No description available.

<p>År 2000 presenterades en ekonometrisk analys av världens bistånd i artikeln ”Who Gives Foreign Aid to Whom and Why?”, av Alebrto Alesina och David Dollar. Undersökningens syfte var att försöka hitta de variabler som ligger till grund för länders beslut om att skänka bistånd. Resultatet visade att det oftare ligger strategiska och politiska motiv bakom biståndsgivningen, snarare än en önskan om reducerad fattigdom och ökad tillväxt. Efter denna undersökning konstaterade man från svenskt håll att någon liknande undersökning rörande det svenska biståndet aldrig genomförts. Detta trots att Sverige är en av världens största biståndgivare i relativa mått mätt. Sverige skänker varje år så mycket som 0,7 % av BNI i bistånd, och detta bara till FN. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka om FN uppfyller de biståndsmål som Sverige har satt upp.</p><p>Genom att försöka hitta variabler som på ett konkret sätt ska mäta de olika biståndsmålen har en ekonometrisk tvärsnittsanalys genomförts. Undersökningen sträcker sig över fem 5-årsperioder, med start 1980. Som beroende variabel har FN:s bistånd per capita använts och som oberoende variabler används BNP per capita, demokrati, rättssäkerhet, jämställdhet, öppenhet, livslängd, barnmortalitet och totalt bistånd. En undersökning av skillnaden i bistånd mellan länder från olika regioner, olika inkomstklasser och med olika skuldsättning har också genomförts.</p><p>Resultatet verkar peka på att FN inte uppfyller de svenska biståndsmålen i sin allokering av bistånd till utvecklingsländer. Men det är svårt att dra några säkra slutsatser på grund av att så få av variablernas koefficienter visar signifikanta värden. Fler undersökningar bör göras innan en säker slutsats kan dras.</p> / <p>In year 2000 an econometric analysis of the world’s ODA was presented in the article “Who Gives Foreign Aid to Whom and Why?” by Alberto Alesina and David Dollar. The purpose of the study was to find the variables that lie as ground for countries’ decision to give foreign aid. The result showed that there are more often strategic and political motives behind the donations, rather than a wish of reduced poverty and economic growth. After this study Sweden concluded that a similar study of the Swedish ODA never had been done. This despite the fact that Sweden is one of the world’s most generous donors, relatively spoken. Sweden donates as much as 0.7 % of its GNP each year, and that’s just to the UN. The purpose of this paper is therefore to investigate whether the UN fulfil the Swedish goals of foreign aid.</p><p>By trying to find variables that correctly measure the different goals, an econometric cross section analysis has been done. The study is divided into five 5-year periods, starting 1980. As dependent variable the UN’s aid per capita is used and as independent variables GDP per capita, democracy, rule of law, equality, openness, expected lifetime, childrens’ mortality and total aid. A study of the difference in aid between countries from different regions, different income classes and with different levels of debt has also been carried out.</p><p>The result implies that the UN does not act in accordance with the Swedish goals of foreign aid, when allocating ODA to developing countries. But it is hard to draw any real conclusions since so few of the coefficients show significant values. More studies should be done before any real conclusion can be made.</p>

