No description available.

Syftet med denna undersökning är att studera hur tryckt svensk nyhetsmedia skriver om FN:s säkerhetsråd, med utgångspunkt i två kritiska tillfällen då två av de permanenta medlemsstaterna använt sig av vetomakten för att rösta nej till resolutioner. Ett mer preciserat syfte är att studera hur svensk tryckt nyhetsmedias rapportering framställer säkerhetsrådets legitimitet. Detta sker genom en diskursanalys av 20 ledare, artiklar, kommentarer och debattartiklar från tryckt svensk nyhetsmedia. Undersökningens teoretiska ramverk utgår ifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Det undersökningen kommer fram till är att det går att urskilja två tydliga diskurser i medias rapportering om säkerhetsrådet vid de undersökta tillfällena. Den ena diskursen fokuserar på att kritik mot de två länderna som använt sitt veto, och den andra diskursen fokuserar på kritik riktad direkt mot FN i allmänhet och säkerhetsrådet i synnerhet. Svensk tryckt nyhetsmedia bedöms ha uppfattningen säkerhetsrådet lider av ett legitimitetsunderskott

Studiens primära syfte är att utveckla ett teoretiskt ramverk som kan bidra till en ytterligare teoretiskförståelse för staters agerande i FN:s säkerhetsråd. Ramverket vilar på en rationalistisk grund ochbygger på tre förklaringsmodeller; en första med fokus på internationell makt och säkerhet, en andrainomstatlig förklaring och en tredje institutionalistisk förklaring. Ramverket appliceras sedan på enfallstudie där Kinas och USA:s agerande i säkerhetsrådet analyseras. Bland studiens slutsatser börframhållas att säkerhetsrådet av stater anses vara en viktig institution och att det råder en påtagligrespekt för rådets prejudicerande makt. Studien visar även att säkerhetsrådsmedlemmars beslut till stordel är resultatet av långsiktiga kalkyler utifrån reciprocitet och ryktespåverkan, samt att den historiskakontexten påverkar hur staters agerande tas emot av övriga medlemmar. Vidare indikerar studien attstaters veton främst kan härledas till inomstatliga faktorer. Uppsatsens ramverk får anses vara välanpassat för att förklara staters agerande i säkerhetsrådet och kan utgöra grunden för vidare forskninginom ämnet. / The primary purpose of this study is to develop a theoretical framework which can contribute to abroader theoretical understanding of the actions of the U.N. Security Council members. Theframework rests upon a rationalistic foundation and it is constituted of three different models ofexplanation; a first one focuses on international power and security, the second is a domesticexplanation of foreign policy behaviour and the third is an institutional explanation. The framework isthen applied on a case study in which the actions of China and the United States in the SecurityCouncil are explained. Among the findings worth mentioning is that the members find the SecurityCouncil to be an important institution and that there is an apprehension of the precedential power ofthe institution. The study also shows that the action of the members largely is the result of long termcalculation influenced by reciprocity and reputational effects. It is further indicated that the historicalcontext influence the way state actions are perceived, hence it also affect the reciprocity andreputational effect. The study as well points out that a permanent member is more likely to use its vetowhen there are strong domestic reasons of so doing. In general the developed theoretical frameworkseems to be well suited to explain states behaviour in the Security Council and may provide afoundation for further theoretical studies on the subject.

No description available.

