonging to the clan. Chromosomal mapping together with phylogenetic relationships suggests that the family arose through several mechanisms involving tetraploidisation, block duplications, and local duplication events. Paper V provides a comprehensive dataset of the GPCR superfamily of human and mouse containing 495 mouse and 400 human non-olfactory GPCRs. Phylogenetic analyses showed that 329 of the receptors are found in one-to-one orthologous pairs, whereas other receptors may have originated from species-specific expansions.

No description available.

Syfte: Syftet var att beskriva vilka icke-farmakologiska behandlingar som kan användas vid oro hos personer med demens samt att beskriva vilken inverkan studerade icke-farmakologiska behandlingar hade på oro hos personer med demens. Vidare var syftet att kontrollera vilka datainsamlingsinstrument som användes vid mätning av oro i inkluderade studier samt om dessa testades i respektive studie gällande reliabilitet och validitet. Metod: Detta var en beskrivande litteraturstudie, litteratur eftersöktes i de vetenskapliga databaserna PubMed och Cinahl. 13 studier inkluderades, dessa omfattade fem olika icke-farmakologiska behandlingsmetoder. Författarna läste, översatte och sammanställde först enskilt de valda studierna för att främja ett objektivt förhållningssätt. Den metodologiska aspekten datainsamling kontrollerades i inkluderade vetenskapliga studier. Resultat: Det fanns varierande inverkan på orosnivån hos personer med demens av de icke-farmakologiska behandlingsmetoderna, musik-, arom-massage-, djurassisterad-, ljusterapi och Peacefull mind. Slutsats: Majoriteten av inkluderade icke-farmakologiska behandlingsmetoder minskade orosnivån hos personer med demens. Lugnandeläkemedel har biverkningar, därför var icke-farmakologiska behandlingsmetoder ett allternativ till läkemedelsbehandling vid oro hos personer med demens. Detta examensarbete har inte tagit ställning till den långsiktiga effekten av icke-farmakologiska behandlingsmetoder för att minska oro hos personer med demens vilket innebär att författarna inte har kunskap om eventuella biverkningar. / Purpose: The purpose was to describe which non-pharmacological treatments that can be used for anxiety in people with dementia and to describe the impact of studied non-pharmacological methods of treatment on anxiety in people with dementia. Furthermore the purpose was to check which data collection instrument that was used to measure anxiety in included studies and if these was tested in each study regarding reliability and validity. Method: This was a descriptive literature review, literature were searched in the scientific databases PubMed and Cinahl. 13 studies were included, these obtained five different non-pharmacological methods of treatment. The authors read, translated and complied first individually the chosen studies to promote an objective approach. The methodological aspect of data collection was controlled in included scientific studies. Results: There were various impacts on the level of anxiety in people with dementia from the non-pharmacological methods of treatment, music-, aroma-massage-, animal-assisted-, bright light therapy and Peacefull mind. Conclusion: The majority of included non-pharmacological methods of treatment decreased the level of anxiety in people with dementia. Sedative medications have side effects, therefore were non-pharmacological methods of treatment an alternative to pharmacological methods of treatment at anxiety in people with dementia. This essay has not taken a stand to the long-term impact of non-pharmacological methods of treatment to reduce anxiety in people with dementia which means that the authors have no knowledge of possible side effects.

