No description available.

Syfte och frågeställningar | Syftet med studien var att undersöka om det fanns samband mellan sömn och ångestsymptom hos 13–14 åringar. Syftet var även att studera hur sambandet såg ut när pojkar och flickor analyserades separat och med hänsyn taget till föräldrautbildning och fysisk aktivitet. Frågeställningar: 1) Finns det samband mellan sömnlängd och ångestsymptom? 2) Finns det samband mellan sömnkvalitet och ångestsymptom? 3) Hur är sambandet mellan sömnlängd och ångestsymptom, sömnkvalitet och ångestsymptom hos flickor och pojkar? 4) Hur är sambandet mellan sömnlängd och ångestsymptom, sömnkvalitet och ångestsymptom hos deltagare med hög och låg föräldrautbildning? 5) Hur är sambandet mellan sömnlängd och ångestsymptom, sömnkvalitet och ångestsymptom hos deltagare som uppnår rekommenderad fysisk aktivitet och inte? Metod | Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie med data från projektet “Physical Activityfor Healthy Brain Functions in School Youth”. I studien deltog 1139 tonåringar varav 580 flickor, 558 pojkar och 1 annat kön. Medelåldern (SD) för deltagarna var 13.4 ± 0.3 år. Resultat | Studien visade svagt negativt signifikant samband mellan ångestsymptom och sömnlängd på vardag hos hela studiepopulationen (r=-0.068, p=0.027), hos flickor (r=-0.098,p=0.022), hos tonåringar med hög föräldrautbildning (r=-0.094, p=0.014) och hos deltagare som inte uppnådde rekommendationerna för fysisk aktivitet (<60 min/dag) (r=-0.115, p<0.002). Ytterligare fynd visade svagt signifikant negativt samband mellan ångestsymptom och sömnkvalitet hos hela gruppen (r=-0.242, p=0.001), hos flickor (r=-0.221, p=0.001), hos pojkar (r=-0.226, p=0.001), hos båda utbildningsgrupperna (≤12 år och >12 år) (r=-0.212,p=0.001 och r=-0.238, p=0.001), samt hos båda grupperna för fysisk aktivitet (<60 min/dagoch >60 min/dag) (r=-0.217, p<0.01 och r=-0.225, p<0.01). Slutsats | Resultaten visar svaga negativa samband mellan ångestsymptom och sömnlängd på vardag, och sömnkvalitet hos tonåringar. Flickor rapporterade mindre sömnlängd, fysisk aktivitet och mer ångestsymptom jämfört med pojkar. Denna studie stödjer inte ett orsakssamband, vidare forskning med annan studiedesign krävs.

Syfte. Syftet med studien var att undersöka om det fanns något samband samt skillnad mellan högskolestudenters och universitetsstudenters fysiska aktivitet och stress mellan vanliga studieperioder (period 1) och studieperioder med tentor (period 2). Studien granskade även om det förelåg ett samband mellan stress och fysisk aktivitet för kvinnor och om det fanns samband mellan stress och fysisk aktivitet hos män. Hypotesen var att högre upplevd stress  skulle leda till lägre fysisk aktivitet och att deltagarna skattade högre stressnivå under period 2 som resulterade i lägre fysisk aktivitet. Hypotesen var också att det förekom en skillnad i upplevd stress mellan könen.    Metod. I studien så användes en subjektiv, kvantitativ metod med elektroniska enkäter som skickades ut till 20 stycken olika högskolor och universitet samt delades vidare via sociala medier, vänner och bekanta. Enkäten var konstruerad i tre olika delar. Första delen innehöll allmänna frågor om studiepopulationen. De andra två delarna (period 1 och period 2) bestod av frågor om fysiska aktivitetsvanor och upplevd stress. Fysisk aktivitet skattades genom fem frågor från enkäten GIH:s-hälsotest. För att mäta stress användes Perceived Stress Scale (PSS-10). Frågorna var utformade med skalor från lägst till högst. Frågorna som användes upprepades för period 1 och period 2 i enkäten, så att en jämförelse kunde analyseras mellan perioderna. Det vill säga att samma frågor besvarades två gånger men vid ett tillfälle.  Resultat. Totalt utförde 54 deltagare enkäten varav 43 var kvinnor och 11 var män. Genomsnittsåldern var ≈ 30 år. Analyserna visade inget signifikant samband mellan stress och fysisk aktivitet för varken P1 eller P2 eller uppdelat mellan kvinnor och män. Däremot fanns en indikation på ett icke-signifikant negativt samband vilket visade på en riktning att när stressen ökade så minskade den fysiska aktiviteten och nivån av stillasittandet steg. Det var signifikanta skillnader mellan de två perioderna, där det visades att medelvärdena i stress (p= <0.001) och stillasittande (p= <0.001) ökade och fysisk aktivitet minskade (p= 0.002 - 0.017) under period 2 (närliggande tenta). Under period 1 visade ett signifikant värde (p =0.021) att kvinnorna (17,5土7,1) skattade högre stress än männen (11,7土7,5) och att kvinnorna (5.3土2.5) skattade lägre måttlig FA än männen (5.4土2.9). Slutsats. Inga signifikanta samband kunde urskiljas. Däremot visade resultatet en ökad stressnivå hos studenterna under period 2 (närliggande tenta) jämfört med period 1. Förslagsvis bör skolor påbörja med insatser som kan minska stressnivån hos studenter vid närliggande tenta. Högskolor och universitet kan även undervisa i fysisk aktivitet och dess hälsofördelar.