År 2000 presenterades en ekonometrisk analys av världens bistånd i artikeln ”Who Gives Foreign Aid to Whom and Why?”, av Alebrto Alesina och David Dollar. Undersökningens syfte var att försöka hitta de variabler som ligger till grund för länders beslut om att skänka bistånd. Resultatet visade att det oftare ligger strategiska och politiska motiv bakom biståndsgivningen, snarare än en önskan om reducerad fattigdom och ökad tillväxt. Efter denna undersökning konstaterade man från svenskt håll att någon liknande undersökning rörande det svenska biståndet aldrig genomförts. Detta trots att Sverige är en av världens största biståndgivare i relativa mått mätt. Sverige skänker varje år så mycket som 0,7 % av BNI i bistånd, och detta bara till FN. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka om FN uppfyller de biståndsmål som Sverige har satt upp. Genom att försöka hitta variabler som på ett konkret sätt ska mäta de olika biståndsmålen har en ekonometrisk tvärsnittsanalys genomförts. Undersökningen sträcker sig över fem 5-årsperioder, med start 1980. Som beroende variabel har FN:s bistånd per capita använts och som oberoende variabler används BNP per capita, demokrati, rättssäkerhet, jämställdhet, öppenhet, livslängd, barnmortalitet och totalt bistånd. En undersökning av skillnaden i bistånd mellan länder från olika regioner, olika inkomstklasser och med olika skuldsättning har också genomförts. Resultatet verkar peka på att FN inte uppfyller de svenska biståndsmålen i sin allokering av bistånd till utvecklingsländer. Men det är svårt att dra några säkra slutsatser på grund av att så få av variablernas koefficienter visar signifikanta värden. Fler undersökningar bör göras innan en säker slutsats kan dras. / In year 2000 an econometric analysis of the world’s ODA was presented in the article “Who Gives Foreign Aid to Whom and Why?” by Alberto Alesina and David Dollar. The purpose of the study was to find the variables that lie as ground for countries’ decision to give foreign aid. The result showed that there are more often strategic and political motives behind the donations, rather than a wish of reduced poverty and economic growth. After this study Sweden concluded that a similar study of the Swedish ODA never had been done. This despite the fact that Sweden is one of the world’s most generous donors, relatively spoken. Sweden donates as much as 0.7 % of its GNP each year, and that’s just to the UN. The purpose of this paper is therefore to investigate whether the UN fulfil the Swedish goals of foreign aid. By trying to find variables that correctly measure the different goals, an econometric cross section analysis has been done. The study is divided into five 5-year periods, starting 1980. As dependent variable the UN’s aid per capita is used and as independent variables GDP per capita, democracy, rule of law, equality, openness, expected lifetime, childrens’ mortality and total aid. A study of the difference in aid between countries from different regions, different income classes and with different levels of debt has also been carried out. The result implies that the UN does not act in accordance with the Swedish goals of foreign aid, when allocating ODA to developing countries. But it is hard to draw any real conclusions since so few of the coefficients show significant values. More studies should be done before any real conclusion can be made.

Sverige har alltid uttalat ett starkt stöd till Förenta Nationerna, FN. I den allmänna debatten har det på senare tid dock handlat om att Sveriges och i-ländernas allt mindre deltagande i FN-ledda missioner gör att FN:s insatser tappar i trovärdighet och legitimitet. För att se om det finns fog för kritik om minskat deltagande i FN-ledda insatser i Sveriges internationella freds- och säkerhetsfrämjande arbete, så undersöks i denna uppsats om Polisens utlandsstyrkas deltagande i internationella insatser har förändrats över tiden 2001-2011. I uppsatsen undersöks även hur Sveriges uttalade policy om stöd för FN samspelar med vad som sedan implementeras i praktiken genom regeringens uppdrag till den svenska polisen. De som förvaltar och genomför regeringens beslut på området är Polisens Utlandssektion och dess utlandsstyrka. Undersökningen har kommit fram till att en förskjutning har skett från FN-ledda missioner till förmån för EU-missioner och den Gemensamma Säkerhets- och Försvarspolitiken. Flera förklaringar ges till detta, bl.a. har en uttalad policy och ambition växt fram till stöd för en intern och extern krishanteringsförmåga inom EU. Vidare har FN sökt stöd hos regionala organisationer för att avlastas det allt högre trycket på FN som global krishanterare. En annan framväxande svensk policy är att missionsland väljs utifrån prioriteringen av Sveriges och EU:s bistånd. Där är valet av FN, EU eller OSSE mindre viktigt för svenskt vidkommande. Flera av dessa faktorer påverkar sannolikt Sveriges val av arena i det internationella freds- och säkerhetsfrämjande arbetet. Rent operativt har det dock lett till en förskjutning till förmån för EU-missioner på bekostnad av FN-ledda insatser.