Introduktion Menieres sjukdom är en relativt ovanlig åkomma som karakteriseras av symtom som yrsel, hörselnedsättning och tinnitus. Sjukdomen beror på en störning i innerörat som kan påverka både balans och hörsel. Mekanismen bakom Menieres sjukdom är ännu inte klarlagd, men det finns flera teorier som menar att uppkomsten av symtomen beror på ett förhöjt vätsketryck i innerörat. Flera farmakologiska och icke farmakologiska behandlingar har prövats som terapi vid Menieres sjukdom, men det finns ännu inte någon tillräckligt effektiv behandling att tillgå. Syfte Syftet med denna litteraturstudie är att ta reda på vilka farmakologiska alternativ som finns vid behandling av Menieres sjukdom och hur effektiva dessa är vid behandling av yrsel. Metod Större delen av informationssökningen till denna litteraturstudie har gjorts via databasen PubMed med hjälp av MeSH- termer, men sökmotorn Google har också utnyttjats. Information till introduktionen i detta arbete har även inhämtats från hemsidorna; fass.se och internetmedicin.se. Resultat De läkemedel som finns som behandling av yrsel vid Menieres sjukdom idag är Gentamicin, Betahistin, Diuretika och Dexametason. Det finns även teorier om att Latanoprost skulle kunna ha en gynnsam effekt vid sjukdomen. I Resultatet redovisas effekten av dessa fem läkemedel vid yrsel, utifrån studier som är gjorda för att undersöka hur gynnsamma läkemedlen är vid Menieres sjukdom. Resultatet i denna litteraturstudie bygger på fem vetenskapliga artiklar, dvs. en artikel om varje läkemedel. Enligt resultatet från samtliga studier gav alla läkemedel bättre effekt vid yrsel än placebo. Diskussion Jag valde att inrikta mig på den farmakologiska behandlingen av yrsel vid Menieres sjukdom då jag förut inte har stött på några artiklar som endast tar upp och diskuterar detta. Något jag märkte tidigt under arbetet var att det inte har gjorts så mycket forskning inom ämnet, det var därför svårt att hitta lämpliga artiklar att inkludera i mitt arbete. Tanken var från början att jag skulle jämföra effekten av de olika läkemedlen som kan användas som behandling vid Menieres sjukdom för att se vilken behandling som är att föredra. Det var dock inte möjligt att göra denna jämförelse även om jag lyckats hitta studier med samma upplägg och design. Studierna skiljer sig nämligen åt vad det gäller resultatredovisning samt val av symtomskattningsskalor. Slutsats De läkemedel som finns för behandling av yrsel vid Menieres sjukdom idag är Gentamicin, Betahistin, Diuretika och Dexametason. Ett läkemedel som kan komma att användas som ny farmakologisk behandling i framtiden är Latanoprost. Enligt resultaten från de fem olika studierna gav samtliga läkemedel bättre effekt än placebo vid behandling av yrsel hos patienter med Menieres sjukdom. Vilket läkemedel som har bäst effekt vid yrsel går dessvärre inte att avgöra. Det behövs göras fler studier inom området, för att i framtiden kunna erbjuda patienter med Menieres sjukdom en bättre behandling.

Bakgrund: Sömnproblem för patienter inom intensivvård är ett känt problem. Sömn regleras av olika processer i kroppen och är viktig för den psykiska och fysiska återhämtningen, vilket är avgörande för läkning vid kritisk sjukdom. I den tekniktäta intensivvårdsmiljön finns flera faktorer som påverkar sömnupplevelsen för patienten. Brist på sömn leder till negativa konsekvenser så som ångest, rädsla och smärta, men riskerar även att leda till utveckling av intensivvårdsdelirium. Icke-farmakologiska interventioner syftar till att reducera störningsmoment och tillämpningen av dessa kan lindra stress samt bidra till en främjad sömn. Syfte: Studiens syfte var att undersöka vilken effekt fem förvalda icke- farmakologiska sömninterventioner har på patienters sömn. Metod: En kvantitativ litteraturöversikt med strukturerade databassökningar i relevanta ämnesdatabaser, vilket resulterade i tolv vetenskapliga artiklar som studiens resultat baseradespå. Resultat: I resultatet sågs sex olika sätt att tillämpa interventionerna; öronproppar, ögonmask,öronproppar och ögonmask, ögonmask tillsammans med öronproppar och musik/ljud ocharomaterapi. Icke-farmakologiska sömninterventioner visade sig ha en signifikant effekt på sömnkvalitet och sömndjup hos patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning. Vidare framkom faktorer som kan påverka tolerans och compliance för interventionerna. Slutsats: Icke- farmakologiska sömninterventioner har positiva effekter på sömnkvalitet hospatienter som vårdas på intensivvårdsavdelning. Interventionerna ses överlag som enkla att genomföra, kostnadseffektiva och tolereras av de flesta patienter. Implementering av dessa interventioner i det kliniska arbetet ses därför som gynnsamt.