No description available.

Syftet med studien var att jämföra den muskulära aktiviteten i hamstrings och quadriceps på ett motoriserat mot ett icke-motoriserat löpband, genom mätning med elektromyografi (EMG) från Mbody3 byxor. Sju löpare, varav fyra kvinnor 33.7 ± 8.1 år och tre män 30.3 ± 2.9 år deltog frivilligt i studien. Samtliga personer fick under 2x10min löpa på respektive band med fem minuters vila emellan. Under tiden bar deltagarna Mbody3 byxor, som mätte EMG- aktiviteter i quadriceps och hamstrings. Statistiska analyser inkluderade Parat t-test, med Bland-Altmans plottar för jämförelse av hamstrings/quadriceps ratio mellan banden. Det icke-motoriska löpbandet uppvisade en signifikant högre muskelaktivering i hamstrings (icke- motoriskt 60% / motoriskt 57% p=0.0019) och en signifikant lägre aktivering i quadriceps (icke-motorisk 40% / motorisk 43% p=0.0019). Slutsatsen av studien är att Mbody3 byxor är ett reliabelt verktyg för att studera skillnader i muskulär aktivitet mellan icke-motoriserade och motoriserade löpband, och att icke-motoriserade löpband är ett bra alternativ till motoriserade löpband i syfte att ge en större, muskulär aktivering i hamstringsmuskulaturen som mer efterliknar utomhuslöpning. / The purpose of the study was to compare muscular strength activity in hamstrings and quadriceps between Motorized and Non-motorized treadmills using Mbody3 to measure electromyography (EMG). Seven runners (women n=4 age 33.7 ± 8.1, men n=3 age 30.3 ± 2.9) performed a 2x10 min trial on each treadmill with 5 minutes rest between. During the test each participant wore Mbody3 pants to measure EMG-activity in quadriceps and hamstrings muscles. Statistical analytics included t-test using Bland-Altman plots to measure mean difference between Motorized and Non-motorized treadmill. Mean EMG-hamstrings was 60% Non-motorized / 57% Motorized showing a statistical higher difference (p=0.0019) between treadmills. Mean EMG-quadriceps was 40% Non-motorized / 43% Motorized showing a statistical lower mean (p=0.0019) between treadmills. In conclusion, Mybody3 pants is a reliable tool to measure difference in muscle load between Non-motorized and Motorized treadmill, and Non-motorized treadmill can be an alternative equipment to Motorized treadmill in purpose to use a greater, muscular reqruitment in hamstrings which also reflects more to outdoor running.

