Syftet med uppsatsen är att svara på om det finns några särkilda avvägningar som aktualiseras när de folkrättsliga frågorna om humanitärt tillträde i den humanitära rätten hanteras. Uppsatsen diskuterar även säkerhetsrådets mandat gällande humanitärt tillträde vid väpnad konflikt.

Worldwide, the need for effective humanitarian aid is growing, and continuous aid such as commodity distribution plays a major role in ensuring sustained wellbeing. In literature, information and communication technology (ICT) has been recognized and suggested to enhance the performance and achieve higher social impact of humanitarian supply chains. Nevertheless, so far there has been little research on implementation practices and difficulties that can arise in the specific context. In pursuit of seizing the full benefits of ICT in humanitarian setting, there is an interest to further study ICT adoption among humanitarian practitioners, above all those in the most decentralized parts of the chain, which are more likely to be overlooked. This thesis aims to investigate what challenges arise when implementing an ICT trackability solution in local units of humanitarian supply chains. In this context, the concept of trackability was introduced to refer to monitoring of the downstream flow of a commodity until its intended beneficiary. Based on a thorough literature review at the intersection of Humanitarian Logistics, Supply Chain Visibility and ICT Adoption research, a substantiated theoretical context was built. Further, a case study on Colombian childcare centers, which serve as local service units of a national Food Aid Program aimed at early childhood, allowed for deep-going insights on the work of educators and the dynamics of such local humanitarian entities. Analysis of the empirical findings demonstrated the presence of numerous, both facilitating and inhibiting, ICT adoption antecedents. Five main challenges were identified: high workload, lack of technological skills, staff’s impact-oriented motivation in contrast to the tool’s broader efficiency goal, trackabilitiy’s monitoring nature as a threat to staff’s aspired autonomy, and deficient infrastructure. The study shows that these challenges can be interpreted as misalignments between the nature of attributes intrinsic to the humanitarian organization and that of the technological tool itself which is often shaped by commercial principles. The identified frictions could either be associated to a difference in operational reality or to diverging strategic goals, which mirror the overall discrepancies between commercial and humanitarian supply chains described in literature. The conclusion was drawn that the elucidated divide or incompatibility asks for bridging efforts in order to overcome implementation difficulties and seize the promising advantages of ICT in humanitarian setting. According to the findings, this should be done by enabling local practitioners rather than monitoring these. / Globalt ökar behovet av effektivt humanitärt bistånd, och kontinuerligt stöd såsom råvarudistribution spelar en viktig roll för att säkerställa ett fortsatt välbefinnande. I litteraturen har informations- och kommunikationsteknik (IKT) erkänts och föreslagits förbättra prestationen och höja den sociala påverkan hos humanitära försörjningskedjor. Å andra sidan, finns det hittills ringa forskning på praktisk implementering och utmaningar som kan uppstå i det givna sammanhanget. I strävan att ta vara på samtliga fördelar som IKT kan ha i humanitärt sammanhang finns det intresse att ytterligare studera införande och användning av IKT bland humanitära praktiker, främst i de mest decentraliserade delarna av kedjan, då dessa är mer sannolika att förbises. Examensarbetet syftar till att undersöka vilka utmaningar som uppstår vid implementering av en IKT lösning för spårbarhet i lokala enheter av humanitära försörjningskedjor. Baserat på en grundlig litteraturöversikt vid skärningspunkten för forskning kring humanitär logistik, försörjningskedjor och IKTs införande och användning skapades ett teoretiskt ramverk. Vidare har en fallstudie av colombianska daghem, som utgör de lokala serviceenheter av ett nationellt program för livsmedelsbistånd riktad till tidig barndom, bidragit till djupgående insikter i praktikernas arbete och dynamiken i sådana lokala humanitära enheter. Analysen av det empiriska materialet påvisade många, både underlättande och inhiberande, faktorer för IKT införande och användning. Fem huvudsakliga utmaningar identifierades: hög arbetsbelastning, brist på tekniska färdigheter, personalens motivation baserad i direkt social påverkan i kontrast till IKT lösningens bredare effektivitetsmål, kopplingen mellan spårbarhet och övervakning som ett hot för autonomi, samt bristande infrastruktur. Studien visar att dessa kan tolkas som motsättningar mellan attribut hos den humanitära organisationen och attribut för det tekniska verktyget som oftast är format utifrån kommersiella principer. De identifierade friktionerna kan antingen vara kopplade till en skillnad i operativ verklighet eller i divergerande strategiska mål, vilket speglar de övergripande skillnaderna mellan kommersiella och humanitära försörjningskedjor som beskrivs i litteraturen. Slutsatsen drogs att den uppenbara klyftan eller oförenligheten manar till överbryggande ansträngningar för att övervinna de implementeringssvårigheter som uppstår och för att ta vara på IKT’s lovade fördelar i humanitär miljö. Enligt resultaten bör detta göras med fokus på att stödja lokala utövare istället för att övervaka dessa.