Bakgrund: Postoperativ smärta är vanligt förkommande och påverkar patientens välbefinnande. Sjuksköterskor har en central roll i smärtbehandling, det finns flertalet icke-farmakologiska metoder som kan användas för postoperativ smärtlindring. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att identifiera icke-farmakologiska metoder som en grundutbildad sjuksköterska kan utföra eller erbjuda som komplement vid en postoperativ smärtbehandling hos vuxna, samt utvärdera dess effekt. Metod: En litteraturöversikt. Resultat: Fyra icke-farmakologiska metoder uppmärksammades: musikterapi, avslappningsövningar, beröringsmetoder och patientutbildning. Musikterapi i 30 minuter hade en signifikant smärtlindrande effekt. Beröringsmetoder och avslappningsövningar resulterade i en succesivt ökad smärtlindrande effekt. Patientutbildning gav en smärtlindrande effekt upp till 48 timmar efter operation. Slutsats: Icke-farmakologiska metoder kan användas som komplement till en farmakologisk behandling för att lindra postoperativ smärta. / Background: Postoperative pain is common and affects the patients’ wellbeing. Nurses have a central role in pain management, there are many non-pharmacological methods that can be used as postoperative pain relief. Aim: The aim of this literature review was to identify non-pharmacological methods that the basic trained nurse can perform or provide as a complement to a postoperative pain relief for adults and to evaluate their effect. Method: A literature review Results: Four non-pharmacological methods were observed: music therapy, relaxation exercises, touching methods and patient education. Music therapy for 30 minutes showed a significant pain relieving effect. Massage therapies and relaxation exercises gave a gradually increased pain relieving effect. Patient education gave a pain relief up to 48 hours after surgery. Conclusion: Non- pharmacological methods can be used as a complement to a pharmacological treatment as to relieve postoperative pain.

<p>Eukaryotic gene transcription plays a regulatory role in mammalian developmental processes. It has been shown that transcriptional control is an important mechanism for specification of neurotransmitter phenotypes. In the mammalian central nervous system, the transcription factor AP-2 family is one of the critical regulatory factors for neural gene expression and neuronal development. It has been shown that several genes in the monoaminergic systems have AP-2 binding sites in regulatory regions, suggesting a regulatory role of AP-2 also in the adult brain. Brainstem monoamines are implicated in the expression of personality traits and imbalances in these systems may give rise to psychiatric disorders. </p><p>The gene encoding AP-2β includes a polymorphic region consisting of a tetranucleotide repeat of [CAAA]_4-5 in intron 2. Studies on AP-2β genotype in relation to personality and platelet MAO activity, a trait-dependant marker for personality, are presented in this thesis. Furthermore, correlations between brainstem levels of AP-2α and AP-2β and monoamine turnover in projection areas in rat forebrain are reported. These results strengthen the notion that the AP-2 family is important regulators of the monoaminergic systems in the adult brain. Furthermore, two studies are presented in this thesis with analyses indicating a role for AP-2 in the molecular mechanism of antidepressant drugs.</p><p>Altogether, this thesis presents data supporting our notion that the transcription factor AP-2 family is involved in the regulation of the monoaminergic systems both pre- and postnatally, and, therefore, might be involved in the pathophysiology of neuropsychiatric disorders.</p>

<p>Plasma activity of the enzyme semicarbazide-sensitive amine oxidase (SSAO; EC.1.4.3.6) has been reported to be high in disorders such as diabetes mellitus, chronic congestive heart failure and liver cirrhosis. Little is known of how the activity is regulated and, consequently, the cause for these findings is not well understood. Due to the early occurrence of increased enzyme activity in diabetes, in conjunction with the production of highly cytotoxic substances in SSAO-catalysed reactions, it has been speculated that there could be a causal relationship between high SSAO activity and vascular damage. Aminoacetone and methylamine are the best currently known endogenous substrates for human SSAO and the resulting aldehyde-products are methylglyoxal and formaldehyde, respectively. Both of these aldehydes have been shown to be implicated in the formation of advanced glycation end products (AGEs).</p><p>This thesis is based on studies exploring the regulation of SSAO activity and its possible involvement in the development of vascular damage. The results further strengthen the connection between high SSAO activity and the occurrence of vascular damage, since type 2 diabetic patients with retinopathy were found to have higher plasma activities of SSAO and lower urinary concentrations of methylamine than patients with uncomplicated diabetes. From studies on mice, it was also found that an SSAO inhibitor potently reduces the incorporation of methylamine-metabolite in the tissues. By quantifying SSAO-gene expression in alloxan-induced diabetes, increased transcription could be ruled out as a cause for the increased enzyme activity, thereby opening up for the possibility that the activity is regulated post-translationally. In fact, increased enzyme activity in adipose tissue was accompanied by decreased mRNA-levels, suggesting that the gene expression could be negatively controlled by the enzyme activity.</p>