I diskussionen kring hur stater bör förhålla sig till varandra när främmande människor i andra stater utsätts för lidande av sin egen statsledning ställs ofta idéer om globala humanitära rättigheter, som utvecklats efter andra världskriget och förintelsen, emot normer om staters okränkbarhet och principen om att inte intervenera i andra staters interna verksamhet. Syftet med detta arbete är att undersöka i vilken utsträckning begreppet Responsibility to Prevent tillämpats i FN:s säkerhetsråds agerande under en samtida konfliktsituation, detta med bakgrund i utvecklingen av det nya tankesättet med global humanitär rätt som ett gemensamt internationellt ansvar. Arbetet behandlar teorierna solidarism, pluralism och realism. För att söka svaret på frågeställningarna används kvalitativ textanalys av skriftliga öppna källor. Insamlingen av empiriska data består av tryckt media, officiella dokument samt texter och artiklar tagna från internet. Resultatet från arbetet visar att Förenta Nationernas säkerhetsråd till viss del har agerat i enlighet med begreppet Responsibility to Prevent. Vidare redogör arbetet för att två inflytelserika, permanenta medlemmar i säkerhetsrådet har motiverat sitt ställningstagande utifrån olika synsätt på hur konflikten bör hanteras och att deras motiveringar påverkats av deras skilda synsätt på statssuveränitet och intervention. Undersökningen leder även fram till slutsatsen att vetorätten i säkerhetsrådet, under konflikten i Syrien 2011-2012, har begränsat utvecklingen och implementeringen av tankesättet att säkerheten för världens befolkning ska betraktas som ett gemensamt ansvar.

Syftet med uppsatsen är att svara på om det finns några särkilda avvägningar som aktualiseras när de folkrättsliga frågorna om humanitärt tillträde i den humanitära rätten hanteras. Uppsatsen diskuterar även säkerhetsrådets mandat gällande humanitärt tillträde vid väpnad konflikt.

In the era of the Arab Spring, the people of Libya and Syria have fought for freedom and democracy. This essay aims to examine and analyze how The United Nations Security Council works to solve international problems in the world.   The main questions of my study are:   - How did the UN work on the basis of R2P in Libya and Syria?  - Why could the UN Security Council to agree on R2P in Libya but not in Syria?  Under the Arab Spring as the context, the purpose of this essay is to study the role of the United Nations UN in Syria and Libya. So, I highlight to the role of UN in R2P Responsibility to Protect in Libya and Syria. In 2011, the UN Security Council adopted Resolution 1973, which established a no-fly zone over Libya. The UN’s actions in Libya succeeded to remove the dictator Muammar Al-Gaddafi by R2P's principle, while The UN failed to remove dictator Bashar AL-Assad in Syria. The purpose of the R2P in Libya was to establish a no-fly zone and safe areas to protect civilians, but this led to the overthrow of Al-Gaddafi's regime in violation of the UN Security Council Resolution 1973.  I have used the theory of Realism and Liberalism to adapt them with my own theory to achieve the aim of my essay. In this paper, I used also content analysis as a guide of Method to reach conclusions. The materials used for this essay are documents, books and articles etc.  The results of my study are that the most important reason for Russia and China to use their veto in the UN Security Council is fear for the misuse of the international resolution to overthrow the regime in Syria. And thus, harm the very strong Chinese and Russian interests in Syria.

The fact that interventions take place on dubious grounds is not a new phenomenon, but it isan area that is constantly interesting to study as the forms of foreign and security policy areconstantly changing. The Russian intervention in Georgia in 2008 is a formative crossroad forRussia's foreign and security policy. Since then, Russia motivates the Russian interventions,in other sovereign states, by referring to the protection of its own citizens. This studydemonstrates how Russia uses securitization theory as part of its foreign and security policy.By referring to the protection of its own citizens in the intervened state, Russia seekslegitimacy for the Russian interventions. Russia is constructing a threat to Russian citizens,which aims to legitimize Russian action to the international community. The study analyzesthe UN Security Council's meeting records from the Georgia War 2008 and the CrimeanCrisis 2014 based on the Copenhagen School's securitization theory. The analysis examineshow Russia argues that there is a threat to the Russian population in Georgia and Ukraine,during their statements in the Security Council. The study also examines how Russia justifiesits actions and how the other states in the Security Council perceive the stated threat and theRussian measures. The results of the analysis clearly sheds light on how Russia construct athreat, how Russia repeatedly justifies its actions and how the member states of the SecurityCouncil criticize the Russian actions. The Russian action is not perceived as legitimate by theSecurity Council, which is required for the securitization to be considered successful, butthere are clear signs that Russia has conducted a security attempt in both Georgia in 2008 andUkraine in 2014. Because of the many similarities between the cases, the study also shows atrend over time, which justifies the conclusion that Russia uses securitization as part of its foreign and security policy.