Memoria para optar al título de Químico Farmacéutico / Las vacunas de ADN son una terapia alternativa altamente atractiva para combatir el cáncer. Esta estrategia consiste en la entrega in vivo de ADN plasmidial codificante de antígenos tumorales que son expresados y presentados por células dendríticas (DC) con el fin de activar linfocitos T capaces de eliminar específicamente células tumorales. Un importante paso hacia la aplicación clínica de las vacunas de ADN ha sido el uso de la electroporación in vivo, un método de entrega altamente eficiente y clínicamente aplicable, que aumenta considerablemente el ingreso de plásmidos al interior de las células. Sin embargo, la mayoría de los antígenos tumorales son antígenos propios expresados en células normales, por lo que el sistema inmune es incapaz de discriminar a los tumores como agentes potencialmente peligrosos. Es así como los esfuerzos para resolver estos inconvenientes se han enfocado, en parte, en la búsqueda y elaboración de nuevas estrategias que sean capaces de promover eficientemente la inducción de linfocitos T específicos contra estos antígenos tumorales poco inmunogénicos. El ADN usado en las vacunas puede ser reconocido por numerosos receptores de la inmunidad innata, los cuales al ser activados, señalizan a través del factor de transcripción NF-κB, induciendo la expresión de citoquinas proinflamatorias e interferones de tipo I. NF-κB es un regulador maestro de la función de las DC y de la inducción de linfocitos T mediada por vacunas de ADN, por lo tanto, el desarrollo de adyuvantes que modulen su actividad representa una estrategia interesante para promover la inducción eficiente de linfocitos T antitumorales. IκBα es uno de los principales inhibidores de NF-κB, el cual además es un gen blanco de NF-κB, por lo que actúa en un sistema de retroalimentación negativa para detener la activación de esta vía. Por otro lado, el uso de shARN que silencian la expresión de reguladores negativos de las DC ha demostrado su capacidad como adyuvantes génicos en vacunas de ADN, al inducir una respuesta inmune antitumoral más potente. Por tanto, nuestra hipótesis plantea que un shARN contra IκBα es capaz de potenciar la activación de la inmunidad innata mediada por NF-κB y, como consecuencia, la magnitud de la respuesta inmune adaptativa específica contra el antígeno tumoral codificado. En este proyecto se utilizaron plásmidos codificantes de un shARN contra IκBα como adyuvantes génicos para ser administrado junto a una vacuna de ADN que codifica para el antígeno tumoral TRP2. Se evaluó el efecto del silenciamiento de IκBα sobre la migración de las células dendríticas de la piel, particularmente sobre las células de Langerhans y sobre las células dendríticas dermales CD103+. La generación de linfocitos T específicos contra TRP2 se analizó en ratones vacunados mediante citometría de flujo y el efecto antitumoral in vivo se evaluó usando un modelo de profiláctico de melanoma metastásico y un modelo terapéutico de melanoma subcutáneo. Los resultados de este trabajo indican que la administración de ADN plásmidial en la piel incrementa la migración de células dendríticas hacia los nódulos linfáticos drenantes y que la inhibición de la expresión de IκBα con un shARN en el sitio de vacunación incrementa la migración de células dendríticas dermales CD103+ hacia el nódulo linfático drenante. Además se observó que la coadministración del shARN contra IκBα en conjunto con una vacuna de ADN dirigida contra el antígeno tumoral TRP2 potencia la generación de linfocitos T CD8 específicos e incrementa la respuesta inmune antitumoral en ensayos de metástasis pulmonar y crecimiento tumoral utilizando el modelo de melanoma murino B16F10. Dada la gran capacidad de las células dendríticas dermales CD103+ para activar linfocitos T CD8 es posible correlacionar su incremento en los nódulos linfáticos drenantes del sitio de vacunación con una mayor generación de linfocitos T CD8 específicos contra TRP2 y con un incremento en la respuesta inmune antitumoral contra melanoma cuando se coadministra el shARN contra IκBα junto con una vacuna de ADN dirigida contra el antígeno tumoral TRP2 / DNA vaccines are a highly attractive therapeutic alternative to treat cancer. This strategy consists of in vivo delivering plasmid vectors encoding tumor antigens, which are expressed and presented by dendritic cells (DC) in order to activate T cells capable of specifically eliminating tumor cells. An important step towards the clinical application of DNA vaccines has been the use of in vivo electroporation, a highly efficient delivery method that is clinically applicable and considerably increases plasmid uptake in cells. However, most of tumor antigens are self-antigens expressed by normal cells, so that the immune system is unable to recognize tumors as potentially dangerous agents. Thus, the efforts to solve these inconvenient have been focused on developing new strategies to promote the induction of T cells responses specific against such poorly immunogenic tumor antigens. DNA used for vaccines can be recognized by several innate immune receptors that, upon activation, signal through the transcription factor NF-κB which induces the expression of proinflamatory cytokines and type I interferons. NF-κB is a master regulator of both DC function and DNA vaccine-mediated induction of T cell responses, therefore the development of adjuvants that modulate NF-κB activity represents an interesting strategy to promote the efficient induction of antitumor T cell responses. IκBα is one of the major inhibitors and downstream target genes of NF-κB, therefore acting in a negative feedback loop to stop NF- κB activation. The use of shRNA silencing negative regulators of DC function has demonstrated its potential as genetic adjuvants for DNA vaccines by inducing enhanced antitumor immune responses. Hence, our hypothesis states that a shRNA targeting IκBα is able to promote the NF-κB innate immune activation and, as a consequence, the magnitude of tumor antigen-specific adaptive immune responses. In this project, plasmid-encoded shRNA targeting IκBα were generated as genetic adjuvants to be coadministrated with a DNA vaccine encoding the tumor antigen TRP2.The effect of IκBα silencing was analyzed over the migration of skin dendritic cells, particularly Langerhans cells and CD103+ dermal dendritic cells. Generation of TRP2-specific T cells was studied in vaccinated mice by flow cytometry and the in vivo antitumor effect was evaluated using prophylactic model of metastatic melanoma and a subcutaneous model of melanoma. The results obtained in this work shows that the inhibition of IκBα using a shRNA increases the migration of CD103+ dermal dendritic cells to the skin draining lymph nodes. Also the coadministration of the shRNA against IκBα and a DNA vaccine against TRP2 enhance the generation of TRP2 specific CD8 T cells increasing the antitumor immune response against melanoma. Finally due to the high ability of CD103+ dermal dendritic cells to cross-present antigens and activate CD8 T cell is possible to correlate their increase in the migration with higher levels of TRP2 specific CD8 T cells and higher antitumor immune response when the shRNA against IκBα is coadministered with a DNA vaccine against TRP2