Bakgrund: Biståndsorganisationer (NGOs) är verksamma i hela världen och exponeras följaktligen mot valutarisk. Organisationerna hanterar biståndsmedel i så väl vanliga som ovanliga valutor när de på olika sätt finansierar lokala samarbetspartners. Andelen forskning om hur biståndsorganisationer hanterar valutaköp och valutarisk är begränsad och denna studie avser att studera området ytterligare. Syfte: Studien ämnar att utifrån riskhanteringsteori samt best practice analysera problematiken kring exponeringen mot valutarisk för svenska NGOs samt dess biståndsmottagare. Syftet är även att på detta sätt kunna diskutera generella strategier för svenska NGOs valutahandel och valutariskhantering. Genomförande: Den kvalitativa ansatsen utgörs av informationsinhämtning i form av nio intervjuer som utformats efter teori samt tidigare studier. Genom fem intervjuer med svenska NGOs ges en bild av hur organisationernas processer och behov ser ut relaterat till valutariskhantering. Information om hur valutarisk- och valutahantering bedrivs i praktiken samt hur experter inom området ser på NGOs nuvarande hantering baseras på fyra intervjuer med aktörer inom valutarisk- och valutahantering. Studiens empiri från genomförda intervjuer analyseras med stöd i studiens teoretiska referensram samt tidigare studier. Slutsats: Studien visar att problematiken kring valutahandel och valutariskhantering är mer komplex än den verkar vid en första anblick samt att syftet med valutariskhantering skiljer sig mellan vinstdrivande företag och ideella organisationer. Det framgår även att NGOs i nuläget överför merparten av exponeringen mot valutarisk till motpart genom avtal och att NGOs med stor andel bunden finansiering inte har möjlighet att utförligt undersöka eller implementera valutariskhantering. Slutligen har ett antal strategier utvecklats för att mer kostnadseffektivt köpa valuta. / Background: Non-governmental organizations (NGOs) are active in most parts of the world and are consequently exposed to foreign exchange risk. The organizations manage aid funds in both common and uncommon types of currency when they in different ways finance local cooperation partners. The amount of previous research how aid organizations handle the management of currency trade and foreign exchange risk is limited and this study aims to examine the area further. Aim: The study aims to analyse the complex of problems regarding exposure to foreign exchange risk for both Swedish NGOs and their cooperation partners, to do so on the basis of foreign exchange risk theory and best practice. The aim is in such a way to discuss general strategies for currency trade and foreign exchange risk management for Swedish NGOs. Completion: The qualitative approach consists of nine interviews that have been designed in accordance with theory and previous research. A picture of the organizational processes and needs of Swedish NGOs regarding foreign exchange risk- and currency trade management was given by five interviews with NGOs. Information concerning how foreign exchange risk- and currency trade management is utilized in practice and how experts in the field perceive current management of NGOs was gathered from four interviews with actors within foreign exchange risk- and currency trade management. The empirical data is analysed on the basis of the theoretical framework and previous research. Conclusion: The study shows that the complex of problems regarding foreign exchange risk- and currency trade management are not as straightforward as at first glance. It also indicates that foreign exchange risk management differs between for-profit businesses and non-profit organizations. It appears that NGOs currently transfer all foreign exchange risk exposure to its counterpart through contracts. The investigation and implementation of foreign exchange risk management is not possible for NGOs with a large ratio of restricted funds. Finally a number of strategies have been developed for a more cost-effective currency trade.