The increasing incidence of Alzheimer’s disease (AD) combined with recent evidence suggesting that its neuropathologies begin years prior to symptomatic onset has produced an immense focus on ways to attenuate the related structural and cognitive decline of certain brain regions. One low cost intervention is aerobic exercise. Rodent models have demonstrated aerobic exercise induces adult hippocampal neurogenesis, the birth of new neurons, in the dentate gyrus (DG) subregion of the hippocampus (HC) as well as increased performance on a spatial memory task. Further, human studies have demonstrated the association between increased cardiorespiratory fitness (CRF) and increased HC volume, and its translation to increased episodic memory performance. The goal of this study was to assess the relationship between CRF, as measured by VO2max, and brain region of interest (ROI) volumes notably including the left HC, left DG/Cornu Ammonis 3 (CA), and right entorhinal cortex (ErC). A secondary goal was to assess the relationship between CRF and cognitive performance on the Rey Auditory Verbal Learning Test. Baseline data was collected from 31 healthy older adults as a part of two larger clinical trials on aerobic exercise and HC function. Data included a CRF assessment as measured by VO2max, and structural MRI data including a high-resolution whole-brain T1-weighted image, and a T2-weighted image with higher-in-plane resolution. Automatic Segmentation of Hippocampal Subfields (ASHS) was the neuroimaging software utilized to segment the HC and medial temporal lobe cortices into its appropriate subfields. Multiple linear regressions ran in IBM SPSS 25 to determine if CRF predicted ROI volumes yielded no significant results when controlling for age, sex, intracranial volume, education, and scanner location. Multiple one-way between-subject ANOVAs conducted to compare ROI volumes in high-fit versus low-fit individuals revealed marginal significance for the left HC, but no other ROI. Multiple one-way between-subject ANOVAs conducted to compare cognitive performance in high-fit versus low-fit individuals also revealed no significant results. Considering the marginal significance achieved by the one-way between-subjects ANOVA for CRF and left HC, a larger sample size is needed to potentially achieve significant statistical significance. Given these remaining null results, further investigation is suggested using additional neuroimaging analyses that split the DG/CA3 into its anterior and posterior sections, as well as examining different aspects of the RAVLT or utilizing more sensitive episodic memory tests.

Aim The present thesis aimsto provide scientific based evidence that might expand the limited information available regarding the post-activation potentiation (PAP) effects on the rate of torque development (RTD) and muscle activity during repeated isokinetic concentric maximal voluntary contractions(MVC). Additionally, we aim to provide new insights related to the possible effects that such repeated maximal contractions might have on the muscle tendon unit (MTU) stiffness. Methods Nine active participants were tested in two separate sessions. Participants performed plantar flexor supra-maximal twitches evoked via electrical stimulation of the tibial nerve and concentric MVC sat 60°/s. These were evoked/performed before and from 5s to 15 minutes after a 6s plantar flexion maximal voluntary isometric contraction (MVIC). Twitch RTD and time to peak torque (TTP) were measured. Concentric MVC peak torque (PT), soleus, medial and lateral gastrocnemius muscle activation, as well as RTD during different portions of the rising torque curve (e.g.50-100ms) were assessed. Passive stiffness index of the MTU was calculated using the torque-angle relation attained during the 5°/spassive ankle angle rotation that followed each maximal concentric contraction. Results TwitchRTD significantly increased immediately after the conditioning contraction (CC)and remained enhanced for 5s-8min, with increases of 59.7%-6.0%. Twitch TTP significantly decreased from 5s-1min postCC by 9.9%-2.0%. TTP then increased by 4.6%-2.2% from 3-8min. In the maximal voluntary concentric contractions, there was a significant increase of 5.7, 6.0 and 5.9% at 1.5, 3, and 5min respectively in the PT. Voluntary RTD showed significant increases during the 100-200ms, 50-200ms and 0-200ms phases. These increases were seen at 3min (7.3%), 1.5-5min (8.0-6.9%), and 1.5-5min (8.6-9.5%) respectively. Stiffness showed no significant changes and any changes in EMG do not appear to be due to PAP effects. Conclusions The results from the current study show that PAP affects voluntary performance at a lower angular velocitythan previously reported and in a time frame where twitch contractile properties were also potentiated. The lack of stiffness changes suggests that the acute effects might be mainly related to mechanisms within the muscle and that similar testing protocols should expect low interference from factors related to passive MTU stiffness changes. / <p>Kursen Projektarbete.</p>

No description available.

Bakgrund: Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en patientcentrerad metod för fysioterapeuter att använda i sitt kliniska arbete. Förskrivning av FaR kan användas som både behandlande och preventiv åtgärd. Syfte: Syftet med studien var att undersöka fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att använda FaR som behandlingsmetod samt om det fanns en efterfrågan av mer utbildning kring FaR. Metod: En enkät har använts till en kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv ansats. Det gjordes utskick av en länk till enkäten till 294 e-postadresser ur författarens eget kontaktnät av fysioterapeuter. Även officiellt spridit länken via fysioterapeuternas sektion fysisk aktivitet och idrottsmedicin. Totalt svarade 252 fysioterapeuter på enkäten. Resultat: Denna studie visade att fysioterapeuter ofta upplever att förskrivning av FaR är en relevant metod att använda, det sker dock få förskrivningar per fysioterapeut och år. De flesta jobbar med levnadsvanor i samband med FaR och tycker att utbudet av aktiviteter för FaR mottagaren är för få. Konklusion: Övervägande del av fysioterapeuterna i denna studie använder sig av FaR upp till 5ggr/år och upplever att det ofta är en relevant metod att använda.

No description available.