No description available.

Uppsatsen är en deskriptiv, komparativ studie av de diskurser som aktualiseras i en FN-rapport och på Sametingets hemsida. Syftet är att tematiskt undersöka diskurserna men även att utröna hur agens beskrivs. Frågeställningarna lyder som följer; Vilka diskurser om rättigheter och identitet aktualiseras i FN-rapporten respektive materialet från Sametinget? Vilka likheter och skillnader finns? Hur porträtteras agens? För att svara på dessa frågor användes en blandning av diskursanalytiska verktyg och teorem. Grundantagandet är att diskurser både konstituerar och konstitueras där språket spelar en nyckelroll. Ur diskurspsykologin lånades verktyg från den retoriska analysen, från den kritiska diskursanalysen användes främst interdiskursivitet och intertextualitet för att kartlägga diskurserna. Slutligen användes en begreppstrio som fokuserade på Problem-Orsak-Lösning. Empirin bearbetades genom en textanalys. Det ena dokumentet producerades av en expert på folkrätt som 2016 framlade rapporten i FN:s regi. Utifrån de ämnen som togs upp i rapporten analyserades motsvarande textmaterial från Sametingets hemsida. Källornas material var av offentlig och officiell karaktär. Resultatet från de båda aktörernas texter sammanställdes i fyra olika teman; Självbestämmande, Rätten till land, Rätten till språk och utbildning, Samisk identitet och samerna som folk. Analysen visade att FN-rapporten förde fram diskurser om framförallt folkrättsliga ämnen där man kritiserade Sverige för att negligera samernas rättigheter. Texterna från Sametingets hemsida aktualiserade främst diskurser om tradition och tid som avgörande faktorer för identitet och äganderätt, samisk grupptillhörighet och språkets betydelse för kulturen. De diskurser båda aktörerna delade var de om reform genom demokrati och juridik, språkets tongivande roll och samerna som naturmänniskor. Diskurserna skiljde sig även åt. FN framställde samerna som passiva aktörer medan Sametinget beskrev samerna som passiva till problemens uppkomst och orsak. Vid problemlösningen hade däremot samerna en aktiv agens. Därtill framförde FN en diskurs om samerna som en homogen grupp medan Sametingets texter delvis såg samiska identiteten som diversifierad.

<p>The purpose of this essay is to examine the United Nation’s work and structure to find possible factors that can explain why some peacekeeping operations have achieved to mainstream a gender perspective, when others have not. This study is based on two cases; the peacekeeping operation in Namibia and the peacekeeping operation in Kosovo.</p><p>The theory I have chosen to apply is feminism, a theory that allows an alternative explanation to this phenomenon. The conclusion is that there are three decisive factors: The leadership and its will to recruit female personnel to decision-making positions, the number of female employees and whether the peacekeeping operation cooperates with local women-organisations or not. All this is of great importance whether the institutional hegemonic masculine culture within the United Nation and its peacekeeping operations, is challenged or not.</p>

No description available.

No description available.